En dag ville jag gärna tälta i skogen, och Tage ville följa med. (Jag vet fortfarande inte säkert om han själv ville det, eller om han följde med bara för att göra mig glad). Eftersom vi hade vädret från förra årets sommar i minne tänkte vi att det är bäst att passa på när det inte regnar. Vi åt middag hemma i Pyrtet med de andra och packade sedan in grejerna i bilen och åkte iväg. Jag hade tidigare på dagen spanat efter något lämpligt ställe att slå upp tältet på, med fin miljö, lagom vildmark (inte för nära något hus eller någon väg) och någorlunda jämn mark utan för mycket undervegetation. Vi parkerade bilen vid en liten sjö och gick sedan tre hundra meter genom skogen till en annan sjö, ännu mindre. Det var nog snarare en tjärn än en sjö.
Eftersom vi kom iväg rätt sent, vid halv åttatiden, så var jag lite stressad över att hinna slå upp tältet i tid. Det skulle visserligen vara ljust ännu några timmar, men i skogen blir det mörkt tidigare än på andra ställen. Vi hittade ett ställe och jag satte upp tältet. Det var några år sedan jag senast gjorde det, men det är fascinerande enkelt att sätta upp.
 |
| Tage framför det nyuppslagna tältet. |
 |
| Här kommer vi att sova gott! |
När tältet var uppe återstod bara att göra oss klara för natten. Vi tog våra tandborstar och gick ner till tjärnen. Nu var det vårt stora handfat, som Tage uttryckte det.
 |
| På väg till vårt handfat, tjärnen. |
 |
| Det var tur att vi hade stövlar på oss, för vi fick stå i blöt mossa för att nå fram till vattenspegeln. |
När Tage hade somnat strax efter nio var min tanke att ta fram en ficklampa och läsa en bok, men jag hade glömt boken, så det blev inget med det. Vad gör man då? Jag slöt ögonen och tänkte somna tidigt jag också. Kanske skulle vi vakna tidigt på morgonen?
Det var inte helt lätt att somna i tältet. Tage somnade fort, men jag låg och snurrade rätt länge. Eftersom jag varit stressad när jag skulle sätta upp tältet hade jag valt en plats som inte var helt perfekt: den lutade svagt. Tyvärr lutade det inte heller åt rätt håll (det är OK att sova med huvudet uppåt i en backe, men att sova på tvären är svårare). Nu var det för sent att rätta till, så det var bara att gilla läget. Jag låg och väntade på att mörkret skulle komma, men det tycktes ta lång tid. Sakta rullade jag till ena långsidan av tältet och långsamt makade jag mig upp igen till bredvid Tage. Till slut undrade jag hur länge jag legat där i väntan på mörkret att jag tittade på klockan: 04.00. Jag hade alltså missat mörket! Alltså måste jag ha sovit lite iallafall.
Vid sextiden vakande Tage och vi steg upp. Vi smög ner till tjärnen och såg dimbankarna dansa över vattenspegeln: så vackert! Sedan åt vi frukost i form av medhavda smörgåsar. Jag ville ströva omkring lite i skogen också, men Tage tyckte att det räckte och ville hem. Vi packade ihop.
Jag hoppas vi kan tälta fler gånger!
 |
| Tage plockade lite blåbär och lade på smörgåsarna. De rullade lätt av... |
