12 augusti 2009
En ny liten skalbagge i familjen!
Här är lilla Lage eller Lagolina. Än så länge bara drygt 2 cm lång från huvud till rumpa men det märks tydligt att han/hon finns. Någon gång runt Tages 2-årsdag i början på mars är det dags. Det ska bli kul! De senaste veckorna har mamman mest tillbringat i sängen och kräkandes på toaletten. Vilken tur att Tage har världens roligaste pappa som kan kompensera mammans tråkighet!
6 augusti 2009
Semesterdagarna i Småland
I Småland hos farmor och farfar tog vi det väldigt lugnt. Vi plockade bär och svamp och strosade omkring i trädgården. Tage fick bekanta sig med paddor, flugor och spindlar – han började gapskratta när vi visade honom spindlar som sprang omkring i högen med svamp som skulle rensas!
Tage hittade man ofta vid vinbärsbusken.
Han stoppade in vinbären i munnen, bet på dem
och spottade sedan ut dem igen.
I början dög hela ärtskidan, men senare under veckan
upptäckte han att ärtorna inuti är allra godast.
Tage hittade man ofta vid vinbärsbusken.Han stoppade in vinbären i munnen, bet på dem
och spottade sedan ut dem igen.
I början dög hela ärtskidan, men senare under veckanupptäckte han att ärtorna inuti är allra godast.
1 augusti 2009
Semesterdagarna i Zell am See
Vi kom fram till Zell am See och hittade ett lämpligt litet hotell att bo på i tre nätter. Ankomstdagen var vädret uselt: ihållande intensivt regn på vår nivå, snöfall högre upp i bergen. Vi höll oss inomhus så mycket det gick. Men nästa dag var vädret mycket bättre, men snön hade ännu inte smält på de höga höjderna, så vi valde att åka upp till en lägre nivå.
Ovanför liften åt vi lunch och sedan vandrade vi längs "Jägersteig" under 30 minuter till en annan lift och restaurang. Tage satt i ryggstolen och satt nog rätt skönt för fem minuter innan vi kom fram så somnade han. Det hindrade oss inte från att rasta, vi ställde helt enkelt ryggstolen på en stol och så fick han sova vidare där.
Efter vätskepausen fortsatte vi vandra och nu gick vi mestadels uppåt. Vi rundade en annan restaurang, utan att pausa den här gången, och vände sedan nedåt igen. Det blev en längre vandring än innan pausen, kanske gick vi i en och en halv timme den här gången. Tage vaknade när vi hade 200 meter kvar till liften vi kom upp med. Han kan inte tyckt vi gått särskilt långt...
En nyvaken Tage pekar ut liftkabiner åt oss från en liten hydda han
hittade. Det var viktigt att peka ut alla kabiner så att vi inte missade
någon.
Innan vi åkte ner med liften igen så fikade vi på samma ställe
som vi åt lunch. Tage provade både apfelstrudeln och
keisersmarrn och gillade båda rätterna.
(Keisersmarrn = tjocka pannkakor med russin
som serveras med florsocker och en fruktkompott).
Väl nere i Zell am See insåg vi hur udda staden är. Det är högt uppe i bergen, men det finns också en stor sjö som lockar folk på sommaren. Den här dagen stod alla längs stranden och spanade upp mot skyn. Så också Tage.
Fler som höjer blicken mot skyn. Klicka
för att se bilden i en större version,
då ser man vad de tittar på.
Det visade sig pågå en världscupstävlig i skärmflygning, där man skulle göra trick och landa på en platta ute i sjön.
Så här såg det ut på hotellrummet när vi kom tillbaka.
Städaren hade hittat Tages elefant och bäddat upp den
inför den kommande natten.
Nästa dag hade den mesta snön smält och vi vågade oss upp högre, ända upp på Schmittenhöhe. Det fanns tillräckligt med snö kvar på restaurangens terass för att kasta lite snöboll och det var bara 8 grader varmt, så vi valde att äta inomhus.
Vår första etapp gick längs Erlebnisweg, uppe på bergskammen mellan två restauranger. (Det är gott om matställen i de österrikiska alperna). Långt där nere såg vi Zell am See! Tage somnade nästan så fort han hamnade i ryggstolen och vaknade först när vi tog en kafferast.
Det blev ungefär två timmars vandring även denna dag, lagom för oss tyckte vi den här semestern. De nyinköpta kängorna fick med beröm godkänt. På kvällen packade vi väskorna för tidigt på morgonen efter började resan hem.
Det blev en lång hemresa. Vi gick från hotellet i Zell am See kl. 07.00 och tog tåget till flygplatsen i München. Det var tre byten: i Wörgl, i Rosenheim och i München Ost. Den sista sträcken trafikerades av pendeltåg och kanske kan det förklara att dörrarna endast var öppna så att Pappan han slinka in medan Mamman och Tage blev kvar på perrongen. Snopet. När nästa tåg till flygplatsen gick låg vi i startblocken och hann ombord allihopa.
Flygresorna gick bra. Vi blev som vanligt överraskade över hur dålig och dyr mat det finns på flygplatserna. Tage fick springa omkring och leka när det var möjligt eftersom han fick sitta still under flygningarna. Vi kom till Köpenhamn vid åttatiden på kvällen och tog tåget till Alvesta där farfar mötte oss strax innan midnatt. Den sista biten reste vi alltså med bil och vi kom fram halv ett ungefär. En lång resdag – men det var det värt, för det var en skön semester!
Det fanns många spännande flygplan och "traktorer" att spana på.
"Traktor" kallar han allt som inte är en vanlig bil.
Ovanför liften åt vi lunch och sedan vandrade vi längs "Jägersteig" under 30 minuter till en annan lift och restaurang. Tage satt i ryggstolen och satt nog rätt skönt för fem minuter innan vi kom fram så somnade han. Det hindrade oss inte från att rasta, vi ställde helt enkelt ryggstolen på en stol och så fick han sova vidare där.
Efter vätskepausen fortsatte vi vandra och nu gick vi mestadels uppåt. Vi rundade en annan restaurang, utan att pausa den här gången, och vände sedan nedåt igen. Det blev en längre vandring än innan pausen, kanske gick vi i en och en halv timme den här gången. Tage vaknade när vi hade 200 meter kvar till liften vi kom upp med. Han kan inte tyckt vi gått särskilt långt...
En nyvaken Tage pekar ut liftkabiner åt oss från en liten hydda hanhittade. Det var viktigt att peka ut alla kabiner så att vi inte missade
någon.
Innan vi åkte ner med liften igen så fikade vi på samma ställesom vi åt lunch. Tage provade både apfelstrudeln och
keisersmarrn och gillade båda rätterna.
(Keisersmarrn = tjocka pannkakor med russin
som serveras med florsocker och en fruktkompott).
Väl nere i Zell am See insåg vi hur udda staden är. Det är högt uppe i bergen, men det finns också en stor sjö som lockar folk på sommaren. Den här dagen stod alla längs stranden och spanade upp mot skyn. Så också Tage.
Fler som höjer blicken mot skyn. Klickaför att se bilden i en större version,
då ser man vad de tittar på.
Det visade sig pågå en världscupstävlig i skärmflygning, där man skulle göra trick och landa på en platta ute i sjön.
Så här såg det ut på hotellrummet när vi kom tillbaka.Städaren hade hittat Tages elefant och bäddat upp den
inför den kommande natten.
Nästa dag hade den mesta snön smält och vi vågade oss upp högre, ända upp på Schmittenhöhe. Det fanns tillräckligt med snö kvar på restaurangens terass för att kasta lite snöboll och det var bara 8 grader varmt, så vi valde att äta inomhus.
Vår första etapp gick längs Erlebnisweg, uppe på bergskammen mellan två restauranger. (Det är gott om matställen i de österrikiska alperna). Långt där nere såg vi Zell am See! Tage somnade nästan så fort han hamnade i ryggstolen och vaknade först när vi tog en kafferast.
Det blev ungefär två timmars vandring även denna dag, lagom för oss tyckte vi den här semestern. De nyinköpta kängorna fick med beröm godkänt. På kvällen packade vi väskorna för tidigt på morgonen efter började resan hem.
Det blev en lång hemresa. Vi gick från hotellet i Zell am See kl. 07.00 och tog tåget till flygplatsen i München. Det var tre byten: i Wörgl, i Rosenheim och i München Ost. Den sista sträcken trafikerades av pendeltåg och kanske kan det förklara att dörrarna endast var öppna så att Pappan han slinka in medan Mamman och Tage blev kvar på perrongen. Snopet. När nästa tåg till flygplatsen gick låg vi i startblocken och hann ombord allihopa.
Flygresorna gick bra. Vi blev som vanligt överraskade över hur dålig och dyr mat det finns på flygplatserna. Tage fick springa omkring och leka när det var möjligt eftersom han fick sitta still under flygningarna. Vi kom till Köpenhamn vid åttatiden på kvällen och tog tåget till Alvesta där farfar mötte oss strax innan midnatt. Den sista biten reste vi alltså med bil och vi kom fram halv ett ungefär. En lång resdag – men det var det värt, för det var en skön semester!
Det fanns många spännande flygplan och "traktorer" att spana på."Traktor" kallar han allt som inte är en vanlig bil.
31 juli 2009
Semesterdagarna i Salzburg
Det blev en utlandssemester även den här sommaren – trots att nattågen söderut var fullbokade när vi ville resa. Vi fick bita i det sura äpplet och köpa en flygresa istället, från Köpenhamn via Amsterdam till München, och sedan resa vidare därifrån till Alperna i Österrike som var vårt mål. Den första natten tillbringade vi på ett hotell i München innan vi köpte en tågbiljett och fortsatte söderut.
Salzburg: Mozart, Mozarkulor och Sound of Music! Vi började med att släppa lös Tage i trädgården vid Schloss Mirabell. Efter en lång resa var det skönt för honom att äntligen få springa runt lite fritt.
På väg upp för Do-Re-Mi-trappan vid Schloss Mirabell.
(Så här såg det ut i filmen Sound of Music).
Ett danssteg i trappan bjöd Tage fotografen på.
Pappan poserar med Tage. I bakgrunden syns Festung Hohensalzburg.
Vi går inte så ofta på restaurang i Stockholm med Tage, men på resan var det vårt enda alternativ. De allra flesta restauranger hade barnstol även om vissa bara kunde erbjuda en kudde. Under resans gång lärde vi oss vissa knep. En sak vi glömde i början var att beställa dryck omedelbart även till Tage. (Öl till Pappan, Almdudler till Mamman och Leitungswasser till Tage, bitte!) Om han hade mycket spring i benen var det dumt att sätta honom i stolen direkt och sedan låta honom vänta på maten där, bättre att låta honom röra sig lite i början och sedan när maten kom locka upp honom i stolen. Att beställa lite extra bröd kunde vara bra att komma ihåg också.
På italienska restauranger hittar man lätt något till Tage.
Här äter han risotto, plus lite spaghetti.
En kväll valde vi den enklast möjliga middagen: hämtpizza
från den närmaste sunkpizzerian och sedan åt vi på hotellrummet
framför teven... Tage var inte heller så förtjust i pizzan.
Hotellrummen var ganska kul för Tage. Där fanns nya saker att utforska och samtidigt var de inte större än att vi kunde ha honom under uppsikt. I ett rum gillade han att gömma sig i garderoben, i ett annat busade han med gardinen. På nätterna sov han i dubbelsängen mellan oss.
Inget av rummen på resan hade något badkar,
så Tage valde att duscha istället. Här kollar
han så att temperaturen blir perfekt.
Precis som på resan till Milano så blev det en del besök i lekparker i Salzburg. Vi hade läst om en lekpark nere vid floden, men den var tråkig i jämförelse med Zauberflöte-lekparken vid Schloss Mirabell. Där lät vi Tage leka samtidigt som vi försökte pusta ut på en bänk. Tur att vi bodde nära lekparken och kunde gå dit ofta!
Här var ett klockspel monterat som man kunde spela på genom att
hoppa på olika rutor. Passande i just den här lekparken.
Vädret var mestadels vackert i Salzburg även om det kom en och annan skur. Den första dagen i lekparken hade Pappan slarvat med insmörjningen av solskyddsmedel i ansiktet på Tage och fick skämmas när Tage hade bränt sig fläckvis... På bilden nedan syns en fläck ovanför hans vänstra öga och på kinden under ögat. Som väl var syntes det inget dagen efter.
I Salzburg stannade vi i tre dagar innan vi for vidare till Zell am See. När vi gick från hotellet till järnvägsstationen för att resa iväg regnade det ihållande och temperaturen hade sjunkit rejält. Vi visste inte att vi snart skulle få se snön falla över bergen...
Salzburg: Mozart, Mozarkulor och Sound of Music! Vi började med att släppa lös Tage i trädgården vid Schloss Mirabell. Efter en lång resa var det skönt för honom att äntligen få springa runt lite fritt.
På väg upp för Do-Re-Mi-trappan vid Schloss Mirabell.(Så här såg det ut i filmen Sound of Music).
Ett danssteg i trappan bjöd Tage fotografen på.
Pappan poserar med Tage. I bakgrunden syns Festung Hohensalzburg.Vi går inte så ofta på restaurang i Stockholm med Tage, men på resan var det vårt enda alternativ. De allra flesta restauranger hade barnstol även om vissa bara kunde erbjuda en kudde. Under resans gång lärde vi oss vissa knep. En sak vi glömde i början var att beställa dryck omedelbart även till Tage. (Öl till Pappan, Almdudler till Mamman och Leitungswasser till Tage, bitte!) Om han hade mycket spring i benen var det dumt att sätta honom i stolen direkt och sedan låta honom vänta på maten där, bättre att låta honom röra sig lite i början och sedan när maten kom locka upp honom i stolen. Att beställa lite extra bröd kunde vara bra att komma ihåg också.
På italienska restauranger hittar man lätt något till Tage.Här äter han risotto, plus lite spaghetti.
En kväll valde vi den enklast möjliga middagen: hämtpizzafrån den närmaste sunkpizzerian och sedan åt vi på hotellrummet
framför teven... Tage var inte heller så förtjust i pizzan.
Hotellrummen var ganska kul för Tage. Där fanns nya saker att utforska och samtidigt var de inte större än att vi kunde ha honom under uppsikt. I ett rum gillade han att gömma sig i garderoben, i ett annat busade han med gardinen. På nätterna sov han i dubbelsängen mellan oss.
Inget av rummen på resan hade något badkar,så Tage valde att duscha istället. Här kollar
han så att temperaturen blir perfekt.
Precis som på resan till Milano så blev det en del besök i lekparker i Salzburg. Vi hade läst om en lekpark nere vid floden, men den var tråkig i jämförelse med Zauberflöte-lekparken vid Schloss Mirabell. Där lät vi Tage leka samtidigt som vi försökte pusta ut på en bänk. Tur att vi bodde nära lekparken och kunde gå dit ofta!
Här var ett klockspel monterat som man kunde spela på genom atthoppa på olika rutor. Passande i just den här lekparken.
Vädret var mestadels vackert i Salzburg även om det kom en och annan skur. Den första dagen i lekparken hade Pappan slarvat med insmörjningen av solskyddsmedel i ansiktet på Tage och fick skämmas när Tage hade bränt sig fläckvis... På bilden nedan syns en fläck ovanför hans vänstra öga och på kinden under ögat. Som väl var syntes det inget dagen efter.
I Salzburg stannade vi i tre dagar innan vi for vidare till Zell am See. När vi gick från hotellet till järnvägsstationen för att resa iväg regnade det ihållande och temperaturen hade sjunkit rejält. Vi visste inte att vi snart skulle få se snön falla över bergen...
30 juli 2009
Halmstadveckan
I juli hade vi tre veckor ledigt tillsammans. Första veckan tog vi tåget ned till Tages mormor och morfar i Halmstad. Sedan ett år bor även moster Josse och hennes familj där i ett underbart Villa Villekulla-hus i närheten av mormors och morfars Ebbehill. Även moster Sofia har nu köpt en kolonilott i närheten och håller för fullt på att bygga ett litet hus. Förutom att hänga i de mysiga husen och trädgårdarna så passade vi på att hälsa på alla mammans 40- och 50-talistvänner som hon saknat särskilt mycket i år eftersom hon inte var hemma i Halmstad på den årliga stora midsommarfesten. Tage tyckte också det var kul, för hade de inte en rolig hund eller katt eller rutschbana eller vinbärsbuske så fanns det alltid en rolig gardin att leka tittut bakom.
Vi bodde i Ebbelill. På morgonen sprang Tage ut i gräset iklädd pyjamas. Ofta fick han syn på en intressant filur som han följde efter:
Vi bodde i Ebbelill. På morgonen sprang Tage ut i gräset iklädd pyjamas. Ofta fick han syn på en intressant filur som han följde efter:
27 juli 2009
Nils får sina namn
(Vi har varit iväg på semester i några veckor och låtsats att Internet inte finns utanför Stockholm. Därför har det varit tyst här på bloggen en tid, men nu är vi tillbaka och har ingen ursäkt längre. Här kommer det första inlägget på länge!)
För precis en månad sedan, den 27 juni, var vi bjudna till Tages kompis Nils namngivning. Det var en strålande vacker sommardag i Stockholms skärgård när Nils fick sina namn.
Tage hade väldigt många mer eller mindre jämnåriga att leka med den här dagen, t.ex. killen på bilden ovan. Men han gillar även att umgås med vuxna. Nedan spexar Nils faster med Tage vilket han uppskattade rejält.
Tack för en fin fest Nils!
30 juni 2009
Midsommar på Sjövik
Midsommar 2009 firade barnfamiljen på en ö i Stockholms norra skärgård, tillsammans med vänner. Vi satsade på att hinna med en båt ut redan på torsdag eftermiddag, men eftersom Volvo Ocean Race pågick och påverkade trafiken i stan blev vår buss försenad och vi missade båten. Det blev till att åka hem istället. Istället tog vi bussen ut tidigt på midsommarafton och de två timmarna på bussarna förflöt riktigt fort: Tage sov den första timmen, var vaken den andra och den allra sista kvarten blev han åksjuk. Efter bussresan ned från Alperna i Italien kände vi igen de ljud han ger ifrån sig när han mår riktigt illa. Vi valde att snabbt hoppa av bussen trots att vi inte hunnit riktigt fram till hållplatsen där vi skulle bli hämtade. Tage hämtade sig fort när han kom ut i friska luften.
Midsommarstången vi dansade omkring låg vid Marums hembygdsgård. Det var en liten orkester som spelade typiska midsommarlåtar, fast damen i folkdräkt som sjöng valde ibland fel text till musiken. För Tage spelade det nog mindre roll. Han fick dansa små grodorna och vi äro musikanter tillsammans med en hel del andra barn. Det var inget strålande väder, men solen tittade fram ibland och regnade gjorde det inte på hela dagen.
Vi var åtta vuxna och tre barn under helgen. Tage var äldst bland barnen – de andra får vänta med att dansa runt majstången till nästa år. Nils var näst äldst med sju månader och yngst var lilla Carla på 3 månader. Tage kallade konsekvent Nils för "mimmy", eller Jimmy som vi började säga. Carla tycktes han aldrig prata om.
På midsommardagen var vädret nyckfullare. Solen sken ibland, men det regnade också. Tage traskade runt huset klädd i regnbyxor och stövlar så att han inte skulle bli blöt om han satte sig i gräset. Det blev också så han fick utforska sandstranden, istället för att vara klädd till bad. (Inom parentes kan nämnas att Pappan minsann badade, trots att det bara var 12 grader varmt i
vattnet).
Sista dagen skulle vi ta en gruppbild på de tre barnen tillsammans. Mammorna ställde sig upp på verandan med barnen i famnen och jag fotograferade. Plötsligt sträcker Nils ut sin hand och luggar Tage i håret! Det var en stor chock för Tage som blängde ilsket på Nils en lång stund efteråt.
Midsommarstången vi dansade omkring låg vid Marums hembygdsgård. Det var en liten orkester som spelade typiska midsommarlåtar, fast damen i folkdräkt som sjöng valde ibland fel text till musiken. För Tage spelade det nog mindre roll. Han fick dansa små grodorna och vi äro musikanter tillsammans med en hel del andra barn. Det var inget strålande väder, men solen tittade fram ibland och regnade gjorde det inte på hela dagen.
Vi var åtta vuxna och tre barn under helgen. Tage var äldst bland barnen – de andra får vänta med att dansa runt majstången till nästa år. Nils var näst äldst med sju månader och yngst var lilla Carla på 3 månader. Tage kallade konsekvent Nils för "mimmy", eller Jimmy som vi började säga. Carla tycktes han aldrig prata om.
På midsommardagen var vädret nyckfullare. Solen sken ibland, men det regnade också. Tage traskade runt huset klädd i regnbyxor och stövlar så att han inte skulle bli blöt om han satte sig i gräset. Det blev också så han fick utforska sandstranden, istället för att vara klädd till bad. (Inom parentes kan nämnas att Pappan minsann badade, trots att det bara var 12 grader varmt i
vattnet).
Sista dagen skulle vi ta en gruppbild på de tre barnen tillsammans. Mammorna ställde sig upp på verandan med barnen i famnen och jag fotograferade. Plötsligt sträcker Nils ut sin hand och luggar Tage i håret! Det var en stor chock för Tage som blängde ilsket på Nils en lång stund efteråt.
Labels:
bad,
midsommar,
skärgården,
sommar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







































