Under Mammans skidresa

På nyårsdagen åkte Mamman på en skidresa och lämnade grabbarna själva hemma i en vecka. Veckan kom delvis att domineras av Tages tå. Tages tå? Vi upptäckte det på nyårsafton, någon timme innan vi skulle gå till nyårsfesten vi var bjudna på. Den högra stortån var rejält infekterad och Tage satt och pillade nervöst på tån. Eftersom vi inte hade någon desinfektionssprit hemma så dränkte vi istället in en kompress med ...vodka. Sedan satte vi på en gasbinda och tejpade ihop allt. När tån väl var omplåstrad på detta sätt förvandlades Tage och blev plötsligt väldigt sjuk: han kunde inte längre gå utan fick bäras överallt och han ville helst bara ligga ner och blunda. Vi funderade på hur det skulle gå att ta med honom till nyårsfesten, men bestämde oss helt enkelt för att göra ett försök. Han fick pappas tjocka yllestrumpor på foten istället för skor och fick åka vagn till festen. När han kom dit och träffade Frida glömde han snabbt bort hur sjuk han var och sprang en minut senare omkring och lekte som vanligt.

Förband runt Tages högertå.

Innan Mamman åkte till Österrike fick Pappan instruktioner i hur infektionen skulle behandlas: dränk den i sprit så mycket som möjligt, lägg om ett förband och tejpa ihop; se efter om det blir bättre eller sämre. Pappan insåg snabbt att han inte var någon expert på området och tvingade konstatera att flera förband trillade av Tages tå under natten. När Tage var i förskolan fick han vara utan förband, för tån med förband hade inte rymts i stövlarna. Han tycktes åtminstone inte ha så ont – särskilt inte när han inte hade något förband.

På kvällarna skötte jag om tån och passade på att fotografera den för distanskonsultation med Mamman. Det var sällan särskilt lätt att fotografera tån: den var sällan still, och det var svårt att fokusera ett motiv som låg så nära.

Tages stortå, såsom Mamman fick se den under sin semester.

Dagarna gick och tån blev ibland lite bättre och ibland lite sämre. Jag var besviken och hade hoppats på en tydlig förbättring. Det var faktiskt först när Mamman kom hem, på söndagen en vecka senare, som man kunde se att det blivit just bättre. Sedan förbättrades det snabbt: tack vare Mammans mer professionella omvårdnad kanske?

Hände det inget annat under veckan, handlade allt om Tages tå? Jo, lite annat hände så klart, men det var mest vardagliga saker som vilken annan vecka som helst. Det är ju jag som brukar lämna barnen på förskolan på morgonen, så det var ingen skillnad denna veckan, men nu hämtade jag dem också, så det blev lite kortare arbetsdagar. På fredagen, trettondagsafton, blev Åke lite sjuk (feber) och på lördagen var det Tages tur (trött och feber). På söndagen var det så dags för mig att bli lite krasslig, precis lagom tills Mamman kom hem.

Vi hade ju hållit kontakten med Mamman under veckan, för första gången med videotelefoni. Hotellet hon bodde på hade wifi, så vi ringde mer eller mindre varje kväll. Barnen var väl sällan särskilt fokuserade på själva samtalet, men de stod och spexade i bakgrunden och ville styra kameran så mycket som möjligt. Vi tyckte ändå det var kul att kunna se henne, trots att hon var så långt borta. Men allra bäst var det så klart när hon kom hem på söndagen, och vi fick krama henne igen!