Bilder från förskolan

I början av december kom en fotograf till Tages förskola. Det fotograferades dels gruppfoto och dels individuella foton, och så här såg de ut: 

De barn som sitter i mellanraden tillhör Tages grupp. 

Tage ser lite trumpen ut, gör han inte?

Nyårsafton 2009 och nya sidor hos Tage

Nyårsafton firade vi med Erika, Peter och Nils. Peter och Pelle har kännt varann sedan de pluggade i Linköping på 90-talet. Det skiljer nästan 9 månader på Tage och Nils men de är födda samma år och snart är de som jämngamla. Tillsammans lagade vi en fin och lång middag, vi hann inte ens äta färdigt efterrätten innan det var dags att skåla i champagne och spana in fyrverkerierna vid tolvslaget. Mycket trevligt var det.

De sista veckorna har vi fått se en ny sida hos Tage. Sedan någon vecka före jul ungefär har han nämligen börjat visa att han har en egen vilja. Plötsligt inser man hur enormt lätt det var förut när man själv kunde välja när han skulle sova, äta, klä på eller av sig och vad han skulle ha på sig. Tage liksom bara hängde med på det. Men sista veckorna har det varit lite annorlunda och Tage visar väldigt bestämt hur han vill ha det. I början var vi lite ovana vid detta nya beteende och Tage fick flera raseriutbrott. De kunde utlösas av att han inte fick ha på sig gympaskorna i minusgrader, att han skulle byta om till pyjamas eller att han helt enkelt skulle sluta med något roligt han höll på med för att gå och lägga sig. Men nu sedan vi kom tillbaka till Stockholm och han fick börja på dagis igen har han inte blivit så arg. Kanske har vi alla tre lärt oss att hantera situationen lite bättre. Kanske beror det på att det är lättare att ha fasta rutiner när vi återgått till vardagen med dagis och jobb. Kanske ska vi inte ropa hej ännu.. Hursomhelst märks det tydligt att Tage blev väldigt glad av att börja på dagis igen och återse alla kompisarna. Han gillar verkligen att vara där.

Något annat som har varit påtagligt de senaste veckorna är Tages språkutveckling. Varenda dag förvånar han oss med nya fraser, tre- och fyraordsmeningar och nya ord. Förskolelärarna tyckte också att det var en otrolig skillnad nu efter julledigheten. Ibland sjunger jag godnattvisor för honom när han ska sova. Plötsligt har han nu börjat sjunga med i dem och det visar sig att han kan varenda ord. "Vyss lull lilla palt, leka får du sedan"..

Julen 2009

Trettondagen är passerad och det är hög tid att sammanfatta julen 2009. Vi hade en lång och härlig julledighet där vi hann med att träffa både mormor och morfar i Halmstad och farmor och farfar i Småland – plus en hel del andra släktingar och vänner så klart.

Vi reste tåg från Stockholm till Halmstad (via Lund på grund av en kraftig försening på 2.5 timmar) på måndagen. Bakom oss lämnade vi ett Stockholm täckt av ett tjockt snötäcke (säkert 3-4 dm) och nog tunnades snön ut lite efterhand som vi kom söderut, men även i Halmstad var det en del snö. Och det kom mer innan jul också, så vi fick en riktigt vit jul!

Tage och morfar vid pianot

Dagarna innan jul ägnades åt sedvanligt julpyssel (köpa julklappar, slå in dem, rimma julverser, koka knäck, äta knäck osv). Julafton firade vi hos Tages moster Josefine och hennes familj i ett hus nära mormor och morfars. Vi var lite måna om att Tage skulle sova middag ordentligt den här dagen så att han skulle orka med en lång afton, men hans planer tycktes helt annorlunda och han ville aldrig somna. Till slut gav vi upp och sjönk ned i soffan framför Kalle Anka. Då insåg vi att vi var ganska sena och lämnade Tage i Saras knä och gick och bytte om. När vi kom tillbaka tio minuter senare sov Tage fridfullt i hennes famn... Istället för att väcka och klä på honom svepte vi in honom i ett tjockt täcke, lade honom i vagnen och promenerade iväg till Josefine.

Efter ett härligt julbord fick vi besök av självaste jultomten. Mamman och Pappan var förstås spända på hur Tage skulle reagera på hans besök – det är ju inte helt ovanligt att barn blir rädda. Men Tage tyckte inte det var så märkvärdigt, det var som vilken gäst som helst som kommer på besök. Lite speciellt var det ju så klart att han delade ut julklappar åt alla, men snart agerade Tage springpojke och bar klappar åt tomten.

Tage släpper inte tomten med blicken.

Tage har fått en julklapp och är på väg för att tacka tomten...

... med en stor kram. Tack snälla Tomten!

Bland Tages julklappar fanns träjärnväg, böcker och en dockvagn: alla mycket uppskattade. Tack! Klockan hann bli riktigt mycket innan vi kom hem till spjälsängen och fick Tage i säng, så det var nog tur att han fick den där sömnstunden mitt på dagen. Nu var han pigg och glad hela kvällen!

På juldagen dansade vi runt granen hemma hos mormor och morfar. Det var många sånger och danser som var nya för Tage – men också för Pappan som inte hängde med i alla svängarna alla gånger... Nu började snön töa och fläckvis trädde gräsmattan fram på nytt.

På Annandagen tog vi farväl och reste vidare till Småland. Snödjupet ökade igen, men temperaturen låg nära noll – perfekt kramsnö med andra ord! Det passade vi på att utnyttja. Tage hjälpte dock inte till särskilt mycket, han ville helst sitta i vagnen och titta på när vi jobbade.

Det var väldigt noga att snögubben hade en ordentlig näsa, enligt Tage.

En snölykta utanför Pyrtet.

Hos farmor och farfar vankades det fler julklappar. Tage fick bland annat en leksaksspis, mer träjärnvägar och en "talande papegoja", också uppskattade klappar. Tack!

Större delen av dagarna var vi inne i stugan, men vi gjorde också besök hos Pappans mormor och farmor och tittade på möbler i Lammhult. Tage blev väldigt förtjust i att gå upp och ned för en trappa på varuhuset och protesterade högljutt när vi skulle åka hem igen.

Farmor och farfar lagade många läckerheter till Tage:
risgrynsgröt, blåbärspaj och tjocka pannkakor bland annat.

Baljan vi tidigare använt för att bada Tage börjar nu kännas liten,
och det var endast efter en del övertalning som han gick med på
att bada den här kvällen.

Trots att det var ordentligt kallt ville vi passa på att njuta av snön.
Tage var först ganska motvillig till att åka pulka...

... men till slut tycktes han faktiskt
uppskatta det en smula!