Otursdag på Åkes 8-månadersdag

I morse vaknade jag av en plötslig duns och ett skrik. Det som inte fick hända hade hänt. Åke hade ramlat ur vår säng. Pappan hade gått och duschat och låg alltså inte kvar som kantbarriär. Han hade dock klart och tydligt väckt mig när han steg upp kl 6 men det hjälpte inte den här mörka novembermorgonen, jag råkade somna om. Stackars stackars lille Åke. Som tur är har vi ju inte benen kvar på sängen, de plockade vi snabbt bort för cirka 2 år sedan, dvs precis när Tage hade råkat ut för samma otrevliga fall. Fallhöjden nu är bara 40 cm till skillnad från 70 cm då. Det var läskigt, men egentligen tror jag inte att han slog sig så mycket. Han skrek bara en kort kort stund efter att jag hade flugit upp ur sängen och lyft upp honom. Någon bula har jag inte hittat och Åke har varit som vanligt hela dagen. Hans egen 8-månadersdag. Grattis söta lilla Åke och förlåt. Det skall aldrig hända igen.

Morgonen fortsatte i oturens tecken. Strax innan vi skulle gå till förskolan så stod Tage och klättrade på sin röda stora häst och hängde över TV-bänken. Jag såg sedan inte precis vad som hände men han halkade till och föll och slog i underläppen i det hårda TV-bänkshörnet. Stackars stackars lille Tage. Det blev fullkomlig kalabalik. Blodet flödade och Tage skrek och skrek i högan sky i nästan en halvtimme. Det måste ha gjort fruktansvärt ont. Tage bara skakade av förtvivlan och jag kan tänka mig att allt blod och den konstiga tjocka känslan på läppen gjorde det hela ännu mer skräckfyllt. Åke blev rädd av kalabaliken och började gallskrika han med och känslan av otillräcklighet var total. Det blev ett stort sår och världens fläskläpp. Såret började blöda gång på gång under dagen och Tage var uppskakad de närmsta timmarna efter händelsen så det var inte läge att gå till förskolan för honom idag. Istället gick vi och köpte glass och hade sedan en heldag inomhus.