En jämförelse mellan Mamman, Pappan, Åke och Tage

Somnar
Åke – Enkelt! Mamman eller Pappan lägger sig bredvid honom på sängen i 10 minuter och sjunger "Trollmor" några gånger, sedan sover han gott och kan enkelt lyftas över till spjälsängen.
Tage – Svårt! Vi läser 2, 3 eller 4 långa böcker och säger att nu är det dags att sova, men det tycker sällan Tage som vill höra fler böcker. Han vill inte sova ensam heller, så man får inte gå ifrån honom. Egentligen vill han inte sova alls, så ofta stiger han upp och går ut till oss, eller lägger sig under en stol i hallen. Ibland får vi massera honom, eller lägga oss och räkna till 400 bredvid honom. 90 minuter är en rätt normal tidsåtgång just nu.
Mamman – Lätt! Lägger sig tidigt och somnar fort. Har inget emot att gå och lägga sig.
Pappan – Lätt! Lägger huvudet på kudden och sover. Somnar också ett par gånger när han läser böcker för Tage och sedan igen när han lägger sig bredvid honom.

Vaknar
Åke – Enkelt! Vaknar ofta med ett leende någon gång mellan 04.30 och 05.30 och väcker då Mamman och Pappan. Somnar ibland om och kan sova ända till sex-halv sju om man har tur.
Tage – Vaknar när lillebror drar honom i näsan eller klättrar över honom, men sover annars gärna till halv sju-sju.
Mamman – Med stort besvär, somnar gärna om. Oftast är det Mamman som är föremål för Åkes uppvaktning tidigt på morgonen.
Pappan – Är ganska lättväckt, fast hade gärna sovit längre om han kunde.

Tandborstning
Åke – Borstar tänderna ibland och gillar det varje gång. Hjälper dessutom väldigt gärna till att borsta andras tänder, älskar att dra ut tandborsten ur munnen. Vill dessutom gärna leka med tandkrämen när vi byter blöja.
Tage – Enkelt. Gapar gärna och låter oss borsta tills vi tycker det är klart.
Mamman – Inga problem, borstar med maskin.
Pappan – Inga problem, borstar manuellt.

Äter
Åke – Ratar oftast hemlagad mat. Han verkar tycka det är tråkigt att äta och behöver leka med något under tiden. Ser gärna att vi kryddar maten med lite fruktpuré så att den blir söt och god. Äter väldigt gärna bröd, helst i stora lass.
Tage – Helt oberäknelig: ibland äter han mycket, ibland knappt något alls. Ogillar röd mat, troligen eftersom tomater är rött. (Ketchup är dock OK).
Mamman – Har bara 30 minuters lunchrast och tar gärna med sig en lunchlåda.
Pappan – Gillar att äta när maten är varm, vilket ingen annan i familjen bryr sig om.

Badar
Åke – Gärna! Han använder badbaljan. Riktigt blött blir det, eftersom Åke vill plaska hela tiden. Den som sitter bredvid honom klär lämpligen av sig själv också, annars blir alla kläder blöta. Helt orädd för vatten i ögonen.
Tage – Lite ovillig när man föreslår det, men vill gärna bada länge när han väl kommit i badkaret. Skum ska det helst vara, men det får absolut inte komma något vatten i ögonen...
Mamman – Duschar kl. 05.25 varje morgon, lite senare på helgerna. Det får absolut inte komma något vatten i ögonen...
Pappan – Duschar eller badar när han får tillfälle: sist på kvällen, eller på dagen när Åke sover eller leker i badrummet, eller när Lovisa kommit hem och kan hjälpa till att passa barnen. Orädd för vatten i ögonen.

Farmors födelsedagsmiddag

Farmor fyllde år för några veckor sedan, den 29 maj, och vi blev bjudna på middag på en italiensk restaurang. Vi är inte så vana att gå med två barn på restaurang, men vi gick dit tidigt, klockan fem, och det gick jättebra. Vi hade väldigt kul och vi vill gärna gå på restaurang fler gånger, hela familjen!

– Det är roligt att äta på restaurang farmor!

– Gott är det också!

Åke ratade menyn och föredrog bröstmjölk.

Efteråt gick vi hem till farmor och farfar och åt tårta.
Tage var en gentleman och höll upp hissdörren.

Mål i munnen

Mellanmål: fruktsallad med vaniljglass

Det formligen sprutar nya ord ur Tages mun just nu: flagga, kalsong och skola är några av de senaste. Han har också blivit fantastiskt bra på att namnge vilka vi pekar på i hans fotobok: "Papopp!" säger han med eftertryck när vi pekar på Jacob, "Maamo" när vi pekar på farmor. Det är alltså inte alltid som uttalet är perfekt, men det slipar han till efter hand.

Sedan några dagar är det i det närmaste helt omöjligt att få mata honom längre. Nu ska han äta själv! Förr tolererade han att bli matad på morgonen när han åt gröt, nu pekar han bara på bordet framför sig och säger "Där!". Då ska vi ställa maten där och sluta upp med att mata honom.

Inskolning på förskolan: dag 5

Den sista dagen i Tages första vecka på förskolan får jag skämmas... Varför? Jo, det ska jag förklara.

Jag lämnade Tage vid nio och gick hem. Tage och de andra gick till en lekpark och han var vid gott mod. De fyra timmarna mellan nio och ett spenderade jag dels hemma och dels på ett kafé nära förskolan och det var där jag satt när de ringde efter mig:

– Nu har han vaknat. Du kan komma hit.

När jag kom dit satt Å. och Tage i hallen och väntade på mig. Tage hade napp i munnen och Elefanten i famnen och var ganska nyvaken. Tydligen hade de lekt på lekplatsen, kommit tillbaka, ätit lunch och sedan sovit. Den här gången gick det bättre med maten, han högg tydligen in med god aptit. Det serverades cous-cous med bönor och majs – bönorna var tydligen så goda att han åt upp Å:s bönor också.

När det var dags att vila gick först de andra barnen och lade sig. När de somnat gick Tage och Å. in och satte sig och tittade på dem. De spelade bakgrundsmusik på låg volym och alla hade en egen fäll att ligga på (Tage har en fårskinnsfäll). Efter en liten stund kunde hon lägga ned Tage på fällen och sedan somnade han inom två minuter.

– Han är helt exemplarisk!, blev den sammanfattande kommentaren från personalen.

... och det är här jag får skämmas lite. En sådan skrytsam kommentar kan jag ju inte undanhålla läsarna, men samtidigt bryter det mot Jantelagen: jag får skämmas. Fast jag är inte ledsen på Tage för det!

I nästa vecka kommer Tage att följa det vanliga schemat på förskolan, med den skillnaden att jag lämnar honom sent (omkring kl. 9) och hämtar honom tidigt (ca 14-15) så att dagarna blir korta. Vi får se om/när det kommer ett bakslag...

Semesterdagarna i Småland

I Småland hos farmor och farfar tog vi det väldigt lugnt. Vi plockade bär och svamp och strosade omkring i trädgården. Tage fick bekanta sig med paddor, flugor och spindlar – han började gapskratta när vi visade honom spindlar som sprang omkring i högen med svamp som skulle rensas!

Tage hittade man ofta vid vinbärsbusken.
Han stoppade in vinbären i munnen, bet på dem
och spottade sedan ut dem igen.

Farmor visade hur man äter ärtor direkt från landet.

I början dög hela ärtskidan, men senare under veckan
upptäckte han att ärtorna inuti är allra godast.

Efter alla kladdiga vinbär var det skönt att få bada lite.

Tage varvar ner med en tidning på verandan.
Det var kul att kunna gunga vid bordet!

Pappas farmor Elin kom också på besök en dag,
så på bilden ovan är vi fyra generationer.

Semesterdagarna i Zell am See

Vi kom fram till Zell am See och hittade ett lämpligt litet hotell att bo på i tre nätter. Ankomstdagen var vädret uselt: ihållande intensivt regn på vår nivå, snöfall högre upp i bergen. Vi höll oss inomhus så mycket det gick. Men nästa dag var vädret mycket bättre, men snön hade ännu inte smält på de höga höjderna, så vi valde att åka upp till en lägre nivå.

Ovanför liften åt vi lunch och sedan vandrade vi längs "Jägersteig" under 30 minuter till en annan lift och restaurang. Tage satt i ryggstolen och satt nog rätt skönt för fem minuter innan vi kom fram så somnade han. Det hindrade oss inte från att rasta, vi ställde helt enkelt ryggstolen på en stol och så fick han sova vidare där.

Mamman planerar nästa etapp.

Tage fortsätter sova i ryggstolen.

Efter vätskepausen fortsatte vi vandra och nu gick vi mestadels uppåt. Vi rundade en annan restaurang, utan att pausa den här gången, och vände sedan nedåt igen. Det blev en längre vandring än innan pausen, kanske gick vi i en och en halv timme den här gången. Tage vaknade när vi hade 200 meter kvar till liften vi kom upp med. Han kan inte tyckt vi gått särskilt långt...

På väg uppåt.

På väg neråt, med Zellersjön i bakgrunden nere i dalen.
Tage sover fortfarande.

En nyvaken Tage pekar ut liftkabiner åt oss från en liten hydda han
hittade. Det var viktigt att peka ut alla kabiner så att vi inte missade
någon.

Innan vi åkte ner med liften igen så fikade vi på samma ställe
som vi åt lunch. Tage provade både apfelstrudeln och
keisersmarrn och gillade båda rätterna.
(Keisersmarrn = tjocka pannkakor med russin
som serveras med florsocker och en fruktkompott).

Väl nere i Zell am See insåg vi hur udda staden är. Det är högt uppe i bergen, men det finns också en stor sjö som lockar folk på sommaren. Den här dagen stod alla längs stranden och spanade upp mot skyn. Så också Tage.

Tage höjer blicken.

Fler som höjer blicken mot skyn. Klicka
för att se bilden i en större version,
då ser man vad de tittar på.

Det visade sig pågå en världscupstävlig i skärmflygning, där man skulle göra trick och landa på en platta ute i sjön.

Så här såg det ut på hotellrummet när vi kom tillbaka.
Städaren hade hittat Tages elefant och bäddat upp den
inför den kommande natten.

Nästa dag hade den mesta snön smält och vi vågade oss upp högre, ända upp på Schmittenhöhe. Det fanns tillräckligt med snö kvar på restaurangens terass för att kasta lite snöboll och det var bara 8 grader varmt, så vi valde att äta inomhus.

Tage fick en favorit i repris: Keisersmarrn!

Mamman åt grekisk sallad, Tage höll koll på de andra gästerna.

Vår första etapp gick längs Erlebnisweg, uppe på bergskammen mellan två restauranger. (Det är gott om matställen i de österrikiska alperna). Långt där nere såg vi Zell am See! Tage somnade nästan så fort han hamnade i ryggstolen och vaknade först när vi tog en kafferast.

Mamman spanar ner mot Zell am See.

Typiska Sound of Music-steg!

Det blev ungefär två timmars vandring även denna dag, lagom för oss tyckte vi den här semestern. De nyinköpta kängorna fick med beröm godkänt. På kvällen packade vi väskorna för tidigt på morgonen efter började resan hem.

Det blev en lång hemresa. Vi gick från hotellet i Zell am See kl. 07.00 och tog tåget till flygplatsen i München. Det var tre byten: i Wörgl, i Rosenheim och i München Ost. Den sista sträcken trafikerades av pendeltåg och kanske kan det förklara att dörrarna endast var öppna så att Pappan han slinka in medan Mamman och Tage blev kvar på perrongen. Snopet. När nästa tåg till flygplatsen gick låg vi i startblocken och hann ombord allihopa.

Flygresorna gick bra. Vi blev som vanligt överraskade över hur dålig och dyr mat det finns på flygplatserna. Tage fick springa omkring och leka när det var möjligt eftersom han fick sitta still under flygningarna. Vi kom till Köpenhamn vid åttatiden på kvällen och tog tåget till Alvesta där farfar mötte oss strax innan midnatt. Den sista biten reste vi alltså med bil och vi kom fram halv ett ungefär. En lång resdag – men det var det värt, för det var en skön semester!

Tage vill hellre vänta i loungen.

Det fanns många spännande flygplan och "traktorer" att spana på.
"Traktor" kallar han allt som inte är en vanlig bil.

Vissa andra resenärer kunde man busa med.

Rullbanden i Amsterdam var väldigt kul också.

Även på flygplatser kan man hitta småstenar att leka med.

Snabbvisit i Småland

Nu är det vardag igen och vår första semestervecka under sommaren 2009 ligger bakom oss. Vad hade vi för oss? Jo, vi hyrde en bil och reste till Öland. Men först stannade vi till i Småland hos farmor och farfar och sov två nätter i den nya lilla stugan de byggt på tomten. Jättefint!

Hos farmor och farfar gör Tage lite som han vill. Han får till exempel
sitta mitt på bordet och leka med lampan – hur kul som helst!

Direkt efter frukosten ville Tage ut och springa i gräset.
Skönt att gå barfota!

Senare hjälpte Tage farfar att vattna blommorna.

Ingen planta får vara törstig!

Sedan någon vecka hade Tage ätit ganska
dåligt, vilket jag bekymrade mig en del över.

Han var klen i maten även i Småland – men våfflor gillade han!
Några dagar senare upptäckte vi att den första kindtanden tittat
upp och sedan började han äta normalt igen.

Tage luktar på de nyplockade liljekonvaljerna.
Han vill lukta på alla blommor nu.

Se där, nu är jag på bordet igen!

Onsdag i Milano

Idag var Tage och jag på Kulturhusets Rum för barn, men det är inte det jag tänker berätta om här, utan jag berättar istället om vad vi gjorde förra onsdagen i Milano.

På morgonen måste man först leka en stund.

Nu hade vi fått lite rutin på frukost och dylikt och eftersom vi hade det trevligt i parken på tisdagen siktade vi på att börja i parken idag också. Istället för att gå till samma park gick vi till Giardini Pubblici Indro Montanelli, eller parken vid Porta Venezia som jag tror den också kallas. Det är också en rejält stor park som ligger centralt i Milano, men jag gillade den andra parken bättre eftersom grönområden var mer sammanhängade där.

I park nummer två.

Tage sprang omkring i gröngräset och gungade i gungorna. Efter en tid blev han trött och fick sova i vagnen, och jag passade på att dricka kaffe. Se där, redan rutiner som fungerar!

Blåsa?

Såpbubblor? Det var kul!

Vi åkte lite karusell också i parken.
Tage hittade en rolig knapp att trycka på.

Nu när vi var i Italien tyckte jag ändå att Tage skulle få äta en ordentlig lunch på restaurang, så jag beställde helt sonika en pastarätt till mig och en till honom. Han fick spaghetti med tomatsås och de skar spaghettin i småbitar så att det skulle bli lättare för honom att äta den. Men hjälpte det? Inte. Han åt bara två-tre skedar och ville sedan inte ha mer. Vi fick istället gå till Parco Sempione (där vi var på tisdagen) och äta pasta ur en burk, det tyckte han var mycket godare.

Spaghetti med tomatsås föll inte Tage på läppen den här lunchen.

I den parken låg också Milanos akvarium som vi valde att titta närmare på. De hade väl ett tjugotal stora akvarier i huset som visade olika biotoper. Tage gillade att titta på fiskarna och att springa fram och tillbaka i den folktomma lokalen.

– Titta!

Fina fiskar.

Stor fisk.

Fågel, fisk eller mittemellan?

Nu var det dags för lite shopping tyckte jag och tog Tage med mig mot Brera och de centrala delarna av Milano igen. Vi hittade en bokhandel jag ville titta i, men eftersom den inte hade öppnat efter lunchen ännu så passade vi på att äta en glass tillsammans. Vi gick tillbaka till bokhandeln men kunde konstatera att de inte hade boken jag letade efter. I en salumeria köpte vi en flaska (förhoppningsvis) god olivolja. Tage somnade igen och jag letade vidare i några bokaffärer efter den där boken, men hittade den aldrig. Så det blev istället en kopp kaffe innan vi återvände till hotellet.

Kurragömmalek. Var är Tage?

Alla gömställen funkar inte...

Den här kvällen valde vi att vila/leka på rummet lite tidigare för att sedan gå ut tidigare på jakt efter ett ställe att äta en gemensam måltid på. Vi hittade en pizzeria som var öppen redan vid halv sju och jag beställde en margherita. Eftersom jag inte var säker på att Tage skulle gilla pizza hade jag tagit med mig grötpulver ut och jag berättade för servitrisen att jag kanske skulle vilja ha lite hett vatten senare, om han inte gillade pizzan. Jag började med att skära ut en fjärdedel av pizzan som jag började mata Tage med. Först fick han en kantbit. Det gillade han, men det tog väldigt lång tid för honom att äta upp den, så jag bestämde att jag fick kantbitarna och han fick innanmätet. Nu gick det snabbare för honom att äta och snart hade han ätit upp sin fjärdedel. Hans andel av pizzan ökade och snart hade han ätit upp nästan alltihopa! Jag fick beställa en till för min egen del.

Är det där med pizza något för mig?

Oj, oj... Pizza var jättegott! Jag sparade lite till dig pappa.

Efter maten tog vi en promenad och tittade på Santa Maria delle Grazie, där Leonardo da Vincis berömda målning Nattvarden finns. (Tyvärr måste man boka tid tre månader i förväg för att kunna se den). Tage somnade snart och jag satte mig på en liten uteservering och drack ett glas vin och läste i en bok. Tyvärr är ju alla uteserveringar i Italien turistfällor. Och alla ligger vid de mest trafikerade gatorna, så jag stannade inte så länge utan återvände till rummet och tänkte forsätta läsa där. Tage hade dock svårt att sova bra om jag hade ljuset tänt i rummet, så det slutade med att jag släckte lampan redan klockan kvart i tio. Godnatt!