Sista pappadagen i parkleken

När min pappaledighet började i december kändes det som en oändlig tid vi hade framför oss tillsammans Tage och jag.Men nu är den snart slut. Imorgon börjar inskolningen av Tage på dagis.

En av de sista riktiga pappadagarna gick vi som vanligt till parkleken här i Högalid. Den här gången hade jag med mig kameran och fotograferade lite, vilket jag annars inte brukar göra. Här är några bilder.

Att gunga är viktigt när man kommer till parkleken. Utan gungning
räknas det inte på riktigt. Helst vill Tage gunga i 20 minuter och även
om han kan se uttråkad ut får man inte sluta.

Så småningom finner han dock det för lämpligt att göra något annat.

Vanligtvis åker han rutschkana en stund tillsammans med andra barn.

Ibland måste man tänka efter för att komma på vad man ska göra näst.
Leka i det lilla huset? Åka karusell? Rida på hönsen? Gräva i sandlådan?

Sandlådan är alltid kul. Allra bäst så klart om man har en hink och spade.

En del sand följer alltid med hem i lägenheten, det är oundvikligt.

Bakom baracken finns det roliga gupp att springa eller åka över.

Tage redo på trehjulingen.

Nu kör vi pappa! (Det betyder att jag ska putta på).

Det går fortare utan trehjuling än med.
Tage springer riktigt fort numera.

Den här trehjulingen är alldeles för stor för Tage,
men han har fått in en rätt snygg moppe-pose.

Tisdag i Milano

Den första heldagen i Milano var tisdagen. Vi sov gott i dubbelsängen, som vi hade vridit så att Tages långsida hamnade längs med väggen. Det hade varit lite svårt för Tage att somna, ty på väggen precis vid hans kudde fanns tre strömbrytare. Att trycka på knappar är just nu väldigt mycket roligare än att sova.

Vi hade en liten balkong också, som Tage gillade.
Tyvärr blev man väldigt smutsig där ute...

Vi tog hissen ned till frukostrummet och åt frukost tillsammans med tre-fyra andra hotellgäster (det var ett litet hotell). Tage fick gröt av medhavt pulver men ratade den färska frukten (ananas, mango och melon). Vårt första mål i Milano blev Parco Sempione, som är en stor park vid Castello Sforzesco.

Här beundrar Tage fontänen utanför Castello Sforzesco.
Kepsen åkte av då och då och jag fick faktiskt köpa
en ny under resan eftersom en försvann.

Där njöt vi av grönskan – i Milano var det inte vår utan sommar och temperaturen låg strax under 30 grader. Det fanns många andra barn i parken, men de flesta hade sällskap av filippinska barnflickor, inte av sina föräldrar. Någon pappa såg vi inte till alls, men vid gungorna träffade vi en italiensk mormor som gungade sitt barnbarn. Vi hittade också ett litet tåg som vi åkte några varv med.

Grönt är skönt.

Titta pappa, en pippi!

Sand och grus är väldigt spännande...

Var det här gungan för små barn eller för dockor?
Tage spanar in de andra på lekplatsen.

Vad ska hända nu pappa?

Tage får en stödjande hand under tågresan.

Oj vad det går!

Alla leksaker i parken var kanske inte helt politiskt korrekta...

Efter allt detta blev Tage trött och somnade i sin vagn. Jag passade på att promenera iväg till en bar, vilket ju är italienska för kafé, och köpte mig en enkel espresso och vilade fötterna lite. Tage sov i omkring en timme, så jag hann läsa lite också. Eftersom det var aktuellt att byta blöja frågade jag personalen på baren (kaféet) om de hade en toalett där jag kunde byta en blöja på Tage. De skakade på huvudet men pekade på bordet längst in i lokalen: där kan du byta! Det är bäst om du gör det innan lunchrusningen, menade de. Otroligt generöst, men jag valde att gå till parken och byta på gräset istället.

Vi åt lunch på en restaurang i Brera-området.
Tage ville inte smaka min pasta, men brödet gillade han.

Efter lunchen passerade vi igenom den eleganta
Galleria Vittorio Emanuele.

Om man är i Milano kan man inte undgå att se Piazza Duomo, som är det stora torget framför den enorma katedralen. Den är känd för att ha många duvor och Tage gillar ju duvor för närvarande, så det fick bli nästa anhalt. Tage sprang omkring och jagade duvor på torget, till sin stora glädje och till människorna omkrings förtjusning.

Oj, här var det många duvor.

Fint torg det här!

Hej pappa!

Oj, pippin vill sno min keps!

Efter en stund gick vi in i katedralen och tittade också. Jag satte telefonen på ljudlöst och gav Tage en napp, vi var tysta som möss...

Vid torget finns också ett museum för modern konst, Palazzo Reale, och de har 2009 en stor utställning om futurismen, som uppstod för exakt 100 år sedan i Milano. Jag löste entré till utställningen och rullade in Tage i barnvagnen genom alla rummen, ett femtiotal tror jag det var. Visst, det gick lite snabbare än jag kanske önskat, men vi var båda rätt nöjda efteråt.


I området Brera åt vi glass. Tage är väldigt förtjust i italiensk glass! Jag förstår varför, jag gillar den också.

Pappa, jag vill smaka!

Tage gapar extra stort när det gäller glass.

Gott!

Nu hade klockan hunnit bli ganska sent på eftermiddagen och Tage somnade igen i sin vagn. Jag kunde sitta och dricka ytterligare en espresso innan vi återvände till hotellet. På rummet busade vi en stund och Tage fick äta kvällsmat innan vi gick ut igen. Planen var att Tage skulle somna i vagnen och sedan skulle jag äta middag någonstans. Det funkade bra, fast Tage var vaken längre än jag trodde så det blev en ganska lång promenad innan jag kunde äta.

Det är skönt att ta det lugnt på rummet en stund.

Drick pappa! Man måste tänka på vätskebalansen.

Tage är krasslig - men gungar ändå.

I helgen var vi på bröllop på en underbar herrgård utanför Flen. Det var mina gamla kursare Jonas och Ulrika som gifte sig. Tages fantastiskt snälla moster Sofia hängde med och passade Tage under kvällen så att vi kunde roa oss kungligt. Det var oerhört lyxigt. Morgonen därpå blev jag uppvaktad med födelsedagssång av Pelle, Tage och Sofia. När vi kom hem till Stockholm kom mormor på snabbvisit innan hon skulle ta tåget hem till Halmstad. Tage hade vit skjorta och fluga på sig dagen till ära. Framemot kvällen blev Tage dock sjuk och kaskadkräktes över hela sovrummet och över hela Pelle medan tårtan serverades i rummet bredvid. Lillstackaren är ordentligt sjuk för första gången. Snörvlar, hostar, nyser och är hängig och feberröd om kinderna. Första sjuknatten var han otröstlig och vaknade 1 gång i timmen hela natten och det enda som hjälpte var att bli omkringburen. Att sitta i knät dög inte, jag var tvungen att stå upp. För första gången kunde jag ana hur jobbigt det skulle kunna vara att ha en bebis som inte är så nöjd och glad som Tage alltid annars är. Vi tackade vår lyckliga stjärna för att det var en engångsföreteelse och för att han inte hann bli sjuk förrän efter barnpassningen.

Man måste få gunga lite även när man är sjuk.

På lekplatsen hittade vi Elsa Leijon (Lisa Ailis bebis som är 9 månader).

Skoj på lekplatsen

Jag har glömt att berätta om Tages nya favoritsysselsättning: gunga!