Tage blöder!

Vi hade varit ute i köket och ätit lunch Tage och jag. Jag höll på att städa upp det sista samtidigt som Tage tog en långsam promenad längs väggen: från diskmaskinen, längs diskbänken, bort till mikrovågsugnen och sedan vidare ut i hallen. Då lämnade jag mina sysslor och gick och satte mig i vid skrivbordet i hallen istället, så att jag kunde se vad han hade för sig. Han kröp genast mot mig där jag satt på kontorsstolen och signalerade att han ville bli upplyft. Visst, han fick gärna sitta i mitt knä. Jag fortsatte använda datorn en liten stund till innan jag fick syn på en blodfläck på det vita skrivbordet – Tage blödde!

Snabbt konstaterade jag att det kom från hans högerhand och när jag tittade närmare hittade jag ett skärsår längst ut på pekfingret, ungefär som ett sådant man kan få när man skär sig på ett papper. Det fortsatte blöda och jag ville torka av honom för att studera såret närmare. Men där sa Tage stopp: inte titta närmare! Inte torka av handen!

Han hade iallafall inte ont, det märkte jag, men det fortsatte att blöda. Inte så mycket att det droppade, men det kom ändå hela tiden nytt blod. Vid det här laget kunde min rationella sida konstatera att jag själv var mer nervös än Tage, och jag insåg att det inte var någon egentlig fara för honom. Vart vi än kom ville Tage röra på allt och lämna ett litet blodspår. Sedan fick jag idén att ge honom en bit hushållspapper att hålla själv med högerhanden, så kunde man kombinera lek med nytta så att säga. Men han lekte så våldsamt med pappret att jag var rädd att såret skulle rivas upp och inte sluta blöda. Och inte blev det bättre av att han sög på fingret med jämna mellanrum också.

Blodet jag upptäckte på skrivbordet
och till vänster Tages allra första plåster.

För att han skulle lämna såret ifred en stund satte jag på honom ett plåster. Det var inte så lätt att få på, och när det väl satt där blev Tage mycket upprörd, slog med fingrarna för att få bort plåstret och försökte också att suga bort det. Efter mindre än en minut hade han fått loss det från fingret. Nästa knep jag tog till var teve. Jag slog på SVT Barnkanalen och hade tur: de visade en barnslig tecknad serie med hundar som Tage gillade. Vi satte oss framför teven och Tage blev lugn. Där satt vi i fem-tio minuter tills såret slutat blöda. Tage hade fortfarande inte förstått något av uppståndelsen.

Efteråt försökte jag räkna ut vad Tage kunde ha skurit sig på. Han hade lämnat blodspår längs väggen när han gick från köket och jag kunde i bästa CSI-stil söka mig bakåt ända till mikrovågsugnen. Detta verkade vara källan. Själva ugnen hittade jag inga vassa kanter på, men under bordet vi köpte nyss fanns en del vassa metallkanter som mycket väl kan varit det som han skar sig på. Vi får tejpa över dem så att det inte kan hända igen.

Den vassa metallkanten.

Nu är allt som vanligt igen. Tage har ätit kvällsmat, badat, borstat tänderna och blivit omstoppad i sin spjälsäng. Han fyller nio månader idag – grattis Tage!

Tage, nio månader idag!

Återbesök på BB

Han är bara fyra dagar gammal, men Tage har redan varit på återbesök på SÖS två gånger. Första gången var vi hos ortopeden (Dr. Schmalholz) för att kontrollera om han eventuellt kunde ha en höftledsluxation — men det fanns inget som tydde på det. Andra gången var i morse, då vi gjorde ett återbesök på BB-mottagningen. Huvudsyftet var att lämna ett PKU-prov, som alla bebisar gör några dagar efter att de är födda, men också för kontrollvägning.

Tage väger nu 3155 gram, vilket är 92% av födelsevikten — godkänt!

Under amning tycks man kunna göra nästan vad som helst med Tage,
att lämna blodprov var inga som helst problem trots att barnmorskan
fick prova på båda händerna innan hon lyckades.

Tage klarade det hela galant! Vi är två mycket stolta föräldrar.