Till bords med Tage

Att äta tillsammans med Tage är ett äventyr. Man vet aldrig vad som ska hända. Just som man tror sig förstå hur det ska gå till ändras reglerna och man sitter där förundrad igen.

Äggröra.

Ett populärt inslag i Tages kost är äggröran. Det är nyttigt med ägg och går snabbt och enkelt att göra, plus att Tage gillar det. Fast inte alltid. Ibland äter han bara en sked eller två, sedan får det vara. Senast jag gjorde äggröra ville han bara ha någon sked, sedan knep han bestämt ihop munnen när jag kom med nästa lass. Nej, mer äggröra tänkte han alls inte äta!

I dessa lägen brukar vi bjuda honom vatten att dricka. Efter lite vatten kan den mat som han nyss föraktade vara åtråvärd igen. Men inte den här dagen, han knep bestämt ihop munnen och ville inte ha varken vatten eller äggröra.

– Men vad vill du då Tage? Vad vill du ha? Är du inte hungrig? frågar jag utan att räkna med något svar. Men det får jag. Tage pekar tydligt och med bestämd min på min tallrik med ris och thailändsk gryta.

– Vill du ha thailändsk gryta? Är inte det lite för starkt för dig?

Med pekfingret visar Tage vad han vill ha serverat.

Nå, det skadar ju inte att prova tänkte jag, så jag serverade honom lite ris och gryta. Jag gjorde så gott jag kunde för att han skulle få så lite stark sås som möjligt. Och jodå, han lät sig smaka! Ris brukar vara populärt och grytan var inte så dum den heller. Jag började slappna av igen och tänkte att jag hittat hans lunch den här dagen.

Men snart tog det stopp igen. Nej, någon mer gryta ville han inte ha! Och inte den gamla äggröran, eller vatten, eller ris! Tvärstopp. Mån om att han inte skulle gå hungrig från bordet gick jag och hämtade sojabönor. Jag hällde upp en liten hög på hans tallrik med ris och thaigrytan och började servera honom. Det fick godkänt. Sammantaget tror jag det blev en måltid av alltihopa till slut.

Sojabönor i skålen med ris och thaigryta.

Ett tydligt sätt för Tage att visa vad han tycker om maten är att slänga den på golvet. Den senaste tiden har det tagit sig lite mer spektakulära uttryck allteftersom hans teknik utvecklas. Han kastar mackan så att den studsar på golvet, han når ända bort till vasken med bönor och majs... När vi är färdig med en måltid måste alltid golvet fixas.

Stekt ägg som hamnat på golvet.

Det lustiga är att om man lämnar någon ratad matrest på golvet en stund och Tage upptäcker den själv en stund senare, då stoppar han nästan utan undantag biten i munnen och ser nöjd ut. Varför dög den inte när han fick den serverad? Varför är den godare när han hittat den själv på golvet? Det är frågor vi nog aldrig får svar på.