En ny kusin!

Med anledning av den väntade bebisen kom mormor och moster Josefine på besök till Stockholm. Bebisen var beräknad till lördagen den 18 februari, och på lördagen kom värkarna. Mellan klockan sex och sju på söndag morgon fick vi ett sms som berättade att de var på förlossningsavdelningen på SÖS. Sedan blev väntan lång, och Josefine fick hoppa på tåget tillbaka till västkusten. Men mormor blev kvar, och strax efter klockan 21 på kvällen ringde hennes telefon. En ny bebis var född! För Tage och Åke betyder det en ny kusin: den första kusinen som är yngre än de.

Glada miner i soffan! Mormor förvandlades efter beskedet till en riktig kommunikationscentral,
varifrån det glada budskapet spred sig över landet, ja hela Europa faktiskt eftersom morfar var i Spanien.

På måndagen, efter vårt besök på Skansen-Akvariet, fick mormor och Mamman äntligen tillfälle att hälsa på den nya barnfamiljen på SÖS BB.

Mormor håller sitt åttonde barnbarn i famnen.

Mamman – Tage och Åkes mamma alltså – ville också hålla.

Förskolan stängd? Till Skansen-Akvariet!

Måndagen den 20 februari var barnens förskola stängd eftersom de hade en planeringsdag. Vi tog tillfället i akt och gjorde en utflykt till Skansen-Akvariet. Med på resan var också mormor, morbror Filip och Tages goda vän F. Vi åkte tunnelbanan till Slussen men fortsatte sedan med båt över till Djurgården. Det var ju varken helg eller sportlov, så det var gott om plats på färjan.

Hela gänget på färjan, även om man knappt ser Åke som står på knä mellan F och Tage.

På Skansen började vi med att äta lunch på Gubbhyllan. Sedan styrde vi stegen mot akvariet: vi hade ingen ambition att se mer än akvariet denna dag. Krokodilerna förekom flitigt i förhandssnacket, och vi märkte fort att barnen inte fick någon ro att se något annat innan vi kommit in och hunnit titta ordentligt på krokodilerna. De var inte så roliga när allt kom till kritan: de låg bara helt stilla, de hade lika gärna kunnat vara uppstoppade. Men hajen var kul och det var roligt att springa omkring och utforska.

Vi är inte rädda för krokodilen...

... den rör ju inte på sig!

Hajen var kul. Tage hade gärna stoppat ner fingrarna i akvariet, men F stoppade honom. Tack F!

Fiskarna och anemonerna var också fina, fast de fick inte så mycket uppmärksamhet
av oss den här gången, det fanns så mycket annat att titta på.

En riktigt rolig sak, särskilt när det var så lite folk på akvariet som det var idag, var att springa omkring i Barnens regnskog. Där sprang F och Tage varv på varv – för att inte tala om Åke som verkligen älskade rundan. Han sjöng sången "Svarta grottan" för sig själv, ty längst in i djungeln fanns en mörk spännande grotta som han rusade igenom.

Här blev barnen varma och svettiga.

Jag hade ren tur som hann fotografera dem när de stod still för en gångs skull.

Det här var en mer typisk situation: Åke springer iväg så fort han kan mot grottan längst in. Vid ett tillfälle
satte han foten i djungelbäcken och blev blöt upp på vaden, men han tappade inte humöret för en sådan bagatell.

– Bara ett varv till pappa!

Hela djungelgänget på en och samma bild.

När vi kom tillbaka till krokodilerna efter djungelrundan så hade de faktiskt flyttat lite på sig.

Till sist tittade alla tre barnen på babianerna på apberget. De var kul att se de tre ha så kul tillsammans!
Vi kom fram till att det var en riktigt bra idé att besöka Skansen-Akvariet en vardag, när det är lite besökare.
Det gör vi om en annan dag!

Äntligen snowracer!

Minnesgoda läsare av bloggen minns att barnen fick en snowracer i julklapp. Tyvärr har vi inte haft någon användning av den under januari eftersom det varit barmark och varmt. Men så plötsligt fick vi chansen: snön föll och temperaturen också. I lördags var det -15 grader, men det kunde inte stoppa oss från att ta med oss snowracern till Långholmen och provåka den där.

Tage redo för nästa åk. Det är lustigt hur platt backen ser ut på fotografier,
men jag kan försäkra er om att den är brantare när man är där på riktigt.
(Den som är riktigt observant kan faktiskt upptäcka Åke i bilden. Men det är inte lätt!)

"En riktig snowracer-åkare drar upp sitt fordon själv".
Så sa vi till Tage, som åtminstone drog snowracern en bit själv.

Här ser man tydligare att backen är lite brant. Se upp där nere!

Mamman och Pappan ville också provåka. Här bromsar Mamman eftersom hon tycker att farten är lite väl hög.

Till sist presenterar vi lite rörliga bilder. Pappan säger "Klara, färdiga, kör!".