Tranenatten

Idag är det Marie Bebådelsedagen/Vårfrudagen/Våffeldagen, men också Tranedagen. Det är inte så många i Sverige som uppmärksammar det längre, men i den mörka skogen i Småland där pappan växte upp, där firade man Tranedagen – eller kanske snarare Tranenatten, som är natten till Tranedagen.

På kvällen innan Tranenatten hänger barnen upp strumpor vid sina sängar och om man har tur så har tranan varit där under natten och lagt något i strumpan när man sov. Tage blev tipsad om detta av pappan och hängde upp en strumpa. (Sedan valde han dessutom att vare uppe och hålla utkik efter tranorna mellan klockan 02.30 och 04.30, men det var inte pappans idé). Hade tranorna lagt något i hans strumpa över natten? Jodå, det hade de! En hoppande gräshoppa hade de lämnat.

Andra notiser:

• Tage gillar nu att gå ut med hunden. Ja, det är förstås ingen riktig hund utan en träleksak som han drar efter sig i ett snöre.
• Det kan vara kul att klä på sig. Hittar han något mjukt på golvet (t.ex. mina kalsonger eller en strumpa) försöker han ofta ta på sig det som om det vore en mössa. Ibland balanserar han det på huvudet en stund innan det trillar av. Mockasinerna vill han helst sätta på sig själv också, men pappa måste alltid hjälpa till för att det ska lyckas.

Här har han hittat pappas strumpor...

... och just som jag skrev det här inlägget upptäckte jag att han
hittat en dammtrasa som han gick omkring med. Tjusigt!

• En ny sida av Tage är att han ibland blir arg – riktigt arg. Tidigare har det till exempel aldrig varit något som helst problem att byta blöja, men nu blir det riktigt besvärligt ibland. Kanske har han en hel hög med kindtänder på väg upp?
• Vi har haft ett kort möte med Folktandvården. De har en uppsökande verksamhet för barn och vi fick lära oss att vi skulle borsta med fluortandkräm ända från början, så nu har vi köpt en liten extra tandkrämstub till Tage. Det har gjort tandborstningen intressantare, helt klart.

Veckan i Champoluc, del ett

Vi är tillbaka från Champoluc i Italien sedan mer än en vecka, men vi har fortfarande inte berättat om hur det var. Nå, nu blir det lite ändring på det. Här kommer ett första inlägg, som handlar om själva resan och om hur vi gjorde med Tage i skidbacken.

Tage i italienska Alperna

Tågresan tur och retur
Det var en lång resa från Halmstad till Champoluc, och ännu längre när vi reste tillbaka från Champoluc till Stockholm. Resan till Champoluc gick riktigt smidigt. Vi bytte först tåg i Köpenhamn och hade en egen sovhytt där bara mamman, pappan och Tage sov – skönt att slippa oroa sig för att störa andra. Tages sov, precis som vanligt, som om han hade en inbyggd väckarklocka och vaknade prick 06.45. Då hade vi fortfarande några timmar kvar tills vi anlände till Basel, men tiden gick fort.

I Basel bytte vi till ett tåg som skulle ta oss till Milano, men vid den italienska gränsen stannade det och vi fick byta tåg till ett som stod på andra sidan perrongen. Lite synd eftersom vi hade rätt mycket packning och eftersom platsreservationerna inte tycktes gälla på det nya tåget. Väl framme i Milano bytte vi till ett regionaltåg mot Turin och steg av i Chivasso för att sedan åka den sista sträckan till Verrès. Från Verrès upp till Champoluc åkte vi med en lite minibuss som vi förbeställt. 31 timmar tog resan allt som allt.

Hemresan började lite besvärligt. Vi tog en lokalbuss från Champoluc ner till Verrès och den sträckan är mycket krokig, precis som man förställer sig att alpvägar är. Det bar sig inte bättre än att Tage stackarn blev åksjuk och började kräkas. Busschauffören var en mycket vänlig man som stannade bussen och gick ut och hämtade plastpåsar åt oss från ett bagage. Han såg också till att vi fick byta plats med en annan passagerare så att Tage kunde titta på vägen och vid ett tillfälle stannade han bussen så att vi fick gå ut och hämta lite luft med Tage. Han gjorde verkligen allt som gick för att underlätta för oss! Till sist var vi nere i Verrès och började tågresan. Till skillnad från när vi reste ner så lyckades Tage inte somna ombord på tåget vare sig på förmiddagen eller på eftermiddagen. Han blev tröttare och gnälligare allt eftersom tiden gick, men kunde omöjligt somna i vagnen eller i vårt knä. Väl framme i Basel somnade han genast när vi steg av tåget och lade honom i vagnen och sedan sov han gott även i liggvagnskupén mot Köpenhamn. Den korta tågresan från Köpenhamn till Stockholm gick också smidigt. Tågdelen av resan tog 35 timmar.

Video: På väg från Basel till Köpenhamn.
Featuring: kusin Axel.

På tågen åt Tage mestadels barnmatsburkar vi köpte i Sverige innan avresan. Någon gång gjorde vi gröt av pulver i en kåsa med hett tévatten (som vi aldrig behövde betala för). Det var visserligen lite tungt att bära burkarna, men det var det absolut värt.

Det var intressant att se hur olika folk bemötte oss på tågen i de olika länderna. I Italien fick vi förtjusta tillrop så fort vi kom gående med Tage ("Che bello!", "Ah, un bimbo! È bellissimo!" osv), i Sverige och de andra länderna så var vi lika osynliga som alla andra. Italienarna tycks verkligen älska små barn.


Tage i skidbacken


Vid något tillfälle undrade någon hur vi gjorde med Tage när vi åkte i backen. Satt han i en ryggsäck? Nej, det gjorde han inte! En av oss fick stanna utanför backen med honom. Vår basstation blev den enkla serveringen ovanför den första liften från Champoluc, vid en liten bergsby som heter Crest. Där stannade alltså en person kvar för att vakta Tage. När det var varmt och soligt satt vi på uteserveringen. Där fick man passa sig för UV-strålningen och för våta fläckar av smält snö som Tage kunde falla i och bli blöt. Det var på den här serveringen som Tage tog sina första steg med uteskor på sig. Tidigare har han bara gått omkring inomhus i mockasiner, nu fick han plötsligt stora vinterskor på sig och det kände främmande att gå med dem. Men efter en dag hade han vant sig och kilade omkring som vanligt igen.

Video: I liften på väg ner till Champoluc.

För pappan, som inte är uppväxt i någon lift som mamman, kändes det lite besvärligt att ta liften upp och ner med så mycket packning som vi hade. Först var det så klart alla tre personer som skulle med, men dessutom ville vi få upp ett par skidor, stavar och pjäxor, en snowboard, en barnvagn, en ganska stor ryggsäck med packning till Tage och slutligen även en kameraväska. Lägg till lite smått och gott i form av vantar, tröjor, vattenflaskor, hjälmar och sådant så är det en hel del som ska lastas i och ur i den lilla liften under den korta tid man har på sig. Men det gick så klart bra det också!

Tages 1-årsdag

Hej, jag fyller 1 år idag!
Nu ska jag åka tåg till mormor och morfar i Halmstad.

När Tage vaknade på morgonen den 4 mars så såg han lite förvånad ut när både mamman och pappan kom in till honom och sjöng för fulla halsar och lämnade över en present. Det var kul med ballonger, presentpapper och snören. Eftersom Tage tycker att det är så ofantligt kul med våra mobiler så fick han en egen färgglad leksaksmobil som blinkar och låter. Tage tycker om den och leker ganska mycket med den, men den är tyvärr ändå inte hälften så intressant som en grå liten riktig mobil.

På födelsedagsmorgonen packade vi det sista inför resan mot Halmstad och Champoluc och sedan tog vi tåget ned till Halmstad där mormor, morfar, moster Josse och kusinerna Lycke, Axel och Ida mötte upp med 1-årskalas. Tage fick en docka av mormor och morfar och 2 roliga böcker av kusinerna. Även tant Ninnie kom förbi en sväng och hade med sig ett fint pussel till Tage. Det bjöds på Budapest-tårta. Tage provade tårta för första gången i sitt liv men verkade inte tycka att det var så jättesmaskigt. Men det var en fin födelsedag. Tack för de fina presenterna!

Vaccination igen

Kanske minns Tage mer än man tror. Han blev iallafall väldigt ledsen igår när han återsåg sköterskan på BVC som gav honom en vaccination innan vår resa. Och inte skulle det bli bättre den här gången: han fick vaccinspruta i båda låren, inte bara i ena armen som sist. När han kom hem var han dock glad som vanligt igen och nu dröjer det 6 månader innan det blir någon ny vaccination.


Förutom vaccinationen utfördes vägning och mätning. 79,5 cm lång och 11,95 kg betyder att han följer kurvan på +1 standardavvikelse, helt normalt med andra ord.

Tillbaka från skidresan

Vi är hemma igen efter en och en halv vecka på resande fot. Väskorna är fortfarande inte uppackade – trots att Tage hjälper till så gott han kan. Vi återkommer snart med lite utförligare rapporter om hur vi haft det.

– Titta pappa, jag hittade strumpor i väskan!

Dan före bemärkelsedan

Tage provåker sin nya resevagn.

Sista dagarna har varit så oerhört sköna. I fredags gjorde jag den sista tentan som krävs för att bli legitimerad, så nu är jag helt klar med AT-n. Och nu har jag ytterligare 2 lediga veckor kvar innan jag börjar på nästa jobb. Det är så roligt och så lyxigt att vara ledig tillsammans med Pelle och kunna umgås så mycket med Tage. Imorgon fyller vår lilla Tage 1 år och jag tänker tillbaka på det här året som har varit så fantastiskt. Det går bara inte att beskriva i ord hur underbart det är att ha en sån liten gosig pojke i sin närhet. Han gör mig så enormt lycklig.

Resevagnen är inhandlad. Imorgon tar vi tåget till Halmstad och 2 dagar senare tar vi tåget vidare ned mot den italienska alpbyn Champoluc. Äntligen är det dags att plocka fram snowboarden igen!

Det märks att Pelle har kommit in i föräldraledighetslunket med pensionärstankegångarna. (No offence Tages farfar! Jag har absolut inte uppfattningen att Tages farfar Sören tycker att hela veckan är uppbokad om han ska posta ett brev på onsdagen, men min gamla farmor Christina hade en släng av detta tankesätt på ålderns höst). Jag hade en lista på massor av saker som jag tänkte att vi skulle fixa idag, men då sa Pelle - "Stopp, det går ju inte. På tisdag ska vi ju köpa födelsedagspresent till Tage, så då kan vi inte göra andra saker." Och det var inget skämt. In i det sista var det totalt förbjudet att ens försöka nämna att vi skulle gå inom apoteket för att köpa solkräm eller göra något annat ärende. - "Näpp, det kommer vi inte hinna. Hela dagen ska vigas åt Tages present." Nu är den i alla fall inhandlad. Imorgon är det Tages dag.

Pulkakalas för 1-åringen

Idag var det dags för ännu ett tjuvstartskalas för Tage. Jag hade bjudit hit mina kompisar Pernilla och Sinnika och deras barn Mathilda, Tove och Alva. Tyvärr var dock lilla Alva sjuk så Sinnika och hon kom inte. Men vi andra hade mycket skoj. Pelle hade bakat bullar och jag hade köpt en vit chokladtårta. När vi hade ätit så gick vi ut i den vackra vintersolen och åkte stjärtlapp och pulka på Långholmen. Riktigt kul var det. Till och med Tage drog lite på smilbanden när han for utför med pulkan. De andra gångerna han har provat så har han inte riktigt förstått det roliga med pulkåkning, men idag när han såg hur roligt vi andra tyckte det var så skrattade han också.