Det går bättre och bättre dag för dag

Det är omkring tre veckor sedan vi var på Öland, men Tage har utvecklats en hel del sedan dess. Det är kul när man ser att han kan göra saker som han inte kunde för några veckor sedan! Om man sätter honom upp i sängen och håller i honom (för han kan inte sitta själv) så kan man leka med bitringen. Först skakar jag den framför ansiktet på honom: mycket intressant! Sedan lägger jag ned den i hans knä, nära fötterna. Då följer han bitringen med blicken, tar fram händerna och lyfter sedan upp den mot ansiktet. Ibland lyckas han träffa rätt och få in den i munnen också, men lika ofta är det handen som håller ringen som han suger på.

En annan skillnad är att han är så mycket mer observant på omvärlden nu. När vi var på Öland lade vi honom under "babygymmet" (det heter visst så), men han brydde sig inte särskilt mycket om det. Visst, han låg där och sparkade och viftade med armarna och ibland kom han åt någon av de sakerna som hänger ner över honom, men han brydde sig nästan inte alls om det. Just nu ligger han under gymmet igen, men nu ligger han och studerar varje detalj, noga. Han har dessutom kul när han gör det, för han skrattar och har sig. Egentligen ligger han rätt stilla nu, men då och då viftar han till med armen, troligen slumpvis, och sätter fart på någon leksak. Den börjar röra sig och han tittar mycket noga tills den stannat igen.

Tage under babygymmet på Öland.

En tredje sak som jag märkt är att när han sitter i mitt knä och jag pratar med honom eller med någon annan, så tycks han höra det och då höjer han på huvudet, ser rakt uppåt och tittar alltså mig i ögonen. Han förstår att jag är där på något sätt.

Generellt vill han ha in allting i munnen nu, tycks det som. När det väl är där så suger han eller tuggar på det. Händerna hjälper till också, så det är farligt att lämna en plastpåse nära honom nu.

Någon gång ibland får han ett bra grepp om fötterna med sina händer. Det sker oftast när man byter blöja – vi tolkar det som att han vill hjälpa till! En välvillig tolkning kanske, men ändå.

Tage blir också ljudligare. Han jollrar mer, han får till små tjut av glädje och kan skratta riktigt bra, inte bara le.