Lördagen mellan Tages och Åkes födelsedagar hade vi kalas för alla släktingar som kunde vara med. Lördagen därpå hade Tage sitt allra första egna kompiskalas. I Tages förskolegrupp går det 10 barn. Fem små som började i höstas och så de fem stora: Tage, Frida, Lydia, Ruben och Angus som började tillsammans förra hösten och fyller tre år i år. Vi tyckte det var lämpligt att bjuda de fem stora den här gången, och deras föräldrar förstås. Det var lite speciellt för det var det allra första kalaset för Lydia och Ruben. Vi hade ballonger och serpentiner, bullar och tårta, vin, ostar och kex, fiskdamm och en liten dockteaterföreställning där Pappan spelade upp "Sagan om pannkakan". Teatern var jättekul. Allra mest skrattades det när pannkakan mötte Råtta-potta. Det lektes och lektes, sprangs runt och hoppades i sängarna. När kalaset gick mot sitt slut sjönk Tage ihop på golvet i en liten hög, svettig och rufsig i håret, med skjortan uppknäppt och slafsigt hängande, röd om kinderna av allt spring, glansig i ögonen av trötthet och med klubban och partytutan i högsta hugg. En av föräldrarna tyckte att han såg precis ut som om han hade varit på studentskiva och kom hemramlande klockan fem på morgonen och det stämde verkligen precis! Den kvällen somnade han på mindre än en minut, så fort han la ner huvudet på huvudkudden. Det kan vara ganska ansträngande att ha kalas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar