Bort med gipset!

Den 8 april var det så dags att ta bort Åkes gips! Vi hade sett fram emot den dagen, och mest av alla antagligen Åke. Både Lovisa och jag följde med till Ortopeden i Rinkeby. Vi tog tunnelbanan dit, så klart!

Åke pekar ut tunnelbanesystemets smutsigaste hörn, i Rinkeby.

En liten stund fick vi vänta i väntrummet, bland en massa andra barn med gips. Här var Åke en i mängden helt enkelt. Han var nog den mest rörliga av alla i väntrummet dock.

Beredd med hörselskydd inför sågningen av gipset.

Personalen började genast såga, utan att tveka eller kasta bort något tid på förklaringar. Åke tog det väldigt bra, han var mindre rädd än vi föräldrar.

Den sista biten klipptes upp.

Äntligen var benet fritt! Åke böjde genast på det, men höll det sedan rakt i nästan 24 timmar.

På väg hem gick vi förbi Vurma och fikade och firade att Åke sluppit gipset. Hurra!

Det var en stor kaka, men god.

Den första dagen fick vi lov att vara hemma med honom. Det var som att han var tillbaka på ruta ett igen, när han precis hade fått gipset. Han vågade inte längre böja benet och han var väldigt försiktig. Vi fick hjälpa honom mycket mer igen, bära honom vart han än skulle och så vidare. Men det gick rätt fort över och efter någon dag började han halta omkring som på slutet med gips. Efter en vecka slutade han hasa benet efter sig och gick ganska normalt igen.

På kvällen passade Åke på att göra något som han inte gjort på länge: att ta ett skönt bad!