23 augusti 2013

Besök på Ölands båda kuster

På Öland plockar vi blommor, här en bukett som Åke och Tage samlat in.
På norra Öland är det inte långt från östkust till västkust, särskilt inte när vi hade Leif (=hyrbilen) till hands. Mamman var den som rattade på Öland och en dag förde hon oss till Byrums raukar. Vi brukar titta förbi där, och varför skulle vi inte även i år? Det var vackert väder, men det blåste en del och det var först nere bland raukarna som vi hittade lä ochsom det blev riktigt behagligt. Vi kilade omkring lite bland stenarna och vadade ut lite i havet, men vattnet var så kallt att fötterna domnade vilket gjorde att ingen var badsugen. Tage sprang omkring fritt utan att vi var bekymrade och Åke togs sig fram betydligt lättare i år. De håller på att bli stora nu, pojkarna!

Åke hade inte längre problem att ta sig runt bland Byrums raukar.

Högt, högt upp i himlen!

Barnen blundar, farligt nära kanten.

På de sista bilderna från Byrum poserade barnen och Mamman nära ett stup. Det kändes inte så farligt, men när pojkarna började blunda så tyckte Mamman att det fick räcka och vi åkte hem innan någon hann falla ner och slå sig.

*

Oftast var vi tillsammans alla fyra hela dagen, men ibland delade vi upp oss lite. Åke och Mamman försvann en dag ut på Sjömarkerna och var borta bra länge. Pappan och Tage undrade när de tänkte komma tillbaka, men vi orkade till slut inte vänta längre utan lagade lunch ändå. Precis när maten var klar kom de tillbaka! (De hade tydligen varit och lekte på kossornas strand).

Nästa gång var det Tage och Pappan som gick ut på Sjömarkerna och ner till havet. Vi gick ut på piren, spanade in de stora fången med brännässlor, gick till stranden och lekte med sanden där. När vi började gå hemåt kom plötsligt Åke och Mamman också till stranden, så vi stannade kvar och lekte en stund allihopa.

Tage och Pappan klättrade på stenblocken nere vid piren.

Åke och Tage hjälptes åt att gräva i den blöta sanden.

Tage leker i strandkanten.

Varje gång vi är på Öland vill vi läsa barnboken om Trulsa,
en riktig klassiker med svartvita dokumentära fotografier.

Inga kommentarer: