Det är den 4 april och Tage fyller en månad. Han har blivit stor och vi har blivit lite mer varma i kläderna som föräldrar. RS-virusperioden är nu officiellt över och vi har vågat oss ut på lite längre äventyr med pojken. Den allra längsta utflykten skedde idag. Det började med att Mamman reste med tunnelbanan till Sergels Torg. Där mötte jag upp och tog över ansvaret för Tage, så att hon skulle kunna gå i lite affärer och leta efter kläder: det är inte längre så passande med vinterkläder anpassade till en stor gravidmage. Tage sov gott och jag promenerade runt i Kungsträdgården, över Norrmalmstorg och tog ett ärevarv runt Stureplan dagen till ära — nu tillhör även Östermalm Tages domäner.
Efter en timmes strosande på stan hoppade hela familjen på IKEA-bussen som skulle ta oss ut till det stora varuhuset i Kungens kurva. Beräknande som vi är så tänkte vi att det skulle vara lite färre människor där en fredagkväll. På bussen var det fullt, men på IKEA var det verkligen lite lugnare. Tage tog det dock inte så lugnt: han gallskrek så fort vi kom in i varuhuset och det första vi fick göra var att lokalisera var närmaste café och skötbord fanns. Tyvärr stängde caféet precis när vi kom, men vi kunde sitta kvar och amma Tage i lugn och ro. Skönt, för hela familjen!
När Tage var mätt och slutade äta tyckte vi det var dags att uträtta vårt egentliga ärende på IKEA: att titta på sängar. Den senaste månaden har jag ju fått sova på en madrass medan resten av familjen trängt ihop sig i den 120 centimeter breda sängen. Dags att byta upp sig till en 180 centimeter bred säng! Men vi hann inte mer än ta hissen ned till sängavdelningen förrän Tage började skrika för full hals igen. Jag plockade upp honom och bar honom i BabyBjörnen, men det hjälpte inte den här gången. Nä, det blev till att vända upp igen till det stängda caféet och amma en gång till. Klockan hade nu hunnit bli sju och varuhuset stängde klockan åtta. Två timmar sedan vi reste från stan, och det enda vi åstadkommit var att amma i caféet: hur skulle det här gå? Skulle hela resan bli ett fiasko?
Mamman föreslog att jag skulle gå ned och titta på sängarna. "Välj en säng du, det blir säkert bra". Lite desperation låg det nog i det förslaget, men jag tyckte ändå det var bra att samla in lite information nu när vi ändå var på plats, så jag lämnade de andra och gick till sängavdelningen. Där fick jag kvalificerad hjälp av personalen, provlåg en hel hög med sängar och försökte avgöra vad som var bra och vad som var dåligt. Plötsligt dök en grön vagn upp: familjen var återsamlad. Tage sov och vi kunde tillsammans prova oss igenom några olika varianter av sängar. Vi lyckades också välja en säng, men kom fram till att vi får ordna med beställningen och hemtransporten senare. Nu ropade de nämligen i högtalarna om att de skulle stänga och vi ville hinna plocka på oss lite andra saker också.
Vid kvart över åtta tog vi en vanlig lokalbuss till Skärholmen, tunnelbanan tog oss till Hornstull och fortfarande sov Tage. Men precis när vi steg av vaknade han, så den sista biten hem blev knappast harmonisk. Nu sitter vi i soffan och ser tillbaka på det hela som ett lyckat äventyr. Det där kan vi göra om!
