Under Pappans semester i Wien

Imorse vinkade vi adjö till Pelle som åkte till Wien och ska vara borta i en vecka. Härom veckan var det mamman som åkte iväg och roade sig och nu är det alltså pappans tur att få göra det han tycker allra bäst om - att sitta på caféer och läsa böcker. Vi har lovat honom att redogöra för hur vi har det med hjälp av bloggen.

Såå - imorse var det för första gången jag som lämnade Tage på dagis. Det gick bra förutom att jag kom drygt två timmar för sent till jobbet eftersom dagiset öppnar så sent på måndagsmorgnar. Men det var jag ju inställd på. Jag hann dock inte arbeta mer än 50 minuter innan de ringde från dagis och ville att jag skulle komma och hämta Tage för han hade fått ögoninflammation. Vi har tyckt att Tage de senaste två dygnen varit lite annorlunda, typ vaknat mer på nätterna och kanske varit lite hängig, men imorse var han pigg och glad så det kändes ok att lämna honom på dagis. Men det var förstås lite genant att han sedan på bara drygt en timme lyckades utveckla en fulminant konjunktivit. Hans ögon såg inte alls friska ut när jag hämtade honom, och värre blev det under dagen. Efter att han sovit middag så kunde han inte öppna ögonen för att de hade klibbat ihop så hårt. Ögonen var helt röda med rinnande var och ögonlocken svullna och han satt helt stilla och varm och slö i mitt knä i en timme medan jag försökte ta reda på vad jag skulle göra åt hans besvär. Jag läste i mina böcker att man ska badda med vatten och om det inte går över på några dagar kanske man behöver antibiotikadroppar. Med tanke på hur mycket ögondroppar som skrevs ut när jag jobbade på vårdcentral till barn som hade betydligt lindrigare besvär än Tage nu så kollade jag runt lite mer och både vårdcentralen, vårdguiden och apotekaren (som såg Tages ögon när vi var på väg hem från dagis) rekommenderade att börja med antibiotikadroppar med en gång. Eftersom jag inte har behövt skriva ut några läkemedel på röntgen och ingen i min närhet har varit sjuk så har jag ännu inte brytt mig om att skaffa alla koder som krävs för att skriva recept så tyvärr kunde jag inte ordna det själv. Vårdcentralen tyckte att jag skulle åka till Ringens kvällsjourmottagning och få hjälp redan ikväll, men det kändes inte som en optimal lösning. Tyvärr råkade även de nästa säkra receptskrivarna befinna sig i Spanien, men pappa kunde därifrån ändå ordna att hans kollega i Sverige skrev ut några droppar som vi kunde hämta precis innan apoteket stängde. Det kändes skönt. Vi får hoppas att det hjälper snabbt för Tage har det inte alls lätt just nu. Men vi ska vara glada för det här är ju första gången i hans 21 månader långa liv som han behöver någon form av vård. Vi kan berätta att vi saknar Pelle här hos oss.

Kanske borde vi ha fattat att allt inte stod rätt till när Tage plötsligt vid frukosten igår blev alldeles slö och somnade i mitt knä. Det har ju liksom aldrig hänt att han inte varit pigg som en lärka vid den tiden.