God Jul och Gott Nytt År!

Tages räls

Det händer att man får höra att barn nu för tiden är bortskämda: de får allt de pekar på och har ingen egen fantasi. Förr hämtade de själva ett par kottar från skogen och kunde sedan leka ladugård med kottarna som kossor. Nöden är uppfinningarnas moder brukar det också heta.

Tage har ett litet tåg som han gillar att leka med. Det är bara ett tåg, någon räls har han inte. Men så en morgon när han lekte vid min skjutdörrsgarderob gjorde han en spännande upptäckt. Tåget! utbrast han och sprang till sitt rum och hämtade det. Sedan satte han försiktigt ned loket och vagnarna på spåren i skjutgarderoben - han hade hittat tågets räls. Spårvidden var perfekt. Sedan dess leker han alltid med tåget i min garderob...

Tages lek enkelspårig, men går som på räls.

Tages första Luciafirande

I fredags var Tage på sitt första Luciafirande. Vi har märkt att de har tränat Luciasånger på förskolan sista veckorna för plötsligt en dag satt Tage och sjöng "tipp tapp tipp tapp" (tomtarnas julnatt) hemma i köket och gjorde rörelser till och det var ingen sång som vi hade lärt honom. Mycket förväntansfulla kom vi till förskolan på fredagseftermiddagen tillsammans med massor av andra förväntansfulla föräldrar. Och det var fantastiskt gulligt såklart! Tage och hans favorit "Mimmi" var båda pepparkaksgubbe/gumma och stod längst fram. Det blev inte så mycket sång från deras sida, de stod mest häpna och förvånade och studerade publiken. Varför var alla mammor och pappor på dagis idag?

Det var många tomtar men bara två pepparkakor.
(klicka på bilden för att förstora den)

Efteråt var det mysigt att krama pappa och mamma.

Pepparkakshjärtat fick ett pepparkakshjärta.

Här är Tage och hans favorit "Mimmi" som är en månad äldre.
Hennes smeknamn har Tage hittat på själv,
i själva verket heter hon något helt annat.
Han pratar om henne varje dag.

Pappan - återkomsten

För ganska precis en vecka sedan kom jag tillbaka från Wien. Som framgått av den här bloggen har Tage varit sjuk, men när jag kom hem så hade han hunnit bli mycket bättre. Likt andra gånger när vi varit bortresta tycks Tage inte lägga särskilt märke till att vi är tillbaka. Det är helt naturligt att det plötsligt är jag som hämtar honom ur sängen på morgonen. Varför skulle det vara märkvärdigt?

På Altwiener Christkindlmarkt köpte jag den här snökulan till Tage.

På måndagen vabbade jag och följde med Tage till doktorn för ett återbesök. Hans värden var mycket bättre, vilket bekräftade vad vi redan märkt. Han var dock lite trött och tagen efter den långa febern, så det var nog klokt att låta honom hämta krafter under måndagen också.

Sedan i tisdags är han – och vi! – tillbaka i de gamla vanliga rutinerna, med förskola och allt. Även om han varit sjuk under hela min semestervecka känns det som om han utvecklats rejält, mest språkligt. Vi kan prata med varandra nu på ett helt annat sätt än för bara några veckor sedan. Meningarna blir om inte så mycket längre så iallafall fler och de sitter tätare ihop. Han gillar att räkna, till fyra/fem klarar han själv, men mellan fem och tio så är ordningen lite olika från gång till gång.

Tage kontrollerar julgransbelysningen.

Det tycks som om Tage varit snäll, ty tomten har redan lämnat en klapp till honom. När mamman och Tage kom hem en dag så stod det en gran lutad mot ytterdörren. "Till Tage från Tomten" stod det på en lapp. Vi tycker oss förstå att det är en gran från Enskede, men med tomten kan man aldrig vara säker... Grannen lånade ut en såg och jag kapade granen nertill och i lördags morse pyntade vi den tillsammans. Tage tog uppdraget på fullaste allvar, som han gör med de flesta aktiviteter. Kanske trodde vi att han skulle tyckte det var lite mer speciellt än han tycktes göra? Men för honom är ju det mesta nytt, så vad kan vara så speciellt med en julgran? Jag tror det är när man pyntat tre-fyra granar och minns några tidigare jular som det blir speciellt.

Några nya rutiner har tillkommit i familjen den senaste tiden. Den första är att vattna granen. Den är törstig och behöver vatten varje morgon och det är något som Tage aldrig vill missa. Han brukar för övrigt vara pådrivande med de andra sysslorna också och vi har knappt hunnit stiga ur sängen på morgonen förrän han säger "Bollarna!" följt av "Stjärnan!". Det betyder att vi ska tända de olika adventsljusen som hänger i våra fönster (som vi har släckt över natten). Han är snabb på att ta till sig rutiner!

En rutin som vi kan strunta i från och med imorgon är antibiotikan som Tage fått morgon och kväll i en dryg vecka nu. Den sista dosen är nu avklarad!

Tage tillfrisknar och pappan kommer hem

Tage är äntligen helt feberfri! Det känns så skönt att se honom bli som vanligt igen även om han verkar lite tagen av veckans sjukdom. Han har gått ned 2 kg så byxorna sitter inte uppe längre och så vinglar han fram när han går. Men det går nog över snabbt. Det har gått förvånansvärt bra att få i honom den äckliga antibiotikan. Jag har hällt det i ett glas juice och han verkar inte reagera på att det smakar annorlunda. Fantastiskt.

Igår var vi hos farmor och farfar på lutfisklunch, fast Tage fick sojakorv. Tage var pigg och lekte och hade skoj. På kvällen kom sen min fina vän Ingela och lekte med Tage och lagade soppa åt oss. Hon var arg för att jag inte hade hört av mig till henne och bett om hjälp under den jobbiga veckan så nu har jag lovat henne att det ska aldrig ske igen.

Ikväll kommer äntligen äntligen Pelle tillbaka! Å vad vi har längtat efter honom.

Lilla tappra Tage

Under Pelles semestervecka hade jag tänkt mig en mysig vecka på tu man hand med Tage och besök från vänner. Men veckan blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.

Tage hade inte bara ögoninflammation, han har dessutom varit högfebril hela veckan. Jag har fått en ny insikt i hur det känns när ens lilla pigga barn blir sjukt och vilken oro det skapar. Det hjälper inte att vara läkare när man ligger där ensam på natten och vakar bredvid sin lilla pojke som är brännhet av feber, andas i hastig takt och gnyr ynkligt. Det är riktigt otäckt. På dagarna har han blivit lite piggare av Alvedon men på kvällarna och nätterna har det inte fått ned febern. Idag när han för sjätte dagen i rad fortfarande hade över 40 grader i temp så tänkte jag att det var dags att besöka vårdcentralen för en undersökning. Det var bra att jag gjorde det för det visade sig att han förutom ilsket röd hals och jättesvullna lymfkörtlar hade hög snabbsänka, vilket talar för bakterieinfektion. Så Tage åkte på sin första antibiotikakur. Nu hoppas jag att han snabbt blir bättre för han har verkligen haft en tuff vecka den lilla sötnosen. Jag måste erkänna att jag själv också känner mig ganska slutkörd efter dessa dagars oro, sömnlöshet och sjuklingomhändertagande. Det ska bli fantastiskt skönt när Pelle kommer tillbaka på söndag kväll. Vännerna ställde in sina besök men som tur var har Tages farmor och farfar varit här och hjälpt till flera gånger. I torsdags erbjöd sig till och med farmor att vab-a för Tage så att jag kunde gå tillbaka till jobbet och "vila upp mig" och det var en väldig lättnad. Av allt omkringbärande på Tage så fick jag nämligen sammandragningar och annat magont så det var skönt att få sitta på sin jobbstol utan att bära tungt under en dag. När jag kom hem från jobbet hade farfar vart i farten så maten stod på bordet. Vilken lyx! Idag kom också Tages morbror Filip på besök på sin egen 25-årsdag. Han lekte med sjuklingen och hade med sig lunch och godsaker och vi blåste upp några ballonger och firade honom i sjukstugan.

Nu håller jag tummarna för att antibiotikan börjar verka och att Tage får sova bättre inatt. Lilla tappra Tage.