Besök på Ölands båda kuster

På Öland plockar vi blommor, här en bukett som Åke och Tage samlat in.

På norra Öland är det inte långt från östkust till västkust, särskilt inte när vi hade Leif (=hyrbilen) till hands. Mamman var den som rattade på Öland och en dag förde hon oss till Byrums raukar. Vi brukar titta förbi där, och varför skulle vi inte även i år? Det var vackert väder, men det blåste en del och det var först nere bland raukarna som vi hittade lä ochsom det blev riktigt behagligt. Vi kilade omkring lite bland stenarna och vadade ut lite i havet, men vattnet var så kallt att fötterna domnade vilket gjorde att ingen var badsugen. Tage sprang omkring fritt utan att vi var bekymrade och Åke togs sig fram betydligt lättare i år. De håller på att bli stora nu, pojkarna!

Åke hade inte längre problem att ta sig runt bland Byrums raukar.

Högt, högt upp i himlen!

Barnen blundar, farligt nära kanten.

På de sista bilderna från Byrum poserade barnen och Mamman nära ett stup. Det kändes inte så farligt, men när pojkarna började blunda så tyckte Mamman att det fick räcka och vi åkte hem innan någon hann falla ner och slå sig.

*

Oftast var vi tillsammans alla fyra hela dagen, men ibland delade vi upp oss lite. Åke och Mamman försvann en dag ut på Sjömarkerna och var borta bra länge. Pappan och Tage undrade när de tänkte komma tillbaka, men vi orkade till slut inte vänta längre utan lagade lunch ändå. Precis när maten var klar kom de tillbaka! (De hade tydligen varit och lekte på kossornas strand).

Nästa gång var det Tage och Pappan som gick ut på Sjömarkerna och ner till havet. Vi gick ut på piren, spanade in de stora fången med brännässlor, gick till stranden och lekte med sanden där. När vi började gå hemåt kom plötsligt Åke och Mamman också till stranden, så vi stannade kvar och lekte en stund allihopa.

Tage och Pappan klättrade på stenblocken nere vid piren.

Åke och Tage hjälptes åt att gräva i den blöta sanden.

Tage leker i strandkanten.

Varje gång vi är på Öland vill vi läsa barnboken om Trulsa,
en riktig klassiker med svartvita dokumentära fotografier.

Lådbilslandet på Öland

Vi minns hur roligt vi haft på Lådbilslandet tidigare en gång, och med tanke på hur bilintresserad Åke är så såg vi fram emot ett nytt besök. Vi valde en dag då solen sken. Detta var slugt av oss: vi räknade med att de flesta skulle välja stranden och spara Lådbilslandet till en mulen dag (som vi gjorde förra gången). Nu var det långt ifrån tomt på området, men så pass lite folk att inga köer uppstod. Karusellen kunde man direkt sätta sig i, och den startade strax efter att Tage och Åke (samt kanske några andra barn) var redo. Perfekt!

– Pappa, jag vill ta med mig stämpeln hem, sade Åke vid entrén.

Åke hade ju precis slutat med blöjor, men han ville absolut inte gå på toaletten, så vi fick helt enkelt ta med oss pottan i bilen. Det funkade utmärkt! När Åke behövde det så gick vi ut till parkeringen och kunde snart komma tillbaka igen med uträttade behov.

Det ingår fem lådbilsåk för varje barn. När vi kom in så var det första vi gjorde att gå till den stora allmänna körbanan, där Tage och Åke valde varsin bil. Tage valde en lastbil och Åke ville så klart köra en buss. Åke tycktes helt uppfylld av det ansvar han fått: att hålla reda på en hel buss själv! Han tittade aldrig åt vårt håll, vinkade inte, log inte ens utan höll bara stadigt båda händerna på ratten och koncentrerade sig på trafiken.

Åke var helt fokuserad på trafiken när han körde den första bussen.

Nästa anhalt blev traktorfältet. Det var inte Tage intresserad av, så det fick Åke köra själv. Här började han slappna av lite mer, han hade väl kommit på hur det fungerade. Nu sken han upp och hade roligt! Efteråt tittade vi på det lilla traktormuseet de hade i en lokal bredvid.

Det fanns ingen tid att förlora längre, Åke ville göra allt, genast!
I bakgrunden syns traktorn som Åke nyss körde omkring med.

De gamla traktorerna och den här gamla brandbilen var roliga att provsitta. 

Förutom att köra lådbil så finns det åkattraktioner, lekställningar och annat att utforska. Barnen åkte tåg, karuseller och långa rutschkanor. Snart återvände Åke till den stora bilbanan, men Tage ville hellre leka med den repförsedda färjeflotten som man kunde dra över karpdammen i mitten. Åke körde tur efter tur och när hans biljetter var slut fick han fler av Tage.

Tage gillade att dra sig fram över dammen på flotten.

Åke körde varv på varv, bytte bil och fortsatte att köra...

Här har han bytt till glassbil.

Tage åkte några varv han också.

Tage och Pappan gick istället på äventyrsstigen i skogen, som var en lång hinderbana/klätterbana bland tallarna. Det tycker Tage är kul!

Tage älskar att klättra och balansera, här på äventyrsstigen i skogen.

Det gick undan i karusellerna! Ibland åkte barnen tillsammans (som här), ibland åkte de på egen hand.

När de passerade mig och kameran spexade de alltid till det lite...

Det blev en heldag på Lådbilslandet, från kl.10 till kl. 16 ungefär. Mycket mer än så orkar nog varken barn eller föräldrar med. Vi kommer absolut att komma tillbaka igen!

Ankomst till Öland

Vi reste en lite mulen dag och gjorde ett ganska långt uppehåll i Kalmar på vägen, men framåt kvällen så kom vi fram till stugan på Öland. Igen annan var där, så vi fick några dagar på egen hand innan kusinerna kom. Vädret blev snabbt bättre, och vi nöjde oss ibland med att bara fylla upp den lilla bassängen och hålla till kring tomten.

Här ska simmas! Fast när det väl kom till kritan så var simdynan mest i vägen...

Kexpaus på trappan på Öland.

Lördag innebär utdelning av veckopeng.

På kvällarna satt vi ute på verandan och åt middag.

Åke hade blivit lovad en present om han slutade med blöja och började gå på pottan istället, så i Kalmar hade vi köpt en liten present till honom. Han var mäkta stolt och glad när han öppnade sitt paket!

Åke uppskattar alltid ett nytt fordon.

En annan sak som vi gärna ville att Åke skulle lära sig var att cykla. Eftersom Tage gått över till vanlig cykel med pedaler (som han dock inte använt än) så fick Åke överta hans balanscykel utan trampor. I Småland hade han cyklat lite med Mamman och faster Jenny, nu på Öland ville han prova igen och när han väl börjat ville han inte sluta! Det gick som en dans och snart ville Åke ut och cykla i tid och otid. Mellan tandborstningen och läggdags, när man fått på nattblöjan, passar det fint med en lite kvällstur tyckte han, och Lovisa följde med. Pappan försökte filma, men det var inte alltid lätt att hinna med. Han cyklade i allmänhet lite snabbare än vi promenerade, men det var helt perfekt för att kunna ta lite längre promenader utan hans vagn.

På vackra Lottas väg gillade Åke att cykla på balanscykeln. 

Det sista man gör på kvällan innan man kryper till kojs är att cykla en liten tur, tycker Åke.
Mamman följer så gärna med.

Tidigare semestrar på Öland har vi gjort väldigt mycket utflykter. Detta föll sig helt naturligt eftersom vädret varit rätt dåligt och vi behövt hitta på något. Det gör att vi nu har en hel repertoar av platser vi "måste" besöka så fort vi kommer till Öland. Den här gången hade vi mindre behov att sådana besök eftersom vädret var så fint, men vi återsåg ändå några klassiker. En sådant är Skäftekärr.

Vad är det som lockar med Skäftekärr? Där finns en väldigt uppskattad hinderbana samt ett rätt trevligt kafé som också serverar mat. Vi stannade dock inte lika länge den här gången. Jämfört med förra året var det mycket färre getingar, mycket mindre portioner och mycket mer teaterrepetitioner på baksidan av kaféet.

Tage blir starkare och skickligare på hinderbanan för varje år.

Åke studerar fascinerat myrorna som bor i stocken.

– Å Hammarby, å Hammarby, å Hammar-hammarby!

"Titta gärna, rör ej" står det på lappen. Det är svårt...
(Det är Gustav V som sitter på soffan och som man inte får röra, om någon undrar).