Julen i Småland

Julafton inföll i år på en måndag, och vi tog tåget ner till farmor och farfar i Småland på torsdagen i veckan innan. Det gjorde att vi fick några fina adventsdagar innan jul, med rejält med snö. Tomten, som ju är en klok person, insåg att det vore bra om pojkarna kunde använda den snowracer Åke fick i julklapp redan innan själva julafton, så han hade ordnat att den levererades i förtid. Åke (och Tage) öppnade glatt paketet och såg fram emot att få använda snowracern i någon backe. Ett litet problem uppstod: det finns just inga backar runt huset! Farfar hade dock en idé om var man kunde åka och tog oss med till Drevs kyrka där vi tog premiärturen.

Farfar drog snällt upp båda barnbarnen uppför backen på väg till Drevs kyrka.

Ibland tappade han en gubbe, men här satt båda kvar.

Farfar ville så klart också prova att åka.

På vägen tillbaka hittade vi mystiska små spår i snön...

... spåren började nedanför trädstammen, passerade en liten sten
där en kotte skalats och fortsatte sedan ut i terrängen. En ekorre!

Dagen efter gick vi tillbaka till samma pulkabacke igen, nu i sällskap med faster Jenny.
Åke var rätt intresserad av den här fyrhjulingen, han är ju väldigt intresserad av fordon.

Åke var dock ganska trött och hänging, vilket gällde för större delen av jullovet faktiskt.

Åkes varma kinder värmer Mammans frusna näsa.

På kvällen innan julafton åt vi risgrynsgröt (tomtegröt).
Tage fick en mandel i sin portion!

Åke ville gärna följa med på en liten skogspromenad då vi spanade efter tomten,
men han ville ogärna gå själv. Pappan fick bära.

Tage (och Åke i bakgrunden) hjälpte till att klä granen.

Dagen innan julafton träffade vi också två av Pappans kusiner, Mia och Helena, med familjer. Åke var lite blyg och väldigt trött, Tage var piggare. 

Faster Jenny hade med sig en italiensk julkaka, en Panettone. Den såg lite torr ut, men var saftig och god.

Åke var trött och hade alls ingen ork. Han somnade faktiskt här i soffan strax efter att bilden togs.

Vi tittade lite i gamla fotoalbum under kvällen.
Tänk, om 50 år kanske någon tittar på detta fotot, där vi tittar på 50 år gamla foton!

När Åke vaknade var han nyfiken på smakerna i köket: Panettone och en gigantisk tysk marsipankaka.

När julafton kom var det riktigt bra kramsnö ute och Mamman och barnen passade på att gå ut och bygga en stilig snögubbe. Sedan åt vi julmat tillsammans med mormor Gun och såg Kalle Ankas jul på teven – äntligen tycktes vi lyckas i vårt uppsåt att få barnen entusiastiska inför en timmes tecknad film på teve! Både Åke och Tage uppskattade programmet, samt alla vuxna förstås. När mörkret lagt sig över skogen dök tomten upp med en säck julklappar som han delade ut. Han hade väl många att besöka denna dag antar jag, för han hann inte stanna så länge, resten av julklapparna delade vi ut själva. Inte för att vi räknade, men jag vågar påstå att Tage och Åke fick flest julklappar. När de öppnade paket efter paket med klappar tror jag de insåg varför julen är en så omhuldad högtid... Resten av kvällen ägnade vi åt lek med julklapparna de fått, innan barnen gick och lade sig och mormor Gun skjutsades hem.

Tage, Snögubben och Mamman.

När snögubben var färdig gick Tage in och hjälpte till att vika servetter.

Mamman visade att hon håller hårt på de halländska traditionerna
och lagade stuvad grönkål till julbordet.

Åke satt och tog igen sig framför teven i sällskap med Mormor Gun.

Julmat!

Åke och Mamman skålar.

Alla samlades framför teven kl. 15.00, vilket kanske förundrade barnen något.

Så kom han då, tomten! Här delade han ut en julkapp till Tage...

... och här får Åke en julklapp.

En av julklapparna var en ficklampa, som genast kom till användning.

Tage kramar Mormor Gun.

Åke gav också Mormor Gun en kram.

Sedan samlades vi och begrundade allt det nya vi fått. Här lekte Åke med sina nya fordon.

På annandagen åkte vi tillbaka till Stockholm igen. Tack för alla fina julklappar och för en fin jul i Pyrtet!

God Jul!

God Jul önskar barnfamiljen!

Julen 2009

Trettondagen är passerad och det är hög tid att sammanfatta julen 2009. Vi hade en lång och härlig julledighet där vi hann med att träffa både mormor och morfar i Halmstad och farmor och farfar i Småland – plus en hel del andra släktingar och vänner så klart.

Vi reste tåg från Stockholm till Halmstad (via Lund på grund av en kraftig försening på 2.5 timmar) på måndagen. Bakom oss lämnade vi ett Stockholm täckt av ett tjockt snötäcke (säkert 3-4 dm) och nog tunnades snön ut lite efterhand som vi kom söderut, men även i Halmstad var det en del snö. Och det kom mer innan jul också, så vi fick en riktigt vit jul!

Tage och morfar vid pianot

Dagarna innan jul ägnades åt sedvanligt julpyssel (köpa julklappar, slå in dem, rimma julverser, koka knäck, äta knäck osv). Julafton firade vi hos Tages moster Josefine och hennes familj i ett hus nära mormor och morfars. Vi var lite måna om att Tage skulle sova middag ordentligt den här dagen så att han skulle orka med en lång afton, men hans planer tycktes helt annorlunda och han ville aldrig somna. Till slut gav vi upp och sjönk ned i soffan framför Kalle Anka. Då insåg vi att vi var ganska sena och lämnade Tage i Saras knä och gick och bytte om. När vi kom tillbaka tio minuter senare sov Tage fridfullt i hennes famn... Istället för att väcka och klä på honom svepte vi in honom i ett tjockt täcke, lade honom i vagnen och promenerade iväg till Josefine.

Efter ett härligt julbord fick vi besök av självaste jultomten. Mamman och Pappan var förstås spända på hur Tage skulle reagera på hans besök – det är ju inte helt ovanligt att barn blir rädda. Men Tage tyckte inte det var så märkvärdigt, det var som vilken gäst som helst som kommer på besök. Lite speciellt var det ju så klart att han delade ut julklappar åt alla, men snart agerade Tage springpojke och bar klappar åt tomten.

Tage släpper inte tomten med blicken.

Tage har fått en julklapp och är på väg för att tacka tomten...

... med en stor kram. Tack snälla Tomten!

Bland Tages julklappar fanns träjärnväg, böcker och en dockvagn: alla mycket uppskattade. Tack! Klockan hann bli riktigt mycket innan vi kom hem till spjälsängen och fick Tage i säng, så det var nog tur att han fick den där sömnstunden mitt på dagen. Nu var han pigg och glad hela kvällen!

På juldagen dansade vi runt granen hemma hos mormor och morfar. Det var många sånger och danser som var nya för Tage – men också för Pappan som inte hängde med i alla svängarna alla gånger... Nu började snön töa och fläckvis trädde gräsmattan fram på nytt.

På Annandagen tog vi farväl och reste vidare till Småland. Snödjupet ökade igen, men temperaturen låg nära noll – perfekt kramsnö med andra ord! Det passade vi på att utnyttja. Tage hjälpte dock inte till särskilt mycket, han ville helst sitta i vagnen och titta på när vi jobbade.

Det var väldigt noga att snögubben hade en ordentlig näsa, enligt Tage.

En snölykta utanför Pyrtet.

Hos farmor och farfar vankades det fler julklappar. Tage fick bland annat en leksaksspis, mer träjärnvägar och en "talande papegoja", också uppskattade klappar. Tack!

Större delen av dagarna var vi inne i stugan, men vi gjorde också besök hos Pappans mormor och farmor och tittade på möbler i Lammhult. Tage blev väldigt förtjust i att gå upp och ned för en trappa på varuhuset och protesterade högljutt när vi skulle åka hem igen.

Farmor och farfar lagade många läckerheter till Tage:
risgrynsgröt, blåbärspaj och tjocka pannkakor bland annat.

Baljan vi tidigare använt för att bada Tage börjar nu kännas liten,
och det var endast efter en del övertalning som han gick med på
att bada den här kvällen.

Trots att det var ordentligt kallt ville vi passa på att njuta av snön.
Tage var först ganska motvillig till att åka pulka...

... men till slut tycktes han faktiskt
uppskatta det en smula!

Pappan - återkomsten

För ganska precis en vecka sedan kom jag tillbaka från Wien. Som framgått av den här bloggen har Tage varit sjuk, men när jag kom hem så hade han hunnit bli mycket bättre. Likt andra gånger när vi varit bortresta tycks Tage inte lägga särskilt märke till att vi är tillbaka. Det är helt naturligt att det plötsligt är jag som hämtar honom ur sängen på morgonen. Varför skulle det vara märkvärdigt?

På Altwiener Christkindlmarkt köpte jag den här snökulan till Tage.

På måndagen vabbade jag och följde med Tage till doktorn för ett återbesök. Hans värden var mycket bättre, vilket bekräftade vad vi redan märkt. Han var dock lite trött och tagen efter den långa febern, så det var nog klokt att låta honom hämta krafter under måndagen också.

Sedan i tisdags är han – och vi! – tillbaka i de gamla vanliga rutinerna, med förskola och allt. Även om han varit sjuk under hela min semestervecka känns det som om han utvecklats rejält, mest språkligt. Vi kan prata med varandra nu på ett helt annat sätt än för bara några veckor sedan. Meningarna blir om inte så mycket längre så iallafall fler och de sitter tätare ihop. Han gillar att räkna, till fyra/fem klarar han själv, men mellan fem och tio så är ordningen lite olika från gång till gång.

Tage kontrollerar julgransbelysningen.

Det tycks som om Tage varit snäll, ty tomten har redan lämnat en klapp till honom. När mamman och Tage kom hem en dag så stod det en gran lutad mot ytterdörren. "Till Tage från Tomten" stod det på en lapp. Vi tycker oss förstå att det är en gran från Enskede, men med tomten kan man aldrig vara säker... Grannen lånade ut en såg och jag kapade granen nertill och i lördags morse pyntade vi den tillsammans. Tage tog uppdraget på fullaste allvar, som han gör med de flesta aktiviteter. Kanske trodde vi att han skulle tyckte det var lite mer speciellt än han tycktes göra? Men för honom är ju det mesta nytt, så vad kan vara så speciellt med en julgran? Jag tror det är när man pyntat tre-fyra granar och minns några tidigare jular som det blir speciellt.

Några nya rutiner har tillkommit i familjen den senaste tiden. Den första är att vattna granen. Den är törstig och behöver vatten varje morgon och det är något som Tage aldrig vill missa. Han brukar för övrigt vara pådrivande med de andra sysslorna också och vi har knappt hunnit stiga ur sängen på morgonen förrän han säger "Bollarna!" följt av "Stjärnan!". Det betyder att vi ska tända de olika adventsljusen som hänger i våra fönster (som vi har släckt över natten). Han är snabb på att ta till sig rutiner!

En rutin som vi kan strunta i från och med imorgon är antibiotikan som Tage fått morgon och kväll i en dryg vecka nu. Den sista dosen är nu avklarad!

En kort sammanfattning av julen 2008

Tages allra första jul firade vi i Småland, hos farmor och farfar i Pyrtet. Mitt i djupaste Småland med andra ord, uppe på höglandet. Vi åkte ner redan på lördagen och hade några dagar före julen att skaffa oss julstämning och låta Tage bekanta sig med miljön – sist Tage var i Pyrtet var i somras och då var han inte alls lika rörlig eller nyfiken som nu. Vi tog också långa promenader i de lantliga omgivningarna.

Det här vackra röda huset tycks ingen vilja ha längre, det står tomt
och övergivet. Har det tur förbarmar sig kanske någon tysk turist
över det och köper det.

Det finns många gamla fina stenmurar i Småland, och vi tyckte
att Tage skulle få komma lite nära en av dem, trots att han
låg och sov i vagnen.

På julaftonen snöande det, precis som vi hoppats. Vi började med att resa till Tages farfarsmor i södra Småland för att önska god jul.

Tage i centrum av uppmärksamheten i soffan hemma hos "farmor Elin",
d.v.s. farfarsmor. Mjukiskatten var kul att leka med tyckte Tage.

Dagen till ära var Tage iklädd en pepparkaksdräkt.

Bevis på att det snöade: klicka på bilden

för att se den i ett större format!

Julfirandet fortsatte sedan hemma hos farmor och farfar i Pyrtet, där också farmors mor ("mormor Gun") deltog. Här åt vi julbord, tittade på (delar av) Kalle Anka, knäckte nötter, såg Karl-Bertil Johnsson, åt godis, tog emot jultomten och öppnade klapparna.

"Mormor Gun", d.v.s. farmors mor, tar för
sig av julbordet.

Mamman ville också ha.

Pappan och Tage tittade på Karl-Bertil Johnsson tillsammans.

Tages höjdpunkt vid julklappsutdelningen var
att fälla upp och ned locket till det största paketet.
En kartong kan vara riktigt rolig...

På juldagen var vi bjudna på middag hos "mormor Gun" som trots att hon snart fyller 87 ställde till med middag för 12 personer. Det var spännande för Tage eftersom två yngre sysslingar deltog: Ellen och Olle. Dessutom fanns det både katter och hundar i huset.

Annandag jul lämnade vi Småland med tåg och for till mormor och morfar i Halmstad. På eftermiddagen var vi bjudna till Mammans faster Chatarina på middag och där var det ännu fler människor (nästan 30 personer) och fem av dem var Tages kusiner. Knappast en vilodag för Tage med andra ord!

Lugnare blev det på lördagen, dagen efter annandagen. Då tog mormor, Mamman och Pappan en lång promenad med Tage i vagnen. Vi gick hela vägen från hotellet i Tylösand tillbaka till Ebbehill, vilket tog drygt två timmar. Vädret var fantastiskt, även om vi inte bjöds på någon snö. Vi fick också möjlighet att umgås mer med Tages kusiner, hans morbröder och mostrar samt att titta på moster Josefine och hennes familjs nya hus, bara några kvarter från Ebbehill. Fantastiskt fint!

Fikapaus vid handikappbadet längs Prins Bertils stig.
Mormor bjöd på kaffe och hembakade bullar – mums!

Vi hann ut i tid så att det var ljust nästan hela vägen hem till Ebbehill.

Söndagen blev uppbrottens dag. De flesta i Ebbehill packade sina väskor och reste, en del mot Mayrhofen i Österrike för skidåkning, andra gjorde som vi och reste tillbaka till Stockholm och vardagen.

Tack alla för en fin jul och för de fina julklapparna!