Den sista dagen i Tages första vecka på förskolan får jag skämmas... Varför? Jo, det ska jag förklara.
Jag lämnade Tage vid nio och gick hem. Tage och de andra gick till en lekpark och han var vid gott mod. De fyra timmarna mellan nio och ett spenderade jag dels hemma och dels på ett kafé nära förskolan och det var där jag satt när de ringde efter mig:
– Nu har han vaknat. Du kan komma hit.
När jag kom dit satt Å. och Tage i hallen och väntade på mig. Tage hade napp i munnen och Elefanten i famnen och var ganska nyvaken. Tydligen hade de lekt på lekplatsen, kommit tillbaka, ätit lunch och sedan sovit. Den här gången gick det bättre med maten, han högg tydligen in med god aptit. Det serverades cous-cous med bönor och majs – bönorna var tydligen så goda att han åt upp Å:s bönor också.
När det var dags att vila gick först de andra barnen och lade sig. När de somnat gick Tage och Å. in och satte sig och tittade på dem. De spelade bakgrundsmusik på låg volym och alla hade en egen fäll att ligga på (Tage har en fårskinnsfäll). Efter en liten stund kunde hon lägga ned Tage på fällen och sedan somnade han inom två minuter.
– Han är helt exemplarisk!, blev den sammanfattande kommentaren från personalen.
... och det är här jag får skämmas lite. En sådan skrytsam kommentar kan jag ju inte undanhålla läsarna, men samtidigt bryter det mot Jantelagen: jag får skämmas. Fast jag är inte ledsen på Tage för det!
I nästa vecka kommer Tage att följa det vanliga schemat på förskolan, med den skillnaden att jag lämnar honom sent (omkring kl. 9) och hämtar honom tidigt (ca 14-15) så att dagarna blir korta. Vi får se om/när det kommer ett bakslag...
22 augusti 2009
20 augusti 2009
Inskolning på förskolan: dag 4
Det är den fjärde dagen som Tage och jag går till förskolan och jag tänker på vägen dit att det börjar kännas som vardag. Det brukar sägas att det tar tre månader att ändra en vana, så vi har väl en bit kvar antar jag.
När jag kommer dit lämnar jag Tage direkt. De är på väg till en lekpark och Tage får sitta i en dubbelvagn bredvid kompisen Simon. I förvirringen som uppstår när andra lämnar barn (varav en del gråter) och att olika saker ska lämnas inne på förskolan, glömmer jag att ta ett tydligt farväl av Tage. Men när jag ser honom rulla iväg i vagnen förstår jag också att han är på gott humör, så det gjorde nog inte så mycket.
Kvart över elva återkommer jag till förskolan och sitter en stund i hallen och väntar innan Tage kommer ut. Det har gått bra idag också, de kallar honom för "en solstråle" och jag blir stolt och glad. Sedan hör jag ordet jag gått och väntat på:
– Det gick jättebra idag, han har lekt med Simon igen och gjorde precis samma saker på lekplatsen. Men...
Det där lilla ordet "men"! Vad ska komma nu? Är det något som inte gått bra? Blev han ledsen? Jag skärper hörseln och lyssnar på fortsättningen.
– Men han åt ingenting.
OK. Inte så farligt. Barnen kom tydligen in efter lekparken, fick nya blöjor och skulle sedan äta lunch. Tage skakade på huvudet, sköt ifrån sig sked och tallrik och sade ett tydligt och bestämt nej. Han sköt till och med in stolen ordentligt till bordet som för att visa att här tänkte han inte sitta mer. Resten av måltiden fick han sitta i personalens knä.
Imorgon fortsätter inskolningen. Då ska han lämnas, leka på lekplatsen, komma in igen, äta lunch och sedan sova tillsammans med de övriga. Det blir spännande att se hur det går!
När jag kommer dit lämnar jag Tage direkt. De är på väg till en lekpark och Tage får sitta i en dubbelvagn bredvid kompisen Simon. I förvirringen som uppstår när andra lämnar barn (varav en del gråter) och att olika saker ska lämnas inne på förskolan, glömmer jag att ta ett tydligt farväl av Tage. Men när jag ser honom rulla iväg i vagnen förstår jag också att han är på gott humör, så det gjorde nog inte så mycket.
Kvart över elva återkommer jag till förskolan och sitter en stund i hallen och väntar innan Tage kommer ut. Det har gått bra idag också, de kallar honom för "en solstråle" och jag blir stolt och glad. Sedan hör jag ordet jag gått och väntat på:
– Det gick jättebra idag, han har lekt med Simon igen och gjorde precis samma saker på lekplatsen. Men...
Det där lilla ordet "men"! Vad ska komma nu? Är det något som inte gått bra? Blev han ledsen? Jag skärper hörseln och lyssnar på fortsättningen.
– Men han åt ingenting.
OK. Inte så farligt. Barnen kom tydligen in efter lekparken, fick nya blöjor och skulle sedan äta lunch. Tage skakade på huvudet, sköt ifrån sig sked och tallrik och sade ett tydligt och bestämt nej. Han sköt till och med in stolen ordentligt till bordet som för att visa att här tänkte han inte sitta mer. Resten av måltiden fick han sitta i personalens knä.
Imorgon fortsätter inskolningen. Då ska han lämnas, leka på lekplatsen, komma in igen, äta lunch och sedan sova tillsammans med de övriga. Det blir spännande att se hur det går!
Labels:
förskola,
inskolning
19 augusti 2009
Inskolning på förskolan: dag 3
Det blir gradvis lite längre dagar för Tage på förskolan. Idag lämnade jag honom klockan nio, men till skillnad från de andra dagarna stannade jag inte kvar i lokalerna utan gick direkt efter ett kort farväl. De andra barnen satt i hallen och väntade på Tage klädda i de färgglada västarna de har på sig när de är ute. Direkt när jag gått gick de ut och jag kunde se Tage peka på de spännande maskinerna tvärs över gatan (de spränger för att bygga ett parkeringshus under Högalidskyrkan).
Kvart i elva kom jag tillbaka till förskolan och såg genast Tage och förskoleläraren genom fönstret. Han fick syn på mig och blev glad, men fortsatte leka när jag kom in. Enligt personalen hade det "gått jättebra" även idag. "Han verkar så trygg i sig själv", sade de bland annat, vilket ju känns skönt att höra. De berättade också att han fått en kompis som han lekte mycket med: Simon. Han åt visst päron i lekparken också, men mycket mer än så vet jag inte.
När jag körde hem honom i vagnen var han sömnig. Vi åt snabbt när vi kom hem och jag lade Tage, men det dröjde ganska länge innan han lyckades somna. Vi hörde hur han låg och pratade högt för sig själv i spjälsängen, han har väl mycket att berätta förstås...
Kvart i elva kom jag tillbaka till förskolan och såg genast Tage och förskoleläraren genom fönstret. Han fick syn på mig och blev glad, men fortsatte leka när jag kom in. Enligt personalen hade det "gått jättebra" även idag. "Han verkar så trygg i sig själv", sade de bland annat, vilket ju känns skönt att höra. De berättade också att han fått en kompis som han lekte mycket med: Simon. Han åt visst päron i lekparken också, men mycket mer än så vet jag inte.
När jag körde hem honom i vagnen var han sömnig. Vi åt snabbt när vi kom hem och jag lade Tage, men det dröjde ganska länge innan han lyckades somna. Vi hörde hur han låg och pratade högt för sig själv i spjälsängen, han har väl mycket att berätta förstås...
Labels:
förskola,
inskolning
18 augusti 2009
Inskolning på förskolan: dag 2
Så här såg schemat ut för Tages andra inskolningsdag på dagis:
- 09.00: Vi kommer till förskolan. Pappan sitter i samma stol som dagen innan.
- 09.15: Pappan tar ett kort farväl av Tage och lämnar sedan lokalerna.
- 10.00: Pappan återvänder och hämtar Tage. Dag 2 är slut.
Tage ser ut att tveka en sekund innan han börjar leka med de andra.Det gick precis enligt schemat. När jag kom tillbaka sade förskoleläraren att det "gått superbra", och det var så klart skönt att höra. Han hade krupit under stolarna med M. och lekt med barnspisen. "Han blev lite arg när någon annan tog ifrån honom en leksak" var en annan kommentar jag fick höra, och det kan jag lätt föreställa mig.
Labels:
förskola,
inskolning
17 augusti 2009
Inskolning på förskolan: dag 1
Inskolningen på Tages förskola är kort: i princip en enda vecka. Den andra veckan kommer han att gå kortare dagar och sedan är han förhoppningsvis inskolad. Vi följer ett schema som förskolans personal har tagit fram. Det finns också en plan B att ta till om det inte gått så smidigt som man hoppats under första veckan.
Idag gjorde vi ett kort gemensamt besök på förskolan. Vi kom dit kl. 09.00 och stannade en timme. Jag fick inte gå omkring utan skulle sitta still i en stol samtidigt som Tage fick gå omkring och bekanta sig med de andra barnen och med lokalerna. Han tycktes trivas! En timme kändes väldigt kort, men personalen sa att han kommer att sova gott efter besöket. Jag tyckte det lät överdrivet – så märkvärdigt var det väl inte? Men de visste nog vad de pratade om, för han sov middag i över tre timmar.
Nu ser vi fram emot dag 2.
Idag gjorde vi ett kort gemensamt besök på förskolan. Vi kom dit kl. 09.00 och stannade en timme. Jag fick inte gå omkring utan skulle sitta still i en stol samtidigt som Tage fick gå omkring och bekanta sig med de andra barnen och med lokalerna. Han tycktes trivas! En timme kändes väldigt kort, men personalen sa att han kommer att sova gott efter besöket. Jag tyckte det lät överdrivet – så märkvärdigt var det väl inte? Men de visste nog vad de pratade om, för han sov middag i över tre timmar.
Nu ser vi fram emot dag 2.
Labels:
förskola,
inskolning
16 augusti 2009
Sista pappadagen i parkleken
När min pappaledighet började i december kändes det som en oändlig tid vi hade framför oss tillsammans Tage och jag.Men nu är den snart slut. Imorgon börjar inskolningen av Tage på dagis.
En av de sista riktiga pappadagarna gick vi som vanligt till parkleken här i Högalid. Den här gången hade jag med mig kameran och fotograferade lite, vilket jag annars inte brukar göra. Här är några bilder.
Att gunga är viktigt när man kommer till parkleken. Utan gungning
räknas det inte på riktigt. Helst vill Tage gunga i 20 minuter och även
om han kan se uttråkad ut får man inte sluta.
Ibland måste man tänka efter för att komma på vad man ska göra näst.
Leka i det lilla huset? Åka karusell? Rida på hönsen? Gräva i sandlådan?
En av de sista riktiga pappadagarna gick vi som vanligt till parkleken här i Högalid. Den här gången hade jag med mig kameran och fotograferade lite, vilket jag annars inte brukar göra. Här är några bilder.
Att gunga är viktigt när man kommer till parkleken. Utan gungningräknas det inte på riktigt. Helst vill Tage gunga i 20 minuter och även
om han kan se uttråkad ut får man inte sluta.
Ibland måste man tänka efter för att komma på vad man ska göra näst.Leka i det lilla huset? Åka karusell? Rida på hönsen? Gräva i sandlådan?
12 augusti 2009
En ny liten skalbagge i familjen!
Här är lilla Lage eller Lagolina. Än så länge bara drygt 2 cm lång från huvud till rumpa men det märks tydligt att han/hon finns. Någon gång runt Tages 2-årsdag i början på mars är det dags. Det ska bli kul! De senaste veckorna har mamman mest tillbringat i sängen och kräkandes på toaletten. Vilken tur att Tage har världens roligaste pappa som kan kompensera mammans tråkighet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)











