Släktträff och kräftskiva i Småland

En gång om året är det på pappans sida en släktträff i Småland. Det är en kräftskiva som vi turas om att ordna, och i år var det farmor och farfars tur att hålla i arrangemanget. Pappan tog tåget ner till Småland med Åke och Tage, Mamman var tvungen att stanna hemma och förbereda jourarbete, men hon följde oss till tåget och vinkade av oss på perrongen.

Vi fick som vanligt bo i lillstugan på tomten.

Åke gillar katter och blev alltid glad när grannens katt Tom visade sig. Tom tyckte ibland att
han fick lite väl mycket uppmärksamhet, men hade vett att smita iväg igen när han ville ha lugn och ro.

Kräftskivan är en heldag som börjar med en lättare lunch, sedan dricker vi kaffe, äter tårta, leker och umgås. I år var det olympiska lekar, med tanke på London OS. På kvällen avslutas det med en traditionell kräftskiva. Vi som inte äter kräftor äter pajer, rostat bröd och annat.

Detta var sysslingen Theresas första kräftskiva.
Hon hålls i famnen av sin syssling Ellen.

Nu har kräftorna dukats fram.

Själva kräftskivan märkte Tage och Åke inte så mycket av. De fick äta en stund innan och gick sedan och la sig precis när den hade börjat. Jag bar Åke förbi bordet där alla satt och han tittade förundrat på bordet. När vi kom in i vår lilla stuga sade han:

– Pappa, dom skulle äta skräddare.
– Nja, det var inte skräddare, svarade Pappan, det var kräftor.
– Ja, sa Åke. Dom äter skräddare och kräftor. Och paddor.

Senare på kvällen blev det augustimörkt.

Dagen efter åkte vi tillbaka till Stockholm igen. Tågresan tillsammans med barnen gick bra denna gången också: finns det snällare barn på tåg? Åke somnade inte, trots att han brukar sova på eftermiddagarna, men det gjorde däremot Tage.

Tage sover i en obekväm ställning ombord på tåget tillbaka till Stockholm.

Alla som var med på kräftskivan 2012. (Klicka på bilden för att se den i stort format).

För fyra år sedan fotograferade Pappan ett gruppfoto av alla som var med på kräftskivan det året, och vi publicerade bilden på bloggen. Tage var bara en liten bebis. Det var roligt att ha ett foto där alla var med, så nu ville jag göra om det. Alla samlades framför huset och jag tog några fotografier. Då visste jag inte att detta skulle bli mitt sista foto av Svenne. Tyvärr dog han, helt oväntat, drygt två veckor senare.