Tage tillfrisknar och pappan kommer hem

Tage är äntligen helt feberfri! Det känns så skönt att se honom bli som vanligt igen även om han verkar lite tagen av veckans sjukdom. Han har gått ned 2 kg så byxorna sitter inte uppe längre och så vinglar han fram när han går. Men det går nog över snabbt. Det har gått förvånansvärt bra att få i honom den äckliga antibiotikan. Jag har hällt det i ett glas juice och han verkar inte reagera på att det smakar annorlunda. Fantastiskt.

Igår var vi hos farmor och farfar på lutfisklunch, fast Tage fick sojakorv. Tage var pigg och lekte och hade skoj. På kvällen kom sen min fina vän Ingela och lekte med Tage och lagade soppa åt oss. Hon var arg för att jag inte hade hört av mig till henne och bett om hjälp under den jobbiga veckan så nu har jag lovat henne att det ska aldrig ske igen.

Ikväll kommer äntligen äntligen Pelle tillbaka! Å vad vi har längtat efter honom.

Lilla tappra Tage

Under Pelles semestervecka hade jag tänkt mig en mysig vecka på tu man hand med Tage och besök från vänner. Men veckan blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.

Tage hade inte bara ögoninflammation, han har dessutom varit högfebril hela veckan. Jag har fått en ny insikt i hur det känns när ens lilla pigga barn blir sjukt och vilken oro det skapar. Det hjälper inte att vara läkare när man ligger där ensam på natten och vakar bredvid sin lilla pojke som är brännhet av feber, andas i hastig takt och gnyr ynkligt. Det är riktigt otäckt. På dagarna har han blivit lite piggare av Alvedon men på kvällarna och nätterna har det inte fått ned febern. Idag när han för sjätte dagen i rad fortfarande hade över 40 grader i temp så tänkte jag att det var dags att besöka vårdcentralen för en undersökning. Det var bra att jag gjorde det för det visade sig att han förutom ilsket röd hals och jättesvullna lymfkörtlar hade hög snabbsänka, vilket talar för bakterieinfektion. Så Tage åkte på sin första antibiotikakur. Nu hoppas jag att han snabbt blir bättre för han har verkligen haft en tuff vecka den lilla sötnosen. Jag måste erkänna att jag själv också känner mig ganska slutkörd efter dessa dagars oro, sömnlöshet och sjuklingomhändertagande. Det ska bli fantastiskt skönt när Pelle kommer tillbaka på söndag kväll. Vännerna ställde in sina besök men som tur var har Tages farmor och farfar varit här och hjälpt till flera gånger. I torsdags erbjöd sig till och med farmor att vab-a för Tage så att jag kunde gå tillbaka till jobbet och "vila upp mig" och det var en väldig lättnad. Av allt omkringbärande på Tage så fick jag nämligen sammandragningar och annat magont så det var skönt att få sitta på sin jobbstol utan att bära tungt under en dag. När jag kom hem från jobbet hade farfar vart i farten så maten stod på bordet. Vilken lyx! Idag kom också Tages morbror Filip på besök på sin egen 25-årsdag. Han lekte med sjuklingen och hade med sig lunch och godsaker och vi blåste upp några ballonger och firade honom i sjukstugan.

Nu håller jag tummarna för att antibiotikan börjar verka och att Tage får sova bättre inatt. Lilla tappra Tage.

Under Pappans semester i Wien

Imorse vinkade vi adjö till Pelle som åkte till Wien och ska vara borta i en vecka. Härom veckan var det mamman som åkte iväg och roade sig och nu är det alltså pappans tur att få göra det han tycker allra bäst om - att sitta på caféer och läsa böcker. Vi har lovat honom att redogöra för hur vi har det med hjälp av bloggen.

Såå - imorse var det för första gången jag som lämnade Tage på dagis. Det gick bra förutom att jag kom drygt två timmar för sent till jobbet eftersom dagiset öppnar så sent på måndagsmorgnar. Men det var jag ju inställd på. Jag hann dock inte arbeta mer än 50 minuter innan de ringde från dagis och ville att jag skulle komma och hämta Tage för han hade fått ögoninflammation. Vi har tyckt att Tage de senaste två dygnen varit lite annorlunda, typ vaknat mer på nätterna och kanske varit lite hängig, men imorse var han pigg och glad så det kändes ok att lämna honom på dagis. Men det var förstås lite genant att han sedan på bara drygt en timme lyckades utveckla en fulminant konjunktivit. Hans ögon såg inte alls friska ut när jag hämtade honom, och värre blev det under dagen. Efter att han sovit middag så kunde han inte öppna ögonen för att de hade klibbat ihop så hårt. Ögonen var helt röda med rinnande var och ögonlocken svullna och han satt helt stilla och varm och slö i mitt knä i en timme medan jag försökte ta reda på vad jag skulle göra åt hans besvär. Jag läste i mina böcker att man ska badda med vatten och om det inte går över på några dagar kanske man behöver antibiotikadroppar. Med tanke på hur mycket ögondroppar som skrevs ut när jag jobbade på vårdcentral till barn som hade betydligt lindrigare besvär än Tage nu så kollade jag runt lite mer och både vårdcentralen, vårdguiden och apotekaren (som såg Tages ögon när vi var på väg hem från dagis) rekommenderade att börja med antibiotikadroppar med en gång. Eftersom jag inte har behövt skriva ut några läkemedel på röntgen och ingen i min närhet har varit sjuk så har jag ännu inte brytt mig om att skaffa alla koder som krävs för att skriva recept så tyvärr kunde jag inte ordna det själv. Vårdcentralen tyckte att jag skulle åka till Ringens kvällsjourmottagning och få hjälp redan ikväll, men det kändes inte som en optimal lösning. Tyvärr råkade även de nästa säkra receptskrivarna befinna sig i Spanien, men pappa kunde därifrån ändå ordna att hans kollega i Sverige skrev ut några droppar som vi kunde hämta precis innan apoteket stängde. Det kändes skönt. Vi får hoppas att det hjälper snabbt för Tage har det inte alls lätt just nu. Men vi ska vara glada för det här är ju första gången i hans 21 månader långa liv som han behöver någon form av vård. Vi kan berätta att vi saknar Pelle här hos oss.

Kanske borde vi ha fattat att allt inte stod rätt till när Tage plötsligt vid frukosten igår blev alldeles slö och somnade i mitt knä. Det har ju liksom aldrig hänt att han inte varit pigg som en lärka vid den tiden.

Mamman hemma i familjen igen

Jag hade en fantastisk Jordanienresa med ökenvandring, heldagskamelritt, 2-dagarsbesök i Petra och snorkling i Röda Havet. Det var inte en lämplig resa för en 1,5-åring, Tage hade nog inte uppskattat det så mycket. Lill-pyret i magen var emellanåt inte heller helt nöjd. När jag hade vandrat och ridit för mycket kom det protester. Det kändes länge att vara borta från Tage i 8 dagar, jag längtade väldigt mycket och det var så underbart att komma hem och krama och pussa honom igen och Pelle också förstås. Tage betedde sig som om inget hade hänt. Han verkade inte ens förvånad när det plötsligt var jag som hämtade honom från spjälsängen på natten fast han inte hade sett mig på så länge. Han är väldigt gosig och generös med kramar och pussar, men det var han ju även innan jag åkte.

Tage hade lärt sig flera nya ord under veckan. Och så hade han lärt sig räkna. - Een, tvåå, sa han och räknade med tummen och pekfingret. Varje dag bubblar det ut nya ord och vi blir gång på gång förvånade över vad han har lyckats snappa upp. Idag rabblade han plötsligt upp namnen på alla frukter som var i fruktfatet som om han ville förklara det för oss. Vi har även insett att Tage kan vara väldigt hjälpsam. Förutom att plocka ur disk- och tvättmaskinen och bära in saker från hallen när vi har handlat så kan man även be honom hämta toapapper när det har tagit slut. Då går han till den andra toan och hämtar. Men han förstår inte riktigt att man vill ha hela rullen hämtad. Istället springer han flera gånger och hämtar små frimärksstora bitar. Vi får jobba på den där biten.

Idag är det första advent och Tage har varit med och adventsfixat i lägenheten. Han tycker det är kul med alla ljusstakar och stjärnor i våra och grannarnas fönster. Tage fick en egen stjärna i sitt rum. Det sista han sa innan han somnade var - Godnatt, stjärnan!

Tage undersöker kamelen från Jordanien.

Om man trycker på den så brölar den precis som en riktig kamel.

Under Mammans semester i Jordanien

Mamman har rest på semester till Jordanien. Vi funderade på att resa alla tre, men kom fram till att det kanske inte skulle vara det perfekta resmålet för en lite kille som Tage. Att vandra i öknen låter kanske kul för mig, men vad skulle Tage tycka? Och hur skulle vi göra om transporterna innebar att man fick tränga ihop sig i en minibuss och resa i timmar längs dåliga vägar? "Har ni what we in Sweden call en bilbarnstol?" Nä, Tage och jag stannar hemma, Mamman får resa.

Vad har vi haft för oss när hon är borta? Här är en kort redogörelse, dag för dag.


Lördag
Vi vinkade av Mamman som gav sig av tidigt på morgonen. Kvar i lägenheten hittade Tage några roliga resväskor som man kunde kliva in i och stänga locket på. Senare städade Pappan bort dem. Vädret var uselt och vi förblev hemma hela dagen, bortsett från ett kort besök på Kungsholmen för att bl.a. handla lite mat.

På eftermiddagen kom de två lite äldre grannflickorna förbi med en kompis och ville leka med Tage, vilket de naturligtvis fick. Jag hör att de är lite osams och uppsnappar en replik:

– Om Tage är din är J. min...

De har tydligen delat upp småbarnen i huset mellan sig! Vad jag vet blev aldrig jag eller Tage tillfrågade. De stannade i ungefär en timme och sedan lagade jag pannkakor. Efter maten totalvägrade Tage att borsta tänderna, vilket är ovanligt.

Tage röjer på sitt rum med en av grannflickorna och hennes kompis.

Söndag
Söndagen började vi med en rejäl frukost. Även Tage åt bra. Det skulle visa sig att vädret blev precis lika dåligt som på lördagen, d.v.s. fem grader och regn. Vi lät det inte stoppa oss utan klädde på oss ordentligt och gick till den närmaste lekparken. Där valde Tage att gunga och när han väl kommit upp i gungan ville han inte sluta. Efter en halvtimme tyckte jag det var dags att lämna plats för andra barn.

Efter lunch somnade Tage i vagnen när jag var på väg till Kulturhuset. Där såg jag några utställningar och drack sedan en caffè latte och läste DN. När jag var klar med läsningen vaknade Tage och på vägen ut stannade vi till vid en utställning av miljövänlig belysning där Tage kunde trycka på lite knappar.

Tage utvärderar miljölampor.

Sedan sneddade vi över Sergels Torg till Åhléns för att handla mat. När vi närmade oss T-Centralen höjer Tage rösten och börjar peka:

– Tåg! Tåg!

Han vet att det finns tåg nere på plattformarna och han gillar det skarpt. Hemma leker han ofta med trätåget han fick av farmor Elin.

– Ja, Tage, vi ska åka tåg sen. Men först ska vi handla!

Väl hemma igen vattnade vi blommorna, vilket Tage alltid gillar. Sedan kom den grannflicka förbi som paxat för Tage och ville leka med honom en stund. Det fick hon. Hon undrade vilka lekar Tage gillade bäst och jag svarade att det var svårt att veta, för han har inte riktigt börja leka lekar än. Men han gillar att jaga eller bli jagad, och han gillar att gömma sig och och leta upp någon som gömt sig. Kull och kurragömma alltså, och så fick det bli.

När hon gått åt vi middag: pommes frites, blomkål, kikärtssallad och sojakorv. Mums! Tänk att Mamman inte gillar pommes frites... När Tage blir ordentligt mätt glider ätandet över i lek, vilket den här filmen visar:

Video: Mer lek än mat.

Tage fortsätter vägra tandborstning.


Måndag
Vardagsmorgonen är mer lik sitt vanliga lunk än helgmorgonen nu när Mamman är bortrest - det är ju ändå jag som sköter lämningen på förskolan. Idag var det dock lite svårare att just lämna Tage. Han brukar aldrig ha svårt att säga adjö, inte ens första veckan tyckte han det var tråkigt att jag gick. Men plötsligt klamrar han sig fast lite i mitt ben när jag ska gå. Han vill att jag ska stanna, och det gör jag en liten stund till. De andra sitter runt ett bord och ritar och jag hjälper honom att hitta ett papper och en penna och att komma igång att rita. Sedan kan jag gå efter en stund.

Att hämta Tage på förskolan efter jobbet är jag mindre van vid, men det gick som en dans idag. När jag satte honom i cykelstolen sade han "goggi", vilket jag förstod som "Yoggi", d.v.s. att han var hungrig. Väl hemma fick han alltså lite yoghurt som mellanmål. Vi hann busa lite efter mellanmålet och innan jag var tvungen att börja laga mat, men ganska snart åt vi middag. Det blev en indisk rätt: ris med potatis, lök, blomkål, morötter och kikärtor. Tage älskade det och åt nästan två fulla tallrikar.

Eftersom klockan inte var så mycket så tänkte jag visa Tage lite krokodiler på YouTube, men av någon anledning som sökte jag på "In the Night Garden" istället. Det är Tages gamla favoritbarnprogram som vi brukade se på SVT förr, men som endast går kl. 06.00 numera. När Tage fått se en snutt av det nöjde han sig inte med mindre än att vi såg ett helt avsnitt. De finns att se på SVT Play och varar i 30 minuter. Jag tyckte han såg nästan nostalgisk ut när han satt i mitt knä och tittade intensivt på programmet.

Idag överlistade jag Tage med tandborstningen. Tricket är, som vi konstaterat förr, att få in lite tandkräm i munnen på honom. Han vägrade att smaka på mitt finger, så jag fick lura honom och stoppa hans pekfinger i tandkrämen. Då stoppade han det i munnen, nästan reflexmässigt. Sedan var det fritt fram att borsta!


Tisdag
En ledig dag – skönt! Vi var hemma på förmiddagen och efter lunch tog vi bussen till Västermalmsgallerian. Min plan var att Tage skulle somna genast, men han somnade först kl. 13.30. Läste en bok i en timme, gick sedan till Nils och Peter. De lekte, d.v.s. Tage tog Nils saker och utropade "Tages!" och knuffade Nils om han kom för nära. Nils svarade med att vid tillfälle banka Tage i huvudet med handen. Men de stod också och dansade tillsammans genom att gunga på knäna. I början var Tage lite försiktig, men det släppte snabbt.

Tage trycker några extra gånger på knappen vid övergångsstället.

Vi blev sena hem, åt middag och sköt upp badet en dag. Tandborstningstricket fungerade inte lika bra idag, det var som om han genomskådat det.


Onsdag
Kort sammanfattning: lite besvärligt på morgonen, väldigt lätt på eftermiddagen. Det är onsdag, vilket betyder utflykt på dagis, idag tydligen till Långholmen för att titta på sniglarna under löven. Han lekte med lera när jag hämtade honom.

Innan vi åt middag hemma tänkte börja lära Tage färgerna, så jag höll upp en mugg han har och frågade:
– Vad är detta för färg, Tage?
– Gul, svarade han direkt.
Gul? Muggen var grön, men han har tydligen lärt sig en del färger på egen hand eller på förskolan. Han kunde rött och blått också, men det blev inte alltid rätt. Gult tycks vara en favoritfärg som han ofta chansar på.

Torsdag
Ännu en lite mer besvärlig morgon, då Tage inte är så samarbetsvillig. Till exempel vägrade han helt att sitta i sin stol vid frukosten. Jag försökte med både list och lock och pock, men fick se mig besegrad. Han fick istället sitta på Mammans stol med en kudde jag hämtade från soffan. Det gick det också.

Vi brukar inte skriva om blöjbyten här på bloggen, fast jag kan försäkra er om att det skett tusentals blöjbyten sedan Tage kom till oss. Men när jag bytte en bajsblöja denna morgonen fick jag en smärre chock: rosa! Först blev jag rädd att det kunde vara blod, men sedan tänkte jag att han måste ätit rödbetor på dagis. Vid närmare eftertanke kom jag på att han ätit matsäck igår, en matsäck som jag gjorde och jag hade inte några rödbetor i matsäcken... Färgen var dock rätt lik färgen på den lera han hade på tröjan när jag hämtade honom på förskolan på onsdagen. Han måste alltså ätit lera! Utan att gå in på några detaljer (sådant står vi över här på bloggen) kan jag meddela att jag senare fick mina misstankar bekräftade...

Den här eftermiddagen hämtade farfar Tage från dagis. Förra gången var det som om Tage inte kände igen honom först, men den här gången sade han genast "Hej farfar!". De hade hunnit leka tillsammans i lägenheten i någon timme innan jag kom hem strax efter klockan fem på eftermiddagen. Tack för hjälpen farfar!

Fredag
En ledig dag med Tage igen, precis som en vanlig fredag alltså. Det betydde också att tandborstningen fick ta den tid det behövdes: 20 minuter.

Vi var hemma på förmiddagen, det dåliga vädret håller i sig. Efter lunchen somnade Tage i vagnen och jag tog bussen till Nationalmuseum och träffade där Peter och Nils. Lagom till vi skulle se utställningen vaknade Tage, men han verkade tycka det var rätt OK att sitta i vagnen och titta på bilder. På bussen på väg hem gick det desto livligare till. Han ville helst stå upp i vagnen och leka tittut med alla medpassagerare.

Idag insåg jag vad Tages favoriträtt är. Han är lite smålänning ändå, ty ostkaka är det han tycks gilla mest att äta! Jag hade köpt ett stort paket och idag smällde vi i oss alltihopa. Tage ville hela tiden ha mer, jag hann knappt lägga upp det på hans tallrik innan han slukat allt. När förpackningen var slut fick han äta upp resterna som fanns på skeden och därefter slickade han tallriken ren... Sylt är ett plus, men inget måste.

Ovanstående rader skrevs vid köksbordet, på den bärbara datorn. Tage satt i mitt knä och lekte med ett kastrullock. Plötsligt märker jag att det är blod på locket. Tage har skurit sig på pekfingret och blöder en del. Det är inte farligt, men om inte annat så kladdar det ner en hel del. Jag säger till honom att han måste sätta på ett plåster, och Tage går genast fram pekar ut vilken låda plåstren ligger i. Det var intressant till en början, men han ville absolut inte ha något plåster på fingret. Han är nästan lite rädd för plåster. Vi gick istället och spolade av handen under kallt vatten och då slutade det blöda. Någon timme senare ville han ha ett plåster igen och drar med mig till lådan där de finns, men han hinner ångra sig igen när jag precis ska sätta på det.

Till kvällens middag serverades bland annat gröna ärtor. Tage älskade ju att äta sockerärtor från landet hos farmor och farfar i somras, men nu vill han inte ha med dem att göra. Jag lade iallafall tre stycken på hans tallrik, ifall han skulla ha ändrat sig. Men icke: han plockade försiktigt ut ärtorna en efter en, lade dem på min tallrik och sade "Pappas!"

Lördag
Idag steg vi inte upp förrän strax innan åtta. När hände det senaste?

Solen sken idag, vilket kändes som en smärre sensation. Vi var naturligtvis tvungna att komma ut i det vackra vädret, så vi tog med oss en fotboll och gick till Långholmen. Vagnen lämnade vi lite kaxigt hemma, och Tage var precis som de säger på förskolan mycket duktig på att promenera. Vi gick runt halva Långholmen och han bara traskade på, med enstaka avbrott nedanför fågelholkar där han skulle ropa på pippin som bodde där.

Till slut hade vi kommit till badet, vilket är ganska långt bort på ön. Där började han tröttna på att gå och ville istället leka med stenar, brunnar, trappor, pinnar och allt annat han kunde komma på. Jag fick använda all min uppfinningsrikedom för att vi skulle komma vidare: locka med fåglar som fanns längre fram, leka med bollen i en viss riktning, springa och gömma mig bakom stenar längre fram osv. Trots alla ansträngningar gick det nu ganska långsamt och jag insåg att vi skulle få en sen lunch och att Tage skulle bli sömnig. Det var också nu som Tage hittade en vattenpöl att hoppa i och lerpölar att smutsa ner byxorna med. Det gjorde mig inte mer sugen på att lyfta upp honom och bära hem honom. Vi kom nästan hela vägen hem, men sedan stannade han tvärt och vände sig mot mig med armarna i vädret och sade "Bära!". Det var bara att plocka upp lerkillen i famnen och gå hem. (Väl hemma visade det sig att gymnastikskorna faktiskt hållt honom torr, trots vattenpölen han hoppade i).

Tage har lärt sig räkna. Han kan visserligen bara "ett-två" än så länge, men han vet att det kommer mera efter två. Ibland räknar han på fingrarna.

På eftermiddagen kom faster Jenny, farmor och farfar. Vi drack kaffe och åt tosca-kakor, morotskakor och brownies – eller "bulle" som Tage sammanfattade det. Av faster Jenny fick han roliga klossar som var magnetiska. Lite fusk kanske, men det gick att bygga högt och roligt med dem.

Tage och farfar vet hur man leker tillsammans.

– Aj, aj!

Faster Jenny hade hår som var roligt att busa med.

Ljustekniker: farfar.

De stannade till middagen och gick sedan hem. Tage fick bada, så att han skulle vara nybadad när Mamman kom hem, och gick sedan och lade sig. Snart är Mamman hemma igen...

Tage pratar och pratar

Nya ord bubblar ur Tages mun varje dag. Nu använder han mycket två-ords-meningar som egentligen blir tre-ords-meningar eftersom han oftast lägger till ett "mamma" eller "pappa" också. "Mee sylt, mamma". "Mamma sitta dää". "Hoppa, mamma!"
Ett favoritord för tillfället är broccolelle som han kallar både broccoli och brysselkål. Blomkål kan han dock säga som det är och potatis likaså. Siffror har han också börjat använda. Fast han kallar alla siffror han ser för "niio". Ibland vaknar han av tidningsbudet tidigt på efternatten, reser sig då yrvaket upp och säger "tiining" för att sen snabbt somna om igen. Det händer också att han vaknar av uttryckningsfordon. Då sätter han sig upp och säger "tuutuutuutuut" och så vill han försäkra sig om att vi också hörde det: "tuutuutuut, pappa!" och han ger sig inte förrän vi kommer in och svarar "ja, tuutuut". Först då kan han somna om igen. Så gott som varje natt vaknar han vid 4-5-tiden och vill fortsätta natten i våra sängar. Det är mysigt och vi somnar snabbt om alla tre. På morgonen vaknar man sen då alltid av en ofantligt pigg Tage som snackar och kryper upp på mig och t ex pekar ut och benämner "mammas öga", "mammas näsa", "Tages näsa", "mammas panna" etc. När han tycker det är dags att vi stiger upp säger han "neej sova", "toa" eller "duscha" och drar oss i händerna. Men innan man stiger upp ska man sträcka på sig. Han visar hur man ska göra och säger "sträck!"

Sossesin, Nanna, Sesiija, Papop och Pipip kallar han mina syskon Josefine, Johanna, Sofia, Jacob och Filip.

En rolig novembervecka

Det har varit en händelserik vecka med bemärkelsedagar och besök. Vi har firat Pelle som fyllde år och så har vi firat att vi nu har bott i vår lägenhet i 2 år. I söndags var Tage på sitt första riktiga barnkalas. Det var min kollegas tvillingar Hugo och Albin som fyllde 3 år. Tage älskade kalaskonceptet. Saft och tårta i massor och fullt med skojiga leksaker. Men det allra bästa var att födelsedagsbarnens fantastiska föräldrar spelade upp en liten dockteater; den gamla roliga sagan om pannkakan som inte ville bli uppäten. Tage var helt uppslukad av föreställningen, ropade, skrattade och klappade i händerna. Själv var jag också mycket imponerad. Är det så här det går till på kalasen nuförtiden? När kalaset var slut blev det fiskdamm, även detta var otroligt kul och spännande för Tage som aldrig sett något liknande. Han förstod inte riktigt vad det var i påsen han fick på kroken. Han förstod bara att det var hans egen påse och han satt stolt och höll krampaktigt i den hela vägen hem utan att göra minsta försök till att öppna den.

Tage tycker mycket om huvudbonader.
Här har han hittat en liten låda som han tyckte passade bra som mössa.

I måndags kväll kom mormor och morfar från Halmstad och hälsade på. Tyvärr kunde de bara stanna i ett dygn den här gången men det var verkligen roligt att ha dem här sovandes på vårt vardagsrumsgolv och jag och Tage var ju lediga på tisdagen så vi fick umgås rätt mycket ändå. Vi var på Nationalmuseum och såg en utställning av Caspar David Friedrich. Tage uppskattade den också och satt snällt och lugnt i moster Johannas knä och tittade storögt på den 17 minuter långa filmen om konstnären innan vi började gå runt bland tavlorna. På en av tavlorna var det några får. Då var det extra roligt. Men allra roligast var det att bara vara hemma i lägenheten och leka med mormor och morfar. Morfar tyckte att småbilarna var roligast. Mormor kom på en ny lek när hon och Tage gick och drog myran och taxen efter sig varv efter varv runt vardagsrumsbordet. Den vill Tage leka varje dag nu. Och det går inte att leka själv - nu måste jag eller Pelle gå först med ett av djuren.

Tage och jag leker Tages nya favoritlek; gå på promenad i lägenheten
med taxen och myran. Tage har själv tagit på sig sin nya fina
mössa och polohalsduk som farmor har stickat och
han ville inte ta av dem fast det var varmt inomhus.

En annan av Tages favoritsysselsättningar -
att hjälpa till att plocka ur diskmaskinen.