28 februari 2013

Tage har en lös tand!


Vid frukosten idag tog Tage ett bett i smörgåsen och grimaserade sedan illa: det gjorde ont i tanden! Jag tittade på framtanden han pekade på, i underkäken, och mycket riktigt: den är lös. Det såg inte ut som något Tage hade sett fram emot, han var mest ledsen och bekymrad över att det gjorde ont. Han berättade också att det hade gjort ont i går på förskolan också, när han bet i något. 

– Vad bet du i då? undrade jag.
– En legobit, svarade Tage.

Det var inte så att legobiten låg i maten, han hade bara försökt lirka loss en bit från en annan, visade det sig. När han var färdig med frukosten var jag tvungen att kolla upp på nätet när man börjar tappa tänder, för jag trodde nog att det var först i sex-sjuårsåldern. Men tydligen är det fem till sexårsåldern, så det är helt normalt.

Tänk att vår lille Tage har blivit så stor att han ska tappa mjölktänderna!


24 februari 2013

Utflykt till Münchenbryggeriet

Idag sken solen och vi ville gå ut på förmiddagen. Mamman jobbar jour den här helgen och behövde vila inför nattens långa pass, så vad kunde passa bättre än en liten utflykt? Jag undrade om pojkarna ville se några gigantiska istappar som finns borta vid mitt kontor, och det nappade de på.

Åke bär på en del av en krossad istapp. Han gillar istappar och vill alltid ha en i handen.
Inne på kontoret ville vi se hur det ser ut där jag jobbar, men också hitta ett plåster till Tage som skrapat upp handen på en vägg under promenaden. Vi hittade plåster, men när Tage förstod att det var "vuxenplåster" som kan göra ont när man drar av det så ville han inte ha. "Vi går hem och tar ett annat plåster istället".

På Pappans jobb finns det gratis kakor i skåpen och gratis dryck i kylen. Vi stannade till och Tage och Åke fick ta två kakor och en dricka. Tage valde en Pucko och två Ballerina. Åke valde en Mer och pepparkakor.


På Södermälarstrand hoppade killarna upp på en låda. Pappan tog fram kameran och Tage började
genast göra grimaser. Vi lär nog få se många grimaser på fotografierna de närmaste åren misstänker jag.

– Sluta upp med grimaserna Tage!
Åke tycks vilja att det här blir ett lyckat foto.

Vi såg intressanta spår i snön på kajen, efter båda hundar och fåglar. Åke blev nyfiken på vad
hans buss skulle lämna för spår efter sig, så han bestämde sig för att helt enkelt prova.

15 februari 2013

Orosdockor

För någon dag sedan när jag rotade omkring i en låda efter något hittade jag en lite gul ask av trä. I den låg sex små orosdockor som jag köpte en gång på Etnografiska museet i Stockholm. De kommer från Guatemala och de funkar så här: man ger dem till ett barn och berättar att om man oroar sig för något, så kan man berätta om det för en orosdocka när man går och lägger sig. Sedan lägger man dockan under huvudkudden och sover på den under natten. När man vaknar på morgonen har dockan tagit bort oron.

Jag tyckte det var en fin tanke den där gången när jag köpte dockorna för kanske 20 år sedan. Nu tyckte jag att Tage blivit gammal nog för att börja använda dem, så jag visade honom asken igår och de små dockorna, och förklarade hur det fungerade. Han sa att han ville ha en docka.

– Är du orolig för något? frågade jag.
– Ja, jag är orolig för meteoriter. Att de ska störta ner på oss från himlen.

Han fick en docka och sov sedan på den hela natten.

På morgonen lyssnade jag på nyheterna och fick höra om ett jättelikt meteoritnedslag i Ryssland, som skadat flera hundra människor. En extremt ovanlig händelse, som dessutom inföll just idag, då den riktigt stora asteroiden 2012 DA14 passerar väldigt nära jorden, faktiskt närmare jorden än de geostationära satelliternas omloppsbana.

Tur att vi har dockorna som skyddar oss.

3 februari 2013

Mamman hemma igen, och friserar Tage

Igår vid sjutiden kom så Mamman tillbaka, och hela familjen var samlad igen. Barnen tävlade om hennes uppmärksamhet och pratade oavbrutet om vad som hänt sedan hon åkt. Ur väskan plockade hon fram två presenter: en snöskoter och en ambulanshelikopter! Åke fick smak för presenter och undrade om hon inte hade fler...

På morgonen fick vi lång sovmorgon och sedan konstaterade vi att Tage behövde klippas. Han var väldigt uppspelt och det var svårt att få honom att stå tillräckligt still för att ta ett fotografi (ens med 1/125 s slutartid), och allra helst ville han göra läskiga grimaser hela tiden. Men Mamman klippte med säker hand och slutresultatet blev väldigt fint tycker vi.

Tage, före klippningen...


... och resultatet efter klippningen. Stiligt!

Till sist vill vi tacka farmor och farfar för hjälpen när Pappan själv var sjuk. Åke var med farmor och farfar hela fredagen och båda barnen sov över hos farmor och farfar natten till lördagen. Nu är Åke troligen helt frisk, och Pappan mår mycket bättre, och dessutom har Mamman ju kommit hem också, så nu ska vi klara oss på egen hand igen. Tack för att ni ställde upp!