Lycka och smärta

I lördags när jag och Tage tittade på kronprinsessbröllopet på TV så upptäckte Tage att Björn Skifs och Agnes hade mikrofoner som de sjöng i, så han rusade raskt iväg till ett skåp i serveringsgången för att hämta sådana till sig och Åke. Självklart skulle ju Åke också ha en. "Vi har likasammans" förklarade han sedan glatt. Tage är otroligt omtänksam och gullig mot Åke. Han reagerar direkt när Åke gnyr lite och säger "Åke är inte nöjd, mamma", och så hämtar han en napp eller en leksak för att göra Åke nöjd. Han är också mycket hjälpsam mot mig när jag har hämtat honom på förskolan och jag ska köra ned Åkes vagn för trappstegen när vi går därifrån. Då vill Tage alltid gå ned först för att "hjälpa" mig att bära ned vagnen för trappstegen. "Ska jag hjälpa dig, mamma"? frågar han med pipig röst och så tar han tag i vagnen som om han lyfter den framtill. Självklart blir det betydligt krångligare än det skulle varit på egen hand men mammans hjärta smälter.



I fredags hände något mycket obehagligt. På morgonen när jag skulle gå till förskolan med Tage så gick han som vanligt först ut ur lägenheten och sen kom jag med Åke i vagnen. Tage når upp till hissknappen nu och tycker det är kul att trycka hit hissen, så det gör han alltid. Medan jag sen vände ryggen åt Tage för att låsa vår ytterdörr så hade Tage lyckats öppna hissdörren från trapphuset, klivit in och stängt dörren om sig och stod alltså i det lilla utrymmet mellan trapphusdörren och hissens gallergrind, och han fick plats där med stängd dörr. I det läget, när hissdörren är stängd, så åker hissen iväg så fort någon trycker upp eller ned den, och Tage skulle då hamna instängd i hissområdet men utanför hisskorgen. Blixtsnabbt insåg jag att det såg farligt ut så jag skrek till och for fram och slängde upp hissdörren det fortaste jag kunde. Tage blev alldeles förskräckt av min reaktion och började storgråta. Själv var jag ganska skakis. Till slut kom vi iväg till förskolan. När jag sedan kom tillbaka till trapphuset efter att ha lämnat honom så tittade jag lite noggrannare på hissen och jag blev alldeles kall när jag insåg vad som hade hänt om någon hade tryckt iväg hissen när han stod där. Det är så fasansfullt så jag kan inte beskriva det i ord och insikten gjorde mig så chockad att jag började storgråta och bara stod och skakade. Hela dan grät jag och det var omöjligt att skaka av mig minnesbilderna och tankarna. Nu fem dagar efter händelsen får jag fortfarande starka olustkänslor bara av att vara i trapphuset och se hissen, och flera gånger om dan hoppar de otäcka "tänk om-tankarna" på mig och får mig att må så dåligt så jag vill kräkas. Jag är så oerhört lycklig över att det gick bra. Det är fruktansvärt att det kan finnas sådana allvarliga säkerhetsmissar på hissar och jag måste berätta det för alla så att det aldrig aldrig inträffar någon sådan olycka någonstans. Mammans hjärta plågas.

Jag och mina underbara älsklingar

Sjätte-juni-picnic på Långholmen

Dagen efter Åkes namngivningsfest tog vi med all mat och tårta som blivit över och gick ned till Långholmen och hade picnic. De senaste tre åren har vi haft picnic på Långholmen just på Sveriges nationaldag så nu fortsatte vi den traditionen även om det den här gången inte blev med samma gäng. Vi ville ju förstås passa på att umgås med mormor och morfar medan de var i stan. Med följde även moster Johanna, Johan, kusinerna Ingrid och Tore och så morbror Filip och Sarah. En riktigt härlig dag var det!

Tage och mormor badar fötterna. Ingrid, Tore, Filip
och Sarah var ännu modigare och doppade sig helt.

Morfar kollar in Åke som tar sig en lur.

Efter att ha legat ner kan det behövas hjälp för att komma upp.

Johanna såg till att även änderna fick något gott.

Solen var stark.

Tore sjunger en rolig sång.

Åke och mormor snicksnackar.

Åke Brydolf

Åke Holger Allan

Pelle hade absolut för sig att han hade skickat in sitt faderskapserkännande till Södermalms stadsdelsnämnd. Han kontaktade dem och mycket riktigt så hade han faktiskt gjort det, men någonstans i länken mellan dem och Skatteverket har det gått fel. De ska ta i tu med ärendet men tills allt är klart får Åke heta Brydolf i ett tag till. Det kan vi absolut leva med.

Åke fick alltså precis som Tage tre namn. Åke och Allan finns i våra släkter: min farfars bror hette Åke Brydolf och min mormors morbror och Pelles farmors bror hette Allan. Det var dock inte därför vi valde dem utan vi valde helt enkelt alla tre för att vi tycker att de är fina namn. Att den lilla gulliga pojken i den fina filmen "Åke och hans värld" heter just Åke och att Allan Edwall hör till mina favoriter, är sen inte någon nackdel. Åke får fira namnsdagar hela våren. 8 maj, 30 mars och 22 april.

Åke Holger Allan Kroon

Trodde vi ja.
Men idag fick vi ett myndigt brev från Skatteverket där vi fick läsa att Åke inte alls får heta Kroon. De har nämligen beslutat att avskriva vår anmälan om det efternamnet och istället har de nu registrerat namnet Åke Brydolf. What?!
Deras motivering till detta är att faderskapet inte är fastställt och är det inte det innan barnet blivit tre månader så förvärvar Åke sin moders efternamn, så det har han alltså gjort nu. Men de var vänliga nog att skicka med en blankett om överklagan av beslutet. Någon information om hur man går till väga för att fastställa faderskapet stod det dock ingenting om. Suck, det är så mycket papper överallt.

Vi får hoppas att Åkes far erkänner faderskapet. Eller så får väl lille Åke bli min lill-Brydolf.

Välkommen Åke!

Åke Holger Allan Kroon

Lördagen den 5 juni hölls Åkes första officiella fest, dvs hans namngivnings- och välkomstfest. Vi var 36 personer som samlades kl. 14.00 på vår gård här vid huset: mormor och morfar, farmor och farfar, faster, alla mostrar, en morbror, alla kusiner utom en, vänner till föräldrarna och några släktingar till.

Eftersom moster Sofia var med när Åke föddes så kändes det
naturligt att fråga henne om hon ville vara Åkes fadder, och det ville hon.

Först skålade vi i champagne och sedan sjöng och spelade moster Johanna Åkes favoritsång: den gamla barnvisan "Små små fågelungar". Därefter höll fadern ett tal där han bl a berättade än en gång om Åkes dramatiska ankomst till världen. Den ömma modern läste sedan den fina dikten "Du älskade barn" till Åke och sedan sjöng hon och moster Johanna en annan av Åkes och Tages favoritsånger: "Visan om Bamsefars födelsedag". Den är från sagan om Klas Klättermus och handlar om när alla djuren i Hackebackeskogen ordnar en fest för sin kära omtyckta vän Bamsefar. Vi tyckte att den passade så bra för att Åke ju är vår nya mysiga lilla vän och därför ordnar vi en fest för honom. Det visade sig att texten skulle passa ännu bättre än vi trodde också. Åke tyckte ju förstås att sången var fin men han orkade inte lyssna på alla sju verserna så när vi kom till den sjunde versen så sov han djupt där i Sofias famn. Precis så gjorde Bamsefar också. Innan ceremonin var slut sjöng vi också alla tillsammans "Idas sommarvisa" och "Nu grönskar det i dalens famn" och sedan var det fritt fram att ta för sig av maten, kaffet och tårtan.

"Men Jösse Bagare han sa: - Nu sover hedersgästen. Och då förstod ju var
och en att det var slut på festen. - Det har vart en härlig dag! Tusen tack ska
Åke ha. Hipp hurra för Åkegull som är så snäll och rar"

Åkes mormor

Så här såg det ut på gården uppe från vårt köksfönster.

Åke med farmor

Vädret var soligt men eftersom vår gård skuggas av vårt hus blev det lite
kyligt framåt kvällen så då fortsatte vi festen inne i vårt soliga vardagsrum istället.

Åke i centrum, leker med sin nya leksak masken.

Det var som sagt en härlig dag och vi vill passa på att tacka för hjälpen med kalasförberedelserna och barnpassning och ett särskilt tack till farmor för den fantastiska tårtan!

Loppis i Hornstull

Den 30 maj (sista söndagen i maj) var det loppis i Hornstull, för sjätte året i följd. Alla i området fick ställa upp bord och sälja saker, och det gick att göra fina fynd. Vi köpte en magnetisk tavla och en burk med magnetiska bokstäver i för 15 kronor. På köpet fick vi ett spel med hoppande grodor.

När vi passerade nästa gång stod det "Såld" på blädderblocket.



Lunchen blev en picknick på den sköna gräsmattan på Reimersholme.
Tage gillade efterrätten, som var en muffin från Vurma.



– Där pappa, där är den!



En liten andunge.

Farmors födelsedagsmiddag

Farmor fyllde år för några veckor sedan, den 29 maj, och vi blev bjudna på middag på en italiensk restaurang. Vi är inte så vana att gå med två barn på restaurang, men vi gick dit tidigt, klockan fem, och det gick jättebra. Vi hade väldigt kul och vi vill gärna gå på restaurang fler gånger, hela familjen!

– Det är roligt att äta på restaurang farmor!

– Gott är det också!

Åke ratade menyn och föredrog bröstmjölk.

Efteråt gick vi hem till farmor och farfar och åt tårta.
Tage var en gentleman och höll upp hissdörren.

Försommarsemester i Småland och Österlen

I mitten av maj tog vi som vi brukar en liten försommarsemester för att känna att sommaren verkligen är på gång. De senaste två åren har vi varit på Öland men i år åkte vi till Småland och Österlen. Vi började med några dagar i Småland hos farmor och farfar i Pyrtet. Faster Jenny kom också dit på besök. I Braås blev vi som sedvanligt bjudna på elvakaffe hos Pelles mormor Gun och som vanligt hade hon bakat massor av kakor som hon trugade i oss.

Elvakaffe hos mormor Gun med sex sorters kakor. Allt är förstås hembakat
och självklart måste man prova minst en av varje sort säger mormor Gun.
Tage fick hemmagjord svartvinbärssaft.

Jag tar gladeligen för mig av bakverken, något annat accepteras ej av
mormor Gun. Pelles ingifta morbror Svenne och Åke håller sig en bit ifrån.
(Klicka på bilderna för större format)

Något bus är på gång vid middagsbordet hos farmor och farfar i Pyrtet.

Efter två dagar i Pyrtet åkte Pelle, jag och Åke vidare till Österlen. I två nätter sov vi på hotell Tornväktaren i Ystad och på dagarna åkte vi runt och utforskade vackra Österlen. Det var första gången vi var iväg ensamma med Åke. Tage stannade kvar hos farmor, farfar och faster Jenny. Hittills hade vi bara haft barnvakt över en natt men den här gången blev det två nätter och tre dagar. Det var tydligen inga problem för Tage, han hade som alltid skoj i Pyrtet med farmor och farfar. Det var nog Pelle och jag som längtade mest.

Åke trivs i bilbarnstolen. Bara han får ha sitt goselejon i närheten.

På vägen ner mot Österlen stannade vi och besökte Wanås konstutställning.
Här är Åke och jag i den fantastiska ladan - en upplevelse man ej bör missa.

Disig morgon vid Ale stenar.

Vid Ale stenars gröna sluttningar.

Skogspromenad utanför Kivik.

Kaffestund på Sågmöllans café vid kungagraven i Kivik.

I Rörum hälsade vi på Linda, Matteo och Tages kompis Elvis
och fikade i deras fantastiska trädgård.

Fina Elvan!