1 juli var det precis ett år sedan vi flyttade ihop, Pelle och jag. Eller rättare sagt det var då jag flyttade in i Pelles 1:a på Kungsholmen i väntan på att vi skulle hitta ett större gemensamt boende. Jag har kommit på mig själv med att numera använda ordet sambo när jag ska nämna Pelle för främmande människor. Det tog lite tid, jag har alltid tyckt att ordet sambo klingar lite trist, men det känns ändå mer passande nu sedan Tage kom (varför är det så?) än att bara kalla honom pojkvän, och "min man", ja det är han ju inte. Även om han är MY MAN.
4 juli. Igår fyllde Tage 4 månader. Så fort det har gått! Han är ingen liten sovande spädis längre utan en pigg liten varelse med tydlig personlighet. Så glad och mysig. Han lär sig så otroligt mycket hela tiden och är så nyfiken på omvärlden, på alla mönster och alla ljud. Han tycker om att åla omkring på golvet och smacka med munnen. Han suger på allt som kommer i hans närhet och han älskar att ligga på en filt och titta upp på ett träd som rör sig av vinden eller att sitta och sparka fart i babysittern och ha ögonkontakt med mamman som sjunger när hon duschar. Då skrattar han högt och ljudligt. Jag hade faktiskt ingen aning om att det var så här fantastiskt kul och mysigt och härligt att ha barn! Jag vaknar varje morgon av att Tage ligger bredvid mig och jollrar och sjunger och kanske pillar lite på mitt hår eller ansikte. När jag slår upp ögonen får jag världens solskensleende emot mig, han blir så glad för han har legat och väntat på att jag ska vakna. När jag lyfter upp honom så att han får stå på min mage så tjuter han av skratt. Det är en lisa för själen att få börja varje dag så.
5 juli. Idag är det precis ett år sedan jag fick reda på att jag var gravid. Det var känslan av att illamåendet på morgonbussen till Huddinge Sjukhus var ovanligt starkt (ja så intensivt att jag fick springa till omklädningsrummet för att kräkas när jag kom fram) som gjorde att jag köpte ett grav-test på väg hem från jobbet. När det var positivt var jag tvungen att springa upp till apoteket och köpa ett till bara för säkerhets skull. (Det var först då jag förstod varför de säljer grav-test i 2-pack). Ja minsann, det var också positivt. Jag blev alldeles pirrig i magen och visste inte vad jag skulle ta mig till. Det måste ju firas! Men Pelle var i London på jobbresa och det var ju honom jag ville fira med. Det kändes fel att ringa någon annan, jag ville ju inte basunera ut denna stora nyhet innan jag snackat igenom det med Pelle. Det var ju bara vecka 4-5. Så det enda jag kunde göra var att gå ut och fira i min ensamhet. Det var en underbar sommarkväll (precis som idag) och jag gick ned till pontonen på Mälarpaviljongen och beställde en god och lyxig alkoholfri drink, och jag kunde inte förstå varför inte alla jag mötte log och gratulerade mig.. Såg de inte att jag var gravid?!!! Jag trodde det lyste om mig. På väg ut skickade jag ett SMS till Pelle som löd: "Hej älskling, jag tänkte just gå till Göken och ta mig en 'Lovisa' men det var alldeles fullt. Pelle, du måste nog komma hem snart för jag är alldeles hispig..." Restaurang Göken har en alkoholfri drink som heter just Lovisa och jag visste att Pelle kände till det, så med de orden trodde jag det var helt uppenbart att han förstod vad det handlade om. Men jag fick inget svar så från Mälarpaviljongen skickade jag följande MMS:
"Ja men skål då! Här sitter jag och firar i min ensamhet i ljuva sommarstockholm."Inte heller det förstod han. Dock tyckte han att jag betedde mig underligt så han ringde för att höra vad som stod på. Någon minut efter det samtalet kom följande MMS:
(texten har jag ej tagit med men bilden får tala för sig själv) 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar