Kvällen före dopparedan

- Vad gör du, Tage?

Vi bodde som vanligt i lillstugan Ebbelill. När barnen skulle gå och lägga sig kvällen före julafton så sa vi att de skulle hänga upp varsin strumpa vid sina sängar, för jultomten brukar komma förbi på natten och lämna ett litet paket i förväg, och då brukar han lägga det i en strumpa. Det ville de gärna göra. Tage tänkte att då måste han ju skriva en önskelista till tomten så att tomten vet vad han önskar sig. Han fick tag i ett papper och en penna och började skriva. Åke tittade nyfiket på. Tage hängde upp sin strumpa på golvlampan bredvid sängen och önskelistan satte han på lampskärmen. Åke ville förstås också sätta upp en önskelista. Han sa vad han önskade sig och jag hjälpte honom att skriva.

Tages önskelista: "Hero factory-gubbe & Lego"

Åkes önskelista: "en 66:an, en 515 till Sundbyberg, en till 4:a, Hero factory-gubbe (som Tage), och inget mer"

Inne i stora huset (eller Hebbehill som Åke brukar kalla det) pågick full aktivitet med julklappsinslagning och rimstuga in till sena timmen. I år hade vi gjort en lottning bland de vuxna så att alla vuxna bara fick två vuxna personer att ge julklappar till. Vi trodde att detta skulle minska avsevärt på paketmängden, men på något outgrundligt sätt var pakethögen under granen nästan lika enorm som vanligt ändå.

Johanna, Jacob, Linnea och Mormor funderar på rim till Josefines julklapp.

Morfar och Filip satt i rummet bredvid och myste framför julgranen och en fotbollsmatch på tv-n.

Barnen sov lugnt i lillstugan och vi hörde deras snusningar genom baby-watchern. Julelugnet sänkte sig över husen. Snön låg inte vit på taken. Men snart var endast tomten vaken.

Mot julfirandet i Ebbehill

Tokarna Kroon väntar på tunnelbanan i Hornstull.

Sedan Tage föddes har vi firat jul varannat år hos farmor och farfar i Pyrtet i Småland och varannat år hos mormor och morfar i Ebbehill i Halmstad. I år var det dags för Halmstadjul. Detta året var det många lediga dagar före jul så redan på förmiddagen den 20 december traskade vi iväg till tunnelbanan med all vår packning för att bege oss till centralstationen och hoppa på tåget till Göteborg och sedan vidare till Halmstad. I vimlet på centralstationen dök plötsligt farmor och farfar upp. De visste när vårt tåg skulle gå så de tänkte överraska oss och vinka adjö. Det var en rolig överraskning och även mycket välbehövd för det var otroligt mycket folk på stationen och vi hade egentligen mer väskor än vi kunde mäkta med tillsammans med två små barn i detta stationsjulhelgsvimmel. När barnen hoppade på tåget fick de varsin liten tågpresent av farmor och farfar. De är verkligen världens snällaste!

Hej då farmor och farfar!

Ebbehill i västkustvinterskrud.

I Ebbehill var det en ovanligt folkrik julvecka. Det här året hade vi turen att pricka in nästan alla mostrar, morbröder och kusiner, det var bara Sofia, Claes och Gösta som firade på annat håll. Sofia kunde dock inte motstå att komma ned för en kort visit några dagar innan jul så vi fick träffa henne också.

Någon dag före jul tog vi en promenad genom Aleskogen ned till stranden och vi häpnade över vad senaste stormen Sven hade ställt till med. Hela skogen såg ut som plockepinn! Åke och Tage som tycker det är spännande med rotvältor fick se hur många som helst. De har förstås fått lära sig att man aldrig aldrig ska gå för nära en rotvälta eftersom de plötsligt kan välta tillbaka. Lilla djurkyrkogården var väldigt drabbad av stormen. Många av de små gravarna hade slagits i spillror av de fallna träden.

Aleskogen är inte sig lik.

Åke, Tage och Tore buffar på rotvältan.

Åke hittade en liten grav som hade haft väldig tur. Med 1 dm marginal klarade den sig från den stora fallna stocken.

Språngmatch ned till stranden.

Västra stranden

Tage hytter med fingret åt vågorna som inte får komma och ta honom.

3 kusiner utmanar vågorna.

- Jag orkar inte gååå!

På hemvägen började Åke känna att han hade gått färdigt. Plötsligt blev han så förfäärligt trött och benen blev som spaghetti. Helst ville han bli buren i kungastol på en tjock trästam mellan mig och Pelle men efter en stund orkade vi inte det så då fick vi komma på en annan lösning - kurragömma! Mormor var också med. Då plötsligt var spaghettibenen åter kraftfulla.

Mormor letar och letar efter oss.

- Hittad!

Dagarna före jul gick fort. Dagen före dopparedagen åkte jag och mormor till Busfabriken med alla kusinerna (Tage, Åke, Tore, Ingrid och Ida) medan Pelle och de andra fixade sina sista julbestyr.

God Jul och Gott Nytt 2014!

Även detta år gjorde vi några olika varianter av vårt julkort. Här finns alla fyra samlade! Under respektive bild finns det namn vi gav den varianten.

"Tomtarna"

"Kul" 

"Nyfrälsta familjen"

"Präktiga familjen"

Hösthelg i Halmstad

När Pappan fyllde 40 år för ganska länge sedan fick han ett presentkort som bara kunde utnyttjas i Halmstad. Nu var det dags att utnyttja det, så vi bokade en tågresa ner en helg i mitten av november. Resan började med lite otur: vårt tåg var någon timme försenat från Stockholms Central på grund av något tåg som blivit stillastående i Årsta. Men vi kom iväg och resan till Halmstad gick bra.

Tage fördrev tiden med lite Super Mario...

... och en stund senare var det Åke som spelade Super Mario och Tage byggde världar i Toca Boca Bygg på iPaden.

På tåget ner fick vi ett kortfattat sms från mormor där hon berättade att morfar hade ramlat när han sprang efter golfvagnen i en halkig backe och fått en quadricepsruptur (dvs en ruptur av den stora lårmuskeln). Vi tyckte det lät illa, men förstod nog inte riktigt hur allvarligt det var. Ungefär samtidigt som vi väntade på tåget på Centralen i Stockholm åkte han ambulans till akuten i Halmstad. Han blev inlagd i väntan på operation, så när vi kom ner på kvällen var han på sjukhuset. På morgonen opererades han och vi kunde inte träffa honom förrän senare på dagen.

Mormor hade hittat en annons om en föreställning som skulle ske i Kulturhuset i Folkparken i Halmstad. Vi åkte dit med barnen och fick en rolig show med tre mycket musikaliska herrar. De spelade ballongbas, skidbas, spelade på vattenglas och berättade en lång historia om hur ett vingslag en fjäril tog i Amazonas hängde ihop med hur de själva kom att bilda sitt band. Det var riktigt bra, om än lite långt för de mindre barnen (Åke i vårt fall). Mot slutet av föreställningen utbrast han, högt och ljudligt så att alla hörde det, "Nä, nu får det snart vara slut, för snart orkar jag inte mer!"

De här personerna musicerade med allt som stod till buds...

... hårtorkar, dragspel, cyklar – allt blev musik!

Mamman mindes hur hon brukade leka i lekparken i Folkparken när hon var liten. Aldrig kommer hon väl att glömma den gången då hon fick en spik i foten just här. Något sådant missöde hände inte oss när vi stannade kvar och lekte en liten stund.

Tage framför ett rätt fallfärdigt hus.

(Det är inte samma räcke som i förra bilden, det fanns högre räcken också).
Som framgår av bilden var det rätt blött i Halmstad den här helgen.

Vi var inte så mycket utomhus, men den här gamla blå vännen
fick sig några sparkar när vi passerade på väg in eller ut.

På eftermiddagen kunde vi åka och hälsa på morfar på sjukhuset. Vi köpte lite kaffe och kaffebröd och fikade med honom i det gemensamma allrummet på avdelningen. Morfar var på gott humör och skojade med allt och alla, men han var nog tröttare än han själv trott, så vårt besök blev inte så långvarigt. Han hade fortfarande inte fått någon besked om när han skulle kunna åka hem.

Bullar från Regnbågens konditori.

Morfar "pruttar" med händerna, vilket imponerar på Åke.

I soffan på allrummet.

Morfar i sin säng på sjukhuset, en miljö man inte är van att se honom i...

När vi gick ner till bottenvåningen igen på sjukhuset för att åka och handla så satte sig Tage och Åke i några stolar vid entrén. 
Jag tycker det ser ut som om de har suttit där och väntat i minst ett par timmar...

Efter sjukhuset åkte vi till en jättestor affär och handlade. Eftersom det var lördag passade vi också på att handla lördagsgodis. 
Det finns fler sorter att välja på här jämfört med vår lilla kvartersbutik i Stockholm...

– En sådan vill jag ha!

Tage, som är fem år, får sju bitar. Åke får välja fem.
I mars kommer det att bli åtta respektive sex bitar.

Man kan tro att Åke står och funderar noga över vilka godbitar han ska ta, men han brukar inte vara så knusslig.
Och när han väl börjar äta godiset är det bara ungefär hälften av bitarna som han tycker det är lönt att äta upp,
resten spottar han helt enkelt ut och säger: – Den var inte så god...

Direkt när vi kom hem från affären åkte vi till sjukhuset igen och kunde hämta hem morfar. Han ska ha benet helt rakt i sex veckor och det visade sig lite lurigt att få in honom i bilen. Innan vi försökte så hade han själv tanken att han skulle kunna köra bilen själv, eftersom det är en automatväxlad bil...

Nästa dag var det så dags för Mamman och Pappan att bege sig till Tylösands Hotell.
Vi tog en spadag och åt brunch. Det kan varmt rekommenderas, även åt personer som är lite skeptiska till spa.
På bilden ses Pappan flyta i utomhuspoolen med utsikt mot Tylön.

En helg går fort – även om vi förlängde den och åkte ner på fredagen och tillbaka igen först på måndagen.
Här är vi på perrongen i Halmstad och väntar på tåget till Göteborg.

Åke med kexchoklad i handen. Pappan hade råkat äta upp hans lilla kexchokladbit i lördagsgodiset och fick kompensera med att köpa en hel kexchoklad på tåget på väg till Göteborg. Rätt ska vara rätt! 

Åke med munnen full av kexchoklad.

Tage tappar tredje tanden

När Mamman kom till förskolan på fredagseftermiddagen så låg det ett litet vikt papperspaket i Tages låda. På det stod det: "Tages tand". Han hade tappat tand nummer tre under dagen! Under natten kom sedan tandfén och bytte ut tanden mot en tiokrona.

Tage visar luckan efter tand nummer tre.
De första två vuxentänderna har redan kommit upp.

Åke ville också fotograferas och gick och hämtade en Halloween-ballong.

Sedan gick han tillbaka till sina bilar och lekte med dem.

Födelsedagsresan till Venedig

Lovisa skulle snart bli 40 år, så vi åkte till Venedig för att sätta lite glans på högtidsdagen! Det blev också den första resan vi gjorde tillsammans utan barn sedan vi blev föräldrar. Tage och Åke, var blev de av? Vi lämnade dem på förskolan på torsdag morgon, sedan åkte vi direkt till Arlanda. På eftermiddagen hämtades de av farmor och farfar, som sedan passade barnen ända till söndag lunch, då vi kom tillbaka igen. 

Väderprognosen sade att det skulle vara 14-15 grader varmt och regna hela vår semester, med inslag av åska. Pelle övervägde att packa ner gummistövlar, men det tycktes inte vänta högvatten, och gummistövlarna fick stanna hemma. Ett litet paraply fick Lovisa iallafall med sig.

Flygresan till München, där vi bytte plan, var turbulent och det var knappt att Lovisa hann återhämta sig från illamåendet under mellanlandningen innan vi skulle kliva på nästa. Regnet vräkte ner och när vi kom ombord på nästa märktes tydligt att det varit några som varit rejält illamående även på den flighten. All servering ombord ställdes in eftersom man väntade mer turbulens, men det blev inte lika illa som på första flighten så Lovisa mådde trots allt rätt bra när vi landade.

Vackra Venedig! Det är nästan som ett litet Disneyland,
man får nypa sig i armen för att förstå att det finns på riktigt...

Över Venedig var molnen mörkt grå, men i öster lättade molnen. Vi åkte båt, en vattenbuss, från flygplatsen in till Markusplatsen, där vårt hotell låg. Resan tog ganska lång tid (75 minuter), men vi passade på att njuta av att sitta i egna tankar en stund. På kvällen gick vi ut och åt en första middag på restaurang. Vi tittade inte på någon karta, men visste åt vilket håll vi ville gå. Naturligtvis gick vi helt vilse och hamnade inte alls där vi trodde att vi var, men det är ju en av Venedigs många charmiga nycker.

På fredagen, dagen innan Lovisas födelsedag, var målet att promenera runt hela Venedig. Det var bitvis klurigt, när gränder ledde ner till lagunen, men det inte fanns någon kaj att vandra längs, men ibland var det lättare och vi kunde lägga lite distans bakom oss. Nu hade vi ju ingen brådska, så vi stannade överallt där vi tyckte det fanns något intressant. Vi hade börjat vid Markusplatsen, gått västerut till Ponte dell'Accademia, vänt österut till udden Fondamenta Salute, sedan följt den södra kajen västerut till marinan, där vi krånglade oss norrut förbi järnvägsstationen och in i Cannaregio. Där hittade vi en väldigt diskret restaurang, Trattoria alle due gondolette, som vi valde att äta på. Det fanns ingen meny, så vi fick lyssna noga till värdinnan när hon berättade vad som fanns. Pelle beställde spaghetti med nötter och bröd, Lovisa spaghetti med ärtor. Våra förväntningar var nog inte så höga, men det var den godaste maten vi åt på hela resan!

Nyförlovat par på bron Ponte Chiodo (den enda bron vi såg i hela Venedig som saknade räcken).

Överraskad och glad 39-åring.

Skål!

Skål!

Efter att ha vandrat runt nästa hela Venedig kom vi åter tillbaks till kajen nedanför vårt hotell lagom till kvällen. Vi satte oss ned och firade med Aperol Spritz medan solen sakta sänkte sig över den sagolika staden. Senare på kvällen gick vi ut och åt i stadsdelen Cannaregio nära Ghetto och den här gången tog vi karta med oss för att försäkra oss om att hamna rätt, vilket vi lyckades med.

Utsikt mot sydväst över lagunen.

Nästa dag – självaste födelsedagen – började med skönsång från Pelle till födelsedagsbarnet. Därefter fullföljde vi vår plan att vandra runt hela Venedig och rundade därmed även den östra delen, vilket är en vacker, lugn och folktom del av den annars så turisttäta staden.

40-åringen poserar i den nya klänningen (födelsedagspresent från Pelle).

Livet är härligt, även efter 40!

Fråga Pelle, han vet!

Till födelsedagslunch blev det spaghetti olio aglio e peperoncino, en ljuvlig sådan (också detta den bästa måltiden på resan!), på Osteria Al Ponte, en liten mysig servering med tre bord invid en kanal. Till det blev det en flaska Prosecco, tack Eva och Sören! Det visade sig att tjejen på bordet bredvid också hade födelsedag.

Skål!

Efter lunchen gick vi in på Venedigbiennalen (den stora internationella utställningen för samtida konst som varannat år breder ut sig i Venedig, den här var den 55:e i ordningen sedan starten 1895).

Det var en fantastisk födelsedag och en alldeles underbar resa!