Vi reser till Helsingfors

När vi var i Levanto och firade Pappans fyrtioårsdag, så var en av presenterna en resa till Helsingfors. Bakgrunden är att han alltid brukar säga att man inte ska underskatta Helsingfors, att Finland har oförtjänt dåligt rykte som turistmål. Nu var det upp till bevis! En vacker, men ganska blåsig dag, i september åkte vi till Helsingfors med Silja Line.

Vi tog tunnelbanan till Gärdet och tävlade med barnen om vem som skulle se båten först. Några gånger inför resan, bland annat när vi var på Gröna Lund, har vi pekat ut Finlandsbåtarna och sagt att snart är det vår tur att åka med dem. Färjan är naturligtvis väldigt stor, så stor att det var svårt för barnen att förstå precis när vi kom ombord på båten: vi gick ju inomhus hela vägen! Väl ombord gick vi omgående till barnavdelningen för att titta vad som fanns där. Till vår förtjusning fanns där en stor rutschkana ("russelkana") som slutade i ett färgglatt bollhav. Däremot var det inte så många andra barn, vilket säkert berodde på att detta var på en onsdag, så färjan var ganska tom.

Ombord på färjan.

Vi upptäckte snart att det fanns ett bollhav till i ett annat rum i barnavdelningen och där fanns också många andra roliga saker, en tågbana till exempel. Tage deltog i en frågesport om kända barnlåtar och fick ett pris, både Tage och Åke deltog i en färgläggningstävling, men där var det några andra talanger som tog hem förstapriset.

Åke i bollhavet.

Tage i bollhavet.

Tage deltar i färgläggningstävlingen som anordnades. Alla fick priser!

Trots resesäljarens idoga erbjudanden lyckades vi hålla oss borta från buffén och åt istället vegetariska hamburgare respektive pasta på cafeterian. Åke åt kanske inte så mycket, men allt var väldigt spännande. Vi gick ett varv runt båten också innan vi gick och la oss i hytten. Barnen fick sova i nederslafarna, föräldrarna fick sova där uppe.

På morgonen åt vi frukostbuffé ombord innan vi klev i land. Tage var inte särskilt intresserad av att gå, verkade rätt trött och hänging och fick åka i Åkes barnvagn under promenaden in mot centrum. Vi bodde centralt, precis vid Stockmann, och lämnade vår packning där innan vi hoppade ombord på en spårvagn som körde i en åtta runt centrum. Det är fint med gamla spårvagnar, det tycker vi allihopa! Kanske mest Åke, men alla gillar vi att åka. Vi blev hungrigare och hungrigare och plötsligt såg vi en Vapianoskylt och valde att stiga av och äta lunch där. Vi gillade alla maten, men besöket slutade lite läskigt: Åke trillade ner från barstolen vi satt på rakt ner på marmorgolvet med huvudet före… Han blev så klart väldigt ledsen, men med tröst och napp så blev det bra till slut. Han somnade i barnvagnen och vi gick vidare till ett kafé. Pappan har talat mycket om hur annorlunda kaféerna är i Helsingfors. De har bordservering och en elegans som saknas i Sverige. Visst syntes det på prislistan också, men vi unnade oss att njuta en stund medan Åke sov. När han vaknade fick han sin halva av bullen han delade med Pappan.

Lunch på Vapiano i Helsingfors. Läskigt höga barstolar...

Äntligen kafé! De har fina sådana i Helsingfors, av högre klass än i Stockholm.

Pappan sitter avspänd och tittar in i kameran som han nyss tryckte av på bordet en bit bort.
Åke ligger och sover i vagnen efter att han slog i huvudet.

Så här såg Åkes blåmärke ut efter fallet på Vapiano.

Vårt stora fina hotellrum som Mamman hade fixat.

Vi gillade vårt stora hotellrum – omodernt stort skulle man kunna säga att det var. Det var fint, men badrummet var inte inrett enligt 2010-talet stilideal. Toalettstolen tjöt när man spolade och barnen hade ohyggligt roligt åt detta. "Vem är det som skriker på toaletten?" På eftermiddagen hann vi sedan med mer spårvagnsåkande, domkyrkan med den roliga trappan och vi köpte spritärtor i lösvikt på torget i hamnen. Vi åt en tidig middag på en indisk restaurang och nu kändes det som att barnen började gilla att gå på restaurang. Vi var trötta på kvällen och somnade hastigt i våra båda dubbelsängar.

Tage klättrar på trapporna upp mot Helsingfors domkyrka. Parkour kanske?

Inne i domkyrkan tände Mamman ett ljus.

Det blåste en del och barnen sökte skydd hos Mamman, som inte ser ut att frysa just för stunden.

På indisk restaurang på kvällen.

Åke hade svårt att sitta still, men skötte sig ändå bra.

På kvällen läste Mamman saga för barnen, passande nog Tove Jansson.

Nästa dag åt vi frukostbuffé på hotellet och konstaterade att vädret var lite sämre: duggregn. Men det gjorde oss ingenting, för vi tog spårvagnen till Aqua Life och tittade på akvarier. Vi såg hajar, rockor, maneter, sköldpaddor och mycket annat. Ett fint ställe, betydligt större än Stockholms Aquaria. Även här var det lite folk, det var perfekt när vi gick runt och tittade, men kändes nästan ödsligt när vi var de enda gästerna på serveringen med kanske 150 sittplatser…

Tage leker på hotellrummet.

Det fanns många spännande akvarier på Aqua Life.

Tage bland maneterna...

... och Åke och Mamman var också där.

Efter lunch nära hotellet hann vi inte göra mycket mer än hämta vår packning och gå till båten. Nu var det fredag kväll och betydligt fler reste med båten. Det var ganska fullt i barnavdelningen med bollhaven, men det var fortfarande väldigt roligt. Middag åt vi på en lite finare restaurang denna kvällen, à la carte för Mamman och Pappan och en barnbuffé för barnen. Det var perfekt, barnen slapp vänta på sin mat och när vi fick in vår mat kunde vi hämta efterrätt åt dem. Även denna kväll gick vi ett varv runt båten innan vi lade oss, och det blåste så mycket att vi nästan var oroliga för att blåsa bort, det var roligt och spännande på samma gång. Det märktes dock inte någon sjögång på båten och vi sov gott och vaknade i Stockholm på lördagsmorgonen, med en hel helg framför oss. Vi kunde konstatera att resan var riktigt lyckad, och Pappan bugar och tackar för den fina presenten!

Åke vid middagen på vägen hem.

Barnbuffén bestod av köttbullar, kycklingklubbor, minihamburgare och köttfärssås,
men också (tack och lov) spaghetti, pommes frites, pannkakor och sallad.

Tage har försett sig av dessertbuffén samtidigt som Pappan äter huvudrätt. Mamman fotograferade.

Efter maten gick vi ut i blåsten på däck en stund.

Vi råkade också på Mumintrollet. Åke var inte så modig just då.

Tage tittar på utsikten från glashissen.

Vi avslutade med frukostbuffé innan vi klev iland i Stockholm igen.

Fira farfar med Gröna Lund

Farfar fyllde år och som vanligt önskade han sig sällskap till Gröna Lund. Vågar han inte gå själv? Hur som helst följde vi mer än gärna med! Vi tog tunnelbanan till T-Centralen och bytte till spårvagnen där, och av en slump råkade vi på farmor och farfar redan på perrongen. Jenny skulle också följa med, men henne träffade vi först ute vid Blå Porten. Farfar bjöd på lunch och sedan var det dags att åka.

Mamman och Tage värmer upp med veteranbilarna.

Tage hade hört kompisarna på förskolan prata om Lustiga huset och ville gärna gå dit. Pappan följde med.

Inne i Lustiga huset blev det inte långrandigt...

... och  förutom Tage själv så hittade vi många som såg ut precis som honom.

Inför besökte hade Tage pratat om Lustiga huset, eller närmare bestämt om Flygande mattan, som man får flyga på när man lämnar Lustiga huset. Det var nog höjdpunkten i huset, men tyvärr har vi ingen bild på mattan där Tage och Pappan flög fram. Ni får tro mina ord helt enkelt.

Samtidigt som Pappan och Tage besökte Lustiga huset åkte Åke och Mamman i Kärlekstunneln. Han gillade tydligen det och satt hela tiden och pratade om allt han kunde se. Kanske var det trånsjuka sällskapet i båten 2 meter framför mindre roade av hans pigga utrop?

Åke blev trött och behövde sova, så Pappan tog en liten promenad med honom i vagnen. Det funkade sådär. Helt plötsligt kom det skrik från någon attraktion i närheten som distraherade, och han hittade öppningen i vagnen som är så rolig att titta ut ur. Fast han var trött och somnade ganska snart.

En annan attraktion som Tage ville åka var Nyckelpigan. Den åkte han förra året också och den här gången skulle han åka tillsammans med farfar. De fick köa länge: 40 minuter för ett åk.

Tage åker Nyckelpigan – längst fram! – med farfar. Här är första varvet, och Tage är ganska koncentrerad...

... på andra varvet slappnade han av mer.

Åke sov fortfarande och vi andra tog en paus vi också och fikade.

Spöktunneln var ny för Tage i år. Mamman och Tage satt längst fram, Pappan satt bakom och hukade. 
Här är vagnen på väg in i en läskig tunnel med skelett och monster.

När Åke vaknade ville han åka veteranbilarna med farmor.

Sedan var det Jennys tur att följa med. Det fanns
vissa bilar med säte där bak, så att tre kunde åka samtidigt.

Tur att Tage och Åke styrde bilen så bra, för som ni kan se här så gick det undan.

Innan vi gick hem från Gröna Lund fick barnen en varsin ballong av farmor.
Här är Åke med sin dinosaurieballong.

En lång dag på Gröna Lund gjorde barnen ganska trötta. Men ballongen släppte Åke inte taget om.

Besök på Sjövik

Vi gillar härliga sommardagar på Sjövik och fick också i år möjlighet att njuta lite skärgårdsliv tillsammans med våra goda vänner. Hyrbilen hade vi kvar sedan resorna i de södra landskapen och nu fick vi nytta av den igen.

Tage tvekade inte för att hoppa i på djupt vatten med flytväst på. Han höll sig fast i Pappan,
som nog var lite mer nervös än han vill göra sken av på den här bilden. 

Mellanmål på stranden, det blev smörgås med (så småningom) lite sandstrand på.

Nils är hemma på Sjövik.

Vädret var lite lynnigt, men förhållandevis fint för att vara sommaren 2012.

Det är Tage i den polkagrisrandiga badkappan.

Harry fortsatte att peka...

... och fick en stor kram!

Innan vi åkte hem plockade vi smultron på strån.
"Så här plockade vi smultron när vi var små"

Åke plockade hellre än åt smultron, så här bjuder han Harry att smaka.

Innan vi åkte hem tog vi en lite tur om Simpnäs för att se hur det såg ut där. Åke, den busen, slängde
sin keps i hamnbassängen, men efter 20 minuter hade den blåst in till kanten och kunde fiskas upp igen.

I Simpnäs åt vi lunch på serveringen nere vid bryggan.  Det blåste rätt ordentligt, men vi hittade lä på uteserveringen
 på baksidan. Vi köpte också med oss en liten souvenir från Simpnäs: en prydnadsfyr som barnen gillade.

Sista stoppet innan vi åkte hem vad hos Knapp-Karlsson. Där fikade vi och åt glass,
men Tage kunde knappt slita sig från fussball-spelet de hade där. 

Det kom hela tiden barn som spelade med honom, men han stod kvar och berättade hur
allt gick till och skötte så att bollen kom i spel igen. Otroligt morsk fyraåring vi har
med tanke på att de andra barnen ofta var betydligt äldre än han själv.