Soligt på gröna Djurgården

Nu känns det som om sommaren är här! I måndags gjorde Tage och jag en utflykt till Djurgården och njöt av grönskan.

Tage gillar sin keps. Han har nog upptäckt att den gör att han
slipper få solen i ögonen och det är han glad att slippa.

Det var lättare för Tage att gå på grusgången än i det höga gräset på ängen, så när han fick möjligheten satte han av åt något håll på gången.

På väg till hagen med hästarna.

Hästarna var fina, men han blev lite rädd när en av dem frustade till när vi var riktigt nära. Maskrosor gillar han också, både blommande och överblommade som man kan blåsa på.

Vi kommer säkert tillbaka till Djurgården snart!

Tage ser på Tage

Sedan i fredags har Tage insett att det finns klara fördelar med att gå: man kommer snabbare fram och behöver inte hålla sig längs väggar och möbler. Han går nu hellre än kryper.

Igår gick Tage och jag på konstutställning. Vi tog bussen till Thielska galleriet på Djurgården, men eftersom vädret var så fint så tog vi en promenad innan vi gick in. Tage har ganska stort tålamod med att bli omkringburen och titta på konst har det visat sig. I detta fallet var det främst målningar av Edvard Munch, Carl Larsson, Bruno Liljefors, Anders Zorn och andra från samma tid. En målning av Carl Larsson vi såg var ett porträtt av en liten pojke som hette Tage Thiel, alltså Ernst Thiels son.

Inte vår Tage.

Allra bäst gillade (vår) Tage de rörliga mobilerna av P O Ultvedt i den temporära utställningen: stolar och bord som åkte fram och tillbaka, träskor som bankade i borden och så vidare. Spännande!