Julisemestern i Småland

Efter den första semesterveckan i Halmstad reste vi till farmor och farfar i Småland. När vi skulle göra samma resa förra sommaren blev det en mycket kaotisk packning och vi glömde kvar en del viktiga saker, men nu såg vi till att få med oss allt. Det blev ändå stressigt, men det kanske är oundvikligt?

Tyvärr finns det ingen riktigt bra tågförbindelse mellan Halmstad och Växjö, en sträcka vi åker ganska ofta. Den här gången fick vi åka till Lund och byta tåg där. Vi hade en knapp halvtimme på oss för bytet, men först var Tage tvungen att gå på toaletten. Toaletten fanns väl gömd i en byggnad några hundra meter bort längs spåren och det kostade fem kronor att komma in. Den verkliga kostnaden för oss blev dock 329 kronor eftersom vi missade vårt tåg med en hårsmån och blev tvungna att köpa nya biljetter...

I Småland var vi mestadels på tomten kring farmor och farfars hus. Där kunde vi leka med vatten i form av vattenslangar och vattenspridare, äta ärtor och vinbär, åka flakmoped, hälsa på grannens hund Sudden, leka i sandlådan, spela boll med mera. Men vi gjorde också en del utflykter. En klassisk sådan är till svampskogen. Tage "älskar kantareller", så det ville vi gärna hitta. På Pappans egna svampställe lyckade vi hitta rätt många (kanske fem liter?), även om de var ganska små och behövde stå lite mer på tillväxt. Tage visste precis hur man gjorde, även om det var ett år sedan han plockade senast. Kanske var han lite tystare den här gången, förra året pratade han oavbrutet hela utflykten.

Tage på jakt efter skogens guld.

Han plockade svamparna ordentligt i sin egna korg.

Mamman och Tage väljer ut några kantareller som får följa med hem.

Hemma kring huset hittade Åke några egna favoriter. En sådan var fårfällen i vardagsrummet. Den var så mjuk och skön! Han lade sig ofta platt ner på fällen och bara njöt. Ett annat nöje var grannens katt, Tom. Den har börjat komma och gå hos farmor och farfar som om den bodde i huset. Visst var den lite reserverad i början när den upptäckte att det fanns två barn i närheten, men snart släppte rädslan och den lät sig bli klappad. Tage var inte så jätteintresserad, men Åke släppte allt annat när katten visade sig.

Här ligger jag och har det bra!

– Hej Tom! Var har du Jerry? Är han under svansen? 

En dag fick vi besök från Halmstad: mormor och morfar kom och hälsade på. De kom susande i en lånad sportbil, men eftersom Mamman hade givit dem en vägbeskrivning som inte var till den närmaste eller enklaste vägen, utan i stället till den vackraste, så blev det lite förvirrat innan de hittade hela vägen fram. När de klev ur bilen öppnade sig himlen och ett kraftigt skyfall hälsade dem välkomna till det småländska höglandet. Efter lunch upphörde dock regnet och vi kunde ta en längre promenad och titta på omgivningarna. Pappan guidade dem sedan runt i Braås och vi drack kaffe och åt kakor och smultrontårta på verandan.

Mamman hugger in på kakfatet, medan morfar och Tage tycks studera fåglarna på bordsunderlägget i bakgrunden.

En annan utflykt vi gjorde var till byn Pilås som ligger nära Braås. Där har det öppnat ett ställe som säljer ostkaka och lite annat, Stellas ostkaka. Vi hoppade in i bilen och farmor körde oss dit, men eftersom bilen var full så fick farfar ta den rosa elmoppen. Där tittade vi först på korna i hagen och köpte sedan lite ostkaka och skorpor. Pappan tyckte skorporna var godast. Efteråt åkte vi till mormor Gun, Pappans mormor, och drack elvakaffe. Det bjöds på en hel del kakor och bullar även där och under den här veckan hann Åke utveckla ett starkt begär till bullar.

Så ser de alltså ut, korna.

Personalen skyndar in i lokalen samtidigt som vi styr stegen mot hagen. Lägg märke till det vackra taket!

Tage hittade en vacker blomma på ladugårdsbacken. Skorpan försvann mystiskt en stund senare.

Hos mormor Gun är kakfaten alltid välfyllda, till Tages och Åkes stora glädje.

Barnfamiljen på besök i Göteborg

Det var hög tid för oss att besöka Göteborg och äntligen se hur faster Jenny och morbror Jacob bor. De senaste gångerna vi varit i Göteborg har himlen öppnat sig och regnet vräkt ner, men den här gången blev det annorlunda. Vintern kom tidigt och istället för mulet och blött fick vi klart och kallt väder: mycket bättre!

Vi åkte X2000 på torsdag förmiddag och kom fram till hotellet (Quality Hotel 11, "Hotell älva" på göteborgska) på eftermiddagen. Tage och Åke sov båda två när vi checkade in, så de var nog lite förvånade när vi plötsligt befann oss i ett rum där vi skulle bo i några dagar. Tage blev snabbt bekant med rummet genom att hoppa i sängen och leka kurragömma med oss.

– Jätteroligt!

Framme i Göteborg. Det här ska bli kul!

På kvällen höll vi oss i närområdet och åt på en liten italiensk restaurang. Åke fick gröt, Tage och Pappan åt pizza och Mamman åt pasta. Det var nog första gången som vi gick på restaurang med Åke sedan vi hade en mindre lyckad kväll i Växjö, när Åke var missnöjd med allt och absolut inte ville sova eller vara tyst. Den här gången gick det jättebra!

Åke äter kex på restaurang.



Tage äter pizza – utan bestick.

Barnfamilj på restaurang? Det funkar.

Faster Jenny visade sig bo väldigt nära hotellet vi hamnat på, så hon kom och hälsade på oss på rummet redan på torsdagkvällen och stannade tills vi började läsa Tages godnattsaga.

– Nu ska jag gå och lägga mig, Jenny.

På fredagen åt vi först frukost nere i matsalen. Hotellfrukost gillar väl alla? Nja, Åke och Tage var inte så imponerade, och Mamman och Pappan hann inte sitta och läsa alla tidningsdelarna och stå och välja bland alla roliga ingredienser på frukostbuffén, men det var iallafall skönt att slippa laga frukosten själv. Efter frukosten gick vi direkt upp till hotellets spa på åttonde våningen. Vi var helt själva och Tage tyckte det var väldigt spännande med den lilla fontänen och med bastun. Pappan tyckte det var väldigt skönt att gå ut på taket i snöyran (-8 grader) och sedan sänka sig ner i den varma bassängen som fanns där. Från badet kunde man titta ut över Göta Älv och Göteborg på andra sidan stranden. Mamman badade också, efter viss tvekan, men Tage provade bara att gå ut barfota i snön och bestämde sedan att han själv absolut inte skulle bada, trots att vi försökte få honom att förstå hur roligt och skönt det var. Nå, en annan gång kanske.

Vi tog sedan en liten promenad till faster Jennys lägenhet, som var helt nyproducerad och fin. Hon bjöd på en vegetarisk lunch och eftersom det var fredag så fick Tage (och vi andra, även Åke faktiskt) glass till efterrätt. Det var uppskattat! Jenny gav också barnen en bok med titeln "Halvan och Polishelikoptern". Den ville Tage genast att hon skulle läsa, och när hon gjort det fick hon läsa den en gång till. Kul!

- Jag älskar inte solen pappa, sa Tage.
Men boken gillade han.

Eftermiddagen var vikt åt ett besök på Liseberg. Det var riktigt, riktigt kallt ute, så det första vi gjorde när vi kommit innanför grindarna var att leta upp ett kafé där vi kunde värma oss lite. Vi hittade ett litet mysigt ställe där vi drack kaffe eller varm choklad och tinade upp tår och lemmar. Snart hade vi återfått krafterna och då ville vi åka karusell och roa oss. Ponnyexpressen åkte vi många varv, men vi provade också Farfars bil, Cykelturen och Flygkarusellen (där Tage fick åka ensam). Det var fint på Liseberg med alla lamporna, men vi kunde inte riktigt njuta av det fullt ut eftersom det var så kallt, så vi blev nöjda ganska snabbt.

Tage gillade chokladmjölken. Åke sover i vagnen.



Bror och syster.

Brasan värmde lite i kylan.

Ponnykarusellen gick runt, runt, runt...

Jenny jobbade på kvällen och vi tog en spårvagn till Linnégatan och mötte morbror Jacob, Cajsa och Henrik. För andra kvällen i rad gick vi på restaurang hela familjen. Nu var det fredag och klockan var sex-sju, så det var ganska fullt, men vi lyckades hitta ett bord där vi fick plats. På vägen hem från restaurangen somnade barnen i sina vagnar och snart sov alla sött hemma på hotellrummet.

Att åka spårvagn gillade Tage skarpt. Pappan håller med.

Åke och Tage sover gott på hotellet.

På lördagen tog Jenny och vi Älvsnabben in till stan tillsammans och mötte Cajsa och Jacob igen och åt lunch på ett kafé. Vi kände oss sedan redo för äventyr nummer två i Göteborg: Universeum. Tage kunde bara precis hålla sig vaken i spårvagnen på väg till Universeum, men när vi väl kom in så fanns det så mycket att se och göra att det inte längre var något problem. Vi tittade på fiskar, på regnskogen, jagade skor och kollade på polisbilen. Åke gillade fiskarna väldigt mycket, och spanade in faster Jennys fina armbandsur. Allt var jätteroligt, ända tills vi skulle gå. Då ville Tage inte sluta att springa ut och in på museet, trots att vi hade lämnat ifrån oss våra biljetter och när Pappan till slut sa ifrån brast det för honom och han blev jätteledsen. Men det gick över fort när han fick sitta i Mammans knä och äta ett kex. Våra snälla värdar i Göteborg hade oändligt med tålamod för den tid det tar för oss att klä på oss och byta från en aktivitet till en annan.

Vi spanar in regnskogen och letar efter apor.

Tage hade ganska bråttom igenom alltihopa,
för det fanns alltid mer att se runt hörnet.

Tage är trött och ledsen...



... men det blev snabbt bättre med ett kex.

Sedan fick vi äntligen se Jacob och Cajsas lägenhet. Mycket gick i grönt och Mamman var förtjust: – Vi måste ha växter och mer grönt hemma! sa hon. Tage hittade massor med spännande saker att leka med: ryska dockor, trummor, ryggkliare, örhängen och blomdiadem. Åke åt mat och lekte med Jenny. Till middag blev det en rödbetspaj (alldeles rosa) med sallad och halloumi: gott! Klockan gick och Tage var vaken. Åke hade svårt att somna och vi bestämde oss för att återvända till vårt hotell igen. Nu trodde vi att barnen skulle somna genast när vi lade dem i vagnarna, men så blev det inte alls. Båda barnen var vakna när vi kom tillbaka till hotellrummet vid närmare halv elva på kvällen. Tage och Mamman somnade snabbt, men Åke var vaken i ytterligare trekvart innan han också fann för gott att överlämna sig till John Blund. Snart sov allihopa.

Morbror Jacob och Cajsa fixar
och donar i lägenheten.



– Fint va, mamma?



– Ta ett kort på mig, mamma!



Bror och syster.

På söndagen återstod bara en sak att göra: att ta farväl av Göteborg och åka tillbaka till Hornstull. Vi hade blivit varnade om tågproblem på sträckan, men hade rätt okej tur och blev bara 35 minuter sena. Eftersom barnen somnade så sent igår så trodde vi att vi skulle få en lugn tågresa med sovande barn, men det gällde inte Tage som höll sig vaken hela tiden. Det märktes att hans tålamod inte riktigt var som det brukade, men han höll igång till klockan halv sju på kvällen då vi började natta honom. Istället för att hålla låda i ytterligare en timme efter att nattningen börjat somnade han denna kvällen direkt efter första boken, när jag böjde mig fram för att hämta bok nummer två.

Fotograf ombord på tåget: Tage

Snart är vi hemma i Hornstull igen!

Midsommar i Halmstad

Så blev det midsommar till slut! Vi tog tåget ner till Halmstad, utrustade med packning, två barnvagnar och en god framförhållning. Från förra resan har vi lärt oss att det tar mycket, mycket längre tid än man tror att ta sig från vårt hem till rätt perrong på Centralen. Bara att komma upp från tunnelbaneplattformen på T-Centralen till markplan kan ta 15 minuter om man har lite otur. Men startar man bara i tid, som vi gjorde, så hinner man ändå.

Den midsommarfina Mamman.

Vi kom ned till mormor och morfar på onsdagen och stannade till söndagen. Midsommarfirandet gick i vanlig stil, d.v.s en stor fest med många människor, dans kring midsommarstången på ängen och stora mängder med god och spännande mat, allt ackompanjerat till levande musik från glada spelemän.

Tage gillade blåsinstrument och hittade en egen
trumpet i trädgården. Han delade med sig
av hemligheten till sin syssling Denize...

... och sedan fick Mamman
också hjälpa till att musicera.

Mamman ger Åke en puss över buffebordet.

Kusin Ida såg till att skålarna med jordgubbar var ordentligt tömda.

Det vackra vädret fortsatte efter midsommarafton och vi fick några sköna lata dagar innan vi reste hem. Vi hann ta en titt på Sofias kolonistuga, hänga på verandan, leka i trädgården, se på fotbolls-VM, äta grillat hos Josefines och en hel del annat.

Mamman och Tage har bänkat sig för att njuta av...



... kusin Axels trombonspel.

Morfar hittade ett par kvarglömda solglasögon på festen som han var
väldigt nöjd med när vi strosade genom kolonistugeområdet på söndagen.

Hemresan gick förhållandevis bra. Vi tog ett kvällståg och Tage somnade i sin vagn när vi byte tåg i Göteborg vid halv nio. Han sov sedan hela vägen till Stockholm och missade att vi stod still i Flen i nästan en och en halv timme. Förseningen gjorde att vi kom fram till Stockholm efter klockan ett på natten, vilket är just när tunnelbanan slutat gå på vardagskvällar. SJ lovade dock betala taxi till alla inom Stockholms län, men taxikön var säkert 100 meter lång när vi kom fram, och hur skulle vi göra med två barnvagnar och all packning? Vi övervägde att ta nattbussen, men eftersom det innebar både väntan och byte så tyckte vi det var för krångligt. Att gå hem gillade vi inte heller med tanke på bagaget. Istället gick vi en liten bit längs Vasagatan och haffade sedan en taxi som inte hunnit fram till taxikön än. Det var världens snällaste taxichaufför som hjälpte oss pussla in både bagage och oss själva i hans bil och sedan utan att knorra körde oss den korta sträckan till Hornstull. Tage vaknade i bilen och tittade med stora ögon på det mörka och öde Stockholm som passerade revy utanför fönstren. Vi var trötta när vi kom hem, men vi hade haft en väldigt trevlig resa.

Semesterdagarna i Zell am See

Vi kom fram till Zell am See och hittade ett lämpligt litet hotell att bo på i tre nätter. Ankomstdagen var vädret uselt: ihållande intensivt regn på vår nivå, snöfall högre upp i bergen. Vi höll oss inomhus så mycket det gick. Men nästa dag var vädret mycket bättre, men snön hade ännu inte smält på de höga höjderna, så vi valde att åka upp till en lägre nivå.

Ovanför liften åt vi lunch och sedan vandrade vi längs "Jägersteig" under 30 minuter till en annan lift och restaurang. Tage satt i ryggstolen och satt nog rätt skönt för fem minuter innan vi kom fram så somnade han. Det hindrade oss inte från att rasta, vi ställde helt enkelt ryggstolen på en stol och så fick han sova vidare där.

Mamman planerar nästa etapp.

Tage fortsätter sova i ryggstolen.

Efter vätskepausen fortsatte vi vandra och nu gick vi mestadels uppåt. Vi rundade en annan restaurang, utan att pausa den här gången, och vände sedan nedåt igen. Det blev en längre vandring än innan pausen, kanske gick vi i en och en halv timme den här gången. Tage vaknade när vi hade 200 meter kvar till liften vi kom upp med. Han kan inte tyckt vi gått särskilt långt...

På väg uppåt.

På väg neråt, med Zellersjön i bakgrunden nere i dalen.
Tage sover fortfarande.

En nyvaken Tage pekar ut liftkabiner åt oss från en liten hydda han
hittade. Det var viktigt att peka ut alla kabiner så att vi inte missade
någon.

Innan vi åkte ner med liften igen så fikade vi på samma ställe
som vi åt lunch. Tage provade både apfelstrudeln och
keisersmarrn och gillade båda rätterna.
(Keisersmarrn = tjocka pannkakor med russin
som serveras med florsocker och en fruktkompott).

Väl nere i Zell am See insåg vi hur udda staden är. Det är högt uppe i bergen, men det finns också en stor sjö som lockar folk på sommaren. Den här dagen stod alla längs stranden och spanade upp mot skyn. Så också Tage.

Tage höjer blicken.

Fler som höjer blicken mot skyn. Klicka
för att se bilden i en större version,
då ser man vad de tittar på.

Det visade sig pågå en världscupstävlig i skärmflygning, där man skulle göra trick och landa på en platta ute i sjön.

Så här såg det ut på hotellrummet när vi kom tillbaka.
Städaren hade hittat Tages elefant och bäddat upp den
inför den kommande natten.

Nästa dag hade den mesta snön smält och vi vågade oss upp högre, ända upp på Schmittenhöhe. Det fanns tillräckligt med snö kvar på restaurangens terass för att kasta lite snöboll och det var bara 8 grader varmt, så vi valde att äta inomhus.

Tage fick en favorit i repris: Keisersmarrn!

Mamman åt grekisk sallad, Tage höll koll på de andra gästerna.

Vår första etapp gick längs Erlebnisweg, uppe på bergskammen mellan två restauranger. (Det är gott om matställen i de österrikiska alperna). Långt där nere såg vi Zell am See! Tage somnade nästan så fort han hamnade i ryggstolen och vaknade först när vi tog en kafferast.

Mamman spanar ner mot Zell am See.

Typiska Sound of Music-steg!

Det blev ungefär två timmars vandring även denna dag, lagom för oss tyckte vi den här semestern. De nyinköpta kängorna fick med beröm godkänt. På kvällen packade vi väskorna för tidigt på morgonen efter började resan hem.

Det blev en lång hemresa. Vi gick från hotellet i Zell am See kl. 07.00 och tog tåget till flygplatsen i München. Det var tre byten: i Wörgl, i Rosenheim och i München Ost. Den sista sträcken trafikerades av pendeltåg och kanske kan det förklara att dörrarna endast var öppna så att Pappan han slinka in medan Mamman och Tage blev kvar på perrongen. Snopet. När nästa tåg till flygplatsen gick låg vi i startblocken och hann ombord allihopa.

Flygresorna gick bra. Vi blev som vanligt överraskade över hur dålig och dyr mat det finns på flygplatserna. Tage fick springa omkring och leka när det var möjligt eftersom han fick sitta still under flygningarna. Vi kom till Köpenhamn vid åttatiden på kvällen och tog tåget till Alvesta där farfar mötte oss strax innan midnatt. Den sista biten reste vi alltså med bil och vi kom fram halv ett ungefär. En lång resdag – men det var det värt, för det var en skön semester!

Tage vill hellre vänta i loungen.

Det fanns många spännande flygplan och "traktorer" att spana på.
"Traktor" kallar han allt som inte är en vanlig bil.

Vissa andra resenärer kunde man busa med.

Rullbanden i Amsterdam var väldigt kul också.

Även på flygplatser kan man hitta småstenar att leka med.