Ett tydligt barndomsminne jag har är att vi såg fjärilslarver förvandlas till fjärilar. Jag minns inte exakt hur vi gjorde då, men jag ville gärna att Åke och Tage skulle få vara med om det också. I en bok läste jag att det var lättast att använda nässelfjärilslarver: de var enkla att hitta och enkla att sköta. Så vi började leta efter larver, så fort vi råkade på brännässlor någonstans.
På midsommardagen, när jag var ute och fotograferade i Aleskogen i Halmstad, så hittade jag ett parti med brännässlor. Och på dessa nässlor hittade jag fyra larver som jag tyckte såg ut som nässelfjärilslarver (svarta och håriga). Jag gick och hämtade Åke, Tage och kusin Tore, samt en liten burk att ha larverna i, och återvände med dem till nässlorna. Larverna var kvar och de hamnade i burken. Vi plockade en del nässlor också till mat till larverna.
 |
Det här är larverna jag hittade, i Aleskogen i Halmstad.
|
Nästa dag åkte vi tåg tillbaka till Stockholm. Larverna låg i en större burk i en ryggsäck och var nog lite omtumlade av resan norrut: på morgonen tycktes de nästan livlösa och låg stilla i botten av burken. De fick ett nytt hem i en större plastlåda (ett så kallat "faunarium"), där vi lade hushållspapper på botten. Sedan hämtade vi färska nässlor och lade i som mat till dem. Detta tycktes göra susen, för larverna började krypa omkring och nässlorna gick åt. Varje dag i samband med hämtning/lämning på förskolan hämtade vi nya nässlor. Senare plockade vi en hel bukett med nässlor och satte i en vas: det funkade bra och gjorde att vi slapp några turer.
 |
| En larv i faunariet. |
Lustigt nog visade det sig att vi hade sex larver, inte fyra. Jag var rätt säker på att det var fyra larver vi fångat, men när jag räknade dem så fick jag dem till sex. Nåväl, två extra skulle vi väl klara av.
En morgon när vi tittade till larverna blev vi rätt förskräckta: vi hittade en larv delad på mitten. Dessutom tycktes nästan en larv äta på den. Hade de blivit kannibaler? Hade vi gett dem fel mat? Mådde de så dåligt att de gav sig på varandra? Vi läste i vår fjärilsbok och lärde oss att larverna ömsar skinn några gånger, så det var nog bara det vi sett. I lådan räknade vi fortfarande till sex levande larver.
Vid det här laget hade vi dock börjat tvivla på att det var nässelfjärilslarver. De ska nämligen ha några gula ränder längs kroppen och det tyckte vi inte att dessa larverna hade. De var mer svarta, med gula hår. Kunde det vara påfågelöga? Vi läste oss till att cirka 70 svenska fjärilsarter har larver som lever av nässlor.
Vi kom fram till att larverna nog ville ha lite kvistar, som de kunde bli puppor på, så vi ägnade en stund åt att leta efter bra kvistar på torsdagen. På fredagen, nästan en vecka efter att vi plockat larverna, och bara en dag efter att de fått kvistarna så började det hända saker bland larverna... Åke kom springade på morgonen och ropade "Mamma, mamma, en larv har hängt sig i grenen!"
 |
| Den första larven är på väg att bli puppa... |
 |
| ... och efter några dagar såg den ut så här. |
 |
| Snart hade alla larver förvandlats till puppor. |
Enligt några uppgifter jag hade om nässelfjärilar så skulle de vara i puppstadiet i tre-fyra dagar, men den tiden gick. Jag började misströsta lite, men påminde mig om att det kanske faktiskt inte var nässelfjärilar. Vi hade läst en hel del i en bok om fjärilar och jag hade nu fått lära mig att det varierar väldigt mycket hur länge puppstadiet varar, och när de olika fjärilarna är larver, puppor respektive fjärilar.
Men så en morgon...
 |
| En fjäril! Två! Nä, tre fjärilar hade kläckts under natten! |
D
et var inte en nässelfjäril, så mycket förstod vi, men vi fick titta på ganska många bilder av svenska fjärilar innan vi hittade vilken art det handlade om: kartfjäril. Den har etablerat sig i Sydsverige på senare år och sprider sig norrut, men har inte nått längre än till södra Götaland än. Kartfjäril heter den eftersom mönstret på undersidan av vingarna påminner om gatunätet på en stadskarta.
Nu hade tiden kommit att släppa ut fjärilarna, och vi visste precis vid vilket nässelbestånd vi skulle göra det: uppe i Högalidsparken. Där är det soligt och finns många blommor som fjärilarna kan äta av.
 |
| Dags att komma ut! |
 |
| Titta, den vill inte flyga ut! |
 |
| En kartfjäril tvekar lite. |
 |
| Vi släppte även ut de puppor som fortfarande inte omvandlats till fjärilar. |
 |
| Åke och Tage står i givakt när fjärilarna släpps ut. |
 |
Vår fjäril, i frihet i Högalidsparken.
Just den här tror vi var den larv vi döpt till Klätter.
|
 |
| Hej då fjärilar! |
Snart kommer kanske de första rapporterna om att kartfjäril har skådats i Stockholm, men då kan det alltså vara vårt fel. Förlåt!
Vi fick lära oss en hel del om fjärilar längs vägen och jag tror jag hade minst lika roligt den här gången som när jag var liten...
