Födelsedagsresan till Venedig

Lovisa skulle snart bli 40 år, så vi åkte till Venedig för att sätta lite glans på högtidsdagen! Det blev också den första resan vi gjorde tillsammans utan barn sedan vi blev föräldrar. Tage och Åke, var blev de av? Vi lämnade dem på förskolan på torsdag morgon, sedan åkte vi direkt till Arlanda. På eftermiddagen hämtades de av farmor och farfar, som sedan passade barnen ända till söndag lunch, då vi kom tillbaka igen. 

Väderprognosen sade att det skulle vara 14-15 grader varmt och regna hela vår semester, med inslag av åska. Pelle övervägde att packa ner gummistövlar, men det tycktes inte vänta högvatten, och gummistövlarna fick stanna hemma. Ett litet paraply fick Lovisa iallafall med sig.

Flygresan till München, där vi bytte plan, var turbulent och det var knappt att Lovisa hann återhämta sig från illamåendet under mellanlandningen innan vi skulle kliva på nästa. Regnet vräkte ner och när vi kom ombord på nästa märktes tydligt att det varit några som varit rejält illamående även på den flighten. All servering ombord ställdes in eftersom man väntade mer turbulens, men det blev inte lika illa som på första flighten så Lovisa mådde trots allt rätt bra när vi landade.

Vackra Venedig! Det är nästan som ett litet Disneyland,
man får nypa sig i armen för att förstå att det finns på riktigt...

Över Venedig var molnen mörkt grå, men i öster lättade molnen. Vi åkte båt, en vattenbuss, från flygplatsen in till Markusplatsen, där vårt hotell låg. Resan tog ganska lång tid (75 minuter), men vi passade på att njuta av att sitta i egna tankar en stund. På kvällen gick vi ut och åt en första middag på restaurang. Vi tittade inte på någon karta, men visste åt vilket håll vi ville gå. Naturligtvis gick vi helt vilse och hamnade inte alls där vi trodde att vi var, men det är ju en av Venedigs många charmiga nycker.

På fredagen, dagen innan Lovisas födelsedag, var målet att promenera runt hela Venedig. Det var bitvis klurigt, när gränder ledde ner till lagunen, men det inte fanns någon kaj att vandra längs, men ibland var det lättare och vi kunde lägga lite distans bakom oss. Nu hade vi ju ingen brådska, så vi stannade överallt där vi tyckte det fanns något intressant. Vi hade börjat vid Markusplatsen, gått västerut till Ponte dell'Accademia, vänt österut till udden Fondamenta Salute, sedan följt den södra kajen västerut till marinan, där vi krånglade oss norrut förbi järnvägsstationen och in i Cannaregio. Där hittade vi en väldigt diskret restaurang, Trattoria alle due gondolette, som vi valde att äta på. Det fanns ingen meny, så vi fick lyssna noga till värdinnan när hon berättade vad som fanns. Pelle beställde spaghetti med nötter och bröd, Lovisa spaghetti med ärtor. Våra förväntningar var nog inte så höga, men det var den godaste maten vi åt på hela resan!

Nyförlovat par på bron Ponte Chiodo (den enda bron vi såg i hela Venedig som saknade räcken).

Överraskad och glad 39-åring.

Skål!

Skål!

Efter att ha vandrat runt nästa hela Venedig kom vi åter tillbaks till kajen nedanför vårt hotell lagom till kvällen. Vi satte oss ned och firade med Aperol Spritz medan solen sakta sänkte sig över den sagolika staden. Senare på kvällen gick vi ut och åt i stadsdelen Cannaregio nära Ghetto och den här gången tog vi karta med oss för att försäkra oss om att hamna rätt, vilket vi lyckades med.

Utsikt mot sydväst över lagunen.

Nästa dag – självaste födelsedagen – började med skönsång från Pelle till födelsedagsbarnet. Därefter fullföljde vi vår plan att vandra runt hela Venedig och rundade därmed även den östra delen, vilket är en vacker, lugn och folktom del av den annars så turisttäta staden.

40-åringen poserar i den nya klänningen (födelsedagspresent från Pelle).

Livet är härligt, även efter 40!

Fråga Pelle, han vet!

Till födelsedagslunch blev det spaghetti olio aglio e peperoncino, en ljuvlig sådan (också detta den bästa måltiden på resan!), på Osteria Al Ponte, en liten mysig servering med tre bord invid en kanal. Till det blev det en flaska Prosecco, tack Eva och Sören! Det visade sig att tjejen på bordet bredvid också hade födelsedag.

Skål!

Efter lunchen gick vi in på Venedigbiennalen (den stora internationella utställningen för samtida konst som varannat år breder ut sig i Venedig, den här var den 55:e i ordningen sedan starten 1895).

Det var en fantastisk födelsedag och en alldeles underbar resa!

Tage tränar fotboll

Sedan början av höstterminen har Tage gått i fotbollsskola i Högalids IF. Det är en gång i veckan, på onsdagar kl. 17-18 och de håller till på grusplanen på Långholmen. Först trodde vi att Tage skulle kunna hamna i samma grupp som kompisarna Malte och Mika från förskolan, men de är ett år äldre och hamnade i en annan grupp. (De har i och för sig inte varit så flitiga att komma till träningarna, så det kanske inte spelade så stor roll i praktiken). Vad som är roligt med den gruppen Tage hamnat i är att alla är lika gamla och bor i närheten. Det är alltså rätt troligt att Tage kommer att träffa pojkarna (ja, det är tyvärr bara pojkar) från träningen när han börjar nollan om ett år, eller rent av hamnar i samma klass som någon/några.

Upprop. Tage längst till höger, i grå mössa.

På onsdagarna får vi hjälp av farmor och farfar med hämtning av barnen. De hämtar barnen på förskolan och tar hem dem till lägenheten, där de hinner äta mellanmål innan Mamman tar med Tage till träningen. Farmor och farfar stannar hemma eller i parken och leker med Åke.

Träningen har ibland varit ganska kaotisk – som det väl lätt blir med femåringar som har rätt vaga begrepp om vad fotboll är, och vad träning innebär. På sistone har den dock blivit riktigt bra, delvis tack vare att en pappa till ett barn i gruppen blivit assisterande tränare, så att de omkring femton barnen kan delas upp i två olika grupper.

Tage värmer upp med de jämnåriga killarna och den assisterande tränaren.

Den här onsdagen var det jag som fick följa med Tage till träningen, eftersom Mamman jobbade jour. Jag tog med kameran och stod vid långsidan och fotograferade. Det var kul att se hur träningen gick till, och att se hur kul Tage hade tillsammans med de andra. Nu saknas bara en Roma-tröja, men det får vi fixa innan vårsäsongen drar igång!

Tage med August och Sixten.

– Varför ska man titta upp när man springer med bollen?

Varje träning avslutas med en match, där spelarna får turas om att stå i mål.

För er som undrar hur länge Tage har hejat på Roma kan jag hänvisa till ett gammalt inlägg här på bloggen.

Åke skriver nya ord

- Pappa, vad är det efter A?

Åke gillar att skriva på datorn. Favoritorden som oftast skrivs är ÅKE, TAGE, MAMMA, PAPPA och PELLE. Men ibland vill han skriva lite svårare ord, som igår: "Pappa, hur skriver man Wollmar Yxkullsgatan?" Både Pelle och jag blev lite förvånade över att han plötsligt ville skriva det. Jag gissar att han nyligen med förskolan har passerat den busshållplatsen med 4:ans buss.

Färdigt!

Varmaste sommardagen i Ramkvilla

En riktigt varm sommardag i Pyrtet kan bli ...väldigt varm. När det är vindstilla vill man sitta i skuggan eller vara nära vattnet. Eftersom vi förstod att det skulle bli en riktigt varm dag – kanske sommarens varmaste? – så hoppade vi i bilen och åkte till Ramkvilla. Det är mormor Guns sportstuga som ligger alldeles själv i en vacker vik av sjön. När Pappan var liten tillbringade vi mycket tid där på sommaren, men de senaste åren har stugan knappt använts alls.

Tage på den gamla bryggan som helt förfallit och spolats upp på stranden.
Hur många timmar har Pappan inte tillbringat på den bryggan på somrarna?

Vi badade vid den lilla sandstranden, Åke ville leka "sjömonster", vilket betydde att vi
skulle dra upp honom ur vattnet för att rädda honom från läskiga sjömonster som dök upp hela tiden.

Farmor och farfar hade fixat med kaffe, saft och bullar.

Vi badade vid den lilla sandstranden och paddlade sedan ut med kanoten som ligger på tomten. Det var ju i det närmaste helt vindstilla, så det var inga vågor att tala om och alltså perfekt kanotväder. Vi gled fram över vattnet, spanade efter fiskar och stenar, körde in i vassen och ut till udden. Riktigt kul tyckte vi alla!

När vi paddlade ut med kanoten följde farfar efter med roddbåten.
Han hade kamera med sig och tog bland annat den här bilden. Tack!

Åke luktar på en gul näckros, som vi plockade när vi var ute med kanoten.

Besök på Ölands båda kuster

På Öland plockar vi blommor, här en bukett som Åke och Tage samlat in.

På norra Öland är det inte långt från östkust till västkust, särskilt inte när vi hade Leif (=hyrbilen) till hands. Mamman var den som rattade på Öland och en dag förde hon oss till Byrums raukar. Vi brukar titta förbi där, och varför skulle vi inte även i år? Det var vackert väder, men det blåste en del och det var först nere bland raukarna som vi hittade lä ochsom det blev riktigt behagligt. Vi kilade omkring lite bland stenarna och vadade ut lite i havet, men vattnet var så kallt att fötterna domnade vilket gjorde att ingen var badsugen. Tage sprang omkring fritt utan att vi var bekymrade och Åke togs sig fram betydligt lättare i år. De håller på att bli stora nu, pojkarna!

Åke hade inte längre problem att ta sig runt bland Byrums raukar.

Högt, högt upp i himlen!

Barnen blundar, farligt nära kanten.

På de sista bilderna från Byrum poserade barnen och Mamman nära ett stup. Det kändes inte så farligt, men när pojkarna började blunda så tyckte Mamman att det fick räcka och vi åkte hem innan någon hann falla ner och slå sig.

*

Oftast var vi tillsammans alla fyra hela dagen, men ibland delade vi upp oss lite. Åke och Mamman försvann en dag ut på Sjömarkerna och var borta bra länge. Pappan och Tage undrade när de tänkte komma tillbaka, men vi orkade till slut inte vänta längre utan lagade lunch ändå. Precis när maten var klar kom de tillbaka! (De hade tydligen varit och lekte på kossornas strand).

Nästa gång var det Tage och Pappan som gick ut på Sjömarkerna och ner till havet. Vi gick ut på piren, spanade in de stora fången med brännässlor, gick till stranden och lekte med sanden där. När vi började gå hemåt kom plötsligt Åke och Mamman också till stranden, så vi stannade kvar och lekte en stund allihopa.

Tage och Pappan klättrade på stenblocken nere vid piren.

Åke och Tage hjälptes åt att gräva i den blöta sanden.

Tage leker i strandkanten.

Varje gång vi är på Öland vill vi läsa barnboken om Trulsa,
en riktig klassiker med svartvita dokumentära fotografier.

Lådbilslandet på Öland

Vi minns hur roligt vi haft på Lådbilslandet tidigare en gång, och med tanke på hur bilintresserad Åke är så såg vi fram emot ett nytt besök. Vi valde en dag då solen sken. Detta var slugt av oss: vi räknade med att de flesta skulle välja stranden och spara Lådbilslandet till en mulen dag (som vi gjorde förra gången). Nu var det långt ifrån tomt på området, men så pass lite folk att inga köer uppstod. Karusellen kunde man direkt sätta sig i, och den startade strax efter att Tage och Åke (samt kanske några andra barn) var redo. Perfekt!

– Pappa, jag vill ta med mig stämpeln hem, sade Åke vid entrén.

Åke hade ju precis slutat med blöjor, men han ville absolut inte gå på toaletten, så vi fick helt enkelt ta med oss pottan i bilen. Det funkade utmärkt! När Åke behövde det så gick vi ut till parkeringen och kunde snart komma tillbaka igen med uträttade behov.

Det ingår fem lådbilsåk för varje barn. När vi kom in så var det första vi gjorde att gå till den stora allmänna körbanan, där Tage och Åke valde varsin bil. Tage valde en lastbil och Åke ville så klart köra en buss. Åke tycktes helt uppfylld av det ansvar han fått: att hålla reda på en hel buss själv! Han tittade aldrig åt vårt håll, vinkade inte, log inte ens utan höll bara stadigt båda händerna på ratten och koncentrerade sig på trafiken.

Åke var helt fokuserad på trafiken när han körde den första bussen.

Nästa anhalt blev traktorfältet. Det var inte Tage intresserad av, så det fick Åke köra själv. Här började han slappna av lite mer, han hade väl kommit på hur det fungerade. Nu sken han upp och hade roligt! Efteråt tittade vi på det lilla traktormuseet de hade i en lokal bredvid.

Det fanns ingen tid att förlora längre, Åke ville göra allt, genast!
I bakgrunden syns traktorn som Åke nyss körde omkring med.

De gamla traktorerna och den här gamla brandbilen var roliga att provsitta. 

Förutom att köra lådbil så finns det åkattraktioner, lekställningar och annat att utforska. Barnen åkte tåg, karuseller och långa rutschkanor. Snart återvände Åke till den stora bilbanan, men Tage ville hellre leka med den repförsedda färjeflotten som man kunde dra över karpdammen i mitten. Åke körde tur efter tur och när hans biljetter var slut fick han fler av Tage.

Tage gillade att dra sig fram över dammen på flotten.

Åke körde varv på varv, bytte bil och fortsatte att köra...

Här har han bytt till glassbil.

Tage åkte några varv han också.

Tage och Pappan gick istället på äventyrsstigen i skogen, som var en lång hinderbana/klätterbana bland tallarna. Det tycker Tage är kul!

Tage älskar att klättra och balansera, här på äventyrsstigen i skogen.

Det gick undan i karusellerna! Ibland åkte barnen tillsammans (som här), ibland åkte de på egen hand.

När de passerade mig och kameran spexade de alltid till det lite...

Det blev en heldag på Lådbilslandet, från kl.10 till kl. 16 ungefär. Mycket mer än så orkar nog varken barn eller föräldrar med. Vi kommer absolut att komma tillbaka igen!

Ankomst till Öland

Vi reste en lite mulen dag och gjorde ett ganska långt uppehåll i Kalmar på vägen, men framåt kvällen så kom vi fram till stugan på Öland. Igen annan var där, så vi fick några dagar på egen hand innan kusinerna kom. Vädret blev snabbt bättre, och vi nöjde oss ibland med att bara fylla upp den lilla bassängen och hålla till kring tomten.

Här ska simmas! Fast när det väl kom till kritan så var simdynan mest i vägen...

Kexpaus på trappan på Öland.

Lördag innebär utdelning av veckopeng.

På kvällarna satt vi ute på verandan och åt middag.

Åke hade blivit lovad en present om han slutade med blöja och började gå på pottan istället, så i Kalmar hade vi köpt en liten present till honom. Han var mäkta stolt och glad när han öppnade sitt paket!

Åke uppskattar alltid ett nytt fordon.

En annan sak som vi gärna ville att Åke skulle lära sig var att cykla. Eftersom Tage gått över till vanlig cykel med pedaler (som han dock inte använt än) så fick Åke överta hans balanscykel utan trampor. I Småland hade han cyklat lite med Mamman och faster Jenny, nu på Öland ville han prova igen och när han väl börjat ville han inte sluta! Det gick som en dans och snart ville Åke ut och cykla i tid och otid. Mellan tandborstningen och läggdags, när man fått på nattblöjan, passar det fint med en lite kvällstur tyckte han, och Lovisa följde med. Pappan försökte filma, men det var inte alltid lätt att hinna med. Han cyklade i allmänhet lite snabbare än vi promenerade, men det var helt perfekt för att kunna ta lite längre promenader utan hans vagn.

På vackra Lottas väg gillade Åke att cykla på balanscykeln. 

Det sista man gör på kvällan innan man kryper till kojs är att cykla en liten tur, tycker Åke.
Mamman följer så gärna med.

Tidigare semestrar på Öland har vi gjort väldigt mycket utflykter. Detta föll sig helt naturligt eftersom vädret varit rätt dåligt och vi behövt hitta på något. Det gör att vi nu har en hel repertoar av platser vi "måste" besöka så fort vi kommer till Öland. Den här gången hade vi mindre behov att sådana besök eftersom vädret var så fint, men vi återsåg ändå några klassiker. En sådant är Skäftekärr.

Vad är det som lockar med Skäftekärr? Där finns en väldigt uppskattad hinderbana samt ett rätt trevligt kafé som också serverar mat. Vi stannade dock inte lika länge den här gången. Jämfört med förra året var det mycket färre getingar, mycket mindre portioner och mycket mer teaterrepetitioner på baksidan av kaféet.

Tage blir starkare och skickligare på hinderbanan för varje år.

Åke studerar fascinerat myrorna som bor i stocken.

– Å Hammarby, å Hammarby, å Hammar-hammarby!

"Titta gärna, rör ej" står det på lappen. Det är svårt...
(Det är Gustav V som sitter på soffan och som man inte får röra, om någon undrar).