Hösthelg i Halmstad

När Pappan fyllde 40 år för ganska länge sedan fick han ett presentkort som bara kunde utnyttjas i Halmstad. Nu var det dags att utnyttja det, så vi bokade en tågresa ner en helg i mitten av november. Resan började med lite otur: vårt tåg var någon timme försenat från Stockholms Central på grund av något tåg som blivit stillastående i Årsta. Men vi kom iväg och resan till Halmstad gick bra.

Tage fördrev tiden med lite Super Mario...

... och en stund senare var det Åke som spelade Super Mario och Tage byggde världar i Toca Boca Bygg på iPaden.

På tåget ner fick vi ett kortfattat sms från mormor där hon berättade att morfar hade ramlat när han sprang efter golfvagnen i en halkig backe och fått en quadricepsruptur (dvs en ruptur av den stora lårmuskeln). Vi tyckte det lät illa, men förstod nog inte riktigt hur allvarligt det var. Ungefär samtidigt som vi väntade på tåget på Centralen i Stockholm åkte han ambulans till akuten i Halmstad. Han blev inlagd i väntan på operation, så när vi kom ner på kvällen var han på sjukhuset. På morgonen opererades han och vi kunde inte träffa honom förrän senare på dagen.

Mormor hade hittat en annons om en föreställning som skulle ske i Kulturhuset i Folkparken i Halmstad. Vi åkte dit med barnen och fick en rolig show med tre mycket musikaliska herrar. De spelade ballongbas, skidbas, spelade på vattenglas och berättade en lång historia om hur ett vingslag en fjäril tog i Amazonas hängde ihop med hur de själva kom att bilda sitt band. Det var riktigt bra, om än lite långt för de mindre barnen (Åke i vårt fall). Mot slutet av föreställningen utbrast han, högt och ljudligt så att alla hörde det, "Nä, nu får det snart vara slut, för snart orkar jag inte mer!"

De här personerna musicerade med allt som stod till buds...

... hårtorkar, dragspel, cyklar – allt blev musik!

Mamman mindes hur hon brukade leka i lekparken i Folkparken när hon var liten. Aldrig kommer hon väl att glömma den gången då hon fick en spik i foten just här. Något sådant missöde hände inte oss när vi stannade kvar och lekte en liten stund.

Tage framför ett rätt fallfärdigt hus.

(Det är inte samma räcke som i förra bilden, det fanns högre räcken också).
Som framgår av bilden var det rätt blött i Halmstad den här helgen.

Vi var inte så mycket utomhus, men den här gamla blå vännen
fick sig några sparkar när vi passerade på väg in eller ut.

På eftermiddagen kunde vi åka och hälsa på morfar på sjukhuset. Vi köpte lite kaffe och kaffebröd och fikade med honom i det gemensamma allrummet på avdelningen. Morfar var på gott humör och skojade med allt och alla, men han var nog tröttare än han själv trott, så vårt besök blev inte så långvarigt. Han hade fortfarande inte fått någon besked om när han skulle kunna åka hem.

Bullar från Regnbågens konditori.

Morfar "pruttar" med händerna, vilket imponerar på Åke.

I soffan på allrummet.

Morfar i sin säng på sjukhuset, en miljö man inte är van att se honom i...

När vi gick ner till bottenvåningen igen på sjukhuset för att åka och handla så satte sig Tage och Åke i några stolar vid entrén. 
Jag tycker det ser ut som om de har suttit där och väntat i minst ett par timmar...

Efter sjukhuset åkte vi till en jättestor affär och handlade. Eftersom det var lördag passade vi också på att handla lördagsgodis. 
Det finns fler sorter att välja på här jämfört med vår lilla kvartersbutik i Stockholm...

– En sådan vill jag ha!

Tage, som är fem år, får sju bitar. Åke får välja fem.
I mars kommer det att bli åtta respektive sex bitar.

Man kan tro att Åke står och funderar noga över vilka godbitar han ska ta, men han brukar inte vara så knusslig.
Och när han väl börjar äta godiset är det bara ungefär hälften av bitarna som han tycker det är lönt att äta upp,
resten spottar han helt enkelt ut och säger: – Den var inte så god...

Direkt när vi kom hem från affären åkte vi till sjukhuset igen och kunde hämta hem morfar. Han ska ha benet helt rakt i sex veckor och det visade sig lite lurigt att få in honom i bilen. Innan vi försökte så hade han själv tanken att han skulle kunna köra bilen själv, eftersom det är en automatväxlad bil...

Nästa dag var det så dags för Mamman och Pappan att bege sig till Tylösands Hotell.
Vi tog en spadag och åt brunch. Det kan varmt rekommenderas, även åt personer som är lite skeptiska till spa.
På bilden ses Pappan flyta i utomhuspoolen med utsikt mot Tylön.

En helg går fort – även om vi förlängde den och åkte ner på fredagen och tillbaka igen först på måndagen.
Här är vi på perrongen i Halmstad och väntar på tåget till Göteborg.

Åke med kexchoklad i handen. Pappan hade råkat äta upp hans lilla kexchokladbit i lördagsgodiset och fick kompensera med att köpa en hel kexchoklad på tåget på väg till Göteborg. Rätt ska vara rätt! 

Åke med munnen full av kexchoklad.

Tage tappar tredje tanden

När Mamman kom till förskolan på fredagseftermiddagen så låg det ett litet vikt papperspaket i Tages låda. På det stod det: "Tages tand". Han hade tappat tand nummer tre under dagen! Under natten kom sedan tandfén och bytte ut tanden mot en tiokrona.

Tage visar luckan efter tand nummer tre.
De första två vuxentänderna har redan kommit upp.

Åke ville också fotograferas och gick och hämtade en Halloween-ballong.

Sedan gick han tillbaka till sina bilar och lekte med dem.

Födelsedagsresan till Venedig

Lovisa skulle snart bli 40 år, så vi åkte till Venedig för att sätta lite glans på högtidsdagen! Det blev också den första resan vi gjorde tillsammans utan barn sedan vi blev föräldrar. Tage och Åke, var blev de av? Vi lämnade dem på förskolan på torsdag morgon, sedan åkte vi direkt till Arlanda. På eftermiddagen hämtades de av farmor och farfar, som sedan passade barnen ända till söndag lunch, då vi kom tillbaka igen. 

Väderprognosen sade att det skulle vara 14-15 grader varmt och regna hela vår semester, med inslag av åska. Pelle övervägde att packa ner gummistövlar, men det tycktes inte vänta högvatten, och gummistövlarna fick stanna hemma. Ett litet paraply fick Lovisa iallafall med sig.

Flygresan till München, där vi bytte plan, var turbulent och det var knappt att Lovisa hann återhämta sig från illamåendet under mellanlandningen innan vi skulle kliva på nästa. Regnet vräkte ner och när vi kom ombord på nästa märktes tydligt att det varit några som varit rejält illamående även på den flighten. All servering ombord ställdes in eftersom man väntade mer turbulens, men det blev inte lika illa som på första flighten så Lovisa mådde trots allt rätt bra när vi landade.

Vackra Venedig! Det är nästan som ett litet Disneyland,
man får nypa sig i armen för att förstå att det finns på riktigt...

Över Venedig var molnen mörkt grå, men i öster lättade molnen. Vi åkte båt, en vattenbuss, från flygplatsen in till Markusplatsen, där vårt hotell låg. Resan tog ganska lång tid (75 minuter), men vi passade på att njuta av att sitta i egna tankar en stund. På kvällen gick vi ut och åt en första middag på restaurang. Vi tittade inte på någon karta, men visste åt vilket håll vi ville gå. Naturligtvis gick vi helt vilse och hamnade inte alls där vi trodde att vi var, men det är ju en av Venedigs många charmiga nycker.

På fredagen, dagen innan Lovisas födelsedag, var målet att promenera runt hela Venedig. Det var bitvis klurigt, när gränder ledde ner till lagunen, men det inte fanns någon kaj att vandra längs, men ibland var det lättare och vi kunde lägga lite distans bakom oss. Nu hade vi ju ingen brådska, så vi stannade överallt där vi tyckte det fanns något intressant. Vi hade börjat vid Markusplatsen, gått västerut till Ponte dell'Accademia, vänt österut till udden Fondamenta Salute, sedan följt den södra kajen västerut till marinan, där vi krånglade oss norrut förbi järnvägsstationen och in i Cannaregio. Där hittade vi en väldigt diskret restaurang, Trattoria alle due gondolette, som vi valde att äta på. Det fanns ingen meny, så vi fick lyssna noga till värdinnan när hon berättade vad som fanns. Pelle beställde spaghetti med nötter och bröd, Lovisa spaghetti med ärtor. Våra förväntningar var nog inte så höga, men det var den godaste maten vi åt på hela resan!

Nyförlovat par på bron Ponte Chiodo (den enda bron vi såg i hela Venedig som saknade räcken).

Överraskad och glad 39-åring.

Skål!

Skål!

Efter att ha vandrat runt nästa hela Venedig kom vi åter tillbaks till kajen nedanför vårt hotell lagom till kvällen. Vi satte oss ned och firade med Aperol Spritz medan solen sakta sänkte sig över den sagolika staden. Senare på kvällen gick vi ut och åt i stadsdelen Cannaregio nära Ghetto och den här gången tog vi karta med oss för att försäkra oss om att hamna rätt, vilket vi lyckades med.

Utsikt mot sydväst över lagunen.

Nästa dag – självaste födelsedagen – började med skönsång från Pelle till födelsedagsbarnet. Därefter fullföljde vi vår plan att vandra runt hela Venedig och rundade därmed även den östra delen, vilket är en vacker, lugn och folktom del av den annars så turisttäta staden.

40-åringen poserar i den nya klänningen (födelsedagspresent från Pelle).

Livet är härligt, även efter 40!

Fråga Pelle, han vet!

Till födelsedagslunch blev det spaghetti olio aglio e peperoncino, en ljuvlig sådan (också detta den bästa måltiden på resan!), på Osteria Al Ponte, en liten mysig servering med tre bord invid en kanal. Till det blev det en flaska Prosecco, tack Eva och Sören! Det visade sig att tjejen på bordet bredvid också hade födelsedag.

Skål!

Efter lunchen gick vi in på Venedigbiennalen (den stora internationella utställningen för samtida konst som varannat år breder ut sig i Venedig, den här var den 55:e i ordningen sedan starten 1895).

Det var en fantastisk födelsedag och en alldeles underbar resa!

Tage tränar fotboll

Sedan början av höstterminen har Tage gått i fotbollsskola i Högalids IF. Det är en gång i veckan, på onsdagar kl. 17-18 och de håller till på grusplanen på Långholmen. Först trodde vi att Tage skulle kunna hamna i samma grupp som kompisarna Malte och Mika från förskolan, men de är ett år äldre och hamnade i en annan grupp. (De har i och för sig inte varit så flitiga att komma till träningarna, så det kanske inte spelade så stor roll i praktiken). Vad som är roligt med den gruppen Tage hamnat i är att alla är lika gamla och bor i närheten. Det är alltså rätt troligt att Tage kommer att träffa pojkarna (ja, det är tyvärr bara pojkar) från träningen när han börjar nollan om ett år, eller rent av hamnar i samma klass som någon/några.

Upprop. Tage längst till höger, i grå mössa.

På onsdagarna får vi hjälp av farmor och farfar med hämtning av barnen. De hämtar barnen på förskolan och tar hem dem till lägenheten, där de hinner äta mellanmål innan Mamman tar med Tage till träningen. Farmor och farfar stannar hemma eller i parken och leker med Åke.

Träningen har ibland varit ganska kaotisk – som det väl lätt blir med femåringar som har rätt vaga begrepp om vad fotboll är, och vad träning innebär. På sistone har den dock blivit riktigt bra, delvis tack vare att en pappa till ett barn i gruppen blivit assisterande tränare, så att de omkring femton barnen kan delas upp i två olika grupper.

Tage värmer upp med de jämnåriga killarna och den assisterande tränaren.

Den här onsdagen var det jag som fick följa med Tage till träningen, eftersom Mamman jobbade jour. Jag tog med kameran och stod vid långsidan och fotograferade. Det var kul att se hur träningen gick till, och att se hur kul Tage hade tillsammans med de andra. Nu saknas bara en Roma-tröja, men det får vi fixa innan vårsäsongen drar igång!

Tage med August och Sixten.

– Varför ska man titta upp när man springer med bollen?

Varje träning avslutas med en match, där spelarna får turas om att stå i mål.

För er som undrar hur länge Tage har hejat på Roma kan jag hänvisa till ett gammalt inlägg här på bloggen.

Åke skriver nya ord

- Pappa, vad är det efter A?

Åke gillar att skriva på datorn. Favoritorden som oftast skrivs är ÅKE, TAGE, MAMMA, PAPPA och PELLE. Men ibland vill han skriva lite svårare ord, som igår: "Pappa, hur skriver man Wollmar Yxkullsgatan?" Både Pelle och jag blev lite förvånade över att han plötsligt ville skriva det. Jag gissar att han nyligen med förskolan har passerat den busshållplatsen med 4:ans buss.

Färdigt!

Varmaste sommardagen i Ramkvilla

En riktigt varm sommardag i Pyrtet kan bli ...väldigt varm. När det är vindstilla vill man sitta i skuggan eller vara nära vattnet. Eftersom vi förstod att det skulle bli en riktigt varm dag – kanske sommarens varmaste? – så hoppade vi i bilen och åkte till Ramkvilla. Det är mormor Guns sportstuga som ligger alldeles själv i en vacker vik av sjön. När Pappan var liten tillbringade vi mycket tid där på sommaren, men de senaste åren har stugan knappt använts alls.

Tage på den gamla bryggan som helt förfallit och spolats upp på stranden.
Hur många timmar har Pappan inte tillbringat på den bryggan på somrarna?

Vi badade vid den lilla sandstranden, Åke ville leka "sjömonster", vilket betydde att vi
skulle dra upp honom ur vattnet för att rädda honom från läskiga sjömonster som dök upp hela tiden.

Farmor och farfar hade fixat med kaffe, saft och bullar.

Vi badade vid den lilla sandstranden och paddlade sedan ut med kanoten som ligger på tomten. Det var ju i det närmaste helt vindstilla, så det var inga vågor att tala om och alltså perfekt kanotväder. Vi gled fram över vattnet, spanade efter fiskar och stenar, körde in i vassen och ut till udden. Riktigt kul tyckte vi alla!

När vi paddlade ut med kanoten följde farfar efter med roddbåten.
Han hade kamera med sig och tog bland annat den här bilden. Tack!

Åke luktar på en gul näckros, som vi plockade när vi var ute med kanoten.