Födelsedagsresan till Venedig

Lovisa skulle snart bli 40 år, så vi åkte till Venedig för att sätta lite glans på högtidsdagen! Det blev också den första resan vi gjorde tillsammans utan barn sedan vi blev föräldrar. Tage och Åke, var blev de av? Vi lämnade dem på förskolan på torsdag morgon, sedan åkte vi direkt till Arlanda. På eftermiddagen hämtades de av farmor och farfar, som sedan passade barnen ända till söndag lunch, då vi kom tillbaka igen. 

Väderprognosen sade att det skulle vara 14-15 grader varmt och regna hela vår semester, med inslag av åska. Pelle övervägde att packa ner gummistövlar, men det tycktes inte vänta högvatten, och gummistövlarna fick stanna hemma. Ett litet paraply fick Lovisa iallafall med sig.

Flygresan till München, där vi bytte plan, var turbulent och det var knappt att Lovisa hann återhämta sig från illamåendet under mellanlandningen innan vi skulle kliva på nästa. Regnet vräkte ner och när vi kom ombord på nästa märktes tydligt att det varit några som varit rejält illamående även på den flighten. All servering ombord ställdes in eftersom man väntade mer turbulens, men det blev inte lika illa som på första flighten så Lovisa mådde trots allt rätt bra när vi landade.

Vackra Venedig! Det är nästan som ett litet Disneyland,
man får nypa sig i armen för att förstå att det finns på riktigt...

Över Venedig var molnen mörkt grå, men i öster lättade molnen. Vi åkte båt, en vattenbuss, från flygplatsen in till Markusplatsen, där vårt hotell låg. Resan tog ganska lång tid (75 minuter), men vi passade på att njuta av att sitta i egna tankar en stund. På kvällen gick vi ut och åt en första middag på restaurang. Vi tittade inte på någon karta, men visste åt vilket håll vi ville gå. Naturligtvis gick vi helt vilse och hamnade inte alls där vi trodde att vi var, men det är ju en av Venedigs många charmiga nycker.

På fredagen, dagen innan Lovisas födelsedag, var målet att promenera runt hela Venedig. Det var bitvis klurigt, när gränder ledde ner till lagunen, men det inte fanns någon kaj att vandra längs, men ibland var det lättare och vi kunde lägga lite distans bakom oss. Nu hade vi ju ingen brådska, så vi stannade överallt där vi tyckte det fanns något intressant. Vi hade börjat vid Markusplatsen, gått västerut till Ponte dell'Accademia, vänt österut till udden Fondamenta Salute, sedan följt den södra kajen västerut till marinan, där vi krånglade oss norrut förbi järnvägsstationen och in i Cannaregio. Där hittade vi en väldigt diskret restaurang, Trattoria alle due gondolette, som vi valde att äta på. Det fanns ingen meny, så vi fick lyssna noga till värdinnan när hon berättade vad som fanns. Pelle beställde spaghetti med nötter och bröd, Lovisa spaghetti med ärtor. Våra förväntningar var nog inte så höga, men det var den godaste maten vi åt på hela resan!

Nyförlovat par på bron Ponte Chiodo (den enda bron vi såg i hela Venedig som saknade räcken).

Överraskad och glad 39-åring.

Skål!

Skål!

Efter att ha vandrat runt nästa hela Venedig kom vi åter tillbaks till kajen nedanför vårt hotell lagom till kvällen. Vi satte oss ned och firade med Aperol Spritz medan solen sakta sänkte sig över den sagolika staden. Senare på kvällen gick vi ut och åt i stadsdelen Cannaregio nära Ghetto och den här gången tog vi karta med oss för att försäkra oss om att hamna rätt, vilket vi lyckades med.

Utsikt mot sydväst över lagunen.

Nästa dag – självaste födelsedagen – började med skönsång från Pelle till födelsedagsbarnet. Därefter fullföljde vi vår plan att vandra runt hela Venedig och rundade därmed även den östra delen, vilket är en vacker, lugn och folktom del av den annars så turisttäta staden.

40-åringen poserar i den nya klänningen (födelsedagspresent från Pelle).

Livet är härligt, även efter 40!

Fråga Pelle, han vet!

Till födelsedagslunch blev det spaghetti olio aglio e peperoncino, en ljuvlig sådan (också detta den bästa måltiden på resan!), på Osteria Al Ponte, en liten mysig servering med tre bord invid en kanal. Till det blev det en flaska Prosecco, tack Eva och Sören! Det visade sig att tjejen på bordet bredvid också hade födelsedag.

Skål!

Efter lunchen gick vi in på Venedigbiennalen (den stora internationella utställningen för samtida konst som varannat år breder ut sig i Venedig, den här var den 55:e i ordningen sedan starten 1895).

Det var en fantastisk födelsedag och en alldeles underbar resa!

Tage tränar fotboll

Sedan början av höstterminen har Tage gått i fotbollsskola i Högalids IF. Det är en gång i veckan, på onsdagar kl. 17-18 och de håller till på grusplanen på Långholmen. Först trodde vi att Tage skulle kunna hamna i samma grupp som kompisarna Malte och Mika från förskolan, men de är ett år äldre och hamnade i en annan grupp. (De har i och för sig inte varit så flitiga att komma till träningarna, så det kanske inte spelade så stor roll i praktiken). Vad som är roligt med den gruppen Tage hamnat i är att alla är lika gamla och bor i närheten. Det är alltså rätt troligt att Tage kommer att träffa pojkarna (ja, det är tyvärr bara pojkar) från träningen när han börjar nollan om ett år, eller rent av hamnar i samma klass som någon/några.

Upprop. Tage längst till höger, i grå mössa.

På onsdagarna får vi hjälp av farmor och farfar med hämtning av barnen. De hämtar barnen på förskolan och tar hem dem till lägenheten, där de hinner äta mellanmål innan Mamman tar med Tage till träningen. Farmor och farfar stannar hemma eller i parken och leker med Åke.

Träningen har ibland varit ganska kaotisk – som det väl lätt blir med femåringar som har rätt vaga begrepp om vad fotboll är, och vad träning innebär. På sistone har den dock blivit riktigt bra, delvis tack vare att en pappa till ett barn i gruppen blivit assisterande tränare, så att de omkring femton barnen kan delas upp i två olika grupper.

Tage värmer upp med de jämnåriga killarna och den assisterande tränaren.

Den här onsdagen var det jag som fick följa med Tage till träningen, eftersom Mamman jobbade jour. Jag tog med kameran och stod vid långsidan och fotograferade. Det var kul att se hur träningen gick till, och att se hur kul Tage hade tillsammans med de andra. Nu saknas bara en Roma-tröja, men det får vi fixa innan vårsäsongen drar igång!

Tage med August och Sixten.

– Varför ska man titta upp när man springer med bollen?

Varje träning avslutas med en match, där spelarna får turas om att stå i mål.

För er som undrar hur länge Tage har hejat på Roma kan jag hänvisa till ett gammalt inlägg här på bloggen.