Återblick: BB och hemkomst

Efter förlossningen fick vi komma upp till BB-avdelningen där vi stannade 2 dygn. Det var två ganska förvirrade, totalt uttröttade och handfallna föräldrar som visades in på rum 5 av en äldre lite blyg barnmorska som inte sa många ord. Dörren stängdes om oss och vi satt där och tittade på varann. Vad gör vi nu? Hur funkar detta? Kommer vi inte få någon information? Vad ska vi göra om han gråter? Hur ammar man? Hur byter man blöja? Kan vi sova nu eller måste en av oss vaka i taget ifall han skulle sluta andas? Vi kände på allvar att vi inte vågade somna båda två så Pelle gick ner och köpte tidningar så att han skulle kunna läsa och hålla sig vaken medan jag sov. Var det nu man skulle meddela släkt och vänner om nedkomsten? Jag hade föreställt mig att jag pigg av adrenalinkick skulle ringa runt och basunera ut den glada nyheten men det blev bara ett kort samtal till morfar Thomas som ombads att sprida ut nyheten då jag ej hade ork att ens lyfta mobilen för att ringa fler. Jag har aldrig varit så trött i hela mitt liv.




Tage bara låg där helt pytteliten och lugn och tittade lite förvirrat ut på sin nya värld. Det var en underlig känsla och vi satt där och bara tittade tillbaka. Senare på kvällen kom som tur var kvällsbarnmorskan in och hon visade och förklarade det allra nödvändigaste. Genast kändes allt betydligt bättre och resten av tiden på BB fick vi hjälp och goda råd av fina barnmorskan Victoria.

"När Tage kom till jorden, det var i mars när solen sken"
Utsikt från vårt fönster: Årstaviken i härlig vårsol.

Pappa har just vaknat efter första natten på BB.
Tage vill sova lite till.

Tage vilar ut på Pappas mysiga mage.

Tages första besökare blev otippat nog min gamla kursare Lina Schollin som nu jobbade på barnavd och hade fått syn på mitt namn på beläggningslistan. Hon tittade in en minut precis när vi anlänt. De andra besökarna kom först när Tage hade fyllt ett dygn. Det var mostrarna Josefine, Johanna och Sofia, farmor Eva och farfar Sören och tant Ulrika. De hade med sig jättefina presenter och blommor och tyckte precis som vi att Tage var omåttligt söt och bedårande. Jättefina blommor fick vi också från mormor Charlotte och morfar Thomas i Halmstad, och faster Jenny och farbror Kaj i Göteborg.

Tage 1 dygn tittar på fotboll med Pappa. Tage hejar på Roma.
Men i Sverige hejar han helt klart på Hammarby.

Efter 2 dygn var det då dags för Tage att åka till sitt nya hem i Hornstull. Det var en strålande vårdag och snälla farfar Sören kom och hämtade oss med bilen. Tage hade på sig sin fina kofta, byxor och mössa som farmor Eva har stickat. Helt klart var han den sötaste bebisen på hela SÖS och troligen även sötast i hela världen. Jag kände mig omåttligt stolt över att få bära ut honom genom stora SÖS-entrén och emottog glatt folks blickar och lyckönskningar. Det kändes stort.

Tage på väg hem från BB.
Mamma är rörd till tårar av stolthet.

Tage är liten, men inte så liten
att han kommer in genom brevinkastet...

Väl hemkommen satt jag och Tage åter och bara tittade på varann i soffan. Tage undrade nog varför mamma satt och grät. Det var stora känslosamma stolta glädjetårar. Och säkert en stor del nervositet över hur allt skulle gå. Men det gick ju fint!

Senare på kvällen kom mormor Charlotte direkt från Halmstadtåget för att beskåda sitt nya och sjätte barnbarn. När det blev tal om blöjbyte utropade hon förtjust: "Åh, får jag?" Till helgen kom också morfar Thomas och vi passade då på att få till en parents meet the parents-tillställning. Det var trevligt och inga upprörda diskussioner uppstod om huruvida Tage ska bli en Brydolf eller Kroon. Däremot kom frågan om vi nu också ska gifta oss. Tage har nu också hunnit träffa 4 av sina kusiner: Axel, Ida, Ingrid och Tore.

Två dygn gammal träffar Tage sin mormor för första gången.

Tage (tre dygn gammal) med
nya kompisen Kaninen.

Återblick: förlossningen

Lilla Tage har alltså kommit till oss!

Det har tagit några dagar att smälta den stora händelsen. Det hela började när vi vaknade på måndagsmorgonen den 3 mars då jag noterade en ny sorts molande värk i magen när Pelle skulle gå till jobbet. Att det var regelbundna värkar insåg jag först när Pelle ringde några timmar senare och frågade ut mig. Jag började klocka dem och upptäckte att de kom tätt — ibland 3 stycken på 10 minuter. Men de var inte så farligt starka så jag tyckte lugnt att Pelle kunde fortsätta jobba. Ulle kom hit och gjorde ljuvlig fruktsallad och vi tittade på Törnfåglarna. Det blev dock svårare och svårare att känna sig intresserad av vad Fader Ralph sa, och Pelle ringde stup i kvarten och verkade ha svårt att koncentrera sig på jobbet — till slut kunde han ej hålla sig borta längre och kom hem med en stor bukett rosaröda lyxtulpaner.

Framåt kvällen hade värkarna tilltagit betydligt och var så smärtsamma att jag tappade fattningen, så Pelle fick hjälpa mig att komma ihåg att andas. Jag tog ett underbart bad som lindrade något och låg där i flera timmar i stearinljusens sken med söta Pelle liggandes bredvid på badrumsgolvet på en filt. Vi ringde förlossningen som tyckte att vi skulle vänta tills det kom 4 värkar på 10 minuter så vi försökte sova. Klockan 1 på natten gick det dock inte längre så det blev några timmars bad till med Pelle på golvet. Smärtan blev till slut outhärdlig, de sista sakerna slängdes ned i BB-väskan och vi tog taxi in strax före 6 på morgonen.

Det visade sig att förlossningens aktiva fas redan var i full gång och också fortsatte i en rasande fart som förvånade barnmorskorna med tanke på att det var första barnet. Klockan 8 var det redan dags att krysta ut bebisen. Då hade jag precis till min stora lycka äntligen lyckats få spinalbedövning som plötsligt gjorde tillvaron fylld av ett rosa skimmer. Lyckan blev dock kortvarig för krystvärkarna avtog, utdrivningsfasen blev rejält förlängd och lill-bebisen började visa tecken till att den inte mådde bra. Läkare kallades in och det blev tal om sugklocka till min stora bestörting. Med hjälp av den barska förlossningsläkaren som lade sig med hela sin tyngd och tryckte på min mage upprepade gånger kunde det dock undvikas till min stora lättnad. Förlossningen var en chockartad upplevelse. På något naivt sätt hade jag aldrig kunnat föreställa mig att det kunde vara så plågsamt. Jag hade nog lyssnat lite för mycket på 2 barnmorskor i min närhet som båda på något outgrundligt sätt hävdat att de tycker att det är värre att dra ut en tand än att föda barn. Obegripligt. Nåväl, jag hade iallafall de bästa coacharna man kan tänka sig. Pelle var fantastisk att ha vid sin sida, och så även de superfina barnmorskorna Caroline och Lovisa.

Och så kom då lille Tage! Klockan 11.20 såg han dagens ljus denna soliga vårmorgonen. Att få upp honom på magen var en obeskrivligt underbar känsla. Och plötsligt satt vi där, Pelle, jag och lill-Tage, den lilla nya familjen, med brickan med smörgåsar och flaggan i topp och skålade i alkoholfritt bubbel när all personal hade lämnat rummet. Vilken grej!

Lycka.

Första gången i pappas knä. Tage är så liten att han
knappt syns. (Du vet väl att det går att klicka på
alla bilder om man vill se dem i ett större format?)

Barnmorskan Caroline.

Återbesök på BB

Han är bara fyra dagar gammal, men Tage har redan varit på återbesök på SÖS två gånger. Första gången var vi hos ortopeden (Dr. Schmalholz) för att kontrollera om han eventuellt kunde ha en höftledsluxation — men det fanns inget som tydde på det. Andra gången var i morse, då vi gjorde ett återbesök på BB-mottagningen. Huvudsyftet var att lämna ett PKU-prov, som alla bebisar gör några dagar efter att de är födda, men också för kontrollvägning.

Tage väger nu 3155 gram, vilket är 92% av födelsevikten — godkänt!

Under amning tycks man kunna göra nästan vad som helst med Tage,
att lämna blodprov var inga som helst problem trots att barnmorskan
fick prova på båda händerna innan hon lyckades.

Tage klarade det hela galant! Vi är två mycket stolta föräldrar.

Överlevnadslista, de första dagarna

Barnfamiljer blir nog ganska sluga med åren. Redan efter några få dagar har vi lärt oss några knep:

1. Släck inte lampan i hallen under natten. Det är mycket värt att ha lite ströljus i sovrummet på natten så att man slipper tända en stark lampa.
   
   
2. Det kan aldrig bli för många kuddar i soffan. De kommer till användning när man ska sitta och försöka trösta lillpojken framför teven strax innan morgonteveprogrammen börjar, men kanske ännu mer för att stödja upp diverse armar, ben, ryggar och småbarn när mamman sitter och ammar.
   
   
3. Dra ut telefon ur jacket när det finns en liten möjlighet till vila. Telefonsamtal är trevliga, men de kan komma just när man håller på att få sin efterlängtade sömn. Mobilerna kan som väl är slås över på ljudlöst.
   
   
4. Den ammande mamman måste ha alla saker hon kan tänkas behöva under de närmaste 1-2 timmarna inom en armlängd. Kanske borde man fästa mobilen i ett gummiband?
   
   
5. Ha ständigt stora mängder enkel plockmat (som t.ex. cashewnötter) hemma. Den planerade lunchen kan behöva flyttas några timmar fram i tiden för att det inte passar med killens schema just nu.
   

Välkommen Tage!

Tage på väg hem från BB i farmors stickade kläder.

Tisdagen den 4 mars 2008 kl. 11.20 kom Tage till världen. Han vägde 3430 gram, mätte 51 centimeter och var helt frisk. Välkommen!

Nu stängs vadhållningen

Nu har vi fått lite signaler. Väskan åker fram och placeras i hallen, men vi försöker vara coola och intala oss att så här kan det pågå i tre dagar innan vi måste åka in. Samtidigt tänker jag själv att "Vi kanske måste åka om någon timme redan! Allt måste vara klart!"

2008-03-04, låter det bra? Det är min nya gissning.

Nalle på träningsläger

När det gäller att byta blöjor är jag en riktig nybörjare. I brist på bebis får jag träna på till buds stående medel. Men jag tror att det är lite fusk att byta blöja på en nallebjörn, det blir nog lite svårare när det väl kommer till kritan...