God Jul och Gott Nytt År!

Tages räls

Det händer att man får höra att barn nu för tiden är bortskämda: de får allt de pekar på och har ingen egen fantasi. Förr hämtade de själva ett par kottar från skogen och kunde sedan leka ladugård med kottarna som kossor. Nöden är uppfinningarnas moder brukar det också heta.

Tage har ett litet tåg som han gillar att leka med. Det är bara ett tåg, någon räls har han inte. Men så en morgon när han lekte vid min skjutdörrsgarderob gjorde han en spännande upptäckt. Tåget! utbrast han och sprang till sitt rum och hämtade det. Sedan satte han försiktigt ned loket och vagnarna på spåren i skjutgarderoben - han hade hittat tågets räls. Spårvidden var perfekt. Sedan dess leker han alltid med tåget i min garderob...

Tages lek enkelspårig, men går som på räls.

Tages första Luciafirande

I fredags var Tage på sitt första Luciafirande. Vi har märkt att de har tränat Luciasånger på förskolan sista veckorna för plötsligt en dag satt Tage och sjöng "tipp tapp tipp tapp" (tomtarnas julnatt) hemma i köket och gjorde rörelser till och det var ingen sång som vi hade lärt honom. Mycket förväntansfulla kom vi till förskolan på fredagseftermiddagen tillsammans med massor av andra förväntansfulla föräldrar. Och det var fantastiskt gulligt såklart! Tage och hans favorit "Mimmi" var båda pepparkaksgubbe/gumma och stod längst fram. Det blev inte så mycket sång från deras sida, de stod mest häpna och förvånade och studerade publiken. Varför var alla mammor och pappor på dagis idag?

Det var många tomtar men bara två pepparkakor.
(klicka på bilden för att förstora den)

Efteråt var det mysigt att krama pappa och mamma.

Pepparkakshjärtat fick ett pepparkakshjärta.

Här är Tage och hans favorit "Mimmi" som är en månad äldre.
Hennes smeknamn har Tage hittat på själv,
i själva verket heter hon något helt annat.
Han pratar om henne varje dag.

Pappan - återkomsten

För ganska precis en vecka sedan kom jag tillbaka från Wien. Som framgått av den här bloggen har Tage varit sjuk, men när jag kom hem så hade han hunnit bli mycket bättre. Likt andra gånger när vi varit bortresta tycks Tage inte lägga särskilt märke till att vi är tillbaka. Det är helt naturligt att det plötsligt är jag som hämtar honom ur sängen på morgonen. Varför skulle det vara märkvärdigt?

På Altwiener Christkindlmarkt köpte jag den här snökulan till Tage.

På måndagen vabbade jag och följde med Tage till doktorn för ett återbesök. Hans värden var mycket bättre, vilket bekräftade vad vi redan märkt. Han var dock lite trött och tagen efter den långa febern, så det var nog klokt att låta honom hämta krafter under måndagen också.

Sedan i tisdags är han – och vi! – tillbaka i de gamla vanliga rutinerna, med förskola och allt. Även om han varit sjuk under hela min semestervecka känns det som om han utvecklats rejält, mest språkligt. Vi kan prata med varandra nu på ett helt annat sätt än för bara några veckor sedan. Meningarna blir om inte så mycket längre så iallafall fler och de sitter tätare ihop. Han gillar att räkna, till fyra/fem klarar han själv, men mellan fem och tio så är ordningen lite olika från gång till gång.

Tage kontrollerar julgransbelysningen.

Det tycks som om Tage varit snäll, ty tomten har redan lämnat en klapp till honom. När mamman och Tage kom hem en dag så stod det en gran lutad mot ytterdörren. "Till Tage från Tomten" stod det på en lapp. Vi tycker oss förstå att det är en gran från Enskede, men med tomten kan man aldrig vara säker... Grannen lånade ut en såg och jag kapade granen nertill och i lördags morse pyntade vi den tillsammans. Tage tog uppdraget på fullaste allvar, som han gör med de flesta aktiviteter. Kanske trodde vi att han skulle tyckte det var lite mer speciellt än han tycktes göra? Men för honom är ju det mesta nytt, så vad kan vara så speciellt med en julgran? Jag tror det är när man pyntat tre-fyra granar och minns några tidigare jular som det blir speciellt.

Några nya rutiner har tillkommit i familjen den senaste tiden. Den första är att vattna granen. Den är törstig och behöver vatten varje morgon och det är något som Tage aldrig vill missa. Han brukar för övrigt vara pådrivande med de andra sysslorna också och vi har knappt hunnit stiga ur sängen på morgonen förrän han säger "Bollarna!" följt av "Stjärnan!". Det betyder att vi ska tända de olika adventsljusen som hänger i våra fönster (som vi har släckt över natten). Han är snabb på att ta till sig rutiner!

En rutin som vi kan strunta i från och med imorgon är antibiotikan som Tage fått morgon och kväll i en dryg vecka nu. Den sista dosen är nu avklarad!

Tage tillfrisknar och pappan kommer hem

Tage är äntligen helt feberfri! Det känns så skönt att se honom bli som vanligt igen även om han verkar lite tagen av veckans sjukdom. Han har gått ned 2 kg så byxorna sitter inte uppe längre och så vinglar han fram när han går. Men det går nog över snabbt. Det har gått förvånansvärt bra att få i honom den äckliga antibiotikan. Jag har hällt det i ett glas juice och han verkar inte reagera på att det smakar annorlunda. Fantastiskt.

Igår var vi hos farmor och farfar på lutfisklunch, fast Tage fick sojakorv. Tage var pigg och lekte och hade skoj. På kvällen kom sen min fina vän Ingela och lekte med Tage och lagade soppa åt oss. Hon var arg för att jag inte hade hört av mig till henne och bett om hjälp under den jobbiga veckan så nu har jag lovat henne att det ska aldrig ske igen.

Ikväll kommer äntligen äntligen Pelle tillbaka! Å vad vi har längtat efter honom.

Lilla tappra Tage

Under Pelles semestervecka hade jag tänkt mig en mysig vecka på tu man hand med Tage och besök från vänner. Men veckan blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.

Tage hade inte bara ögoninflammation, han har dessutom varit högfebril hela veckan. Jag har fått en ny insikt i hur det känns när ens lilla pigga barn blir sjukt och vilken oro det skapar. Det hjälper inte att vara läkare när man ligger där ensam på natten och vakar bredvid sin lilla pojke som är brännhet av feber, andas i hastig takt och gnyr ynkligt. Det är riktigt otäckt. På dagarna har han blivit lite piggare av Alvedon men på kvällarna och nätterna har det inte fått ned febern. Idag när han för sjätte dagen i rad fortfarande hade över 40 grader i temp så tänkte jag att det var dags att besöka vårdcentralen för en undersökning. Det var bra att jag gjorde det för det visade sig att han förutom ilsket röd hals och jättesvullna lymfkörtlar hade hög snabbsänka, vilket talar för bakterieinfektion. Så Tage åkte på sin första antibiotikakur. Nu hoppas jag att han snabbt blir bättre för han har verkligen haft en tuff vecka den lilla sötnosen. Jag måste erkänna att jag själv också känner mig ganska slutkörd efter dessa dagars oro, sömnlöshet och sjuklingomhändertagande. Det ska bli fantastiskt skönt när Pelle kommer tillbaka på söndag kväll. Vännerna ställde in sina besök men som tur var har Tages farmor och farfar varit här och hjälpt till flera gånger. I torsdags erbjöd sig till och med farmor att vab-a för Tage så att jag kunde gå tillbaka till jobbet och "vila upp mig" och det var en väldig lättnad. Av allt omkringbärande på Tage så fick jag nämligen sammandragningar och annat magont så det var skönt att få sitta på sin jobbstol utan att bära tungt under en dag. När jag kom hem från jobbet hade farfar vart i farten så maten stod på bordet. Vilken lyx! Idag kom också Tages morbror Filip på besök på sin egen 25-årsdag. Han lekte med sjuklingen och hade med sig lunch och godsaker och vi blåste upp några ballonger och firade honom i sjukstugan.

Nu håller jag tummarna för att antibiotikan börjar verka och att Tage får sova bättre inatt. Lilla tappra Tage.

Under Pappans semester i Wien

Imorse vinkade vi adjö till Pelle som åkte till Wien och ska vara borta i en vecka. Härom veckan var det mamman som åkte iväg och roade sig och nu är det alltså pappans tur att få göra det han tycker allra bäst om - att sitta på caféer och läsa böcker. Vi har lovat honom att redogöra för hur vi har det med hjälp av bloggen.

Såå - imorse var det för första gången jag som lämnade Tage på dagis. Det gick bra förutom att jag kom drygt två timmar för sent till jobbet eftersom dagiset öppnar så sent på måndagsmorgnar. Men det var jag ju inställd på. Jag hann dock inte arbeta mer än 50 minuter innan de ringde från dagis och ville att jag skulle komma och hämta Tage för han hade fått ögoninflammation. Vi har tyckt att Tage de senaste två dygnen varit lite annorlunda, typ vaknat mer på nätterna och kanske varit lite hängig, men imorse var han pigg och glad så det kändes ok att lämna honom på dagis. Men det var förstås lite genant att han sedan på bara drygt en timme lyckades utveckla en fulminant konjunktivit. Hans ögon såg inte alls friska ut när jag hämtade honom, och värre blev det under dagen. Efter att han sovit middag så kunde han inte öppna ögonen för att de hade klibbat ihop så hårt. Ögonen var helt röda med rinnande var och ögonlocken svullna och han satt helt stilla och varm och slö i mitt knä i en timme medan jag försökte ta reda på vad jag skulle göra åt hans besvär. Jag läste i mina böcker att man ska badda med vatten och om det inte går över på några dagar kanske man behöver antibiotikadroppar. Med tanke på hur mycket ögondroppar som skrevs ut när jag jobbade på vårdcentral till barn som hade betydligt lindrigare besvär än Tage nu så kollade jag runt lite mer och både vårdcentralen, vårdguiden och apotekaren (som såg Tages ögon när vi var på väg hem från dagis) rekommenderade att börja med antibiotikadroppar med en gång. Eftersom jag inte har behövt skriva ut några läkemedel på röntgen och ingen i min närhet har varit sjuk så har jag ännu inte brytt mig om att skaffa alla koder som krävs för att skriva recept så tyvärr kunde jag inte ordna det själv. Vårdcentralen tyckte att jag skulle åka till Ringens kvällsjourmottagning och få hjälp redan ikväll, men det kändes inte som en optimal lösning. Tyvärr råkade även de nästa säkra receptskrivarna befinna sig i Spanien, men pappa kunde därifrån ändå ordna att hans kollega i Sverige skrev ut några droppar som vi kunde hämta precis innan apoteket stängde. Det kändes skönt. Vi får hoppas att det hjälper snabbt för Tage har det inte alls lätt just nu. Men vi ska vara glada för det här är ju första gången i hans 21 månader långa liv som han behöver någon form av vård. Vi kan berätta att vi saknar Pelle här hos oss.

Kanske borde vi ha fattat att allt inte stod rätt till när Tage plötsligt vid frukosten igår blev alldeles slö och somnade i mitt knä. Det har ju liksom aldrig hänt att han inte varit pigg som en lärka vid den tiden.

Mamman hemma i familjen igen

Jag hade en fantastisk Jordanienresa med ökenvandring, heldagskamelritt, 2-dagarsbesök i Petra och snorkling i Röda Havet. Det var inte en lämplig resa för en 1,5-åring, Tage hade nog inte uppskattat det så mycket. Lill-pyret i magen var emellanåt inte heller helt nöjd. När jag hade vandrat och ridit för mycket kom det protester. Det kändes länge att vara borta från Tage i 8 dagar, jag längtade väldigt mycket och det var så underbart att komma hem och krama och pussa honom igen och Pelle också förstås. Tage betedde sig som om inget hade hänt. Han verkade inte ens förvånad när det plötsligt var jag som hämtade honom från spjälsängen på natten fast han inte hade sett mig på så länge. Han är väldigt gosig och generös med kramar och pussar, men det var han ju även innan jag åkte.

Tage hade lärt sig flera nya ord under veckan. Och så hade han lärt sig räkna. - Een, tvåå, sa han och räknade med tummen och pekfingret. Varje dag bubblar det ut nya ord och vi blir gång på gång förvånade över vad han har lyckats snappa upp. Idag rabblade han plötsligt upp namnen på alla frukter som var i fruktfatet som om han ville förklara det för oss. Vi har även insett att Tage kan vara väldigt hjälpsam. Förutom att plocka ur disk- och tvättmaskinen och bära in saker från hallen när vi har handlat så kan man även be honom hämta toapapper när det har tagit slut. Då går han till den andra toan och hämtar. Men han förstår inte riktigt att man vill ha hela rullen hämtad. Istället springer han flera gånger och hämtar små frimärksstora bitar. Vi får jobba på den där biten.

Idag är det första advent och Tage har varit med och adventsfixat i lägenheten. Han tycker det är kul med alla ljusstakar och stjärnor i våra och grannarnas fönster. Tage fick en egen stjärna i sitt rum. Det sista han sa innan han somnade var - Godnatt, stjärnan!

Tage undersöker kamelen från Jordanien.

Om man trycker på den så brölar den precis som en riktig kamel.

Under Mammans semester i Jordanien

Mamman har rest på semester till Jordanien. Vi funderade på att resa alla tre, men kom fram till att det kanske inte skulle vara det perfekta resmålet för en lite kille som Tage. Att vandra i öknen låter kanske kul för mig, men vad skulle Tage tycka? Och hur skulle vi göra om transporterna innebar att man fick tränga ihop sig i en minibuss och resa i timmar längs dåliga vägar? "Har ni what we in Sweden call en bilbarnstol?" Nä, Tage och jag stannar hemma, Mamman får resa.

Vad har vi haft för oss när hon är borta? Här är en kort redogörelse, dag för dag.


Lördag
Vi vinkade av Mamman som gav sig av tidigt på morgonen. Kvar i lägenheten hittade Tage några roliga resväskor som man kunde kliva in i och stänga locket på. Senare städade Pappan bort dem. Vädret var uselt och vi förblev hemma hela dagen, bortsett från ett kort besök på Kungsholmen för att bl.a. handla lite mat.

På eftermiddagen kom de två lite äldre grannflickorna förbi med en kompis och ville leka med Tage, vilket de naturligtvis fick. Jag hör att de är lite osams och uppsnappar en replik:

– Om Tage är din är J. min...

De har tydligen delat upp småbarnen i huset mellan sig! Vad jag vet blev aldrig jag eller Tage tillfrågade. De stannade i ungefär en timme och sedan lagade jag pannkakor. Efter maten totalvägrade Tage att borsta tänderna, vilket är ovanligt.

Tage röjer på sitt rum med en av grannflickorna och hennes kompis.

Söndag
Söndagen började vi med en rejäl frukost. Även Tage åt bra. Det skulle visa sig att vädret blev precis lika dåligt som på lördagen, d.v.s. fem grader och regn. Vi lät det inte stoppa oss utan klädde på oss ordentligt och gick till den närmaste lekparken. Där valde Tage att gunga och när han väl kommit upp i gungan ville han inte sluta. Efter en halvtimme tyckte jag det var dags att lämna plats för andra barn.

Efter lunch somnade Tage i vagnen när jag var på väg till Kulturhuset. Där såg jag några utställningar och drack sedan en caffè latte och läste DN. När jag var klar med läsningen vaknade Tage och på vägen ut stannade vi till vid en utställning av miljövänlig belysning där Tage kunde trycka på lite knappar.

Tage utvärderar miljölampor.

Sedan sneddade vi över Sergels Torg till Åhléns för att handla mat. När vi närmade oss T-Centralen höjer Tage rösten och börjar peka:

– Tåg! Tåg!

Han vet att det finns tåg nere på plattformarna och han gillar det skarpt. Hemma leker han ofta med trätåget han fick av farmor Elin.

– Ja, Tage, vi ska åka tåg sen. Men först ska vi handla!

Väl hemma igen vattnade vi blommorna, vilket Tage alltid gillar. Sedan kom den grannflicka förbi som paxat för Tage och ville leka med honom en stund. Det fick hon. Hon undrade vilka lekar Tage gillade bäst och jag svarade att det var svårt att veta, för han har inte riktigt börja leka lekar än. Men han gillar att jaga eller bli jagad, och han gillar att gömma sig och och leta upp någon som gömt sig. Kull och kurragömma alltså, och så fick det bli.

När hon gått åt vi middag: pommes frites, blomkål, kikärtssallad och sojakorv. Mums! Tänk att Mamman inte gillar pommes frites... När Tage blir ordentligt mätt glider ätandet över i lek, vilket den här filmen visar:

Video: Mer lek än mat.

Tage fortsätter vägra tandborstning.


Måndag
Vardagsmorgonen är mer lik sitt vanliga lunk än helgmorgonen nu när Mamman är bortrest - det är ju ändå jag som sköter lämningen på förskolan. Idag var det dock lite svårare att just lämna Tage. Han brukar aldrig ha svårt att säga adjö, inte ens första veckan tyckte han det var tråkigt att jag gick. Men plötsligt klamrar han sig fast lite i mitt ben när jag ska gå. Han vill att jag ska stanna, och det gör jag en liten stund till. De andra sitter runt ett bord och ritar och jag hjälper honom att hitta ett papper och en penna och att komma igång att rita. Sedan kan jag gå efter en stund.

Att hämta Tage på förskolan efter jobbet är jag mindre van vid, men det gick som en dans idag. När jag satte honom i cykelstolen sade han "goggi", vilket jag förstod som "Yoggi", d.v.s. att han var hungrig. Väl hemma fick han alltså lite yoghurt som mellanmål. Vi hann busa lite efter mellanmålet och innan jag var tvungen att börja laga mat, men ganska snart åt vi middag. Det blev en indisk rätt: ris med potatis, lök, blomkål, morötter och kikärtor. Tage älskade det och åt nästan två fulla tallrikar.

Eftersom klockan inte var så mycket så tänkte jag visa Tage lite krokodiler på YouTube, men av någon anledning som sökte jag på "In the Night Garden" istället. Det är Tages gamla favoritbarnprogram som vi brukade se på SVT förr, men som endast går kl. 06.00 numera. När Tage fått se en snutt av det nöjde han sig inte med mindre än att vi såg ett helt avsnitt. De finns att se på SVT Play och varar i 30 minuter. Jag tyckte han såg nästan nostalgisk ut när han satt i mitt knä och tittade intensivt på programmet.

Idag överlistade jag Tage med tandborstningen. Tricket är, som vi konstaterat förr, att få in lite tandkräm i munnen på honom. Han vägrade att smaka på mitt finger, så jag fick lura honom och stoppa hans pekfinger i tandkrämen. Då stoppade han det i munnen, nästan reflexmässigt. Sedan var det fritt fram att borsta!


Tisdag
En ledig dag – skönt! Vi var hemma på förmiddagen och efter lunch tog vi bussen till Västermalmsgallerian. Min plan var att Tage skulle somna genast, men han somnade först kl. 13.30. Läste en bok i en timme, gick sedan till Nils och Peter. De lekte, d.v.s. Tage tog Nils saker och utropade "Tages!" och knuffade Nils om han kom för nära. Nils svarade med att vid tillfälle banka Tage i huvudet med handen. Men de stod också och dansade tillsammans genom att gunga på knäna. I början var Tage lite försiktig, men det släppte snabbt.

Tage trycker några extra gånger på knappen vid övergångsstället.

Vi blev sena hem, åt middag och sköt upp badet en dag. Tandborstningstricket fungerade inte lika bra idag, det var som om han genomskådat det.


Onsdag
Kort sammanfattning: lite besvärligt på morgonen, väldigt lätt på eftermiddagen. Det är onsdag, vilket betyder utflykt på dagis, idag tydligen till Långholmen för att titta på sniglarna under löven. Han lekte med lera när jag hämtade honom.

Innan vi åt middag hemma tänkte börja lära Tage färgerna, så jag höll upp en mugg han har och frågade:
– Vad är detta för färg, Tage?
– Gul, svarade han direkt.
Gul? Muggen var grön, men han har tydligen lärt sig en del färger på egen hand eller på förskolan. Han kunde rött och blått också, men det blev inte alltid rätt. Gult tycks vara en favoritfärg som han ofta chansar på.

Torsdag
Ännu en lite mer besvärlig morgon, då Tage inte är så samarbetsvillig. Till exempel vägrade han helt att sitta i sin stol vid frukosten. Jag försökte med både list och lock och pock, men fick se mig besegrad. Han fick istället sitta på Mammans stol med en kudde jag hämtade från soffan. Det gick det också.

Vi brukar inte skriva om blöjbyten här på bloggen, fast jag kan försäkra er om att det skett tusentals blöjbyten sedan Tage kom till oss. Men när jag bytte en bajsblöja denna morgonen fick jag en smärre chock: rosa! Först blev jag rädd att det kunde vara blod, men sedan tänkte jag att han måste ätit rödbetor på dagis. Vid närmare eftertanke kom jag på att han ätit matsäck igår, en matsäck som jag gjorde och jag hade inte några rödbetor i matsäcken... Färgen var dock rätt lik färgen på den lera han hade på tröjan när jag hämtade honom på förskolan på onsdagen. Han måste alltså ätit lera! Utan att gå in på några detaljer (sådant står vi över här på bloggen) kan jag meddela att jag senare fick mina misstankar bekräftade...

Den här eftermiddagen hämtade farfar Tage från dagis. Förra gången var det som om Tage inte kände igen honom först, men den här gången sade han genast "Hej farfar!". De hade hunnit leka tillsammans i lägenheten i någon timme innan jag kom hem strax efter klockan fem på eftermiddagen. Tack för hjälpen farfar!

Fredag
En ledig dag med Tage igen, precis som en vanlig fredag alltså. Det betydde också att tandborstningen fick ta den tid det behövdes: 20 minuter.

Vi var hemma på förmiddagen, det dåliga vädret håller i sig. Efter lunchen somnade Tage i vagnen och jag tog bussen till Nationalmuseum och träffade där Peter och Nils. Lagom till vi skulle se utställningen vaknade Tage, men han verkade tycka det var rätt OK att sitta i vagnen och titta på bilder. På bussen på väg hem gick det desto livligare till. Han ville helst stå upp i vagnen och leka tittut med alla medpassagerare.

Idag insåg jag vad Tages favoriträtt är. Han är lite smålänning ändå, ty ostkaka är det han tycks gilla mest att äta! Jag hade köpt ett stort paket och idag smällde vi i oss alltihopa. Tage ville hela tiden ha mer, jag hann knappt lägga upp det på hans tallrik innan han slukat allt. När förpackningen var slut fick han äta upp resterna som fanns på skeden och därefter slickade han tallriken ren... Sylt är ett plus, men inget måste.

Ovanstående rader skrevs vid köksbordet, på den bärbara datorn. Tage satt i mitt knä och lekte med ett kastrullock. Plötsligt märker jag att det är blod på locket. Tage har skurit sig på pekfingret och blöder en del. Det är inte farligt, men om inte annat så kladdar det ner en hel del. Jag säger till honom att han måste sätta på ett plåster, och Tage går genast fram pekar ut vilken låda plåstren ligger i. Det var intressant till en början, men han ville absolut inte ha något plåster på fingret. Han är nästan lite rädd för plåster. Vi gick istället och spolade av handen under kallt vatten och då slutade det blöda. Någon timme senare ville han ha ett plåster igen och drar med mig till lådan där de finns, men han hinner ångra sig igen när jag precis ska sätta på det.

Till kvällens middag serverades bland annat gröna ärtor. Tage älskade ju att äta sockerärtor från landet hos farmor och farfar i somras, men nu vill han inte ha med dem att göra. Jag lade iallafall tre stycken på hans tallrik, ifall han skulla ha ändrat sig. Men icke: han plockade försiktigt ut ärtorna en efter en, lade dem på min tallrik och sade "Pappas!"

Lördag
Idag steg vi inte upp förrän strax innan åtta. När hände det senaste?

Solen sken idag, vilket kändes som en smärre sensation. Vi var naturligtvis tvungna att komma ut i det vackra vädret, så vi tog med oss en fotboll och gick till Långholmen. Vagnen lämnade vi lite kaxigt hemma, och Tage var precis som de säger på förskolan mycket duktig på att promenera. Vi gick runt halva Långholmen och han bara traskade på, med enstaka avbrott nedanför fågelholkar där han skulle ropa på pippin som bodde där.

Till slut hade vi kommit till badet, vilket är ganska långt bort på ön. Där började han tröttna på att gå och ville istället leka med stenar, brunnar, trappor, pinnar och allt annat han kunde komma på. Jag fick använda all min uppfinningsrikedom för att vi skulle komma vidare: locka med fåglar som fanns längre fram, leka med bollen i en viss riktning, springa och gömma mig bakom stenar längre fram osv. Trots alla ansträngningar gick det nu ganska långsamt och jag insåg att vi skulle få en sen lunch och att Tage skulle bli sömnig. Det var också nu som Tage hittade en vattenpöl att hoppa i och lerpölar att smutsa ner byxorna med. Det gjorde mig inte mer sugen på att lyfta upp honom och bära hem honom. Vi kom nästan hela vägen hem, men sedan stannade han tvärt och vände sig mot mig med armarna i vädret och sade "Bära!". Det var bara att plocka upp lerkillen i famnen och gå hem. (Väl hemma visade det sig att gymnastikskorna faktiskt hållt honom torr, trots vattenpölen han hoppade i).

Tage har lärt sig räkna. Han kan visserligen bara "ett-två" än så länge, men han vet att det kommer mera efter två. Ibland räknar han på fingrarna.

På eftermiddagen kom faster Jenny, farmor och farfar. Vi drack kaffe och åt tosca-kakor, morotskakor och brownies – eller "bulle" som Tage sammanfattade det. Av faster Jenny fick han roliga klossar som var magnetiska. Lite fusk kanske, men det gick att bygga högt och roligt med dem.

Tage och farfar vet hur man leker tillsammans.

– Aj, aj!

Faster Jenny hade hår som var roligt att busa med.

Ljustekniker: farfar.

De stannade till middagen och gick sedan hem. Tage fick bada, så att han skulle vara nybadad när Mamman kom hem, och gick sedan och lade sig. Snart är Mamman hemma igen...

Tage pratar och pratar

Nya ord bubblar ur Tages mun varje dag. Nu använder han mycket två-ords-meningar som egentligen blir tre-ords-meningar eftersom han oftast lägger till ett "mamma" eller "pappa" också. "Mee sylt, mamma". "Mamma sitta dää". "Hoppa, mamma!"
Ett favoritord för tillfället är broccolelle som han kallar både broccoli och brysselkål. Blomkål kan han dock säga som det är och potatis likaså. Siffror har han också börjat använda. Fast han kallar alla siffror han ser för "niio". Ibland vaknar han av tidningsbudet tidigt på efternatten, reser sig då yrvaket upp och säger "tiining" för att sen snabbt somna om igen. Det händer också att han vaknar av uttryckningsfordon. Då sätter han sig upp och säger "tuutuutuutuut" och så vill han försäkra sig om att vi också hörde det: "tuutuutuut, pappa!" och han ger sig inte förrän vi kommer in och svarar "ja, tuutuut". Först då kan han somna om igen. Så gott som varje natt vaknar han vid 4-5-tiden och vill fortsätta natten i våra sängar. Det är mysigt och vi somnar snabbt om alla tre. På morgonen vaknar man sen då alltid av en ofantligt pigg Tage som snackar och kryper upp på mig och t ex pekar ut och benämner "mammas öga", "mammas näsa", "Tages näsa", "mammas panna" etc. När han tycker det är dags att vi stiger upp säger han "neej sova", "toa" eller "duscha" och drar oss i händerna. Men innan man stiger upp ska man sträcka på sig. Han visar hur man ska göra och säger "sträck!"

Sossesin, Nanna, Sesiija, Papop och Pipip kallar han mina syskon Josefine, Johanna, Sofia, Jacob och Filip.

En rolig novembervecka

Det har varit en händelserik vecka med bemärkelsedagar och besök. Vi har firat Pelle som fyllde år och så har vi firat att vi nu har bott i vår lägenhet i 2 år. I söndags var Tage på sitt första riktiga barnkalas. Det var min kollegas tvillingar Hugo och Albin som fyllde 3 år. Tage älskade kalaskonceptet. Saft och tårta i massor och fullt med skojiga leksaker. Men det allra bästa var att födelsedagsbarnens fantastiska föräldrar spelade upp en liten dockteater; den gamla roliga sagan om pannkakan som inte ville bli uppäten. Tage var helt uppslukad av föreställningen, ropade, skrattade och klappade i händerna. Själv var jag också mycket imponerad. Är det så här det går till på kalasen nuförtiden? När kalaset var slut blev det fiskdamm, även detta var otroligt kul och spännande för Tage som aldrig sett något liknande. Han förstod inte riktigt vad det var i påsen han fick på kroken. Han förstod bara att det var hans egen påse och han satt stolt och höll krampaktigt i den hela vägen hem utan att göra minsta försök till att öppna den.

Tage tycker mycket om huvudbonader.
Här har han hittat en liten låda som han tyckte passade bra som mössa.

I måndags kväll kom mormor och morfar från Halmstad och hälsade på. Tyvärr kunde de bara stanna i ett dygn den här gången men det var verkligen roligt att ha dem här sovandes på vårt vardagsrumsgolv och jag och Tage var ju lediga på tisdagen så vi fick umgås rätt mycket ändå. Vi var på Nationalmuseum och såg en utställning av Caspar David Friedrich. Tage uppskattade den också och satt snällt och lugnt i moster Johannas knä och tittade storögt på den 17 minuter långa filmen om konstnären innan vi började gå runt bland tavlorna. På en av tavlorna var det några får. Då var det extra roligt. Men allra roligast var det att bara vara hemma i lägenheten och leka med mormor och morfar. Morfar tyckte att småbilarna var roligast. Mormor kom på en ny lek när hon och Tage gick och drog myran och taxen efter sig varv efter varv runt vardagsrumsbordet. Den vill Tage leka varje dag nu. Och det går inte att leka själv - nu måste jag eller Pelle gå först med ett av djuren.

Tage och jag leker Tages nya favoritlek; gå på promenad i lägenheten
med taxen och myran. Tage har själv tagit på sig sin nya fina
mössa och polohalsduk som farmor har stickat och
han ville inte ta av dem fast det var varmt inomhus.

En annan av Tages favoritsysselsättningar -
att hjälpa till att plocka ur diskmaskinen.

Mamman äntligen hemma igen

Tage i nya vintermössan som farmor har stickat.

Förra veckan var jag i Örebro på kurs. Det var det längsta jag har varit borta från Tage sedan han föddes och jag saknade honom väldigt mycket, och Pelle också förstås. Jag blev enormt glad när jag ensam på hotellrummet på kvällen packade upp väskan och hittade de två fotoramarna som Pelle hade packat ned i hemlighet.

Nu är jag äntligen tillbaka och idag har jag haft min lediga tisdag med Tage så som jag brukar. Det är en sådan lyx att kunna vara ledig en dag i veckan och få ta det lugnt och umgås med Tage och fixa lite saker i hemmet. Till och med en så tråkig sak som att gå och handla kan bli hur kul som helst med Tage. Han har nämligen de sista veckorna fått gå med egen kundvagn i affären och han älskar det. Han försöker härma mig och ser viktig ut när han tar ut en vara från hyllan, studerar vad som finns på paketet och stoppar det i sin lilla vagn. De små kundvagnarna måste vara betydligt mer lättstyrda än de stora för han hanterar dem förvånansvärt väl. Länge står han vid frukthyllorna och pekar och benämner olika frukter och grönsaker. Mjölk-yoggi-juice-hyllan är en annan favorit. Han vet precis vad som är vad. Och så gillar han att få beundrare, vilket han får eftersom han gladeligen säger hejej till alla han passerar. På vägen till affären fick vi syn på en grävskopa i fullt arbete och Tage blev fullkomligt salig, hoppade upp och ned i vagnen, hojtade och pekade. Vi stod där bara två meter från skopan och studerade arbetet i 20 minuter innan vi gick vidare. När Tage sov middag kom mammalediga Kari förbi (fast utan barn den här gången) och vi satt och hängde och pratade medan Tage sussade i tre timmar. Sedan lekte Tage och jag en stund, jagades, läste lite böcker och spelade lite piano innan Tage hörde rasslet av nyckeln i dörren, rusade till hallen och slängde sig över Pelle när han kom hem. Det är fina härliga dagar de här tisdagarna.

Kamratskap!

Ibland vaknar Tage på kvällen eller natten och är lite ledsen. Oftast behöver man bara hjälpa honom att hitta nappen, men ibland är det andra saker, som att han är törstig. Igår kväll var han törstig. När man kommer in i hans rum vid sådan tillfällen väser han och då förstår vi genast att det är törst det handlar om. (Ljudet är en härmning av det ljud vi gör på skoj när vi tömt ett glas vatten, men kommer kanske ursprungligen från när man tagit en nubbe).

Tages sängkamrater: Kossan, Kanin och Hasse.

Det är enkelt att få honom att somna om, det är bara att gå och hämta ett glas vatten och låta honom dricka lite. Men igår nöjde han sig inte med det. När han druckit lite vatten och jag givit honom nappen och lagt honom ned på kudden igen så gick jag ut från hans rum. Då hör jag Tage ropa:

– Den me'!

Jag vände tillbaka och när jag tittade på honom i sängen höll han upp kaninen mot mig: Kanin var också törstig och ville faktiskt också dricka! Jag fick inte gå förrän alla i Tages säng hade fått vatten: Tage, Kanin, Kossan och Hasse. Sen kunde Tage somna om utan problem.

Mamma kom hem!

Imorgon kommer Mamman hem igen! Den här veckan har Tage och jag varit utan Mamman eftersom hon for till Örebro för att delta i en kurs. Vi har klarat oss bra själva, men längtar tills vi blir tre igen imorgon.

Tage och Pappan på tu man hand.

Den här veckan har jag varit ledig på tisdagen tillsammans med Tage och imorgon fredag kommer jag också att vara ledig, precis som vanligt. Jag har både lämnat och hämtat på dagis, så det har blivit lite kortare arbetsdagar. Igår fick jag dock hjälp: farfar hämtade Tage på dagis. När förskoleläraren sa "Nu kommer farfar!", menat till Tage, så sprang tydligen flera andra barn fram och kramade honom och ropade "Farfar!"... En stund senare hemma i lägenheten så anslöt farmor och sedan kom jag också hem.

De andra dagarna när det bara varit Tage och jag som ätit middag ihop har Tage pekat på Mammans tomma stol vid köksbordet och sagt "Mamma!". Hon ska sitta där, tycks han mena.

Detta foto och fotot ovan stoppade vi i hemlighet
ned i Mammans bagage, så att hon inte skulle
glömma bort oss helt under veckan.

En romanista ser snö

När man tittar i kalendern är det fortfarande bara oktober, men om man går utomhus så märker man att det redan hunnit bli mitten av november, minst... Det är kallt. Vi har satt på elementen här hemma och Tage röjde bland mina halsdukar och vantar häromdagen.

Först provade han en fin mössa...

...sedan svepte han en halsduk om sig...

... och till slut var han klädd
som en riktig romanista!

Tage lekte på morgonen här hemma i lägenheten innan vi skulle cykla till dagiset. Plötsligt hör jag att han tystnat. Jag tittar på honom och han står som förstenad mitt på golvet i vårt sovrum. Armarna hänger längs sidorna och han tittar ut genom sovrumsfönstret. Utanför fönstret faller snön – årets första snö! Det kändes som om han såg snö för första gången, men så var det ju inte. Redan den första morgonen på BB när Tage var mindre än ett dygn gammal låg det snö ute på marken. (Samma kväll såg Tage och jag Roma vinna över Real Madrid på teven i BB:s allrum). Dessutom har det varit en vinter till sedan dess, då vi bland annat åkte pulka. Jag tror dock att han kommer att tycka det är roligare i år.

Ultraljudsundersökning på SÖS

Vi var på ultraljud idag och fick titta lite närmare på vem det är som gjort Mamman åksjuk i flera månader. Han – eller hon, vi har inte fått reda på könet – såg ganska oskyldig ut. Mamman tyckte att det var likt Tage, men jag var inte lika säker. Å andra sidan har jag ingen vana att titta på genomskärningar av folk.

Den yngste familjemedlemmen ligger och chillar.

Längd: ca 18 cm. Den anatomiska kontrollen tydde på att allt var normalt. Nytt beräknat datum för förlossningen: 4 mars 2010. Vi håller tummarna för att det blir en annan dag!

Roligt med förskolebarn

Tage rider på Mammans fot.

Jag gillar verkligen det nya livet med förskolebarn i familjen. Det är så mycket nya roliga saker som man får ta del av. Häromveckan var vi på vårt första föräldramöte. Som tur var kunde snälla farmor och farfar vara barnvakter så att både Pelle och jag kunde gå, för ingen av oss ville ju missa det. Vi är jättenöjda med förskolan och Tage verkar verkligen gilla den. Inte en enda dag har han varit ledsen när Pelle lämnar honom och personalen säger att han alltid är glad. Eftersom mina jobbtider är från 7 till 15.30 så har jag fått den stora äran att hämta Tage varje dag och det är jag så glad för. Varje dag när det börjar närma sig hämtning så blir jag alldeles pirrig i magen för det är en sån härlig upplevelse att hämta honom. Det är så roligt att se hur glad Tage blir när jag kommer och han är så gullig när han stolt visar upp sina kompisar och roliga leksaker för mig. Han ser så viktig ut när han pekar på "Sjåsa" och vill förklara för mig att hon är hans förskolelärare. Och sen när vi går därifrån vill han tala om för hela världen att nu kom minsann hans mamma och nu ska han minsann gå hem, så han vinkar och säger hejdå till precis alla han möter i förskolehallen och hela vägen hem. Det har också varit kul att träffa alla föräldrar till Tages förskolekompisar. Ofta går Tage och jag liksom de andra barnen med sina mammor eller pappor till Högalidslekparken och leker en stund innan vi går hem. Tage har en speciell favoritkompis på förskolan; lilla Frida som är en månad äldre. Personalen berättar att de ofta hänger ihop och leker och har jättekul tillsammans och i torsdags när jag hämtade så fick jag se det själv. Så söta.

Idag klippte Tage håret för första gången. Det har liksom inte behövts tidigare men nu var det en lång tunn 5 cm lång tofs i nacken som klipptes av. Det lär dröja innan vi behöver klippa hans lugg. Själv var jag 5 år när det behövdes första gången..

-Hej mamma! Titta vilka fina skor jag har hittat.

Mål i munnen

Mellanmål: fruktsallad med vaniljglass

Det formligen sprutar nya ord ur Tages mun just nu: flagga, kalsong och skola är några av de senaste. Han har också blivit fantastiskt bra på att namnge vilka vi pekar på i hans fotobok: "Papopp!" säger han med eftertryck när vi pekar på Jacob, "Maamo" när vi pekar på farmor. Det är alltså inte alltid som uttalet är perfekt, men det slipar han till efter hand.

Sedan några dagar är det i det närmaste helt omöjligt att få mata honom längre. Nu ska han äta själv! Förr tolererade han att bli matad på morgonen när han åt gröt, nu pekar han bara på bordet framför sig och säger "Där!". Då ska vi ställa maten där och sluta upp med att mata honom.

Vecka 17

Äntligen äntligen äntligen har illamåendet börjat avta och allting ljusnar. Nu ska det bli världens mysigaste höst. Den här septemberhelgen var fantastisk. Pelle, Tage, jag och Caroline cyklade idag genom underbart vackra Stockholm till Rosendals Trädgård på Djurgården.

Smarrig äppelkaka med marsipan i.

Tage och Caroline gosar. Tage fick en fin liten leksaksödla av snälla Caroline.

Skepp o hoj! I trädgården låg en kul båt nedgrävd i gräset.

Vardagsrutiner

Den här veckan har vår höstvardag börjat. Mamman jobbar igen – men bara 80%, för både hon och Pappan är lediga en dag i veckan tillsammans med Tage. De andra tre dagarna är han på dagis.

Mamman mjukstartar veckorna med att jobba på måndagen och vara ledig på tisdagen. Just den här första lediga tisdagen tror jag att hon och Tage sov större delen av dagen – drygt tre timmar mitt på dagen lär både hon och Tage ha sovit – men så kommer det förstås inte alltid att vara.

På onsdagen gjorde Tage sin första utflykt med dagiset. Den första utflykten blev inte så fjärran: de gick tydligen till Reimersholme. Tage gick dock hela vägen dit själv, men han åt ingenting av pannkakorna vi skickade med honom i matsäcken. Han lär ha plockat lite mat från de andra barnen...

Idag är det torsdag och en "ganska vanlig dag", vilket betyder att jag lämnar Tage på dagis någon gång mellan halv nio och nio, och sedan hämtar Lovisa honom ungefär klockan fyra. Det blir ganska surrigt i köket vid sextiden när jag lagar mat samtidigt som alla är superhungriga och står och rycker mig i byxorna och vill ha mat (fast OK, det är nog mest Tage som gör det faktiskt). Helst vill han dock stå bredvid på en stol när jag lagar maten.

Imorgon är det fredag och min första lediga dag med Tage. Vad ska vi hitta på? Kanske gör vi en liten utflykt, eller också tar vi det bara lugnt här hemma. Det kan bero lite på hur våra förkylningar utvecklar sig också.

Till sist några bilder från i helgen, då vi var på Ulriksdals slottsträdgård tillsammans med mormor och morfar, mostrar och en morbror samt kusiner (och en extra kompis).

Tage leker på studsmattan med kusin Tore,
som är den kusin som är mest jämnårig med honom.

Här är hela gänget från i söndags.

Vädret var opålitligt, men vi lyckades undvika de värsta skurarna.
Tage leker med kusin Tore i en rolig hängande säng,
ute men ändå under tak.

Tage ett och ett halvt år

Härom dagen fyllde Tage ett och ett halvt år. Han är stor nu och har ett eget liv på förskolan som inte vi känner till. Jag är nyfiken och skulle vilja vara en fluga som följde med honom och fick se vad han har för sig och gör med alla barnen och förskoleledarna. Det verkar som att han trivs riktigt bra iallafall och vi känner oss väldigt nöjda med denna förskolan.

Tage pratar väldigt mycket nu och apar efter allt som vi säger fast med ljus ljus pipig röst. Mitt favoritord för tillfället är sjoof. Det betyder juice. Varje morgon kommer Pelle och Tage in och väcker mig med ett glas juice och två råa potatisar (i hopp om att lindra illamåendet) och Tage förklarar viktigt för mig att det är sjoof. Ibland när han vaknar på natten och är törstig säger han också sjoof till skillnad från tidigare då han bara sa aaahhh (som betyder vatten eftersom man säger så när man har druckit en klunk vatten). Tage har också börjat säga till när det är dags att byta blöja. Bjöja, säger han då, och så tar han gärna tag i ens finger och leder vägen till badrummet. När han vill höra musik pekar han på radion och säger jaaijo. Andra ord som Tage ofta säger är billoou = ballong, millou = melon, kookacka = pannkaka, sjova = sova, skoo = skor, iidåå = hejdå, bobompa = bolibompa och så Baapop.
Det sista är Jacob, min bror som var här och hälsade på och sov över härom kvällen. Tage var alldeles exalterad och har helt klart fått en ny idol. Tage visade malligt upp varenda leksak han hade och hur de fungerade.

Inskolning på förskolan: dag 5

Den sista dagen i Tages första vecka på förskolan får jag skämmas... Varför? Jo, det ska jag förklara.

Jag lämnade Tage vid nio och gick hem. Tage och de andra gick till en lekpark och han var vid gott mod. De fyra timmarna mellan nio och ett spenderade jag dels hemma och dels på ett kafé nära förskolan och det var där jag satt när de ringde efter mig:

– Nu har han vaknat. Du kan komma hit.

När jag kom dit satt Å. och Tage i hallen och väntade på mig. Tage hade napp i munnen och Elefanten i famnen och var ganska nyvaken. Tydligen hade de lekt på lekplatsen, kommit tillbaka, ätit lunch och sedan sovit. Den här gången gick det bättre med maten, han högg tydligen in med god aptit. Det serverades cous-cous med bönor och majs – bönorna var tydligen så goda att han åt upp Å:s bönor också.

När det var dags att vila gick först de andra barnen och lade sig. När de somnat gick Tage och Å. in och satte sig och tittade på dem. De spelade bakgrundsmusik på låg volym och alla hade en egen fäll att ligga på (Tage har en fårskinnsfäll). Efter en liten stund kunde hon lägga ned Tage på fällen och sedan somnade han inom två minuter.

– Han är helt exemplarisk!, blev den sammanfattande kommentaren från personalen.

... och det är här jag får skämmas lite. En sådan skrytsam kommentar kan jag ju inte undanhålla läsarna, men samtidigt bryter det mot Jantelagen: jag får skämmas. Fast jag är inte ledsen på Tage för det!

I nästa vecka kommer Tage att följa det vanliga schemat på förskolan, med den skillnaden att jag lämnar honom sent (omkring kl. 9) och hämtar honom tidigt (ca 14-15) så att dagarna blir korta. Vi får se om/när det kommer ett bakslag...

Inskolning på förskolan: dag 4

Det är den fjärde dagen som Tage och jag går till förskolan och jag tänker på vägen dit att det börjar kännas som vardag. Det brukar sägas att det tar tre månader att ändra en vana, så vi har väl en bit kvar antar jag.

När jag kommer dit lämnar jag Tage direkt. De är på väg till en lekpark och Tage får sitta i en dubbelvagn bredvid kompisen Simon. I förvirringen som uppstår när andra lämnar barn (varav en del gråter) och att olika saker ska lämnas inne på förskolan, glömmer jag att ta ett tydligt farväl av Tage. Men när jag ser honom rulla iväg i vagnen förstår jag också att han är på gott humör, så det gjorde nog inte så mycket.

Kvart över elva återkommer jag till förskolan och sitter en stund i hallen och väntar innan Tage kommer ut. Det har gått bra idag också, de kallar honom för "en solstråle" och jag blir stolt och glad. Sedan hör jag ordet jag gått och väntat på:

– Det gick jättebra idag, han har lekt med Simon igen och gjorde precis samma saker på lekplatsen. Men...

Det där lilla ordet "men"! Vad ska komma nu? Är det något som inte gått bra? Blev han ledsen? Jag skärper hörseln och lyssnar på fortsättningen.

– Men han åt ingenting.

OK. Inte så farligt. Barnen kom tydligen in efter lekparken, fick nya blöjor och skulle sedan äta lunch. Tage skakade på huvudet, sköt ifrån sig sked och tallrik och sade ett tydligt och bestämt nej. Han sköt till och med in stolen ordentligt till bordet som för att visa att här tänkte han inte sitta mer. Resten av måltiden fick han sitta i personalens knä.

Imorgon fortsätter inskolningen. Då ska han lämnas, leka på lekplatsen, komma in igen, äta lunch och sedan sova tillsammans med de övriga. Det blir spännande att se hur det går!

Inskolning på förskolan: dag 3

Det blir gradvis lite längre dagar för Tage på förskolan. Idag lämnade jag honom klockan nio, men till skillnad från de andra dagarna stannade jag inte kvar i lokalerna utan gick direkt efter ett kort farväl. De andra barnen satt i hallen och väntade på Tage klädda i de färgglada västarna de har på sig när de är ute. Direkt när jag gått gick de ut och jag kunde se Tage peka på de spännande maskinerna tvärs över gatan (de spränger för att bygga ett parkeringshus under Högalidskyrkan).

Kvart i elva kom jag tillbaka till förskolan och såg genast Tage och förskoleläraren genom fönstret. Han fick syn på mig och blev glad, men fortsatte leka när jag kom in. Enligt personalen hade det "gått jättebra" även idag. "Han verkar så trygg i sig själv", sade de bland annat, vilket ju känns skönt att höra. De berättade också att han fått en kompis som han lekte mycket med: Simon. Han åt visst päron i lekparken också, men mycket mer än så vet jag inte.

När jag körde hem honom i vagnen var han sömnig. Vi åt snabbt när vi kom hem och jag lade Tage, men det dröjde ganska länge innan han lyckades somna. Vi hörde hur han låg och pratade högt för sig själv i spjälsängen, han har väl mycket att berätta förstås...

Inskolning på förskolan: dag 2

Så här såg schemat ut för Tages andra inskolningsdag på dagis:

• 09.00: Vi kommer till förskolan. Pappan sitter i samma stol som dagen innan.
• 09.15: Pappan tar ett kort farväl av Tage och lämnar sedan lokalerna.
• 10.00: Pappan återvänder och hämtar Tage. Dag 2 är slut.

Tage ser ut att tveka en sekund innan han börjar leka med de andra.

Men han kom snabbt igång med leken.

Det gick precis enligt schemat. När jag kom tillbaka sade förskoleläraren att det "gått superbra", och det var så klart skönt att höra. Han hade krupit under stolarna med M. och lekt med barnspisen. "Han blev lite arg när någon annan tog ifrån honom en leksak" var en annan kommentar jag fick höra, och det kan jag lätt föreställa mig.

Tage har en egen låda i hallen.

Inskolning på förskolan: dag 1

Inskolningen på Tages förskola är kort: i princip en enda vecka. Den andra veckan kommer han att gå kortare dagar och sedan är han förhoppningsvis inskolad. Vi följer ett schema som förskolans personal har tagit fram. Det finns också en plan B att ta till om det inte gått så smidigt som man hoppats under första veckan.

Idag gjorde vi ett kort gemensamt besök på förskolan. Vi kom dit kl. 09.00 och stannade en timme. Jag fick inte gå omkring utan skulle sitta still i en stol samtidigt som Tage fick gå omkring och bekanta sig med de andra barnen och med lokalerna. Han tycktes trivas! En timme kändes väldigt kort, men personalen sa att han kommer att sova gott efter besöket. Jag tyckte det lät överdrivet – så märkvärdigt var det väl inte? Men de visste nog vad de pratade om, för han sov middag i över tre timmar.

Nu ser vi fram emot dag 2.

Sista pappadagen i parkleken

När min pappaledighet började i december kändes det som en oändlig tid vi hade framför oss tillsammans Tage och jag.Men nu är den snart slut. Imorgon börjar inskolningen av Tage på dagis.

En av de sista riktiga pappadagarna gick vi som vanligt till parkleken här i Högalid. Den här gången hade jag med mig kameran och fotograferade lite, vilket jag annars inte brukar göra. Här är några bilder.

Att gunga är viktigt när man kommer till parkleken. Utan gungning
räknas det inte på riktigt. Helst vill Tage gunga i 20 minuter och även
om han kan se uttråkad ut får man inte sluta.

Så småningom finner han dock det för lämpligt att göra något annat.

Vanligtvis åker han rutschkana en stund tillsammans med andra barn.

Ibland måste man tänka efter för att komma på vad man ska göra näst.
Leka i det lilla huset? Åka karusell? Rida på hönsen? Gräva i sandlådan?

Sandlådan är alltid kul. Allra bäst så klart om man har en hink och spade.

En del sand följer alltid med hem i lägenheten, det är oundvikligt.

Bakom baracken finns det roliga gupp att springa eller åka över.

Tage redo på trehjulingen.

Nu kör vi pappa! (Det betyder att jag ska putta på).

Det går fortare utan trehjuling än med.
Tage springer riktigt fort numera.

Den här trehjulingen är alldeles för stor för Tage,
men han har fått in en rätt snygg moppe-pose.