Onsdag i Milano

Idag var Tage och jag på Kulturhusets Rum för barn, men det är inte det jag tänker berätta om här, utan jag berättar istället om vad vi gjorde förra onsdagen i Milano.

På morgonen måste man först leka en stund.

Nu hade vi fått lite rutin på frukost och dylikt och eftersom vi hade det trevligt i parken på tisdagen siktade vi på att börja i parken idag också. Istället för att gå till samma park gick vi till Giardini Pubblici Indro Montanelli, eller parken vid Porta Venezia som jag tror den också kallas. Det är också en rejält stor park som ligger centralt i Milano, men jag gillade den andra parken bättre eftersom grönområden var mer sammanhängade där.

I park nummer två.

Tage sprang omkring i gröngräset och gungade i gungorna. Efter en tid blev han trött och fick sova i vagnen, och jag passade på att dricka kaffe. Se där, redan rutiner som fungerar!

Blåsa?

Såpbubblor? Det var kul!

Vi åkte lite karusell också i parken.
Tage hittade en rolig knapp att trycka på.

Nu när vi var i Italien tyckte jag ändå att Tage skulle få äta en ordentlig lunch på restaurang, så jag beställde helt sonika en pastarätt till mig och en till honom. Han fick spaghetti med tomatsås och de skar spaghettin i småbitar så att det skulle bli lättare för honom att äta den. Men hjälpte det? Inte. Han åt bara två-tre skedar och ville sedan inte ha mer. Vi fick istället gå till Parco Sempione (där vi var på tisdagen) och äta pasta ur en burk, det tyckte han var mycket godare.

Spaghetti med tomatsås föll inte Tage på läppen den här lunchen.

I den parken låg också Milanos akvarium som vi valde att titta närmare på. De hade väl ett tjugotal stora akvarier i huset som visade olika biotoper. Tage gillade att titta på fiskarna och att springa fram och tillbaka i den folktomma lokalen.

– Titta!

Fina fiskar.

Stor fisk.

Fågel, fisk eller mittemellan?

Nu var det dags för lite shopping tyckte jag och tog Tage med mig mot Brera och de centrala delarna av Milano igen. Vi hittade en bokhandel jag ville titta i, men eftersom den inte hade öppnat efter lunchen ännu så passade vi på att äta en glass tillsammans. Vi gick tillbaka till bokhandeln men kunde konstatera att de inte hade boken jag letade efter. I en salumeria köpte vi en flaska (förhoppningsvis) god olivolja. Tage somnade igen och jag letade vidare i några bokaffärer efter den där boken, men hittade den aldrig. Så det blev istället en kopp kaffe innan vi återvände till hotellet.

Kurragömmalek. Var är Tage?

Alla gömställen funkar inte...

Den här kvällen valde vi att vila/leka på rummet lite tidigare för att sedan gå ut tidigare på jakt efter ett ställe att äta en gemensam måltid på. Vi hittade en pizzeria som var öppen redan vid halv sju och jag beställde en margherita. Eftersom jag inte var säker på att Tage skulle gilla pizza hade jag tagit med mig grötpulver ut och jag berättade för servitrisen att jag kanske skulle vilja ha lite hett vatten senare, om han inte gillade pizzan. Jag började med att skära ut en fjärdedel av pizzan som jag började mata Tage med. Först fick han en kantbit. Det gillade han, men det tog väldigt lång tid för honom att äta upp den, så jag bestämde att jag fick kantbitarna och han fick innanmätet. Nu gick det snabbare för honom att äta och snart hade han ätit upp sin fjärdedel. Hans andel av pizzan ökade och snart hade han ätit upp nästan alltihopa! Jag fick beställa en till för min egen del.

Är det där med pizza något för mig?

Oj, oj... Pizza var jättegott! Jag sparade lite till dig pappa.

Efter maten tog vi en promenad och tittade på Santa Maria delle Grazie, där Leonardo da Vincis berömda målning Nattvarden finns. (Tyvärr måste man boka tid tre månader i förväg för att kunna se den). Tage somnade snart och jag satte mig på en liten uteservering och drack ett glas vin och läste i en bok. Tyvärr är ju alla uteserveringar i Italien turistfällor. Och alla ligger vid de mest trafikerade gatorna, så jag stannade inte så länge utan återvände till rummet och tänkte forsätta läsa där. Tage hade dock svårt att sova bra om jag hade ljuset tänt i rummet, så det slutade med att jag släckte lampan redan klockan kvart i tio. Godnatt!

Tisdag i Milano

Den första heldagen i Milano var tisdagen. Vi sov gott i dubbelsängen, som vi hade vridit så att Tages långsida hamnade längs med väggen. Det hade varit lite svårt för Tage att somna, ty på väggen precis vid hans kudde fanns tre strömbrytare. Att trycka på knappar är just nu väldigt mycket roligare än att sova.

Vi hade en liten balkong också, som Tage gillade.
Tyvärr blev man väldigt smutsig där ute...

Vi tog hissen ned till frukostrummet och åt frukost tillsammans med tre-fyra andra hotellgäster (det var ett litet hotell). Tage fick gröt av medhavt pulver men ratade den färska frukten (ananas, mango och melon). Vårt första mål i Milano blev Parco Sempione, som är en stor park vid Castello Sforzesco.

Här beundrar Tage fontänen utanför Castello Sforzesco.
Kepsen åkte av då och då och jag fick faktiskt köpa
en ny under resan eftersom en försvann.

Där njöt vi av grönskan – i Milano var det inte vår utan sommar och temperaturen låg strax under 30 grader. Det fanns många andra barn i parken, men de flesta hade sällskap av filippinska barnflickor, inte av sina föräldrar. Någon pappa såg vi inte till alls, men vid gungorna träffade vi en italiensk mormor som gungade sitt barnbarn. Vi hittade också ett litet tåg som vi åkte några varv med.

Grönt är skönt.

Titta pappa, en pippi!

Sand och grus är väldigt spännande...

Var det här gungan för små barn eller för dockor?
Tage spanar in de andra på lekplatsen.

Vad ska hända nu pappa?

Tage får en stödjande hand under tågresan.

Oj vad det går!

Alla leksaker i parken var kanske inte helt politiskt korrekta...

Efter allt detta blev Tage trött och somnade i sin vagn. Jag passade på att promenera iväg till en bar, vilket ju är italienska för kafé, och köpte mig en enkel espresso och vilade fötterna lite. Tage sov i omkring en timme, så jag hann läsa lite också. Eftersom det var aktuellt att byta blöja frågade jag personalen på baren (kaféet) om de hade en toalett där jag kunde byta en blöja på Tage. De skakade på huvudet men pekade på bordet längst in i lokalen: där kan du byta! Det är bäst om du gör det innan lunchrusningen, menade de. Otroligt generöst, men jag valde att gå till parken och byta på gräset istället.

Vi åt lunch på en restaurang i Brera-området.
Tage ville inte smaka min pasta, men brödet gillade han.

Efter lunchen passerade vi igenom den eleganta
Galleria Vittorio Emanuele.

Om man är i Milano kan man inte undgå att se Piazza Duomo, som är det stora torget framför den enorma katedralen. Den är känd för att ha många duvor och Tage gillar ju duvor för närvarande, så det fick bli nästa anhalt. Tage sprang omkring och jagade duvor på torget, till sin stora glädje och till människorna omkrings förtjusning.

Oj, här var det många duvor.

Fint torg det här!

Hej pappa!

Oj, pippin vill sno min keps!

Efter en stund gick vi in i katedralen och tittade också. Jag satte telefonen på ljudlöst och gav Tage en napp, vi var tysta som möss...

Vid torget finns också ett museum för modern konst, Palazzo Reale, och de har 2009 en stor utställning om futurismen, som uppstod för exakt 100 år sedan i Milano. Jag löste entré till utställningen och rullade in Tage i barnvagnen genom alla rummen, ett femtiotal tror jag det var. Visst, det gick lite snabbare än jag kanske önskat, men vi var båda rätt nöjda efteråt.


I området Brera åt vi glass. Tage är väldigt förtjust i italiensk glass! Jag förstår varför, jag gillar den också.

Pappa, jag vill smaka!

Tage gapar extra stort när det gäller glass.

Gott!

Nu hade klockan hunnit bli ganska sent på eftermiddagen och Tage somnade igen i sin vagn. Jag kunde sitta och dricka ytterligare en espresso innan vi återvände till hotellet. På rummet busade vi en stund och Tage fick äta kvällsmat innan vi gick ut igen. Planen var att Tage skulle somna i vagnen och sedan skulle jag äta middag någonstans. Det funkade bra, fast Tage var vaken längre än jag trodde så det blev en ganska lång promenad innan jag kunde äta.

Det är skönt att ta det lugnt på rummet en stund.

Drick pappa! Man måste tänka på vätskebalansen.

Att flyga ensam med Tage

Vi är tillbaka i Stockholm hos Mamman igen, Tage och jag! Resan gick bra och jag tänker berätta mer om den i andra inlägg. Här koncentrerar jag mig på själva flygresan Stockholm till Milano och åter.

Stockholm – Milano
Kvart över fem på morgonen, innan Tage vaknade, steg jag upp och duschade: vi hade lite bråttom eftersom flyget gick redan kl. 9.05 från Arlanda. Allt stod packat och klart i hallen. När Tage sedan ätit sin frukostgröt lämnade hela barnfamiljen hemmet samtidigt för en gångs skull, fast när Mamman tog bussen till jobbet tog vi tunnelbanan till Centralen. Vi betalade dyrt och reste med Arlanda Express till flygplatsen och Tage tyckte inte att detta var något konstigt alls.

På Arlanda blev det lite besvärligare. All min packning bar jag i en stor ryggsäck eftersom jag behövde ha händerna fria för barnvagnen och Tage. Inuti den fanns en mindre ryggsäck som jag tänkte ta med mig ombord på planet. I den fanns det leksaker till Tage, blöjor, matsäck och kamerautrustningen (som jag inte vill checka in). Tyvärr fick man inte ta med sig barnvagnen till gaten utan var tvungen att checka in den som specialbagage direkt (ryggsäcken räknades också som specialbagage). Jag packade upp den lilla väskan ur den stora, packade ner allt som fanns löst i vagnen och lyfte upp Tage ur vagnen för att fälla ihop barnvagnen – men jag hann inte mer än greppa barnvagnen innan Tage hade hunnit tio meter bort i närmaste folkmassa. Jag sprang efter och fångade upp honom vilket han inte uppskattade. Genom att upprepa detta några gånger lyckades jag till slut fälla ihop vagnen och checka in den, men Tage var nu ganska arg och ville inte vara lugn.

Säkerhetskontrollen blev nästa prövning. Det var omkring 100 meter kö för att komma in till kontrollen och nu fick jag bära Tage i famnen. Det gick bra så länge vi rörde på oss, men i kön blev det svårare. Här hade ett par extra armar kommit väl till pass, för hur fiskar man upp leksaker ur ryggsäcken samtidigt som man håller i Tage? Plus att man ska få fram pass och annat? Vi var kanske inte helt populära bland våra grannar i kön, men till slut kom vi fram till kontrollen varpå vakten ber om boardingkorten. Jag räcker honom mitt Eurobonuskort och säger att det finns på kortet. Han pekar på Tage och säger:

– Hans boardingkort då?
– Han är ju ett litet barn, förklarar jag, och sitter på min plats.
– Men han måste ha ett boardingkort, insisterar vakten.
– Men ligger inte det på kortet då? Jag checkade ju in oss båda elektroniskt.
– Det kan bara finnas ett boardingkort på Eurobonuskortet. Du måste gå och hämta boardingkort på papper i automaten 500 meter i den riktningen, avslutade vakten och pekade åt andra änden av terminalen.

Vid det här laget var jag ganska glad över att få röra på mig med Tage igen, så att vi inte stod still eftersom det var då han trixade som mest. Vi hämtade boardingkorten och återvände till kön, som nu hade hunnit bli 150 meter lång... Vid det här laget var Tage så trött och uttråkad att han krumbuktade sig så mycket att de bakom mig i kön tyckte uppriktigt synd om mig. Efter en kort stund stod det klart att det inte skulle gå att köa en gång till med Tage, så jag gick till "Fast Track"-ingången istället och förklarade läget. De lät mig passera. Sedan var det själva säkerhetskontrollen också att ta sig förbi, då väskan och jackan skulle läggas i korgen som skulle röntgas. När jag satte ned Tage för att göra det så sprang han naturligtvis i en riktning vald på måfå. Men till slut var jag igenom, och på andra sidan hittade jag något som gjorde allt mycket enklare: en bagagevagn med ett barnsäte. Där placerade jag Tage och hade sedan en relativt lugn stund vid gaten ända tills vi kunde kliva ombord. Jag satt och kände hur svetten rann och funderade på hur en tre timmar lång flygresa kunde tänkas gå.

Men nu var Tage tröttare och lugnare och gick lättare att bära. Ombord placerades han i säkerhetsbältet i mitt knä och innan vi hann lyfta från marken hade han somnat. Sedan sov han i tre timmar, hela vägen till Milano och vaknade först när vi landade.

Milano – Stockholm
Vi reste ut till flygplatsen i god tid. 12.50 gick planet, men vi var där innan klockan 11. Tage hade somnat i vagnen på lokalbussen på väg ut till flygplatsen och jag passade på att gå på toaletten, köpa mig en smörgås och äta den medan han sov. Lagom till jag var färdig vaknade han och fick äta lunch han också. Vi bytte en blöja på damtoaletten (eftersom det inte finns skötbord på herrtoaletterna) och gick sedan för att hämta våra boardingkort och checka in bagaget. En trevlig överraskning var att vi fick behålla barnvagnen ända fram tills vi skulle gå ombord på flygplanet, vilket gjorde allt hundra gånger enklare. Inget av de bekymmer som uppstod på Arlanda upprepades på Linate. Det var inga långa köer, alla var snälla och Tage var lugn och satt och chillade i sin vagn. Det var först när jag skulle vika ihop barnvagnen ute på startbanan, nedanför flygplanet, som Tage hann smita iväg en liten bit, men det var jag ju beredd på.

Till skillnad från förra gången så var han faktiskt vaken hela flygresan. Visst visade han högljutt att han var lite besviken ibland, som när han inte fick fälla upp och ned brickan framför oss under start och landning, men annars var han ganska nöjd med att leka med sin burk med spännande saker i och med att läsa böcker och busa med mina fingrar. Tre timmar gick ganska fort och på Arlanda fanns det gott om plats att springa omkring och leka medan vi väntade på bagaget.

Vad gjorde vi då i Milano? Det berättar jag mer om nästa gång.