Tage börjar nollan

Åke är tillbaka på Il Crocodill. 

Idag började höstterminen för oss. Vi började med att allihop tillsammans gå till Högalidsparken där vi lämnade Åke, som nu får fortsätta i förskolan på egen hand utan storebrorsan. Det gick bra. Inga större konstigheter tyckte Åke vid lämningen.

Tage och Lydia passar på att busa lite medan deras småsyskon lämnas på förskolan.

Något som vi dock tycker är lite vemodigt är att Tages kompisar Lydia och Ruben, som han har gått tillsammans med ända sedan förskolestarten för 5 år sen, inte kom in på Högalidsskolan. De börjar på en annan skola men vi hoppas att vi ska kunna hålla kontakten ändå! Båda två har ju småsyskon som går kvar med Åke på Il Crocodill så vi kommer ju att träffa dem ofta.

När vi hade lämnat Åke styrde vi kosan ned mot Långholmen där Tages skola kommer att vara under höstterminen medan de renoverar klart uppe på den stora Högalidsskolan. Det känns fint tycker jag att få ha ett ärende till vackra Långholmen varje dag under hela hösten.

Frida med pappa Lukas och Tage med mamma Lovisa på väg in i skolan.

På vägen till skolan mötte vi vår granne Matilde och hennes mamma som också var på väg till skolan, Matilde ska dock inte gå i samma klass som Tage. Utanför skolan fick vi syn på flera barn som vi kände igen från fotbollsskolan. På skolgården hittade vi också kompisen Frida och hennes pappa. Frida och Tage har varit kompisar ända sedan första veckan på förskolestarten för 5 år sen så det kändes roligt att de kom i samma klass nu, de enda två barnen från Il Crocodill som börjar på Högalidsskolan. Det finns tre klasser med cirka 26 barn i varje. Tages klass heter Stjärnan.

Uppe i klassrummet stod 26 namngivna pallar i en ring och alla barnen fick leta upp sin pall och sätta sig på den. Lärarna Maria och Maria hälsade välkomna och sedan fick alla föräldrar gå ut medan barnen och lärarna lärde känna varann. Föräldrarna fick då också passa på att försöka lära känna varandra. Efter 45 minuter kom alla barnen ut och fick varsin glass och sedan var första skoldagen slut. Tage var på toppenhumör och tyckte att det hela hade varit kul.

Det var roligt! tyckte Tage, här på väg hem från första skoldagen.

Semesterstart på Sjövik

Vi brukar påminna oss om att vi har tur som har vänner med fint lantställe i Stockholms skärgård. Även denna sommaren fick vi komma och hälsa på Peter, Erika, Nils och Harry på Sjövik. Lovisa hade knappt vaknat efter sin nattjour och hyrbilen var precis nyhämtad när vi åkte ut.

Ishockeyspel hade Nils fått upp en ordentlig snits på, och här möter han Tage och Åke.

Vi hade sol och värme hela tiden under vårt besök,
det var med nöd och näppe vi klarade att sitta ute och äta på grund av hettan.

Nils och Harrys morfar hade snickrat ihop en flotte under ett besök och vi passade på
att ge oss av ut på äventyr. En udde en bit bort fick bli vårt mål. 

Åke i bastun på bryggan.

Tage i samma bastu.

Lovisa och Åke ligger och myser längst ut på bryggan. Åke ville inte bada, men vi andra gjorde det gärna.

Vad viskar de om?

Det blev en hel del fotboll spelad på gräsmattan den här gången, VM-finalen låg bara någon dag bort i tiden. Åke gjorde hela tiden inkast och mest fokuserade var nog Tage och Nils.

Alla samlade den sista kvällen innan vi for tillbaka till stan, inför resan mot Halmstad.

Från larv till fjäril

Ett tydligt barndomsminne jag har är att vi såg fjärilslarver förvandlas till fjärilar. Jag minns inte exakt hur vi gjorde då, men jag ville gärna att Åke och Tage skulle få vara med om det också. I en bok läste jag att det var lättast att använda nässelfjärilslarver: de var enkla att hitta och enkla att sköta. Så vi började leta efter larver, så fort vi råkade på brännässlor någonstans.

På midsommardagen, när jag var ute och fotograferade i Aleskogen i Halmstad, så hittade jag ett parti med brännässlor. Och på dessa nässlor hittade jag fyra larver som jag tyckte såg ut som nässelfjärilslarver (svarta och håriga). Jag gick och hämtade Åke, Tage och kusin Tore, samt en liten burk att ha larverna i, och återvände med dem till nässlorna. Larverna var kvar och de hamnade i burken. Vi plockade en del nässlor också till mat till larverna.

Det här är larverna jag hittade, i Aleskogen i Halmstad.

Nästa dag åkte vi tåg tillbaka till Stockholm. Larverna låg i en större burk i en ryggsäck och var nog lite omtumlade av resan norrut: på morgonen tycktes de nästan livlösa och låg stilla i botten av burken. De fick ett nytt hem i en större plastlåda (ett så kallat "faunarium"), där vi lade hushållspapper på botten. Sedan hämtade vi färska nässlor och lade i som mat till dem. Detta tycktes göra susen, för larverna började krypa omkring och nässlorna gick åt. Varje dag i samband med hämtning/lämning på förskolan hämtade vi nya nässlor. Senare plockade vi en hel bukett med nässlor och satte i en vas: det funkade bra och gjorde att vi slapp några turer.

En larv i faunariet. 

Lustigt nog visade det sig att vi hade sex larver, inte fyra. Jag var rätt säker på att det var fyra larver vi fångat, men när jag räknade dem så fick jag dem till sex. Nåväl, två extra skulle vi väl klara av.

En morgon när vi tittade till larverna blev vi rätt förskräckta: vi hittade en larv delad på mitten. Dessutom tycktes nästan en larv äta på den. Hade de blivit kannibaler? Hade vi gett dem fel mat? Mådde de så dåligt att de gav sig på varandra? Vi läste i vår fjärilsbok och lärde oss att larverna ömsar skinn några gånger, så det var nog bara det vi sett. I lådan räknade vi fortfarande till sex levande larver.

Vid det här laget hade vi dock börjat tvivla på att det var nässelfjärilslarver. De ska nämligen ha några gula ränder längs kroppen och det tyckte vi inte att dessa larverna hade. De var mer svarta, med gula hår. Kunde det vara påfågelöga? Vi läste oss till att cirka 70 svenska fjärilsarter har larver som lever av nässlor.

Vi kom fram till att larverna nog ville ha lite kvistar, som de kunde bli puppor på, så vi ägnade en stund åt att leta efter bra kvistar på torsdagen. På fredagen, nästan en vecka efter att vi plockat larverna, och bara en dag efter att de fått kvistarna så började det hända saker bland larverna... Åke kom springade på morgonen och ropade "Mamma, mamma, en larv har hängt sig i grenen!"

Den första larven är på väg att bli puppa...

... och efter några dagar såg den ut så här.

Snart hade alla larver förvandlats till puppor.

Enligt några uppgifter jag hade om nässelfjärilar så skulle de vara i puppstadiet i tre-fyra dagar, men den tiden gick. Jag började misströsta lite, men påminde mig om att det kanske faktiskt inte var nässelfjärilar. Vi hade läst en hel del i en bok om fjärilar och jag hade nu fått lära mig att det varierar väldigt mycket hur länge puppstadiet varar, och när de olika fjärilarna är larver, puppor respektive fjärilar.

Men så en morgon...

En fjäril! Två! Nä, tre fjärilar hade kläckts under natten! 

Det var inte en nässelfjäril, så mycket förstod vi, men vi fick titta på ganska många bilder av svenska fjärilar innan vi hittade vilken art det handlade om: kartfjäril. Den har etablerat sig i Sydsverige på senare år och sprider sig norrut, men har inte nått längre än till södra Götaland än. Kartfjäril heter den eftersom mönstret på undersidan av vingarna påminner om gatunätet på en stadskarta.

Nu hade tiden kommit att släppa ut fjärilarna, och vi visste precis vid vilket nässelbestånd vi skulle göra det: uppe i Högalidsparken. Där är det soligt och finns många blommor som fjärilarna kan äta av.

Dags att komma ut!

Titta, den vill inte flyga ut!

En kartfjäril tvekar lite.

Vi släppte även ut de puppor som fortfarande inte omvandlats till fjärilar. 

Åke och Tage står i givakt när fjärilarna släpps ut.

Vår fjäril, i frihet i Högalidsparken.
Just den här tror vi var den larv vi döpt till Klätter.

Hej då fjärilar!

Snart kommer kanske de första rapporterna om att kartfjäril har skådats i Stockholm, men då kan det alltså vara vårt fel. Förlåt!

Vi fick lära oss en hel del om fjärilar längs vägen och jag tror jag hade minst lika roligt den här gången som när jag var liten...

Tages sista dag på förskolan

Bara för en kort tid sedan, inte alls länge sedan faktiskt, lämnade vi Tage för första gången på förskolan. Det känns som igår. Men nu har han blivit så stor att han lämnat förskolan bakom sig – igår var sista dagen på Il Crocodill. Själv var han inte särskilt nostalgisk över detta faktum, det var nog mest vi föräldrar som tyckte det var stort.

På väg till Högalidsparken för lämning en sista gång.
Den här morgonen kom värmen och pojkarna fick kortbyxor. Klockan är kvart i nio ungefär.

Inte-nudda-streck är leken som gäller här, och lättast att undvika dem är
om man går på de större stenarna nära gatan.

En liten paus innan vi korsar gatan.

Tage är ofta några steg för oss andra,
och han hinner dessutom klättra lite på olika saker längs vägen.

Tage accepterade att stanna upp och titta på mig när jag fotograferade, vilket blir mer och mer ovanligt.

Tage och Ruben börjar genast spela boll.

Nu är sista dagen förbi och vi hämtar Tage och Åke på förskolan.
Nu ska vi gå hem och ha en liten avslutningsfest
med två andra familjer från förskolan.

Vi åt take-away-mat och sedan blev det en somrig jordgubbstårta (eller glass för den som föredrog det).
Vädret var på sitt bästa humör och vi kunde sitta ute hela kvällen.

Hela gänget: Lovisa, Jenny, Pelle, Martina, Mattias; Nora, Elsa, Tage, Åke, Malte, Pelle och Calle.

Kolmården

På julafton fick vi en Kolmårdenresa i julklapp av mormor och morfar, och nu var det dags! Vi valde att åka tidigt på säsongen, när Kolmården just öppnat på vardagarna. Dessutom åkte vi en söndag-måndag, för att undvika att det skulle vara för mycket besökare där samtidigt som oss. Alla rymdes vi inte i mormor och morfars bil, så Pappan åkte i förväg med tåg och buss.

Fotograf: morfar.

Elefanterna sprutade vatten, och årets lilla elefantunge älskade att bada!

Här tittar vi på aporna. Det var inte alltid så lätt att få Åke och Tage att stanna på rätt sida staketet...

Aporna håller låda. I förgrunden läxar en äldre schimpans upp en unge, se hur den håller handen om hakan!

Lite längre bort låg savannen, med zebror, noshörningar, antiloper och annat.

Vi tyckte noshörningarna var riktigt coola, nästan som dinosaurier...

Japp, här är vi och tittar!

Hurra för Delfinexpressen! Åke, Lovisa och mormor var inte intresserade av att åka, men morfar tog några vändor han också.

Förutom djur finns det åkattraktioner på Kolmården. Här ser vi Pappan och Tage ombord på Delfinexpressen. Detta var på söndagen, så då var det lite mer besökare, men på måndagen åkte vi alldeles själva några gånger.

När jag var liten kunde vi åka bil inne på delar av Kolmården, men nu har de ersatt det med en linbana. Mycket bättre! Man sitter i liften och glider fram nästan ljudlöst några meter över djuren: giraffer, lejon, björnar och annat.

Morfar ombord på linbanan.

Är det Svinsta skär där ute i Bråviken kanske?

Åke gillade också högtalarrösten som guidade på flera olika språk. 

Från linbanan såg vi giraffer...

... sömninga lejon...

... och brunbjörnar som lufsade omkring.

Parken stängde klockan 17, så vi hann inte med att se allt på första dagen. Det sista vi hann med var tigrarna som fanns bakom en glasruta. Där fanns också en spännande safaribil som man kunde ratta lite.

Åke bakom ratten, och siktar en tiger längre fram på vägen.

Full fart framåt! Vi hade vagn med oss till Åke eftersom han fortfarande återhämtar
sig från benbrotten under våren. Det är dessutom väldigt kuperat på Kolmården.

När parken stängde gick vi till Vildmarkshotellet. Där hade vi två rum, med utsikt ut över Bråviken. Väldigt vackert! Vi åt middag på hotellet, men alla (särskilt barnen) var väldigt trötta, så det blev en ganska kort kväll och vi hann aldrig prova hotellets badanläggning.

Utsikt från balkongen.

Hotellet hade ett mycket uppskattat lekrum i källaren. Snygga tapeter!

På morgonen vaknade barnen fulla av ny energi!

Godmorgon!

Efter frukost valde vi att följa med en specialguidning av djurparken som arrangeras för de som bor på Vildmarkshotellet. En dryg timme innan djurparken öppnar fick vi komma in och visas runt bland morgonpigga djur som nyss matats.

Vår guide framför sina kameler.

Vi valde att åka linbanan en gång till, det var ändå ingen kö.

Fotograf: morfar.

Den andra dagen var det ännu mindre besökare i parken, och vi passade på att titta på sådant vi missat första dagen. Vi såg två shower under eftermiddagen: först sälarna och sedan delfinerna. Det var väldigt kul, och delfinshowen var en bra final på en härlig helg!

Mormor i publiken på sälshowen.

Delfinshowen var full av fart och fläkt och vi satt precis bredvid det så kallade
"stänkområdet" där publiken riskerade att bli blöta.

Innan vi lämnade parken hann vi också kort besöka Bamsevärlden, som är en del av Kolmården. Tydligen bygger de
en ny mycket större Bamsevärld, så det finns all anledning att komma tillbaka...

Hela gänget, efter lunchen den andra dagen.

Tack för ett kul besök på Kolmården, mormor och morfar!

Till sist: en film från besöket. (Eller se den på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=VmwckYCG1J0)