Mål i munnen

Mellanmål: fruktsallad med vaniljglass

Det formligen sprutar nya ord ur Tages mun just nu: flagga, kalsong och skola är några av de senaste. Han har också blivit fantastiskt bra på att namnge vilka vi pekar på i hans fotobok: "Papopp!" säger han med eftertryck när vi pekar på Jacob, "Maamo" när vi pekar på farmor. Det är alltså inte alltid som uttalet är perfekt, men det slipar han till efter hand.

Sedan några dagar är det i det närmaste helt omöjligt att få mata honom längre. Nu ska han äta själv! Förr tolererade han att bli matad på morgonen när han åt gröt, nu pekar han bara på bordet framför sig och säger "Där!". Då ska vi ställa maten där och sluta upp med att mata honom.

Vecka 17

Äntligen äntligen äntligen har illamåendet börjat avta och allting ljusnar. Nu ska det bli världens mysigaste höst. Den här septemberhelgen var fantastisk. Pelle, Tage, jag och Caroline cyklade idag genom underbart vackra Stockholm till Rosendals Trädgård på Djurgården.

Smarrig äppelkaka med marsipan i.

Tage och Caroline gosar. Tage fick en fin liten leksaksödla av snälla Caroline.

Skepp o hoj! I trädgården låg en kul båt nedgrävd i gräset.

Vardagsrutiner

Den här veckan har vår höstvardag börjat. Mamman jobbar igen – men bara 80%, för både hon och Pappan är lediga en dag i veckan tillsammans med Tage. De andra tre dagarna är han på dagis.

Mamman mjukstartar veckorna med att jobba på måndagen och vara ledig på tisdagen. Just den här första lediga tisdagen tror jag att hon och Tage sov större delen av dagen – drygt tre timmar mitt på dagen lär både hon och Tage ha sovit – men så kommer det förstås inte alltid att vara.

På onsdagen gjorde Tage sin första utflykt med dagiset. Den första utflykten blev inte så fjärran: de gick tydligen till Reimersholme. Tage gick dock hela vägen dit själv, men han åt ingenting av pannkakorna vi skickade med honom i matsäcken. Han lär ha plockat lite mat från de andra barnen...

Idag är det torsdag och en "ganska vanlig dag", vilket betyder att jag lämnar Tage på dagis någon gång mellan halv nio och nio, och sedan hämtar Lovisa honom ungefär klockan fyra. Det blir ganska surrigt i köket vid sextiden när jag lagar mat samtidigt som alla är superhungriga och står och rycker mig i byxorna och vill ha mat (fast OK, det är nog mest Tage som gör det faktiskt). Helst vill han dock stå bredvid på en stol när jag lagar maten.

Imorgon är det fredag och min första lediga dag med Tage. Vad ska vi hitta på? Kanske gör vi en liten utflykt, eller också tar vi det bara lugnt här hemma. Det kan bero lite på hur våra förkylningar utvecklar sig också.

Till sist några bilder från i helgen, då vi var på Ulriksdals slottsträdgård tillsammans med mormor och morfar, mostrar och en morbror samt kusiner (och en extra kompis).

Tage leker på studsmattan med kusin Tore,
som är den kusin som är mest jämnårig med honom.

Här är hela gänget från i söndags.

Vädret var opålitligt, men vi lyckades undvika de värsta skurarna.
Tage leker med kusin Tore i en rolig hängande säng,
ute men ändå under tak.

Tage ett och ett halvt år

Härom dagen fyllde Tage ett och ett halvt år. Han är stor nu och har ett eget liv på förskolan som inte vi känner till. Jag är nyfiken och skulle vilja vara en fluga som följde med honom och fick se vad han har för sig och gör med alla barnen och förskoleledarna. Det verkar som att han trivs riktigt bra iallafall och vi känner oss väldigt nöjda med denna förskolan.

Tage pratar väldigt mycket nu och apar efter allt som vi säger fast med ljus ljus pipig röst. Mitt favoritord för tillfället är sjoof. Det betyder juice. Varje morgon kommer Pelle och Tage in och väcker mig med ett glas juice och två råa potatisar (i hopp om att lindra illamåendet) och Tage förklarar viktigt för mig att det är sjoof. Ibland när han vaknar på natten och är törstig säger han också sjoof till skillnad från tidigare då han bara sa aaahhh (som betyder vatten eftersom man säger så när man har druckit en klunk vatten). Tage har också börjat säga till när det är dags att byta blöja. Bjöja, säger han då, och så tar han gärna tag i ens finger och leder vägen till badrummet. När han vill höra musik pekar han på radion och säger jaaijo. Andra ord som Tage ofta säger är billoou = ballong, millou = melon, kookacka = pannkaka, sjova = sova, skoo = skor, iidåå = hejdå, bobompa = bolibompa och så Baapop.
Det sista är Jacob, min bror som var här och hälsade på och sov över härom kvällen. Tage var alldeles exalterad och har helt klart fått en ny idol. Tage visade malligt upp varenda leksak han hade och hur de fungerade.

Inskolning på förskolan: dag 5

Den sista dagen i Tages första vecka på förskolan får jag skämmas... Varför? Jo, det ska jag förklara.

Jag lämnade Tage vid nio och gick hem. Tage och de andra gick till en lekpark och han var vid gott mod. De fyra timmarna mellan nio och ett spenderade jag dels hemma och dels på ett kafé nära förskolan och det var där jag satt när de ringde efter mig:

– Nu har han vaknat. Du kan komma hit.

När jag kom dit satt Å. och Tage i hallen och väntade på mig. Tage hade napp i munnen och Elefanten i famnen och var ganska nyvaken. Tydligen hade de lekt på lekplatsen, kommit tillbaka, ätit lunch och sedan sovit. Den här gången gick det bättre med maten, han högg tydligen in med god aptit. Det serverades cous-cous med bönor och majs – bönorna var tydligen så goda att han åt upp Å:s bönor också.

När det var dags att vila gick först de andra barnen och lade sig. När de somnat gick Tage och Å. in och satte sig och tittade på dem. De spelade bakgrundsmusik på låg volym och alla hade en egen fäll att ligga på (Tage har en fårskinnsfäll). Efter en liten stund kunde hon lägga ned Tage på fällen och sedan somnade han inom två minuter.

– Han är helt exemplarisk!, blev den sammanfattande kommentaren från personalen.

... och det är här jag får skämmas lite. En sådan skrytsam kommentar kan jag ju inte undanhålla läsarna, men samtidigt bryter det mot Jantelagen: jag får skämmas. Fast jag är inte ledsen på Tage för det!

I nästa vecka kommer Tage att följa det vanliga schemat på förskolan, med den skillnaden att jag lämnar honom sent (omkring kl. 9) och hämtar honom tidigt (ca 14-15) så att dagarna blir korta. Vi får se om/när det kommer ett bakslag...

Inskolning på förskolan: dag 4

Det är den fjärde dagen som Tage och jag går till förskolan och jag tänker på vägen dit att det börjar kännas som vardag. Det brukar sägas att det tar tre månader att ändra en vana, så vi har väl en bit kvar antar jag.

När jag kommer dit lämnar jag Tage direkt. De är på väg till en lekpark och Tage får sitta i en dubbelvagn bredvid kompisen Simon. I förvirringen som uppstår när andra lämnar barn (varav en del gråter) och att olika saker ska lämnas inne på förskolan, glömmer jag att ta ett tydligt farväl av Tage. Men när jag ser honom rulla iväg i vagnen förstår jag också att han är på gott humör, så det gjorde nog inte så mycket.

Kvart över elva återkommer jag till förskolan och sitter en stund i hallen och väntar innan Tage kommer ut. Det har gått bra idag också, de kallar honom för "en solstråle" och jag blir stolt och glad. Sedan hör jag ordet jag gått och väntat på:

– Det gick jättebra idag, han har lekt med Simon igen och gjorde precis samma saker på lekplatsen. Men...

Det där lilla ordet "men"! Vad ska komma nu? Är det något som inte gått bra? Blev han ledsen? Jag skärper hörseln och lyssnar på fortsättningen.

– Men han åt ingenting.

OK. Inte så farligt. Barnen kom tydligen in efter lekparken, fick nya blöjor och skulle sedan äta lunch. Tage skakade på huvudet, sköt ifrån sig sked och tallrik och sade ett tydligt och bestämt nej. Han sköt till och med in stolen ordentligt till bordet som för att visa att här tänkte han inte sitta mer. Resten av måltiden fick han sitta i personalens knä.

Imorgon fortsätter inskolningen. Då ska han lämnas, leka på lekplatsen, komma in igen, äta lunch och sedan sova tillsammans med de övriga. Det blir spännande att se hur det går!

Inskolning på förskolan: dag 3

Det blir gradvis lite längre dagar för Tage på förskolan. Idag lämnade jag honom klockan nio, men till skillnad från de andra dagarna stannade jag inte kvar i lokalerna utan gick direkt efter ett kort farväl. De andra barnen satt i hallen och väntade på Tage klädda i de färgglada västarna de har på sig när de är ute. Direkt när jag gått gick de ut och jag kunde se Tage peka på de spännande maskinerna tvärs över gatan (de spränger för att bygga ett parkeringshus under Högalidskyrkan).

Kvart i elva kom jag tillbaka till förskolan och såg genast Tage och förskoleläraren genom fönstret. Han fick syn på mig och blev glad, men fortsatte leka när jag kom in. Enligt personalen hade det "gått jättebra" även idag. "Han verkar så trygg i sig själv", sade de bland annat, vilket ju känns skönt att höra. De berättade också att han fått en kompis som han lekte mycket med: Simon. Han åt visst päron i lekparken också, men mycket mer än så vet jag inte.

När jag körde hem honom i vagnen var han sömnig. Vi åt snabbt när vi kom hem och jag lade Tage, men det dröjde ganska länge innan han lyckades somna. Vi hörde hur han låg och pratade högt för sig själv i spjälsängen, han har väl mycket att berätta förstås...