Under Pelles semestervecka hade jag tänkt mig en mysig vecka på tu man hand med Tage och besök från vänner. Men veckan blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Tage hade inte bara ögoninflammation, han har dessutom varit högfebril hela veckan. Jag har fått en ny insikt i hur det känns när ens lilla pigga barn blir sjukt och vilken oro det skapar. Det hjälper inte att vara läkare när man ligger där ensam på natten och vakar bredvid sin lilla pojke som är brännhet av feber, andas i hastig takt och gnyr ynkligt. Det är riktigt otäckt. På dagarna har han blivit lite piggare av Alvedon men på kvällarna och nätterna har det inte fått ned febern. Idag när han för sjätte dagen i rad fortfarande hade över 40 grader i temp så tänkte jag att det var dags att besöka vårdcentralen för en undersökning. Det var bra att jag gjorde det för det visade sig att han förutom ilsket röd hals och jättesvullna lymfkörtlar hade hög snabbsänka, vilket talar för bakterieinfektion. Så Tage åkte på sin första antibiotikakur. Nu hoppas jag att han snabbt blir bättre för han har verkligen haft en tuff vecka den lilla sötnosen. Jag måste erkänna att jag själv också känner mig ganska slutkörd efter dessa dagars oro, sömnlöshet och sjuklingomhändertagande. Det ska bli fantastiskt skönt när Pelle kommer tillbaka på söndag kväll. Vännerna ställde in sina besök men som tur var har Tages farmor och farfar varit här och hjälpt till flera gånger. I torsdags erbjöd sig till och med farmor att vab-a för Tage så att jag kunde gå tillbaka till jobbet och "vila upp mig" och det var en väldig lättnad. Av allt omkringbärande på Tage så fick jag nämligen sammandragningar och annat magont så det var skönt att få sitta på sin jobbstol utan att bära tungt under en dag. När jag kom hem från jobbet hade farfar vart i farten så maten stod på bordet. Vilken lyx! Idag kom också Tages morbror Filip på besök på sin egen 25-årsdag. Han lekte med sjuklingen och hade med sig lunch och godsaker och vi blåste upp några ballonger och firade honom i sjukstugan.
Nu håller jag tummarna för att antibiotikan börjar verka och att Tage får sova bättre inatt. Lilla tappra Tage.
1 kommentar:
Stackars Tage! Stackars mamman! Jag sitter i Wien och följer utvecklingen så gott det går, men helst vill jag vara hemma och hugga i i sjukstugan. Imorgon kommer jag hem - håll ut ni tappra!
Skicka en kommentar