Så kom den här dagen till slut. Sista dagen av 9 alldeles alldeles underbara roliga sköna månader med Tage. Det har varit en fantastisk tid. Så roligt att få följa honom varje dag i sin utveckling från att ha varit en lealös liten hjälplös groda till den upptäckande busiga stora killen som nu kan gå med gåvagn, snabbt krypa upp för en trappa (igår fick han prova det för första gången och han tyckte det var enormt skoj), härma ljud och säga mamma, leka kurragömma och tittut, äta mat och dricka ur glas, dansa till musik och spela piano. Och han förstår så mycket.
Att det skulle vara SÅ kul att vara mammaledig hade jag aldrig kunnat drömma om. Det kanske delvis beror på att jag har haft så många vänner som också varit mammalediga. Inte en dag har vi varit uttråkade. Alltid fanns det någon att hälsa på, fika med eller promenera med. Men mest beror det kanske på att Tage är så otroligt lätt att ta hand om. Han är ju så gott som alltid glad och nöjd. Han gillar att åka vagn hur länge som helst. Förutom någon enstaka förkylning har han varit helt frisk och helt fri från kolik. Det var aldrig några problem med amningen - tvärtom - Tage åt så han storknade och blev bara mätt och nöjd och däst. Och sist men inte minst - sömnmässigt har han varit en dröm. I åtta månader häpnade vi över hur lätt han somnade och hur bra han sov på nätterna. Den där ständiga sömnbristen som man trodde var obligatorisk hos alla spädbarnsföräldrar såg vi inte ett spår av. Fick han bara sin napp och sin gosesnuttelefanttrasa så somnade han på sekunden. (Sen, där vid 8 månaders ålder hände dock något. Den första livskrisen kanske. Plötsligt fick han svårt att somna - han ville bara ställa sig upp nu när han hade lärt sig det. Dessutom började han vakna flera gånger på nätterna och var ledsen. I samma veva började han dessutom äta dåligt. Helt klart någon slags livskris tänkte vi. Sedan fick vi plötsligt syn på 4 små riskorn till tänder som ploppat ut i överkäken, alla på samma gång. Inte konstigt att Tage hade haft det lite körigt. Nu sover han mycket bättre igen.)
Ja, det har varit en sann glädje att vara med honom varje dag. Nu känns det lite vemodigt. Jag kommer ju kanske missa viktiga saker som händer i hans liv. De första stegen, de första orden. Ikväll åt vi kantarellrisotto och skålade i rödvin. -Vi skålar för din karriär som startar imorgon, sa Pelle. Hm, jag tror nog snarare att det var starten på Pelles pappaledighet som vi firade. Det känns dock väldigt väldigt bra att vi delar på föräldraledigheten så här. Det är klart att vi båda två ska få så mycket tid med Tage som möjligt. Det vill vi inte vara utan. Och dessutom ska det faktiskt bli skönt att börja jobba och göra klart AT, bli legitimerad och börja på ST. Jag har sökt och fått jobb på röntgen på Karolinska där jag börjar i mars och det ska bli kul. Och innan dess har jag ju en hel del att se fram emot: om bara 3 veckor är det jul, och mellan mina jobb blir det ett glapp på 2 veckor. Så jag har lite tid med Tage (och Pelle förstås!) att se fram emot och det känns så skönt!
Den här veckan har varit händelserik. 2 bebisar i vår närhet har sett dagens ljus. Fina kusin Linda som bor på Kanarieöarna var på blixtvisit. Tages mormor och morbror Filip var här i helgen och vi var alla på Tages kusin Tores 3-årskalas i Gamla Enskede. Dessutom har vi lekt med Malte och Elvis och sagt adjö till dem för en tid framöver. Miriam sa vi adjö till förra veckan. Nu får vi börja ses på helgerna istället. Ja, och så var det ju den läskiga sängolyckan. Chocken satt i länge, det var det otäckaste jag varit med om på mycket länge. Sist jag kände närheten av sådan fasa var för flera år sen när jag och Ingela var fast i off-pist-ovädersdimman och var övertygade om att vi skulle dö i en lavin. Men det gick ju bra både då och nu. Tage mår hur bra som helst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar