Semesterdagarna i Zell am See

Vi kom fram till Zell am See och hittade ett lämpligt litet hotell att bo på i tre nätter. Ankomstdagen var vädret uselt: ihållande intensivt regn på vår nivå, snöfall högre upp i bergen. Vi höll oss inomhus så mycket det gick. Men nästa dag var vädret mycket bättre, men snön hade ännu inte smält på de höga höjderna, så vi valde att åka upp till en lägre nivå.

Ovanför liften åt vi lunch och sedan vandrade vi längs "Jägersteig" under 30 minuter till en annan lift och restaurang. Tage satt i ryggstolen och satt nog rätt skönt för fem minuter innan vi kom fram så somnade han. Det hindrade oss inte från att rasta, vi ställde helt enkelt ryggstolen på en stol och så fick han sova vidare där.

Mamman planerar nästa etapp.

Tage fortsätter sova i ryggstolen.

Efter vätskepausen fortsatte vi vandra och nu gick vi mestadels uppåt. Vi rundade en annan restaurang, utan att pausa den här gången, och vände sedan nedåt igen. Det blev en längre vandring än innan pausen, kanske gick vi i en och en halv timme den här gången. Tage vaknade när vi hade 200 meter kvar till liften vi kom upp med. Han kan inte tyckt vi gått särskilt långt...

På väg uppåt.

På väg neråt, med Zellersjön i bakgrunden nere i dalen.
Tage sover fortfarande.

En nyvaken Tage pekar ut liftkabiner åt oss från en liten hydda han
hittade. Det var viktigt att peka ut alla kabiner så att vi inte missade
någon.

Innan vi åkte ner med liften igen så fikade vi på samma ställe
som vi åt lunch. Tage provade både apfelstrudeln och
keisersmarrn och gillade båda rätterna.
(Keisersmarrn = tjocka pannkakor med russin
som serveras med florsocker och en fruktkompott).

Väl nere i Zell am See insåg vi hur udda staden är. Det är högt uppe i bergen, men det finns också en stor sjö som lockar folk på sommaren. Den här dagen stod alla längs stranden och spanade upp mot skyn. Så också Tage.

Tage höjer blicken.

Fler som höjer blicken mot skyn. Klicka
för att se bilden i en större version,
då ser man vad de tittar på.

Det visade sig pågå en världscupstävlig i skärmflygning, där man skulle göra trick och landa på en platta ute i sjön.

Så här såg det ut på hotellrummet när vi kom tillbaka.
Städaren hade hittat Tages elefant och bäddat upp den
inför den kommande natten.

Nästa dag hade den mesta snön smält och vi vågade oss upp högre, ända upp på Schmittenhöhe. Det fanns tillräckligt med snö kvar på restaurangens terass för att kasta lite snöboll och det var bara 8 grader varmt, så vi valde att äta inomhus.

Tage fick en favorit i repris: Keisersmarrn!

Mamman åt grekisk sallad, Tage höll koll på de andra gästerna.

Vår första etapp gick längs Erlebnisweg, uppe på bergskammen mellan två restauranger. (Det är gott om matställen i de österrikiska alperna). Långt där nere såg vi Zell am See! Tage somnade nästan så fort han hamnade i ryggstolen och vaknade först när vi tog en kafferast.

Mamman spanar ner mot Zell am See.

Typiska Sound of Music-steg!

Det blev ungefär två timmars vandring även denna dag, lagom för oss tyckte vi den här semestern. De nyinköpta kängorna fick med beröm godkänt. På kvällen packade vi väskorna för tidigt på morgonen efter började resan hem.

Det blev en lång hemresa. Vi gick från hotellet i Zell am See kl. 07.00 och tog tåget till flygplatsen i München. Det var tre byten: i Wörgl, i Rosenheim och i München Ost. Den sista sträcken trafikerades av pendeltåg och kanske kan det förklara att dörrarna endast var öppna så att Pappan han slinka in medan Mamman och Tage blev kvar på perrongen. Snopet. När nästa tåg till flygplatsen gick låg vi i startblocken och hann ombord allihopa.

Flygresorna gick bra. Vi blev som vanligt överraskade över hur dålig och dyr mat det finns på flygplatserna. Tage fick springa omkring och leka när det var möjligt eftersom han fick sitta still under flygningarna. Vi kom till Köpenhamn vid åttatiden på kvällen och tog tåget till Alvesta där farfar mötte oss strax innan midnatt. Den sista biten reste vi alltså med bil och vi kom fram halv ett ungefär. En lång resdag – men det var det värt, för det var en skön semester!

Tage vill hellre vänta i loungen.

Det fanns många spännande flygplan och "traktorer" att spana på.
"Traktor" kallar han allt som inte är en vanlig bil.

Vissa andra resenärer kunde man busa med.

Rullbanden i Amsterdam var väldigt kul också.

Även på flygplatser kan man hitta småstenar att leka med.

Semesterdagarna i Salzburg

Det blev en utlandssemester även den här sommaren – trots att nattågen söderut var fullbokade när vi ville resa. Vi fick bita i det sura äpplet och köpa en flygresa istället, från Köpenhamn via Amsterdam till München, och sedan resa vidare därifrån till Alperna i Österrike som var vårt mål. Den första natten tillbringade vi på ett hotell i München innan vi köpte en tågbiljett och fortsatte söderut.

Tage hjälper Mamman med tandborstningen på
hotellrummet i München.

Salzburg: Mozart, Mozarkulor och Sound of Music! Vi började med att släppa lös Tage i trädgården vid Schloss Mirabell. Efter en lång resa var det skönt för honom att äntligen få springa runt lite fritt.

På väg upp för Do-Re-Mi-trappan vid Schloss Mirabell.
(Så här såg det ut i filmen Sound of Music).


Ett danssteg i trappan bjöd Tage fotografen på.


Pappan poserar med Tage. I bakgrunden syns Festung Hohensalzburg.

Vi går inte så ofta på restaurang i Stockholm med Tage, men på resan var det vårt enda alternativ. De allra flesta restauranger hade barnstol även om vissa bara kunde erbjuda en kudde. Under resans gång lärde vi oss vissa knep. En sak vi glömde i början var att beställa dryck omedelbart även till Tage. (Öl till Pappan, Almdudler till Mamman och Leitungswasser till Tage, bitte!) Om han hade mycket spring i benen var det dumt att sätta honom i stolen direkt och sedan låta honom vänta på maten där, bättre att låta honom röra sig lite i början och sedan när maten kom locka upp honom i stolen. Att beställa lite extra bröd kunde vara bra att komma ihåg också.

På italienska restauranger hittar man lätt något till Tage.
Här äter han risotto, plus lite spaghetti.

En kväll valde vi den enklast möjliga middagen: hämtpizza
från den närmaste sunkpizzerian och sedan åt vi på hotellrummet
framför teven... Tage var inte heller så förtjust i pizzan.

Hotellrummen var ganska kul för Tage. Där fanns nya saker att utforska och samtidigt var de inte större än att vi kunde ha honom under uppsikt. I ett rum gillade han att gömma sig i garderoben, i ett annat busade han med gardinen. På nätterna sov han i dubbelsängen mellan oss.

Tage busar med gardinen.

Inget av rummen på resan hade något badkar,
så Tage valde att duscha istället. Här kollar
han så att temperaturen blir perfekt.

Precis som på resan till Milano så blev det en del besök i lekparker i Salzburg. Vi hade läst om en lekpark nere vid floden, men den var tråkig i jämförelse med Zauberflöte-lekparken vid Schloss Mirabell. Där lät vi Tage leka samtidigt som vi försökte pusta ut på en bänk. Tur att vi bodde nära lekparken och kunde gå dit ofta!

Här var ett klockspel monterat som man kunde spela på genom att
hoppa på olika rutor. Passande i just den här lekparken.

Ingen lekpark utan en ordentlig gungning!

Vädret var mestadels vackert i Salzburg även om det kom en och annan skur. Den första dagen i lekparken hade Pappan slarvat med insmörjningen av solskyddsmedel i ansiktet på Tage och fick skämmas när Tage hade bränt sig fläckvis... På bilden nedan syns en fläck ovanför hans vänstra öga och på kinden under ögat. Som väl var syntes det inget dagen efter.

Tage provar Mammans favoritdryck: Lattella.
Blandad mjölk och juice?! Tage gillade det han också.

När det inte regnade fanns det
andra möjligheter att bli blöt.

I Salzburg stannade vi i tre dagar innan vi for vidare till Zell am See. När vi gick från hotellet till järnvägsstationen för att resa iväg regnade det ihållande och temperaturen hade sjunkit rejält. Vi visste inte att vi snart skulle få se snön falla över bergen...