Grattis Åke, ett år!

Idag fyller Åke ett år – grattis! Jag vet att Mamman tänkt beskriva lite vad som är på gång i Åkes liv just nu, men det hinner hon inte skriva om idag, så istället gör jag en första mycket kortfattad rapport av vårt födelsedagsfirande.

För ovanlighetens skull var Åke sist att vakna idag. Tage, Mamman och Pappan väckte honom med sång 06.25, och det dröjde en stund innan han förstod vad som hände. Han fick blommor och presenter och snart vaknade han på riktigt.

Åke stirrar nyvaket på födelsedagspresenten från Tage.

På kvällen fortsatte firandet, det blev till exempel glass till efterrätt. Åke hade aldrig tidigare fått smaka glass, men nu tror vi att från och med nu blir det svårt för oss att äta glass utan att låta honom få smaka.

Glass var en ny spännande smak för Åke.

Grattis Tage, tre år!

Tage, tre år. Jag ville att han skulle stå still
och titta allvarligt rakt in i kameran, men
detta var så nära vi kom. Tanken är att ta ett
liknande foto på alla kommande födelsedagar.

Idag fyllde Tage tre år! Mormor, morfar och kusin Ida kom med tåget sent kvällen innan (när Tage sov sedan länge) och sov hemma hos oss, så de var med och väckte Tage med sång tidigt på morgonen. Han blev lite blyg och förvånad och fann för gott att gömma sig bakom kudden en stund, men sedan insåg han vad det handlade om och började öppna sina presenter och titta på sina blommor.

På kvällen gjorde han efterrätt tillsammans med Mamman och läste grattiskort som kommit med posten och tog emot gratulationer via telefon. Tack för all uppmärksamhet!

Två små detaljer

Två små detaljer bara, utan bild. Den första gäller Åke, som pratar hela tiden nu. Hans ordförråd är dock tämligen begränsat, han säger egentligen bara "mamma", "ta" (tack) och "dä" (där). När han är törstig kan han väsa också, sådär som man kan göra när man skålat och druckit en snaps. Mest hela tiden säger han dock "dä!" och pekar på något med handen. Det kan vara en lampknapp, en hissknapp, en dörr, mat, Tage eller vad som helst som finns runt omkring honom. "Dä!"

Den andra detaljen gäller Tage. Igår var han hemma hos Frida och lekte efter förskolan – utan Mamman och Pappan! Tänk, han börjar bli ganska stor nu, är hemma hos lekkamrater på egen hand. Det gick tydligen jättebra, och det gick att få med honom hem också även om han sa "Jag vill inte gå hem" ett tjugotal gånger...

Övernattning hos farmor och farfar

Åke är lite snuvig just nu och har inte sovit riktigt lika bra på nätterna som han brukar, men trots detta vågade vi lämna över båda pojkarna till farmor och farfar i fredags. Vi åkte hem till dem direkt efter Tages förskola (bilderna nedan togs på väg dit) och sedan gick Mamman och Pappan på fest och lämnade över ansvaret till farmor och farfar. De skötte fredagsmiddagen, läggningen och allting det innebär att ta hand om två barn, ända fram tills halv elva på lördagsförmiddagen. Varken Åke eller Tage hade varit ledsna eller saknat oss (fast kanske lite ändå, fast de inte sade något)... Det var första gången Åke sov på annat håll, och det gick ju bra. Tack farmor och farfar!

Åke i barnvagnen på buss 4 mot Odenplan.

Tage i eget säte på buss 4 mot Odenplan.

Väl framme på Odenplan funderade vi på var vi kunde köpa den
traditionella fredagsglassen. Kanske är det därför Tage ser lite
bekymrad ut? Åke, med mössan på sniskan, spanar han också.

Februarisnö

På fredag morgon vaknade vi och det hade kommit mycket snö under natten. När Åke, Tage och Pappan satt och åt frukost ringde Mamman från busshållplatsen: alla bussarna i Stockholm var inställda p.g.a. snön. Hur skulle hon komma till jobbet?

Det löste hon bra. Vår uppgift var att ta oss till lekparken och lämna Tage på förskolan. Så här såg det ut.

Så här mycket snö hade det kommit på vår lilla gatstump.



Tage tyckte det var kul och ville gärna gå där ingen annan gått innan.



Han brukar vilja knuffa ner snö från bilarna längs gatan,
men idag var det mer jobb än vanligt.



Väl framme i lekparken var det lätt att hitta de andra från
förskolan – de oranga mössorna syntes tydligt i snön.



Det var inte så lätt att dra barnvagnen över snövallar och genom
nysnön. I lekparken fick Åke vänta vid grinden. Men han vet
vad det handlar om, han är med och lämnar Tage varje dag.



Nu är vi på väg hem igen. Det var ingen tung trafik på gatorna,
så det gick bra att snedda lite ibland.

Åke står ganska stadigt

Åke gillar att stå utan att hålla i sig, i cirka 10-15
sekunder. Ofta storskrattar han hela tiden. Sedan
tröttnar han och sätter sig på rumpan.

Senaste nytt! Åke tog nyss 4-5 korta steg på egen hand. Detta är en av (minst) två historiska händelser denna dag, dagen efter Åkes elvamånadersdag. (Den andra historiska händelsen är att president Mubarak i Egypten just tvingats avgå efter veckor av folkliga protester).

Teaterdiskussion på förskolan

På Tages förskola gör de ibland små spontana intervjuer med barnen, och skriver ut vad barnen sagt på en lapp som anslås någonstans. Igår kom det en ny sådan intervju, med anledning av att några av barnen i Tages grupp (Tage, A, R och L) varit och sett en teaterföreställning ("Nu är vi gorillor låssas vi" på Teater Tittut, baserad på Barbro Lindrens bok med samma titel). Så här löd intervjun:

Om - "Nu är vi gorillor låssas vi":

Vad handlade teatern om?
Om aparna - R. 2.5
Ehhh... Att de gjorde. Att de rörde sig. Att dom gjorde... Jag vet inte. - A. 2.9
Mmm.. jag vet inte.. Efter aporna.. då kom krokodilen - L. 3
Att barnapan somnade inte! - Tage 2.11

Vad gjorde aporna?
Dansade! Dom åkte rutschkana - Tage 2.11
Dom åkte rutschkana - R. 2.5

Vad gjorde krokodilen?
Den ville äta upp! - Tage 2.11
B-SCHA - Bara sådär låte den.. Det var ju konstigt. Krokodilen var ju konstig, eller hur Tage? - A. 2.9
Mm.. Krokodiler finns bara i vattnet, A. - Tage 2.11
Krokodiler bor i vattnet! - L. 3
Men hajar är farligast av alla! Bara.. Hajar! Hajar! - Tage 2.11

(Siffrorna efter namnen anger hur gamla barnen är. Tage var alltså 2 år och 11 månader när den här intervjun gjordes igår).