Mamman och pappan om Tage, snart sju månader

Tage fyller snart sju månader och vi passar på att göra en intervju där Tages föräldrar intervjuar varandra om honom. Först är det pappan som ställer frågor:

Pappan: Hur ser en typisk dag ut för Tage just nu? Vad händer t.ex. när jag gått till jobbet?
Mamman: Tage vaknar och leker lite med saker som Pappan har lagt fram i sängen när han går till jobbet. Efter en stund tycker Tage det är dags att väcka mig också och då får jag en hand eller en kanin i ansiktet och alltid ett stort leende när jag slår upp ögonen. Sen busar vi ett tag i sängen innan vi stiger upp. På dagarna varvar Tage mellan att leka på golvet (där han ålar sig fram fort och hittar spännande saker att undersöka hela tiden), sitta på golvet och leka med baby-gymet och att sitta i bebisstolen och leka med saker på bordet framför sig. Varje dag går vi ut på promenader och träffar ofta andra mammor och bebisar.

Pappan: Vad tycker Tage är roligast just nu?
Mamman: Killikillikill och kittel på låren är riktigt riktigt skoj. Det är även plötsliga nedskjut i famnen med ljudeffekter och att vältas upp och ned i luften. Tage skrattar även högt när jag härmar ett får och när Pappan headbangar till Mupparna.

Pappan: På vilka sätt har Tage utvecklats den senaste tiden?
Mamman: Det har hänt massor sista veckorna. Tage tar sig fram överallt genom att snabb-åla. Han kan även sitta själv. Språkmässigt har han börjat säga maamaamaamaa och daadaadaadaa. Han är väldigt nyfiken och pillar och smakar på allt. Han klättrar över kuddbarriärerna som vi bygger upp i sängen. Vi måste barnsäkra lägenheten.

Pappan: Om du var i ett mörkt rum fullt med bebisar, skulle du då kunna hitta Tage? Hur då?
Mamman: Ja det skulle jag absolut. Först skulle jag lyssna efter hans andning eller skratt. Om det var helt tyst skulle jag känna efter hans gosiga lår och armar och extraveck i nacken. Om det skulle finnas flera bebisar med samma hull skulle jag känna på lillfingrarna och se om de var sneda, en liten detalj som Tage har ärvt från mig. Och om inget av detta skulle hjälpa mig så skulle jag blåsa ut lite nyspulver i rummet och då skulle jag direkt höra Tages karakteristiska små multipla nysningar (även det ärvt från den ömma modern).

Mamman: Hur skulle DU hitta honom?
Pappan: Jag skulle tända lampan. Fast om lampan var trasig så skulle jag nog lukta mig fram. Jag har ingen aning om det verkligen skulle funka eller inte, men jag tror det. Att han inte har någon större kalufs kanske också skulle kunna vara till hjälp.

Pappan: Vad äter Tage just nu? Hur funkar amningen nu jämfört med hur det var tidigare?
Mamman: Tage har börjat äta riktigt bra. Det är så kul att mata när man verkligen ser att han vill ha mer och mer. Fruktgröt morgon och kväll och rotfruktspuré till lunch. Och så tuggar han i sig små smörgåsrånsbitar ibland. Vi hade ju tänkt oss att vi skulle koka egen mat till Tage och vi har fryst in en hel del. Men Tage är helt ointresserad av våra hopkok, det är bara burkmat som gäller. Ibland försöker jag lura in en liten klick hemgjord mat kamouflerad av köpmat men Tage lurar man inte så lätt, han märker det direkt och blir lite sur. Däremot gillar han små brödsmulor och små små bitar avocado eller äggröra om man stoppar in bitarna i munnen på honom. Då tuggar han förnöjsamt. Mosad banan har han också äntligen börjat acceptera.
Amningen har avtagit, det är bara morgon och kväll och kanske en gång på dagen. Ej längre nattetid!

Mamman: Hur är det egentligen? Är det du eller Tage som vaknar först på morgonen?
Pappan: Ja, det har du ingen aning om va? Oftast är det jag som vaknar först, åtminstone den senaste tiden. Då smyger jag upp ur sängen och går och duschar. Är Tage vaken och pigg när jag kommer tillbaka till sovrummet får han genast en ny blöja, annars får han vänta med det tills jag ätit frukost. För att han ska tycka det är lite intressant att stanna i sängen brukar jag ge honom några leksaker. Annars tycks han beredd att slänga sig ut över kanten.

Mamman: Längtar du efter Tage på dagarna? Hur är det när du kommer hem på kvällarna?
Pappan: Jag har en bild på Tage i min mobiltelefon, så jag blir påmind om honom varje gång jag använder den, t.ex. för att titta på klockan. Ibland får jag mms med någon rolig bild på Tage och då har jag märkt att jag har en tendens att skratta ganska högt, vilket är lite pinsamt. Jag kan bara inte låta bli. Ju mer jag tänker på honom, ju mer längtar jag efter honom, så längtan är nog värst när jag fått mms med bilder och dessutom pratat med Mamman via telefon och på så sätt hör Tages flåsande andhämtning i bakgrunden...
När jag kommer hem vill jag ta igen för all tid jag varit ifrån honom, så det kan bli ganska intensivt. Vi busar så mycket vi orkar, men efter bara någon timme måste han äta och varva ned för att kunna sova. När jag ibland kommer hem efter att Tage somnat känns det väldigt snopet.

Mamman: Vilket är ditt och Tages favoritbus för tillfället?
Pappan: Vi gillar att snurra runt, runt och han tycker det är spännande när jag ligger och kryper på golvet tillsammans med honom. Ofta gör vi roliga ljud: smackar med munnen, spelar på läpparna eller visslar. Att bli kittlad är ju en gammal favorit också.

Mamman: Vilken av "de förbjudna leksakerna" är Tages största favorit?
Pappan: Allra helst tror jag att han vill välta stegen som står i lutad mot väggen, men han gillar ölunderlägg väldigt mycket också. Det är ju bara halvförbjudet att leka med, så det kanske inte räknas? Det är först när de börjar lösas upp efter att han har sugit på dem i 5 minuter som de blir förbjudna. Alla plastpåsar är ju också väldigt kul, så nu förstår jag varför det står "Plastpåsar är inga leksaker" på dem.

Mamman: Det här med att ha ett barn. Blev det som du hade tänkt dig?
Pappan: Jag hade inte tänkt så mycket på hur det skulle vara. Men man hade ju hört att många tyckte det var besvärligt och att de inte fick någon sömn, så jag var inställd på en ganska tuff utmaning. Nu visade det ju sig att Tage var en väldigt snäll gosse (åtminstone än så länge), så det blev mindre tufft än jag trott. Men å andra sidan säger en del "små barn, små bekymmer, stora barn, stora bekymmer" så vi får väl se.