Mer bilder från Åkes gipstid

Det fanns några fler bilder från Åkes tid med gipset som vi inte vill undanhålla bloggen.

Så här skulle en röntgenspecialist säga:
"Lång diafysär spiralfraktur i tibia med ringa dislokation".

Samma fraktur, men sedd från sidan. Notera att skelettdelarna inte är
färdigbildade än (mineraliserade). Det är bara brosk än så länge.
 

Under gipstiden var det lite svårt att hitta på saker som vi kunde göra. Vi var ju mer hemma än vanligt och längtade efter att få komma ut, men vad kan man hitta på utomhus med ett gipsat ben? Tur att Åke är så intresserad av kollektivtrafiken här i stan! Redan innan olyckan hade vi börjat beta av ändhållplatserna i tunnelbanan, och nu gjorde vi det till ett projekt att hinna besöka alla. Här är några bilder från sådana resor.

Åke ansvarar för Reskassan. Här är vi på Gamla Stans tunnelbanestation
och ska byta från den röda linjen till den gröna.

Åke utanför Åkeshov, precis vid tunnelbanestationen med samma namn. 

Här studerar vi vart vi kan åka och var vi har varit.

Skarpnäcks tunnelbanestation. Det var tråkigare i Skarpnäck än vi trodde.

Tur att vi hade några slantar med oss som räckte till att köpa lördagsgodis.
Här är vi på väg ner till plattformen igen.

Åke började tiden i gips som ganska orörlig, men snart började han röra på sig efter bästa förmåga. Redan någon dag efter att vi kommit hem tog han sig fram själv längs golvet, i rätt snabb fart. Vi insåg att det var bra med byxor och strumpor som gled lätt längs golvet.

Några veckor senare rörde han sig nästan obehindrat med gipset. Visst, benet är stelt, men han lät sig verkligen inte bekomma. I filmen nedan ska vi till farmor och farfar, barnen ska få sova över där.

Åke var inte så glad för att visa sig bland kamraterna på förskolan med sitt gips, men han var ju tvungen att komma tillbaka dit någon gång. När han blivit lite mer bekväm med gipset och vi visste att han skulle klara av det, så fick han komma tillbaka. När vi kom dit på eftermiddagen så visade det sig att hela förskolan fortfarande var ute på utflykt, så vi var ensamma i lokalerna i minst en halvtimme innan de andra kom. Det var kanske inte så dumt, Åke hann visa mig lite roliga leksaker. När de andra kom så lämnade jag honom och gick bort en timme innan jag kom tillbaka och hämtade honom och Tage igen. Jag var lite nervös, hur hade det gått? Det visade sig att han hade varit väldigt framåt och ville göra allt utan hjälp och han hade låtit alla titta och känna på gipset. Efter den stunden tyckte han aldrig mer att gipset var något pinsamt.

Åke visar roliga leksaker på förskolan. Snart kommer de andra barnen tillbaka.