Den 18 juli tog vi tåget ned till mormor och morfar i Halmstad. Pelle återvände till Stockholm dagen därpå för att jobba ännu en vecka, så den första veckan var jag där ensam med Tage och Åke. Ganska intensivt var det att ta hand om dem dygnet runt på egen hand. Även om jag fick mycket hjälp av mamma så kände jag mig helt slut efter några dagar och det kändes som om jag inte hade avslutat en hel mening eller sagt ett vettigt ord till någon på hela veckan. Det som gjorde det besvärligt var nog att vi var i en ny miljö där man inte känner till alla faror som lurar och därför går omkring och är orolig och spänd hela tiden. När jag ammade Åke så sprang Tage iväg och jag kunde hitta honom flera hus bort på vägen i en garagenedfart eller ute på gatan där han var otroligt nära att bli påkörd av en snabb cyklist vid ett tillfälle, och i stugan var jag rädd att han skulle klättra upp på det tunga bordet där bordsskivan är lös eller ramla ned från loftet där han alltid hängde farligt över staketet eller springa in i det stora huset och klättra upp för den farliga branta vindstrappan som han tyckte var spännande. Det kändes väldigt skönt när Pelle kom tillbaka och man kunde amma i fred utan att jaga och ha koll på en nyfiken tvååring samtidigt. Det är en enorm skillnad på att vara en eller två föräldrar till två små barn. Jag beundrar alla ensamstående föräldrar något oerhört.
Vi stannade i Halmstad i drygt två veckor och bodde i vår underbara lilla stuga Ebbelill. Mest hängde vi i Ebbehillträdgården där Tage lekte mycket med kusinerna Tore och Ida. Annars gjorde vi små utflykter till Aleskogen och Västra Stranden och en fantastisk kvällsutflykt i Tylösand. En dag flög Jenny förbi med sin polishelikopter och cirkulerade nära nära ovanför oss till allas stora glädje. Dagarna gick fort förbi. I Ebbehill är det alltid full fart och massa folk i omlopp. Vi hade gärna gjort fler utflykter och jag hade gärna velat träffa fler gamla vänner men tiden räckte inte riktigt till. Vi hade i alla fall väldigt roliga dagar i Halmstad med alla syskon, syskonbarn, föräldrar och vänner. Mamma tyckte att det kändes sorgligt när alla skulle åka åt olika håll och hon undrade om det verkligen kommer att bli så här roligt igen som den här fantastiskt fina sommaren när vi alla var där tillsammans. Lugn mamma, det kommer det! Vi gör om det nästa sommar allihop!
Vi stannade i Halmstad i drygt två veckor och bodde i vår underbara lilla stuga Ebbelill. Mest hängde vi i Ebbehillträdgården där Tage lekte mycket med kusinerna Tore och Ida. Annars gjorde vi små utflykter till Aleskogen och Västra Stranden och en fantastisk kvällsutflykt i Tylösand. En dag flög Jenny förbi med sin polishelikopter och cirkulerade nära nära ovanför oss till allas stora glädje. Dagarna gick fort förbi. I Ebbehill är det alltid full fart och massa folk i omlopp. Vi hade gärna gjort fler utflykter och jag hade gärna velat träffa fler gamla vänner men tiden räckte inte riktigt till. Vi hade i alla fall väldigt roliga dagar i Halmstad med alla syskon, syskonbarn, föräldrar och vänner. Mamma tyckte att det kändes sorgligt när alla skulle åka åt olika håll och hon undrade om det verkligen kommer att bli så här roligt igen som den här fantastiskt fina sommaren när vi alla var där tillsammans. Lugn mamma, det kommer det! Vi gör om det nästa sommar allihop!
Åke tar sig en lur bland grässtråna 
Tage och idolen Tore plockar blommor på kvällskvisten 
Tage har fått ärva kusin Idas rosaglittriga gummistövlaroch han älskar dem. De passade även i någons sandaler.
Tage och Pelle äter ostkaka 
Ibland är man ledsen och ibland regnar det 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar