Ett uppehåll

Klockan 15.00 torsdagen den 11 november slutade Tage använda blöjor. Tur att vi hade en potta där hemma – allt gick väl. Klockan 19.30 började han med blöjor igen.

Otursdag på Åkes 8-månadersdag

I morse vaknade jag av en plötslig duns och ett skrik. Det som inte fick hända hade hänt. Åke hade ramlat ur vår säng. Pappan hade gått och duschat och låg alltså inte kvar som kantbarriär. Han hade dock klart och tydligt väckt mig när han steg upp kl 6 men det hjälpte inte den här mörka novembermorgonen, jag råkade somna om. Stackars stackars lille Åke. Som tur är har vi ju inte benen kvar på sängen, de plockade vi snabbt bort för cirka 2 år sedan, dvs precis när Tage hade råkat ut för samma otrevliga fall. Fallhöjden nu är bara 40 cm till skillnad från 70 cm då. Det var läskigt, men egentligen tror jag inte att han slog sig så mycket. Han skrek bara en kort kort stund efter att jag hade flugit upp ur sängen och lyft upp honom. Någon bula har jag inte hittat och Åke har varit som vanligt hela dagen. Hans egen 8-månadersdag. Grattis söta lilla Åke och förlåt. Det skall aldrig hända igen.

Morgonen fortsatte i oturens tecken. Strax innan vi skulle gå till förskolan så stod Tage och klättrade på sin röda stora häst och hängde över TV-bänken. Jag såg sedan inte precis vad som hände men han halkade till och föll och slog i underläppen i det hårda TV-bänkshörnet. Stackars stackars lille Tage. Det blev fullkomlig kalabalik. Blodet flödade och Tage skrek och skrek i högan sky i nästan en halvtimme. Det måste ha gjort fruktansvärt ont. Tage bara skakade av förtvivlan och jag kan tänka mig att allt blod och den konstiga tjocka känslan på läppen gjorde det hela ännu mer skräckfyllt. Åke blev rädd av kalabaliken och började gallskrika han med och känslan av otillräcklighet var total. Det blev ett stort sår och världens fläskläpp. Såret började blöda gång på gång under dagen och Tage var uppskakad de närmsta timmarna efter händelsen så det var inte läge att gå till förskolan för honom idag. Istället gick vi och köpte glass och hade sedan en heldag inomhus.

Den morgontrötta optimisten

Detta är en liten anekdot från i tisdags. Jag var, som nästan alla andra dagar, den som vaknade först i familjen och steg upp och duschade. Precis som vanligt gjorde jag sedan i ordning frukost, och som de allra flesta dagar så vaknade Tage när jag gjorde detta. Han kliver upp ur sin säng och stapplar ut i köket där jag håller på och donar. Lampan är tänd och Tage kisar med ögonen. I munnen har han nappen och i handen håller han ännu Elefanten (snuttefilten). Han gnuggar filten mellan fingrarna, vilket är ett tecken på att han är trött. Men han har vaknat, och nu klättrar han upp i sin stol vid frukostbordet. Jag sitter mitt emot honom och äter müsli med yoghurt. Då säger Tage med tydlig stämma:
– Vilken härlig dag, pappa.

Och det har han ju rätt i, det är en härlig dag. Med en sådan start på dagen kan det ju inte gå fel!

Tages första biobesök

Tage har varit på teater flera gånger. Med förskolan har han sett föreställningarna Bu & Bä och Lillasyster Kanin och för några veckor sedan var Tage, mormor, kusin Tore och jag och såg Mamman och den vilda bebin. Idag var det premiär för biobesök.

Tage och jag hoppade på 66:an här på vår gata och steg av vid Medborgarplatsen. Det var en rolig bussresa, vi lyckades få platserna allra längst fram och busschauffören körde snabbt och svängigt så det gällde att hålla i sig. Vi kunde låtsas att det var vi som körde bussen och busschauffören tyckte att Tage var kul och undrade om han ville köra bussen på riktigt. När vi kom till Medborgarplatsen så upptäckte vi att det fanns en isbana där så vi åkte runt runt på våra skor och halkade fram och tillbaka. Sedan var det dags att gå in till bion. Filmen hette Vem? och bestod av 8 små kortfilmer som handlade om Nallegrisen, Fågel, Kanin, Katten och Nallen. Vi har läst alla böckerna så vi kände igen alla historierna. Vi fick platserna allra längst fram i mitten, där såg man bra. Filmen var jättebra tyckte både Tage och jag. Ibland var den lite läskig, ibland lite sorglig, men mest var den bara rolig och då skrattade vi båda två. Sedan gick vi ut och halkade runt lite till på isbanan innan vi tog bussen hem till pappa och Åke igen. Å, vilket roligt äventyr det var!

Vi hann med Gröna Lund!

Söndagen den 19 september, på valdagen 2010, begav vi oss till Gröna Lund på Djurgården. Det var sista dagen de hade öppet för säsongen, och vi hade länge pratat om att vi måste hinna gå dit innan de stängde. Vi tog alltså sista chansen, och det är vi glada för. Farmor och farfar mötte oss och vi åt lunch på Blå Porten innan vi gjorde vår entré.

Vi åkte Djurgårdsbåten på vägen ut.



Tage åkte karusell med Mamman...



... Pariserhjul med Pappan...



... och mer karusell med Mamman.



Åke åkte enbart barnvagn, men han hade kul ändå.



Allra roligast var Tuff-tuff-tåget,
som Tage åkte många gånger, här med farfar



Det kittlade skönt i svängarna...



... och samtidigt vill man hålla koll på de som står och tittar på.



Tack för sällskapet farfar!



Innan vi gick hem köpte farmor en Panda-ballong.



Det tog inte lång tid efter att vi lämnat Gröna Lund innan Tage
sov djupt i sin vagn. Kanske drömmer han om nästa besök?

Åke Ål

Det har hänt mycket i Åkes liv de senaste veckorna. Numera kan han åla sig framåt och sitta själv. Åke trivdes väldigt bra i sin liggvagn men nu har vi bytt till sittvagnsdelen och det tycker han också går bra. Åke har varit på sexmånaderskontroll på BVC och det visade sig att han var bäst i test som vanligt. Han är lite längre och tyngre än medelbebisen men lite kortare och lättare än brorsan var vid samma ålder. 9 kg väger han nu.



Idag är Åke inte riktigt sig lik. Lillskrutten är sjuk för första gången. Snuvig och alldeles feberhet. Slö och ynklig. Vill inte sitta eller åla eller leka eller äta eller skratta. Bara hänga i våra famnar mage mot mage. Det är mysigt men vi hoppas att han kryar på sig snart.

Favorit i repris: Ulriksdal

Trogna läsare av den här bloggen kanske minns att vi brukar besöka Ulriksdal ungefär vid den här tiden på året. Vi gjorde det både 2008 och 2009, och vi var faktiskt där häromveckan igen. Vi hade någorlunda tur med vädret: det regnade på vägen dit, men var uppehåll när vi väl var framme. Vi hade sett fram emot att träffa grisarna som brukar finnas där, men de hade tyvärr flyttat. Vi får hoppas de kommer tillbaka ett annat år.

Kusin Tore skördade gräs under rutschkanan.

Ovanpå rutschkanan åkte Mamman...

... och Tage i en väldig fart!

Morbror Filip hjälpte till att passa Åke...

... och vi skördade rotselleri. Notera var Tage har tummen:
Ser han inte ut som en riktig storbonde?

Mammans stora favorit är glasverandan, som
man inte får missa när man är på Ulriksdal.

Nu har Åke också provat "repsängen" och han verkade också förtjust.

Tage hade massor att göra ute på Ulriksdal,
men när det lugnade ner sig och vi åkte hem
med tunnelbanan så somnade han bums i sin vagn.