Skärgårdssemester på Sjövik

Vi är lyckligt lottade som har goda vänner med ett fint lantställe i Skärgården! Redan första veckan på vår semester valde vi att resa dit och hälsa på Nils och hans föräldrar. Båten gick vid halv nio, så det blev till att stiga upp tidigt för att vara på plats på kajen i god tid i förväg. Resan ut tog fem timmar, att jämföra med två timmar med bil eller buss. Men vilka härliga timmar! Eftersom detta ligger långt, långt norrut i Stockholms skärgård så fick vi se många kobbar och spännande hus och båtar innan vi var framme.

Underbara Sjövik! Vilket läge precis vid vattnet,
med både sandstrand och brygga.



Sandstranden är som en gigantisk sandlåda.
Vattnet brydde sig Tage inte så värst mycket om.

Men för all del, att doppa fötterna i vattnet var kul.

Ett spännande utflyktsmål lockade Nils med redan på andra dagen, och vi började traska. Tage ville gå större delen av vägen på egen hand och han var rätt målmedveten och pekade ut vart vi skulle gå. Skogen blev en djungel, men det fanns smultron längs vägkanten, precis som på en vanlig skärgårdsö. Slutligen kom vi fram till målet för vår utflykt: en hage med kor! Det blev ytterligare en utflykt till kossorna någon dag senare.

– Där är djungeln, mamma!

Där är alltså korna äntligen...

Det här var egentligen första gången som Nils och Tage fick tid att leka lite längre stunder tillsammans. Det gick riktigt bra, även om det hände att de råkade i luven på varandra om någon leksak ibland. Men pianot var stort nog att dela på.

Två musikintresserade unga herrar.

En lekplats som Tage gjorde till sin alldeles egna var bastun nere på bryggan. "Litet hus" kallade han den och ville hela tiden ta med oss ner dit. Där skulle vi sitta på bänkarna och spela saxofon och klarinett med de stora träslevarna som fanns där. Att klättra omkring på bänkarna och titta ut genom fönstret var också kul. Även Mamman och Pappan uppskattade att vara i det lilla huset eftersom det var riktigt svalt där. Fönsterna var borttagna så det fläktade skönt och det var en skön skugga där inne.

Tittut!

Mammans tur att spela saxofon en stund.

Åke är så liten att han får hålla sig i skuggan. Han fick också prova en ny smak, hans andra efter blåbärssmoothien. Den här gången var det jordgubbar, och även det föll honom på läppen även om smoothie nog var snäppet godare.

Jordgubbar kommer som god två på Åkes lista över god mat.

På kvällarna ville gärna Nils rymma, och Tage var inte sen att hänga på. Iklädd endast blöjor satte Nils av längs den lilla vägen och efter honom kom Tage, med Elefanten i ett stadigt grepp i handen. Sist kom Nils pappa, som sällan lyckades locka hem Nils utan blev tvungen att lyfta hem honom.

Nils snart återbördad till hemmet igen.

Tage i egna tankar.

Något som Nils också gillade var att köra barnvagn. Han kunde när som helst hugga tag i barnvagnen och föra den framåt. Styrningen var det sämre ställt med, så han kunde hamna bland tallarna i en uppförsbacke eller nerför trappan från verandan. Det var nära ögat några gånger, men det slutade alltid lyckligt. Tage tittade mest förundrat på.

Vi tar en liten sväng med vagnen, bara. Du kan väl gå och
lägga dig Pappa, om du nu tjatar så mycket om det?

På kvällen var det skönt med ett dopp, tyckte Nils.

Tage var fascinerad av skummet på fingrarna.

Nattningen närmar sig, och här får Nils en godnattkram av Tage.

Dessa dagar hade Tage väldigt svårt att somna på kvällarna. Han ville liksom aldrig sluta leka med rullgardinen, hoppa i sängen eller läsa böcker. I de flesta fall tröttnade Mamman och Pappan fortare än han och blev riktigt sömniga, men Tage höll igång ett tag till. Den som inte lade Tage fick försöka hjälpa Åke till sömns, vilket innebar att gå i cirklar kring huset med Åke i vagnen. Den sista kvällen hade vi till slut lyckats få både Tage och Åke till ro och kunde sätta oss allihopa på trappan ner till bryggan. Nu kunde vi koppla av!

Läggningen avklarad! Vi kopplar av på trappan.

Trodde vi ja. Efter omkring tio minuter tyckte jag mig se något i ögonvrån, och mycket riktigt: det var Tage som kommit upp ur sängen och gått ur huset och nu var på väg ner till sandstranden. Vi fick hämta honom och så fick han sitta hos oss en stund till, insvept i en filt.

Nähe, inte riktigt avklarad trots allt...

Sommarlov och smakstart

Sedan första april har jag hämtat Tage från förskolan klockan 15 varje dag och sen har han och jag haft två roliga timmar tillsammans innan Pelle kommer hem från jobbet. Åke har då för det mesta sovit i sin vagn trött efter dagens bus på egen hand med mig. Under Tages och mina stunder har vi haft picknick i Högalidsparken, varit på lekplatsen eller hängt på biblioteket och läst böcker. Ibland har det tagit nästan en timme att gå den korta biten från förskolan till lekplatsen för vi har stannat och tittat in i alla små hål i husfasaderna, kramat lyktstolpar, lyssnat på hur det ekar om man ropar inne i Vivos varuleveransgarage, klättrat i berg, tittat på hunden Kickan som alltid sitter i skyltfönstret på Borgargatan, provat att sitta på de låsta småcyklarna som står parkerade utanför förskolan och lekparken, plingat i alla ringklockor på alla parkerade cyklar vi passerar och spelat klarinett och saxofon på alla pinnar vi hittar på vägen. De sista veckorna har det varit för varmt för att hänga på lekplatsen så då har vi varit i vår sköna skuggiga trädgård och Tage har blivit en stjärna på att hoppa på studsmattan. För precis en vecka sedan var det Tages sista dag på förskolan så nu njuter han av sitt allra första sommarlov. Vi firade sommarlovsstarten med att äta prinsesstårta i vår trädgård tillsammans med Pelle som kom hem tidigare för att fira med oss.

Det är inte så lätt att hålla sig ren och prydlig när det
är allra första gången i livet man äter med sked.

I lördags när Åke fyllde 4 månader och vi satt och svalkade oss med blåbärssmoothie i värmen så kom vi på att det ju var dags för Åke att börja med smakportioner. Det blev en succé! Jättesmaskigt, tyckte Åke och ville bara ha mer och mer. De senaste dagarna har han också fått smaka jordgubbe och några brödsmulor. Det var också ganska gott och kul men inget slog blåbärssmoothien. Åke har de sista två veckorna börjat rulla från rygg till mage. Han är en väldigt glad prick som glatt ligger och sjunger tidigt på mornarna för att vi ska vakna och också se vilken härlig morgon det är. När jag häromdagen sa att Åke var en glad prick så sa Tage att han inte är det för han är en glad randig, och det hade han ju rätt i.

Midsommar i Halmstad

Så blev det midsommar till slut! Vi tog tåget ner till Halmstad, utrustade med packning, två barnvagnar och en god framförhållning. Från förra resan har vi lärt oss att det tar mycket, mycket längre tid än man tror att ta sig från vårt hem till rätt perrong på Centralen. Bara att komma upp från tunnelbaneplattformen på T-Centralen till markplan kan ta 15 minuter om man har lite otur. Men startar man bara i tid, som vi gjorde, så hinner man ändå.

Den midsommarfina Mamman.

Vi kom ned till mormor och morfar på onsdagen och stannade till söndagen. Midsommarfirandet gick i vanlig stil, d.v.s en stor fest med många människor, dans kring midsommarstången på ängen och stora mängder med god och spännande mat, allt ackompanjerat till levande musik från glada spelemän.

Tage gillade blåsinstrument och hittade en egen
trumpet i trädgården. Han delade med sig
av hemligheten till sin syssling Denize...

... och sedan fick Mamman
också hjälpa till att musicera.

Mamman ger Åke en puss över buffebordet.

Kusin Ida såg till att skålarna med jordgubbar var ordentligt tömda.

Det vackra vädret fortsatte efter midsommarafton och vi fick några sköna lata dagar innan vi reste hem. Vi hann ta en titt på Sofias kolonistuga, hänga på verandan, leka i trädgården, se på fotbolls-VM, äta grillat hos Josefines och en hel del annat.

Mamman och Tage har bänkat sig för att njuta av...



... kusin Axels trombonspel.

Morfar hittade ett par kvarglömda solglasögon på festen som han var
väldigt nöjd med när vi strosade genom kolonistugeområdet på söndagen.

Hemresan gick förhållandevis bra. Vi tog ett kvällståg och Tage somnade i sin vagn när vi byte tåg i Göteborg vid halv nio. Han sov sedan hela vägen till Stockholm och missade att vi stod still i Flen i nästan en och en halv timme. Förseningen gjorde att vi kom fram till Stockholm efter klockan ett på natten, vilket är just när tunnelbanan slutat gå på vardagskvällar. SJ lovade dock betala taxi till alla inom Stockholms län, men taxikön var säkert 100 meter lång när vi kom fram, och hur skulle vi göra med två barnvagnar och all packning? Vi övervägde att ta nattbussen, men eftersom det innebar både väntan och byte så tyckte vi det var för krångligt. Att gå hem gillade vi inte heller med tanke på bagaget. Istället gick vi en liten bit längs Vasagatan och haffade sedan en taxi som inte hunnit fram till taxikön än. Det var världens snällaste taxichaufför som hjälpte oss pussla in både bagage och oss själva i hans bil och sedan utan att knorra körde oss den korta sträckan till Hornstull. Tage vaknade i bilen och tittade med stora ögon på det mörka och öde Stockholm som passerade revy utanför fönstren. Vi var trötta när vi kom hem, men vi hade haft en väldigt trevlig resa.

Lycka och smärta

I lördags när jag och Tage tittade på kronprinsessbröllopet på TV så upptäckte Tage att Björn Skifs och Agnes hade mikrofoner som de sjöng i, så han rusade raskt iväg till ett skåp i serveringsgången för att hämta sådana till sig och Åke. Självklart skulle ju Åke också ha en. "Vi har likasammans" förklarade han sedan glatt. Tage är otroligt omtänksam och gullig mot Åke. Han reagerar direkt när Åke gnyr lite och säger "Åke är inte nöjd, mamma", och så hämtar han en napp eller en leksak för att göra Åke nöjd. Han är också mycket hjälpsam mot mig när jag har hämtat honom på förskolan och jag ska köra ned Åkes vagn för trappstegen när vi går därifrån. Då vill Tage alltid gå ned först för att "hjälpa" mig att bära ned vagnen för trappstegen. "Ska jag hjälpa dig, mamma"? frågar han med pipig röst och så tar han tag i vagnen som om han lyfter den framtill. Självklart blir det betydligt krångligare än det skulle varit på egen hand men mammans hjärta smälter.



I fredags hände något mycket obehagligt. På morgonen när jag skulle gå till förskolan med Tage så gick han som vanligt först ut ur lägenheten och sen kom jag med Åke i vagnen. Tage når upp till hissknappen nu och tycker det är kul att trycka hit hissen, så det gör han alltid. Medan jag sen vände ryggen åt Tage för att låsa vår ytterdörr så hade Tage lyckats öppna hissdörren från trapphuset, klivit in och stängt dörren om sig och stod alltså i det lilla utrymmet mellan trapphusdörren och hissens gallergrind, och han fick plats där med stängd dörr. I det läget, när hissdörren är stängd, så åker hissen iväg så fort någon trycker upp eller ned den, och Tage skulle då hamna instängd i hissområdet men utanför hisskorgen. Blixtsnabbt insåg jag att det såg farligt ut så jag skrek till och for fram och slängde upp hissdörren det fortaste jag kunde. Tage blev alldeles förskräckt av min reaktion och började storgråta. Själv var jag ganska skakis. Till slut kom vi iväg till förskolan. När jag sedan kom tillbaka till trapphuset efter att ha lämnat honom så tittade jag lite noggrannare på hissen och jag blev alldeles kall när jag insåg vad som hade hänt om någon hade tryckt iväg hissen när han stod där. Det är så fasansfullt så jag kan inte beskriva det i ord och insikten gjorde mig så chockad att jag började storgråta och bara stod och skakade. Hela dan grät jag och det var omöjligt att skaka av mig minnesbilderna och tankarna. Nu fem dagar efter händelsen får jag fortfarande starka olustkänslor bara av att vara i trapphuset och se hissen, och flera gånger om dan hoppar de otäcka "tänk om-tankarna" på mig och får mig att må så dåligt så jag vill kräkas. Jag är så oerhört lycklig över att det gick bra. Det är fruktansvärt att det kan finnas sådana allvarliga säkerhetsmissar på hissar och jag måste berätta det för alla så att det aldrig aldrig inträffar någon sådan olycka någonstans. Mammans hjärta plågas.

Jag och mina underbara älsklingar

Sjätte-juni-picnic på Långholmen

Dagen efter Åkes namngivningsfest tog vi med all mat och tårta som blivit över och gick ned till Långholmen och hade picnic. De senaste tre åren har vi haft picnic på Långholmen just på Sveriges nationaldag så nu fortsatte vi den traditionen även om det den här gången inte blev med samma gäng. Vi ville ju förstås passa på att umgås med mormor och morfar medan de var i stan. Med följde även moster Johanna, Johan, kusinerna Ingrid och Tore och så morbror Filip och Sarah. En riktigt härlig dag var det!

Tage och mormor badar fötterna. Ingrid, Tore, Filip
och Sarah var ännu modigare och doppade sig helt.

Morfar kollar in Åke som tar sig en lur.

Efter att ha legat ner kan det behövas hjälp för att komma upp.

Johanna såg till att även änderna fick något gott.

Solen var stark.

Tore sjunger en rolig sång.

Åke och mormor snicksnackar.

Åke Brydolf

Åke Holger Allan

Pelle hade absolut för sig att han hade skickat in sitt faderskapserkännande till Södermalms stadsdelsnämnd. Han kontaktade dem och mycket riktigt så hade han faktiskt gjort det, men någonstans i länken mellan dem och Skatteverket har det gått fel. De ska ta i tu med ärendet men tills allt är klart får Åke heta Brydolf i ett tag till. Det kan vi absolut leva med.

Åke fick alltså precis som Tage tre namn. Åke och Allan finns i våra släkter: min farfars bror hette Åke Brydolf och min mormors morbror och Pelles farmors bror hette Allan. Det var dock inte därför vi valde dem utan vi valde helt enkelt alla tre för att vi tycker att de är fina namn. Att den lilla gulliga pojken i den fina filmen "Åke och hans värld" heter just Åke och att Allan Edwall hör till mina favoriter, är sen inte någon nackdel. Åke får fira namnsdagar hela våren. 8 maj, 30 mars och 22 april.

Åke Holger Allan Kroon

Trodde vi ja.
Men idag fick vi ett myndigt brev från Skatteverket där vi fick läsa att Åke inte alls får heta Kroon. De har nämligen beslutat att avskriva vår anmälan om det efternamnet och istället har de nu registrerat namnet Åke Brydolf. What?!
Deras motivering till detta är att faderskapet inte är fastställt och är det inte det innan barnet blivit tre månader så förvärvar Åke sin moders efternamn, så det har han alltså gjort nu. Men de var vänliga nog att skicka med en blankett om överklagan av beslutet. Någon information om hur man går till väga för att fastställa faderskapet stod det dock ingenting om. Suck, det är så mycket papper överallt.

Vi får hoppas att Åkes far erkänner faderskapet. Eller så får väl lille Åke bli min lill-Brydolf.