Tage i italienska AlpernaTågresan tur och retur
Det var en lång resa från Halmstad till Champoluc, och ännu längre när vi reste tillbaka från Champoluc till Stockholm. Resan till Champoluc gick riktigt smidigt. Vi bytte först tåg i Köpenhamn och hade en egen sovhytt där bara mamman, pappan och Tage sov – skönt att slippa oroa sig för att störa andra. Tages sov, precis som vanligt, som om han hade en inbyggd väckarklocka och vaknade prick 06.45. Då hade vi fortfarande några timmar kvar tills vi anlände till Basel, men tiden gick fort.
I Basel bytte vi till ett tåg som skulle ta oss till Milano, men vid den italienska gränsen stannade det och vi fick byta tåg till ett som stod på andra sidan perrongen. Lite synd eftersom vi hade rätt mycket packning och eftersom platsreservationerna inte tycktes gälla på det nya tåget. Väl framme i Milano bytte vi till ett regionaltåg mot Turin och steg av i Chivasso för att sedan åka den sista sträckan till Verrès. Från Verrès upp till Champoluc åkte vi med en lite minibuss som vi förbeställt. 31 timmar tog resan allt som allt.
Hemresan började lite besvärligt. Vi tog en lokalbuss från Champoluc ner till Verrès och den sträckan är mycket krokig, precis som man förställer sig att alpvägar är. Det bar sig inte bättre än att Tage stackarn blev åksjuk och började kräkas. Busschauffören var en mycket vänlig man som stannade bussen och gick ut och hämtade plastpåsar åt oss från ett bagage. Han såg också till att vi fick byta plats med en annan passagerare så att Tage kunde titta på vägen och vid ett tillfälle stannade han bussen så att vi fick gå ut och hämta lite luft med Tage. Han gjorde verkligen allt som gick för att underlätta för oss! Till sist var vi nere i Verrès och började tågresan. Till skillnad från när vi reste ner så lyckades Tage inte somna ombord på tåget vare sig på förmiddagen eller på eftermiddagen. Han blev tröttare och gnälligare allt eftersom tiden gick, men kunde omöjligt somna i vagnen eller i vårt knä. Väl framme i Basel somnade han genast när vi steg av tåget och lade honom i vagnen och sedan sov han gott även i liggvagnskupén mot Köpenhamn. Den korta tågresan från Köpenhamn till Stockholm gick också smidigt. Tågdelen av resan tog 35 timmar.
På tågen åt Tage mestadels barnmatsburkar vi köpte i Sverige innan avresan. Någon gång gjorde vi gröt av pulver i en kåsa med hett tévatten (som vi aldrig behövde betala för). Det var visserligen lite tungt att bära burkarna, men det var det absolut värt.
Det var intressant att se hur olika folk bemötte oss på tågen i de olika länderna. I Italien fick vi förtjusta tillrop så fort vi kom gående med Tage ("Che bello!", "Ah, un bimbo! È bellissimo!" osv), i Sverige och de andra länderna så var vi lika osynliga som alla andra. Italienarna tycks verkligen älska små barn.
Tage i skidbacken
Vid något tillfälle undrade någon hur vi gjorde med Tage när vi åkte i backen. Satt han i en ryggsäck? Nej, det gjorde han inte! En av oss fick stanna utanför backen med honom. Vår basstation blev den enkla serveringen ovanför den första liften från Champoluc, vid en liten bergsby som heter Crest. Där stannade alltså en person kvar för att vakta Tage. När det var varmt och soligt satt vi på uteserveringen. Där fick man passa sig för UV-strålningen och för våta fläckar av smält snö som Tage kunde falla i och bli blöt. Det var på den här serveringen som Tage tog sina första steg med uteskor på sig. Tidigare har han bara gått omkring inomhus i mockasiner, nu fick han plötsligt stora vinterskor på sig och det kände främmande att gå med dem. Men efter en dag hade han vant sig och kilade omkring som vanligt igen.
Video: I liften på väg ner till Champoluc.
För pappan, som inte är uppväxt i någon lift som mamman, kändes det lite besvärligt att ta liften upp och ner med så mycket packning som vi hade. Först var det så klart alla tre personer som skulle med, men dessutom ville vi få upp ett par skidor, stavar och pjäxor, en snowboard, en barnvagn, en ganska stor ryggsäck med packning till Tage och slutligen även en kameraväska. Lägg till lite smått och gott i form av vantar, tröjor, vattenflaskor, hjälmar och sådant så är det en hel del som ska lastas i och ur i den lilla liften under den korta tid man har på sig. Men det gick så klart bra det också!
