Visar inlägg med etikett jobb. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jobb. Visa alla inlägg

30 januari 2009

Moha på efterlängtat besök i Fittja


Igår kom Tage och Pelle och hälsade på mig på Fittja Vårdcentral. Det var första gången för Pelle men Tage har varit där många gånger förut fast han inte vet om det. Hösten 2007 var han där i min mage. Det var då han fick smeknamnet Mohammed av mina kollegor. Vår sekreterare Sultan, som också var gravid, fick smeknamnet Hasse på sin bebis. Detta för att det var så typiskt svenskt tyckte de. Mohammed blev dock lite långt och krångligt i längden. Numera kallar de honom bara Moha. Varje dag sedan jag kom tillbaka till jobbet i december så har de frågat hur Moha mår och när han kommer och hälsar på dem. Han var verkligen efterlängtad. Det blev ett riktigt kram- och pusskalas och Tage stortrivdes när han flyttades från famn till famn.

Tage busar med Azza och Gordana.


Tage kiknar av skratt åt skojiga Maryam, Miureka och Roonak.


Emilce får en efterlängtad bamsekram av Tage. Det var hon som kom
på namnet Moha och hon frågar dagligen efter honom.


Gosi-gos. Mysiga Emilce och Tage gosar.


Tage har hittat nåt spännande i Gordanas ficka. Gordana är min
fantastiska handledare. Världens världens finaste människa!



Tage har hittat skojiga grejer i mammas bröstficka.
Här på mitt fina rum där julen varar till påska.

13 november 2008

Hallå? Är det någon hemma?

Det har mest varit Mamman som bloggat på sistone, men så får hon ju träffa vår lille son så mycket mer än jag. Men en sak gör jag som hon aldrig gjort sedan Tage kom till: jag kommer-hem-från-jobbet. Det har blivit riktigt roligt att komma hem sedan Tage började röra sig nästan obehindrat i lägenheten. Jag öppnar dörren och kliver in på hallmattan. "Ho-ho?" ropar jag för att kolla om någon är hemma. Oftast hör jag Tage och Mamman i köket. Mamman börjar fråga Tage: "Var det någon som kom hem? Vem var det som kom hem?". Jag ropar igen: "Ho-ho?". Sedan hör jag ljudet av små, små armar och ben som snabbt kravlar iväg mot hallen. När han kommer runt dörrposten tittar han upp och får syn på mig och så får jag världens härligaste leende!

Det kommer jag att sakna när jag blir pappaledig om två veckor. Men då är det Mammans tur att få uppleva det.